| dbpprop:abstract
|
- The East–West Schism, or the Great Schism, divided medieval Christendom into Eastern (Greek) and Western (Latin) branches, which later became known as the Eastern Orthodox Church and the Roman Catholic Church, respectively. Relations between East and West had long been embittered by political and ecclesiastical differences and theological disputes. Pope Leo IX and Patriarch of Constantinople Michael Cerularius heightened the conflict by suppressing Greek and Latin in their respective domains. In 1054, Roman legates travelled to Cerularius to deny him the title Ecumenical Patriarch and to insist that he recognize the Church of Rome's claim to be the head and mother of the churches. Cerularius refused. The leader of the Latin contingent, Cardinal Humbert, excommunicated Cerularius, while Cerularius in return excommunicated Cardinal Humbert and other legates. The Western legates' acts might have been of doubtful validity because Leo had already died, while Cerularius's excommunication applied only to the legates personally. Still, the Church split along doctrinal, theological, linguistic, political, and geographical lines, and the fundamental breach has never been healed. The Crusades, the Massacre of the Latins in 1182, the capture and sack of Constantinople in 1204, and the imposition of Latin Patriarchs made reconciliation more difficult. This included the taking of many precious religious artifacts and the destruction of the Library of Constantinople. On paper, the two churches actually reunited in 1274 and in 1439, but in each case the councils were repudiated by the Orthodox as a whole. In 1484, 31 years after the Fall of Constantinople to the Ottoman Turks, a Synod of Constantinople repudiated the Union of Florence, making the breach between the Patriarchate of the West and the Patriarchate of Constantinople final. In 1965, the Pope and the Ecumenical Patriarch of Constantinople nullified the anathemas of 1054. Contacts between the two sides continue: every year a delegation from each joins in the other's celebration of its patronal feast, Saints Peter and Paul (29 June) for Rome and Saint Andrew (30 November) for Constantinople, and there have been a number of visits by the head of each to the other.
- Das Morgenländische Schisma ist das Schisma zwischen den östlich-orthodoxen Kirchen und der römisch-katholischen Kirche. Die Bezeichnung ist historisch betrachtet irreführend, weil sich nicht die östliche Seite abspaltete, sondern es zu einem Bruch zwischen der Westkirche und der östlichen Orthodoxie kam; als Konsequenz hieraus entstand ein bis zum II. Vaticanum anhaltendes gegenseitiges Anathema (Kirchenbann). Oft wird als Datum für das Schisma 1054 angegeben, als Papst Leo IX. den Patriarchen von Konstantinopel exkommunizierte, aber tatsächlich handelte es sich um einen Prozess, der sich etwa vom 5. bis ins 15. Jahrhundert hinzog. Heute stimmen Historiker darin überein, dass Ostkirche und Westkirche sich aufgrund einer fortschreitenden Entfremdung trennten, die mit dem Wachstum der päpstlichen Autorität zusammenfiel. Entscheidend für die Trennung waren nicht theologische Differenzen, sondern kirchenpolitische Faktoren.
- Cristianisme Fitxer:Cruz. svg Història del cristianisme Apòstols Concilis ecumènics Gran Cisma d'Orient Reforma Protestant Teologia Cristiana Trinitat Messies Jesucrist Eucaristia El Decàleg Les Benaurances Les Escriptures La Bíblia Antic Testament Nou Testament Llibres apòcrifs Els Evangelis Esglésies Cristianes Catolicisme Cristianisme ortodox Protestantisme Restauracionisme El Gran Cisma d'Orient és l'esdeveniment que va dividir l'església cristiana que acceptava la doctrina del Concili de Calcedònia, en el cristianisme catòlic romà occidental i el cristianisme ortodox de l'est. Normalment, la data de la divisió és considerada l'any 1054, quan el papa Lleó IX i el patriarca Miquel I es van excomunicar mútuament. No obstant això, el cisma va ser el resultat d'un període extens d'allunyament entre les dues esglésies. La causa principal del cisma fou la disputa sobre l'autoritat papal: el papa deia tenir autoritat sobre els quatre altres patriarques, i aquests deien que la supremacia del patriarca de Roma era només honorària, i que la seva jurisdicció només era sobre la seva regió, l'occident. Hi havia altres causes menors que van produir el cisma, principalment petits conflictes doctrinals o de pràctiques tradicionals de la litúrgia.
- Velké schizma označuje církevní rozkol mezi křesťanským Východem a Západem, který rozdělil církve, které přijaly Chalkedonský koncil. Obvykle se datuje od roku 1054, kdy kardinál Humbert de Silva Candida exkomunikoval konstantinopolského patriarchu Michaela Kerullaria a všechny, kteří s ním stejně smýšlejí (tj. v praxi celou východní církev), který v reakci na to vyobcoval konkrétní původce této nespravedlivě uvalené klatby, papežské legáty, ale nikoliv už papeže Lva IX. , který je poslal.
- El Gran Cisma de Oriente y Occidente, también conocido como Gran Cisma (aunque a veces también se aplica este término al Cisma de Occidente) es el nombre dado al evento de mutua excomunión que separó al Papa y a la cristiandad de Occidente, de los patriarcas y cristiandad de Oriente, especialmente del principal de ellos, el Patriarca Ecuménico de Constantinopla.
- Suuri skisma oli teologinen ja poliittinen kiista, joka johti alkukirkon hajaannukseen Rooman ja itäisten patriarkaattien suhteiden katkettua. Viimeinen yhteinen kirkolliskokous pidettiin vuonna 787. Sen jälkeen Nikean uskontunnustuksesta syntyi sanamuotokiista, ns. filioque-kiista. Lännen kirkon lisäsi uskontunnustukseen sanan (lat. Filioque eli ja Pojasta) eli sen näkemyksen mukaan Pyhä Henki oli lähtöisin Isästä ja Pojasta, Idän patriarkaatit eivät hyväksyneet tätä muutosta. Jo ennen filioque-kiistaa olivat idän ja lännen kirkot kehittyneet eri suuntiin. Rooman valtakunnan keskus oli siirtynyt Roomasta Konstantinopoliin jo 300-luvulla. Paavin merkitys kasvoi kuitenkin nopeasti lännen keisarikunnan synnyttyä uudelleen vuosituhannen vaihteessa. Teologisessa ajattelussa oli eroja, lännen kirkossa alkoi 1000-luvun alusta vaikuttaa voimakkaasti Clunyn uudistusliike. Leo IX:n legaatti kardinaali Humbertus ja Konstantinopolin patriarkka Mikael Kerularios julistivat toisensa kirkonkiroukseen eli pannaan 1054. Välirikon välitön syy olivat paavin ja patriarkan riidat kirkollisista asioista Etelä-Italiassa. Vaikka alue kuului nimellisesti Bysantille, Leo IX oli johtanut sotaretkeä sinne asettuneita normanneja vastaan ja jäänyt näiden vangiksi 1053. Vaikka idän ja lännen kirkkojen välejä yritettiin sovitella useaan otteeseen keskiajalla, kiroukset olivat voimassa vuoteen 1965 asti, jolloin paavi Paavali VI ja patriarkka Athenagoras I yhteispäätöksellä kumosivat ne.
- Le Schisme de 1054, est appelé soit grand schisme d'Orient, schisme d'Orient ou schisme orthodoxe (point de vue occidental) soit schisme de Rome, schisme des Latins ou schisme catholique (point de vue oriental), et marque la séparation entre l'Église d'Occident et l'Église d'Orient, traditionnellement placée en 1054. Il est l'aboutissement de nombreuses décennies de conflits et de réconciliations entre les deux Églises.
- A Nagy Egyházszakadás vagy Kelet-Nyugati Egyházszakadás (szkizma) a középkori keresztény egyház keleti és a nyugati felének eltávolodására, majd 1054-ben történt végleges kettéválására utal, amelynek következményeként kialakult a római katolikus és az ortodox (keleti) keresztény egyház). A keleti és nyugati egyházfők közötti kapcsolat már korábban is feszült volt politikai és teológiai nézeteltéréseik miatt. IX. Leó pápa és a konstantinápolyi pátriárka, Michael Cerularius tovább szította az indulatokat azzal, hogy támogatta a másik fél híveinek üldézését. Leó 1054- küldötségett indított Konstantinápolyba, hogy Kerulaioszt rávegyék a római pápa fennhatóságának elismerésére - korábban a konstantinápolyi pátriárka volt a egyetemes keresztény egyház legfőbb méltósága. Kerulaiosz ezt visszautasította, mire a követség vezetője kiátkozta Kerulaioszt, aki válaszul kiátkozta a követség minden tagját. A nyugati egyházat képviselő küldöttek cselekedeteinek már a korabeliek szemében is kétséges volt a jogalapja: a küldöttséget indító Leó pápa ugyanis 1054. április 19-én meghalt, de a kölcsönös kiátkozás olyan szakadást okozott, amelyet azóta sem lehetett áthidalni. A kereszténység dogmatikus, teológiai, nyelvi, politikai és földrajzi értelemben is két nagy részre szakadt. A helyzetet tovább súlyosbította, hogy a negyedik keresztes hadjárat során a keresztesek, Velence felbujtására, 1204-ben elfoglalták és különös kegyetlenséggel kirabolták Konstantinápolyt és a nyugati egyházhoz húzó pátriárkát neveztek ki. Elméletileg a két egyház két alkalommal, 1274-ben a második lyoni és 1439-ben a firenzei zsinaton kimondták egyesülésüket, de az ortodox egyház mindkét alkalommal visszautasította ennek elismerését, mondván hogy a küldöttek jócskán túllépték hatáskörüket. 1484-ben, 31 évvel azután, hogy Konstantinápolyt a törökök elfoglalták, a városban tarott ortodox zsinat elutasította a firenzei zsinat határozatát és ezzel véglegesítette az egyházszakadást. 1965-ben VI. Pál pápa és az ortodox pátriárka visszavonta a kölcsönös kiátkozást, ezzel megteremtve a két egyház közötti megbékélés lehetőségét.
- Il Grande Scisma, detto anche Scisma d’Oriente dagli occidentali e Scisma dei Latini dagli orientali, fu l'evento che divise la Cristianità Calcedoniana fra la Chiesa orientale bizantina - la cosiddetta Ortodossia - e la Chiesa occidentale - il cattolicesimo romano. Sebbene normalmente si indichi il 1054 come anno dello scisma, ossia quando il papa Leone IX ed il patriarca Michele I Cerulario si scomunicarono a vicenda, lo Scisma fu effettivamente il risultato di un lungo periodo di progressivo distanziamento fra le due Chiese. Le dispute alla base dello scisma erano sostanzialmente due. La prima riguardava l'autorità papale: il papa romano reclamava la propria autorità sui quattro patriarcati orientali, disposti a concedere al patriarca di Roma un primato solo onorario e a lasciare che la sua autorità si estendesse solo sui cristiani d'Occidente. L'altra disputa, di ambito trinitario e apparentemente meno "politica" concerneva l'inserimento del filioque nel Credo Niceno. Esistevano inoltre altre cause, meno significative, fra le quali variazioni di alcuni riti liturgici, e rivendicazioni conflittuali di giurisdizione. La Chiesa si divise lungo linee dottrinali, teologiche, linguistiche, politiche e geografiche, e la frattura fondamentale non si è più rinsaldata. Si ebbero, in effetti, due formali riunioni, nel 1274 e nel 1439, ma in entrambi i casi non furono accettate dalla Chiesa ortodossa, in quanto i capi spirituali che vi presero parte, nel consentire queste cosiddette "unioni", avevano oltrepassato la propria autorità. Gli ulteriori tentativi di riconciliare i due corpi fallirono, ma molte comunità ecclesiastiche originariamente ortodosse cambiarono giurisdizione, ed ora sono dette Chiese cattoliche di rito orientale. Seppure la maggioranza delle fonti pongano come anno decisivo il 1054 con le scomuniche reciproche di Leone IX e di Cerulario, altri fanno risalire lo Scisma ad anni (ed eventi) diversi: il 1204, anno del sacco di Costantinopoli per opera dei Crociati. il 1472, anno in cui la Chiesa d’Oriente rifiutò il Concilio di Firenze in occasione del Sinodo indetto da Dionisio I di Costantinopoli. Il dato di fatto è che tuttora la Chiesa occidentale e la Chiesa orientale sono separate, e ognuna si autodefinisce Chiesa una, santa, cattolica ed apostolica, dando a intendere che, con lo Scisma, è l'altra parte ad aver lasciato la vera chiesa: i cattolici infatti chiamano lo scisma Grande Scisma d'Oriente e gli ortodossi Scisma dei Latini.
- 東西教会の分裂(とうざいきょうかいのぶんれつ)とは、キリスト教教会が、ローマ教皇を首長とするカトリック教会(西方教会)と、東方の正教会とに二分されたことをいう。多くのシスマ(分裂)の中でも史上最大規模だったことから大シスマとも呼ばれるが、「大シスマ」という用語は、14世紀から15世紀の西方教会において対立教皇が乱立した教会大分裂を指して使われることも多い。 分裂の年は、世界史教科書等の一般において1054年のこととされる。 しかし、395年にローマ帝国が東西に分割された後、476年の西ローマ帝国滅亡を経て、東西両教会がそれぞれの地域情勢に適応する形で長い年月の間、独自に発展していった結果としてこの年に分裂が決定的になったのであって、分裂という現象自体はすでに数百年に及んで教義の解釈や典礼方式の違いとして顕在化していたのであり、1054年を東西教会分裂の年とする事の妥当性に疑問がある。一応、1054年の「相互破門」が世界史教科書等で一般的な目安ではあるが、少なく無い異論もある。 また、東西教会の分裂と和解の問題には、そもそも分裂とは何か、和解とは何を以て和解とするのかといった問題のレベルで様々な見解が発生するのであり、この点でも、「1054年に分裂」という区切りにつき、「指導者同士の相互破門」を「分裂」と看做すという、一定のバイアスが掛かる事は避けられない。
- Het Oosters Schisma is de scheuring binnen de christelijke Kerk tussen de oosters-orthodoxe Kerken aan de ene kant en de rooms-katholieke Kerk aan de andere kant. Het wordt ook wel het Grote Schisma genoemd, al wordt deze laatste term ook voor het Westers Schisma gebruikt. Hoewel de breuk gewoonlijk gedateerd wordt in 1054, toen Paus Leo IX en patriarch Michaëlis Caerularius van Constantinopel elkaar wederzijds excommuniceerden, was het oost-west schisma feitelijk het eindresultaat van een voorafgaande eeuwenlange periode van vervreemding tussen de twee Kerken.
- Det store skisma (fra gresk skhisma, 'deling/revne') er en betegnelse på splittelsen innen den kristne kirke i 1054. Ved at patriarkatene i Roma og Konstantinopel skilte lag, oppsto den ortodokse kirke og den katolske kirke som to forskjellige enheter. Skismaet var et resultat av en lang utvikling hvor den østlige og vestlige del av kirken hadde glidd fra hverandre. Så lenge dette først og fremst viste seg i ytre ting - som i liturgien - kunne de holde sammen, men etterhvert som det også utviklet seg dogmatiske forskjeller ble forholdet stadig mer anspent. Skismaet var et faktum da pave Leo IX og patriarken av Konstantinopel, Mikael Kerularius, gjensidig ekskommuniserte hverandre (og hverandres medlemmer) i 1054. Denne ekskommunikasjonen ble stående inntil 1965, da man i forbindelse med Andre Vatikankonsil opphevet den i tråd med den nye økumeniske ånd. Begge kirker anser den andre som skismatisk, hvilket vil si at den i utgangspunktet har den rette tro, men ikke forvalter den på korrekt måte. Dette til skille fra en kjettersk kirke, som regnes for å ha avveket så mye fra dogmene at den har forlatt den rette tro. Felles nattverdsfeiring besto, med noen begrensninger, inntil 1453, da Konstantinopel falt. I dag aksepterer den katolske kirke at ortodokse mottar katolsk nattverd dersom deres egen patriark godtar det. Den ortodokse kirke tillater ikke katolikker å motta ortodoks nattverd såfremt det ikke foreligger helt spesielle omstendigheter.
- Wielka schizma wschodnia – rozłam w chrześcijaństwie na Kościół wschodni i zachodni, który miał miejsce w 1054 r. Schizma wschodnia nie przebiegła w jednym momencie, lecz był to proces, który jest upatrywany w szerokich ramach chronologicznych, trwający aż do XIII w. Właściwie jeszcze wtedy wiele osób nie do końca zdawało sobie sprawę z istnienia schizmy. Winą za jej powstanie obarcza się zarówno Rzym jak i Konstantynopol. Wielką schizmę wschodnią poprzedziły dwie inne: schizma Akacjusza i schizma Focjusza.
- O Grande Cisma do Oriente, Cisma do Oriente ou Cisma Ocidente-Oriente foi a separação da Igreja Católica Romana e da Igreja Católica Ortodoxa no século XI.
- Marea Schismă din 1054 este un eveniment ce a împărţit creştinismul în două mari ramuri, vestică şi estică. Anul în care s-a petrecut este 1054, deşi tensiunile datau de multă vreme între creştinătatea latină şi cea greacă. Principalele cauze au fost dispute asupra autorităţii papale şi inserării clauzei Filioque în Crezul de la Niceea, deşi au existat şi cauze minore, cum ar fi dispute legate de jurisdicţia asupra anumitor regiuni, sau de alte practici liturgice.
- Раскол христианской церкви в 1054 году, также Великий раскол — церковный раскол, после которого окончательно произошло разделение Церкви на Римско-католическую церковь на Западе и Православную — на Востоке с центром в Константинополе.
- Den stora schismen 1054 var den händelse som separerade den östliga ortodoxin från den västliga katolicismen. De två delarna hade under lång tid glidit ifrån varandra språkligt, politiskt och geografiskt. Trots allt tätare ekumeniska kontakter under 1900-talet kvarstår brytningen dem emellan. De språkliga, politiska och geografiska skillnaderna hänge ihop med Romarrikets delning på 400-talet. I det romerska riket flyttade kejsaren och den politiska makten från Rom till Konstantinopel, något som medförde förändringar även i det andliga klimatet i riket. Traditionen hade ditintills bjudit att kejsaren skulle ha auktoritet i såväl världsliga som andliga frågor. De som starkast höll fast vid denna princip kom att befinna sig på den ortodoxa sidan i konflikten, medan de som höll fast vid biskopen av Rom, vilken hela tiden varit den främste kyrklige potentaten kom att befinna sig på den katolska sidan i konflikten. De utlösande faktorerna till schismen (splittringen) var bland annat följande: Tillägget av filioque i Nicaenska trosbekännelsen av kyrkan i Rom. Bruket av osyrat bröd i den västliga kyrkan och bruket av syrat bröd i den östliga kyrkan vid utdelandet av nattvarden. Tvist om jurisdiktionen över kyrkorna på Balkan. Utnämningen av patriarken av Konstantinopel till ekumenisk patriark, vilket i väst ansågs hota påvens ställning. Tvist om påvens ställning; skulle han anses vara primus inter pares bland patriarkerna - påven var patriark av Rom, men där fanns ytterligare fyra patriarker inom kyrkohierarkin - eller skulle påven också ha rätt att utöva bestämmanderätt över övriga patriarker? Skulle stat och kyrka kunna vävas samman i exempelvis konceptet caesareopapism, eller skulle kyrka och stat hållas åtskilda? Skillnaderna i utformningen av liturgin. Schismen ledde till utbytandet av exkommunikationer från dels påven Leo IX, dels Michael Cerularius, patriark av Konstantinopel, under året 1054. Nattvardsgemenskapen kvarstod fram till turkarnas erövring av Konstantinopel 1453, men organisationsmässigt var brytningen ett faktum 1054. Det finns ett antal kyrkor inom den östliga kyrkligheten som har sökt kommunion med Påven och därmed blivit del av den Katolska Kyrkan. Dessa kyrkor har behållit sin liturgi och är därmed del av den Katolska Kyrkan men med en östlig liturgi.
- Okunuşu: Skizma; Yunanca ve Latince'de ayrılma anlamında, özellikle Doğu (Bizans/Ortodoks) ve Batı (Roma/Katolik) kiliselerinin birbirinden ayrılmasını ifade eden kavram. Ortaçağ boyunca birbirinin amansız rakibi olan ve çekişen İstanbul'daki Doğu Roma-Bizans Patrikliği ve (Batı) Roma'daki Papalık, defalarca birbirlerini karşılıklı afaroz ettiler ve en son olarak 1054 yılında kesin olarak ayrıldılar. Daha önce kesin ayrım olmamasına karşın bu tarihten sonra Ortodoks ve Katolik Kiliseleri ayrı örgütlerini oluşturdular ve birbirleriyle ilgileri kalmadı, ilişkileri giderek daha da kötüleşti. Coğrafi-idari bölünme şu şekildeydi: Bizans Ortodoks Patrikliği Batı'da Tuna Nehri ve Sırbistan'dan Doğu'da Fırat nehri, Kapadokya ve Ermenistan'a ve Güneydoğu'da Suriye'ye kadar; Roma Katolik Kilisesi (Papalık) ise Adriyatik sahili ve Tuna Nehrinin batısı ve genel olarak Batı Akdeniz ve Batı Avrupa. 13. yüzyılda Bizans-Ortodoks Kilisesi Rus-Ortodoks Kilisesini oluşturdu, 16. yüzyılda ise Kuzey-Batı Avrupa'daki Germen ve Anglosakson (İngiliz/İskandinav) bölgeleri Katolik Kilisesi'nden ayrılıp, Protestan/Kuzey Avrupa Kilisesini oluşturdular. Bizans-Ortodoks Kilisesi yönetim bölgesinin ahalisi ise Osmanlılar döneminde büyük ölçüde Müslümanlaştı. Siyasi-cografi nedenli ayrılma ve bölünmeler diğer dinlerde de oldu, örneğin İslam'da Sünnilik-Şiilik ayrılması.
- Розко́л христия́нської це́ркви у 1054 («Велика схизма») — остаточний розкол християнської церкви на католицьку та православну.
- 東西教會大分裂是指11世紀基督教會大分裂分出了希臘正教(東方正統教會)以及羅馬公教(羅馬普世教會)兩大宗。 自二世紀以後,以羅馬爲首的西方教會和以君士坦丁堡爲首的東方教會,因各自不同的教會、政治、社會、文化等原因,在神學,以及教會的組織、紀律等各方面的分歧逐漸擴大,彼此爭論不休,最終導致了1054年的東西方教會大分裂,形成日後的天主教和東正教。
|
| rdfs:comment
|
- The East–West Schism, or the Great Schism, divided medieval Christendom into Eastern (Greek) and Western (Latin) branches, which later became known as the Eastern Orthodox Church and the Roman Catholic Church, respectively. Relations between East and West had long been embittered by political and ecclesiastical differences and theological disputes. Pope Leo IX and Patriarch of Constantinople Michael Cerularius heightened the conflict by suppressing Greek and Latin in their respective domains.
- Das Morgenländische Schisma ist das Schisma zwischen den östlich-orthodoxen Kirchen und der römisch-katholischen Kirche. Die Bezeichnung ist historisch betrachtet irreführend, weil sich nicht die östliche Seite abspaltete, sondern es zu einem Bruch zwischen der Westkirche und der östlichen Orthodoxie kam; als Konsequenz hieraus entstand ein bis zum II. Vaticanum anhaltendes gegenseitiges Anathema (Kirchenbann). Oft wird als Datum für das Schisma 1054 angegeben, als Papst Leo IX.
- Cristianisme Fitxer:Cruz.
- Velké schizma označuje církevní rozkol mezi křesťanským Východem a Západem, který rozdělil církve, které přijaly Chalkedonský koncil. Obvykle se datuje od roku 1054, kdy kardinál Humbert de Silva Candida exkomunikoval konstantinopolského patriarchu Michaela Kerullaria a všechny, kteří s ním stejně smýšlejí (tj.
- El Gran Cisma de Oriente y Occidente, también conocido como Gran Cisma (aunque a veces también se aplica este término al Cisma de Occidente) es el nombre dado al evento de mutua excomunión que separó al Papa y a la cristiandad de Occidente, de los patriarcas y cristiandad de Oriente, especialmente del principal de ellos, el Patriarca Ecuménico de Constantinopla.
- Suuri skisma oli teologinen ja poliittinen kiista, joka johti alkukirkon hajaannukseen Rooman ja itäisten patriarkaattien suhteiden katkettua. Viimeinen yhteinen kirkolliskokous pidettiin vuonna 787. Sen jälkeen Nikean uskontunnustuksesta syntyi sanamuotokiista, ns. filioque-kiista. Lännen kirkon lisäsi uskontunnustukseen sanan (lat. Filioque eli ja Pojasta) eli sen näkemyksen mukaan Pyhä Henki oli lähtöisin Isästä ja Pojasta, Idän patriarkaatit eivät hyväksyneet tätä muutosta.
- Le Schisme de 1054, est appelé soit grand schisme d'Orient, schisme d'Orient ou schisme orthodoxe (point de vue occidental) soit schisme de Rome, schisme des Latins ou schisme catholique (point de vue oriental), et marque la séparation entre l'Église d'Occident et l'Église d'Orient, traditionnellement placée en 1054. Il est l'aboutissement de nombreuses décennies de conflits et de réconciliations entre les deux Églises.
- A Nagy Egyházszakadás vagy Kelet-Nyugati Egyházszakadás (szkizma) a középkori keresztény egyház keleti és a nyugati felének eltávolodására, majd 1054-ben történt végleges kettéválására utal, amelynek következményeként kialakult a római katolikus és az ortodox (keleti) keresztény egyház). A keleti és nyugati egyházfők közötti kapcsolat már korábban is feszült volt politikai és teológiai nézeteltéréseik miatt. IX.
- Il Grande Scisma, detto anche Scisma d’Oriente dagli occidentali e Scisma dei Latini dagli orientali, fu l'evento che divise la Cristianità Calcedoniana fra la Chiesa orientale bizantina - la cosiddetta Ortodossia - e la Chiesa occidentale - il cattolicesimo romano.
- Het Oosters Schisma is de scheuring binnen de christelijke Kerk tussen de oosters-orthodoxe Kerken aan de ene kant en de rooms-katholieke Kerk aan de andere kant. Het wordt ook wel het Grote Schisma genoemd, al wordt deze laatste term ook voor het Westers Schisma gebruikt.
- Det store skisma (fra gresk skhisma, 'deling/revne') er en betegnelse på splittelsen innen den kristne kirke i 1054. Ved at patriarkatene i Roma og Konstantinopel skilte lag, oppsto den ortodokse kirke og den katolske kirke som to forskjellige enheter. Skismaet var et resultat av en lang utvikling hvor den østlige og vestlige del av kirken hadde glidd fra hverandre.
- Wielka schizma wschodnia – rozłam w chrześcijaństwie na Kościół wschodni i zachodni, który miał miejsce w 1054 r. Schizma wschodnia nie przebiegła w jednym momencie, lecz był to proces, który jest upatrywany w szerokich ramach chronologicznych, trwający aż do XIII w. Właściwie jeszcze wtedy wiele osób nie do końca zdawało sobie sprawę z istnienia schizmy. Winą za jej powstanie obarcza się zarówno Rzym jak i Konstantynopol.
- O Grande Cisma do Oriente, Cisma do Oriente ou Cisma Ocidente-Oriente foi a separação da Igreja Católica Romana e da Igreja Católica Ortodoxa no século XI.
- Marea Schismă din 1054 este un eveniment ce a împărţit creştinismul în două mari ramuri, vestică şi estică. Anul în care s-a petrecut este 1054, deşi tensiunile datau de multă vreme între creştinătatea latină şi cea greacă. Principalele cauze au fost dispute asupra autorităţii papale şi inserării clauzei Filioque în Crezul de la Niceea, deşi au existat şi cauze minore, cum ar fi dispute legate de jurisdicţia asupra anumitor regiuni, sau de alte practici liturgice.
- Раскол христианской церкви в 1054 году, также Великий раскол — церковный раскол, после которого окончательно произошло разделение Церкви на Римско-католическую церковь на Западе и Православную — на Востоке с центром в Константинополе.
- Den stora schismen 1054 var den händelse som separerade den östliga ortodoxin från den västliga katolicismen. De två delarna hade under lång tid glidit ifrån varandra språkligt, politiskt och geografiskt. Trots allt tätare ekumeniska kontakter under 1900-talet kvarstår brytningen dem emellan. De språkliga, politiska och geografiska skillnaderna hänge ihop med Romarrikets delning på 400-talet.
- Okunuşu: Skizma; Yunanca ve Latince'de ayrılma anlamında, özellikle Doğu (Bizans/Ortodoks) ve Batı (Roma/Katolik) kiliselerinin birbirinden ayrılmasını ifade eden kavram. Ortaçağ boyunca birbirinin amansız rakibi olan ve çekişen İstanbul'daki Doğu Roma-Bizans Patrikliği ve (Batı) Roma'daki Papalık, defalarca birbirlerini karşılıklı afaroz ettiler ve en son olarak 1054 yılında kesin olarak ayrıldılar.
- Розко́л христия́нської це́ркви у 1054 («Велика схизма») — остаточний розкол християнської церкви на католицьку та православну.
|