A dichotomy is any splitting of a whole into exactly two non-overlapping parts. In other words, it is a partition of a whole (or a set) into two parts (subsets) that are: mutually exclusive : nothing can belong simultaneously to both parts, and jointly exhaustive : everything must belong to one part or the other. The two parts thus formed are complements. In logic, the partitions are opposites if there exists a proposition such that it holds over one and not the other.

PropertyValue
dbpedia-owl:thumbnail
dbpprop:abstract
  • A dichotomy is any splitting of a whole into exactly two non-overlapping parts. In other words, it is a partition of a whole (or a set) into two parts (subsets) that are: mutually exclusive : nothing can belong simultaneously to both parts, and jointly exhaustive : everything must belong to one part or the other. The two parts thus formed are complements. In logic, the partitions are opposites if there exists a proposition such that it holds over one and not the other.
  • Dichotomie (griechisch dichótomos „halbgeteilt, entzweigeschnitten“ aus dícha „entzwei, getrennt“ und témnein „schneiden“; manchmal auch Dychotomie) bedeutet die Aufteilung in zwei Strukturen oder Mengen, die nicht miteinander vereinbar bzw. einander genau entgegengesetzt sind. In der Mathematik, der Biologie, der Philosophie, der Logik und der Sprachwissenschaft bezeichnet Dichotomie die Trennung einer Menge in zwei Untermengen, die sich gegenseitig ausschließen.
  • Dichotomie (z řeckého dicha = na dvakrát a tome = řez) je obecně jakékoli rozdělení celku do dvou vzájemně se nepřekrývajících částí. Jiná definice: rozlišení dvou kvalitativně odlišných stavů jevu nebo vlastnosti.
  • Dikotomia (kahtiajako tai kahtiajakautuneisuus) tarkoittaa kohteiden kahtiajakamista sen mukaan, onko niillä jokin ominaisuus vai ei. Jokainen kokonaisuuden osa kuuluu siis jompaankumpaan ja vain jompaankumpaan puoleen tätä kahtiajakoa. Jaon kaksi osaa ovat usein hyvin erilaisia ja niistä on käytettävissä termi "vastapuolet".
  • La dicotomia è la divisione di un'entità in due parti mutuamente esclusive, tali cioè da non poter essere entrambe contemporaneamente vere e completamente esaustive l'una rispetto all'altra. Una dicotomia, cioè, non lascia spazio per una terza parte. Si può quindi considerare una partizione in 2 parti. A titolo esemplificativo, se preso un concetto A è possibile dividerlo in due parti B e non-B, allora le due parti formano una dicotomia, dato che nessuna parte di B è contenuta in non-B e che la somma di B e non-B fa esattamente A. Una contestualizzazione può essere fornita dalla connotazione assunta in biologia, dove una dicotomia è una divisione di organismi in due gruppi, tipicamente basati su di una caratteristica presente in un gruppo e assente nell'altro. Tali dicotomie sono parte integrante del processo di identificazione delle specie, attraverso domande in sequenza. Alla domanda "Questa bestiola è provvista di ossa?", si dividono le specie in vertebrati e invertebrati, essendo chiaro che nessun animale può essere sia vertebrato che invertebrato, né tantomeno può non appartenere a nessuna delle due categorie.
  • Een dichotomie is de opdeling in twee niet-overlappende structuren of begrippen. De term komt van het Griekse dichotomia, wat tweedeling betekent. De term wordt in uiteenlopende wetenschapsgebieden gebruikt, waaronder de filosofie, sociologie, politicologie, biologie en wiskunde. In sommige disciplines, waaronder de bedrijfswetenschappen, is de praktijk van het combineren van meerdere dichotomieën populair. Door twee dichotomieën te combineren ontstaat een 2 bij 2 matrix, zoals gehanteerd in de BCG-matrix. Een voorbeeld van een combinatie van drie dichotomieën is het drie dichotomieën-model van de marketing.
  • En dikotomi er en tvegrening som består av to like store eller viktige grener (av gresk διχοτομία = «todeling»). Begrepet brukes både om virkelige grener og om teoretiske konsepter. For eksempel har Psilotum-planter dikotome forgreninger, mens mange andre planter har forgreninger der én av grenene er større, eller forgreninger som består av flere enn to grener. På den andre siden uttrykker f. eks. «er/bør-dikotomien» eller «type/ting-dikotomien» at man anser de respektive begrepene som dypt forskjellige og som uttømmende alternativer, som m.a.o. ikke tillater noe tredje alternativ.
  • Dychotomia (gr. dichotomos = przecięty na dwie części) – dwudzielność; podział na dwie części, wzajemnie się wykluczające i uzupełniające do całości. Podział dychotomiczny zbioru X polega na wyróżnieniu w nim dwu podzbiorów – A i B – które są rozłączne (nie mają wspólnych elementów) i wyczerpują zbiór X (w skład X nie wchodzi nic spoza A i B, każdy element zbioru X należy albo do zbioru A albo do B).
  • Дихотоми́я — последовательное деление на две части, не связанные между собой. Дихотомическое деление в математике, философии, логике и лингвистике является способом образования взаимоисключающих подразделов одного понятия или термина и служат для образования классификации элементов.
  • Dikotomi innebär en uppdelning av något i två av varandra uteslutande delar. Termen kommer från grekiskans dichotomia (tudelad). Termen har en lång rad användningsområden, bland annat inom naturvetenskap och argumentation.
dbpprop:hasPhotoCollection
dbpprop:reference
rdfs:comment
  • A dichotomy is any splitting of a whole into exactly two non-overlapping parts. In other words, it is a partition of a whole (or a set) into two parts (subsets) that are: mutually exclusive : nothing can belong simultaneously to both parts, and jointly exhaustive : everything must belong to one part or the other. The two parts thus formed are complements. In logic, the partitions are opposites if there exists a proposition such that it holds over one and not the other.
  • Dichotomie (griechisch dichótomos „halbgeteilt, entzweigeschnitten“ aus dícha „entzwei, getrennt“ und témnein „schneiden“; manchmal auch Dychotomie) bedeutet die Aufteilung in zwei Strukturen oder Mengen, die nicht miteinander vereinbar bzw. einander genau entgegengesetzt sind. In der Mathematik, der Biologie, der Philosophie, der Logik und der Sprachwissenschaft bezeichnet Dichotomie die Trennung einer Menge in zwei Untermengen, die sich gegenseitig ausschließen.
  • Dichotomie (z řeckého dicha = na dvakrát a tome = řez) je obecně jakékoli rozdělení celku do dvou vzájemně se nepřekrývajících částí. Jiná definice: rozlišení dvou kvalitativně odlišných stavů jevu nebo vlastnosti.
  • Dikotomia (kahtiajako tai kahtiajakautuneisuus) tarkoittaa kohteiden kahtiajakamista sen mukaan, onko niillä jokin ominaisuus vai ei. Jokainen kokonaisuuden osa kuuluu siis jompaankumpaan ja vain jompaankumpaan puoleen tätä kahtiajakoa. Jaon kaksi osaa ovat usein hyvin erilaisia ja niistä on käytettävissä termi "vastapuolet".
  • La dicotomia è la divisione di un'entità in due parti mutuamente esclusive, tali cioè da non poter essere entrambe contemporaneamente vere e completamente esaustive l'una rispetto all'altra. Una dicotomia, cioè, non lascia spazio per una terza parte. Si può quindi considerare una partizione in 2 parti.
  • Een dichotomie is de opdeling in twee niet-overlappende structuren of begrippen. De term komt van het Griekse dichotomia, wat tweedeling betekent. De term wordt in uiteenlopende wetenschapsgebieden gebruikt, waaronder de filosofie, sociologie, politicologie, biologie en wiskunde. In sommige disciplines, waaronder de bedrijfswetenschappen, is de praktijk van het combineren van meerdere dichotomieën populair.
  • En dikotomi er en tvegrening som består av to like store eller viktige grener (av gresk διχοτομία = «todeling»). Begrepet brukes både om virkelige grener og om teoretiske konsepter. For eksempel har Psilotum-planter dikotome forgreninger, mens mange andre planter har forgreninger der én av grenene er større, eller forgreninger som består av flere enn to grener. På den andre siden uttrykker f. eks.
  • Dychotomia (gr. dichotomos = przecięty na dwie części) – dwudzielność; podział na dwie części, wzajemnie się wykluczające i uzupełniające do całości. Podział dychotomiczny zbioru X polega na wyróżnieniu w nim dwu podzbiorów – A i B – które są rozłączne (nie mają wspólnych elementów) i wyczerpują zbiór X (w skład X nie wchodzi nic spoza A i B, każdy element zbioru X należy albo do zbioru A albo do B).
  • Дихотоми́я — последовательное деление на две части, не связанные между собой.
  • Dikotomi innebär en uppdelning av något i två av varandra uteslutande delar. Termen kommer från grekiskans dichotomia (tudelad). Termen har en lång rad användningsområden, bland annat inom naturvetenskap och argumentation.
rdfs:label
  • Dichotomy
  • Dichotomie
  • Dichotomie
  • Dikotomia
  • Dicotomia
  • Dichotomie
  • Dikotomi
  • Dychotomia
  • Дихотомия
  • Dikotomi
owl:sameAs
skos:subject
foaf:depiction
foaf:page
is dbpprop:redirect of