| dbpprop:abstract
|
- Desert in philosophy is the condition of being deserving of something, whether good or bad. It is related to justice, revenge, blame, punishment and many topics central to moral philosophy. In ordinary usage, to deserve is to earn or merit a reward; in philosophy, the distinction is drawn in the term desert to include the case that that which one receives as one's just deserts may well be unwelcome, or a reward. For example, if one scratches off a winning lottery ticket, one may be entitled to the money, but one does not necessarily deserve it in the same way one would deserve $5 for mowing a lawn, or a round of applause for performing a solo. A general formula for desert claims is this: Thing A deserves X in virtue of Y. For example, I (A) deserve a good grade on my test (X) because I studied hard (Y); Cincinnati (A) deserves to be praised (X) because it is a pretty city (Y). Some authors have added a further criteria, qualifying Y. That is, Agent A deserves X in virtue of Y if and only if A is responsible for Y (or, alternatively, if A is also deserving of Y). For example, one does not deserve respect simply because one is a human being, because one is not responsible for being a human being (Y) -- arguments such as this are understandably contentious. Alternatively, if one uses steroids to win in a footrace, one does not deserve to win because one does not deserve increased physical abilities. One of the most controversial rejections of the concept of desert was made by the political philosopher John Rawls. Rawls, writing in the mid to late twentieth century, claimed that a person cannot claim credit for being born with greater natural endowments (such as superior intelligence or athletic abilities), as it is purely the result of the 'natural lottery'. Therefore, that person does not morally deserve the fruits of his or her talents and/or efforts, such as a good job or a high salary. However, Rawls was careful to explain that, even though he dismissed the concept of moral Desert, people can still legitimately expect to receive the benefits of their efforts and/or talents. The distinction here lies between Desert and, in Rawls' own words, 'Legitimate Expectations'. Rawls' remarks about natural endowments provoked an often-referred response by Robert Nozick. Nozick claimed that to treat peoples' natural talents as collective assets is to contradict the very basis of the deontological liberalism Rawls wishes to defend, i.e. respect for the individual and the distinction between persons. Nozick argued that Rawls' suggestion that not only natural talents but also virtues of character are undeserved aspects of ourselves for which we cannot take credit, "can succeed in blocking the introduction of a person's autonomous choices and actions (and their results) only by attributing everything noteworthy about the person completely to certain sorts of 'external' factors. So denigrating a person's autonomy and prime responsibility for his actions is a risky line to take for a theory that otherwise wishes to buttress the dignity and self-respect of autonomous beings. " Nozick's critique has been interpreted in two different ways: The conventional understanding of it is as a libertarian assessment of procedural justice which maintains that while it might be true that peoples' actions are, in whole or in part, determined by factors that are morally arbitrary this is irrelevant to assignments of distributive shares. The reason for this is that individuals are self-owners with inviolable rights in their bodies and talents, and they have the freedom to take advantage of these regardless of whether the self-owned properties are theirs for reasons that are morally arbitrary or not. Another, more unconventional interpretation of Nozick's critique is represented by Jean Hampton. She points out that there seems to be a subterranean assumption in Nozick's rejection of Rawls' account of natural endowments as collective assets. This assumption is the idea that the choices individuals make regarding how they will use their labour and their property are ones for which they should be held responsible. People who do not work hard and invest imprudently should be held responsible for those choices and not receive assistance from an egalitarian welfare state. If they do work hard and invest well however, they should also be held responsible for those choices and allowed to reap the benefits from their strivings. Hampton asks the question "whether the ground of Nozick's conception of absolute rights is not only a conception of liberty but also a conception of moral responsibility that is […] closely associated to our notion of liberty. " While Hampton's interpretation of Nozick is unconventional, there are indeed other political philosophers who endorse the position she outlines. Their main observation is that sometimes people who are badly off might be so because of their own irresponsible conduct, and the charge is that theories favouring policies of redistribution of resources from individuals who are better off to those worse off ignore this crucial point, i.e. that people might be unequally deserving on account of their wilful conduct. Sometimes the claim is that the redistributive systems often favoured by egalitarian political theorists might have disastrous consequences in that they promote sloth, and allow free riding on the productive by the lazy. These arguments are instrumental in their appeal to undeservingness. They refer to the allegedly bad consequences of a redistributive social system and do not necessarily involve any reference to the moral worthiness of those who make greater efforts, wiser investments, and so on. At other times however, the argument invokes a moral ideal holding desert valuable for its own sake. On this view helping the undeserving, and failing to help the deserving, is deemed intrinsically unfair regardless of further consequences. The charge against Rawls for instance, is that people actually might deserve the gains flowing from their natural endowments, or at least those they achieve by striving conscientiously.
- Das Verdienst wird einer Person zugebilligt, deren Taten oder Wirken über ihre Pflichten hinaus ein besonderer Wert in moralischer Hinsicht zugemessen wird, insbesondere, wenn sie ohne Rücksicht auf die Folgen für das persönliche Schicksal in redlicher Absicht erbracht worden sind. Verdienst zu erwerben wird auch in der Bedeutung verwendet, etwas Gutes über die anerkannte Norm hinaus zu tun. Betont wird die Freiwilligkeit auf beiden Seiten: Die belohnenswerte Tat lässt sich ebenso wie die Belohnung nicht einfordern, was lobend hervorgehoben wird. Dies hat mit den alteuropäischen Vorstellungen von Gunst oder Gnade zu tun. Immanuel Kant hat das „saure“ Verdienst und das „süße“ Verdienst unterschieden. Letzteres beglücke den Verdienstvollen durch sein Tun selber, der Lohn des Ersteren sei der Undank. Ein deutsches Sprichwort lautet: Dem Verdienste seine Krone. In den Begriffen „Verdienstorden“ und speziell „Pour le Mérite erscheint das Wort direkt. In offiziellen deutschen Leichenreden erscheint in besonderen Fällen die feierliche Formel: Sie [Er] hat sich um das deutsche Volk verdient gemacht.
- För andra betydelser av termen förtjänst, se Förtjänst (olika betydelser) Förtjänst är förhållandet att en eller flera personer förtjänar någonting, positivt eller negativt. Att definiera begreppet har visat sig problematiskt, även om många människor har en intuitiv uppfattning om vad det innebär att förtjäna någonting. Begreppet är nära relaterat till rättvisa, hämnd, skuld och straff. En del filosofiska tänkare anser att det är rättvist att var och en får vad de förtjänar. Andra, till exempel John Rawls, har menat att förtjänst inte primärt har med rättvisa att göra. En begreppsanalys visar att förtjänst alltid innehåller minst tre element; ett förtjänande subjekt, ett förtjänat objekt och en grund för förtjänsten. Att "Kalle förtjänar ett bra betyg därför att han har gjort bra ifrån i skolan" är ett exempel på en situation med förtjänst. Här spelar Kalle rollen som förtjänande subjekt, betyget är objektet för hans förtjänst, och grunden för att Kalle förtjänar ett bra betyg är att han har gjort bra ifrån sig i skolan. I vissa fall tycks det även förekomma ett fjärde element, en källa, det vill säga den eller det som ska tillhandahålla det förtjänade objektet till det förtjänande subjektet. I exemplet med Kalle kan det vara hans lärare: "Kalle förtjänar ett bra betyg av sin lärare därför att han har gjort bra ifrån i skolan. " Det finns emellertid anledning att inte inkludera detta fjärde element i begreppsanalysen. En anledning till detta är att det inte alltid är närvarande; det finns situationer där det inte går att specificera källan. Ett exempel på det är: "Det har gått så dåligt för Lisa den senaste tiden, hon förtjänar verkligen lite tur nu. " I detta exempel går det inte att ange vem det är som ska se till att hon får det som hon förtjänar, nämligen tur. En fråga som har diskuterats är den om vilka eller vad som kan förtjäna. Frågan är om det bara är människor som kan förtjäna, om det finns icke-mänskliga djur som kan förtjäna, och kanske till och med ting. Att kunna resonera eller att kunna uppleva smärta och njutning skulle kunna fungera som kriterier för vilka eller vad som kan förtjäna. Kriterierna står dock i motsättning till hur man använder förtjänst-terminologin. "Det här förslaget förtjänar allas stöd" är ett fullt begripligt påstående, men här tycks ett omedvetet ting vara förtjänstens subjekt. Förtjänst tycks också förutsätta att grunden för subjektets förtjänst är en handling som subjektet är ansvarig för. "Adam förtjänar att straffas för sitt brott", "Annika förtjänar en medalj för sin insats på äldreboendet" och "Rebecka förtjänar beröm för att ha stått upp för sig själv" är exempel som alla pekar på handlingar som subjekten skulle kunna sägas vara ansvariga för. En del anser att det är omöjligt att förtjäna någonting på grund av en handling, händelse eller faktum som man själv inte är ansvarig för. Detta strider mot hur man ibland använder språket. Ett exempel på ett påstående om förtjänst som inte involverar något ansvar är: "Så vacker hon är, hon förtjänar att vinna den här skönhetstävlingen". På grundval av sådana exempel har vissa dragit slutsatsen att, om det finns en koppling mellan förtjänst och ansvar, så är den mer komplicerad än vad man i första hand kan tro. Det finns emellertid tänkare som har förnekat att förtjänst kan föreligga utan att ha föregåtts av en handling som det förtjänande subjektet är ansvarig för. En del har till och med dragit slutsatsen att, eftersom alla våra handlingar styrs av faktorer som vi inte själva kan kontrollera, som genetiskt arv och sociala omständigheter, så kan vi heller inte vara ansvariga för våra handlingar och därmed heller inte förtjäna någonting. Andra tänkare har övergett tanken om en stark koppling mellan förtjänst och ansvar, och istället hävdat att förtjänst hänger ihop med uppskattande attityder. Denna inställning kan definieras som att "x ligger till grund för förtjänst om och endast om x ligger till grund för en uppskattande attityd".
|
| rdfs:comment
|
- Desert in philosophy is the condition of being deserving of something, whether good or bad. It is related to justice, revenge, blame, punishment and many topics central to moral philosophy. In ordinary usage, to deserve is to earn or merit a reward; in philosophy, the distinction is drawn in the term desert to include the case that that which one receives as one's just deserts may well be unwelcome, or a reward.
- Das Verdienst wird einer Person zugebilligt, deren Taten oder Wirken über ihre Pflichten hinaus ein besonderer Wert in moralischer Hinsicht zugemessen wird, insbesondere, wenn sie ohne Rücksicht auf die Folgen für das persönliche Schicksal in redlicher Absicht erbracht worden sind. Verdienst zu erwerben wird auch in der Bedeutung verwendet, etwas Gutes über die anerkannte Norm hinaus zu tun.
- För andra betydelser av termen förtjänst, se Förtjänst (olika betydelser) Förtjänst är förhållandet att en eller flera personer förtjänar någonting, positivt eller negativt. Att definiera begreppet har visat sig problematiskt, även om många människor har en intuitiv uppfattning om vad det innebär att förtjäna någonting. Begreppet är nära relaterat till rättvisa, hämnd, skuld och straff.
|
![[RDF Data]](/statics/sw-cube.png)
