Deism in the philosophy of religion is the standpoint that reason and observation of the natural world, without the need for organized religion, can determine that the universe is a creation and has a creator. Further the term often implies that this supreme being does not intervene in human affairs or suspend the natural laws of the universe.

PropertyValue
dbpedia-owl:abstract
  • Als Deismus [de:'ismus de:'ismus] (Gottgläubigkeit, nach lat. deus, „Gott“; oft aber auch mit gr. δεῖ, dei, „es ist notwendig“, in Verbindung gebracht) bezeichnet man den Glauben an einen Gott aus Verstandesgründen im Gegensatz zum Gottesverständnis der Offenbarungsreligionen mit heiligen Schriften. Die Vorstellungen über diesen Gott sind allerdings sehr unterschiedlich. Im engeren Sinne sind Deisten diejenigen, die das Göttliche nur mit dem Ursprung des Universums in Verbindung bringen, aber ein weiteres Eingreifen Gottes bestreiten. Im weiteren Sinne wird der Deismus als freidenkerische Glaubensströmung im Zeitalter der Aufklärung angesehen. Der Begriff Deismus entstand in der Mitte des 17. Jahrhunderts in England.
  • Deism in the philosophy of religion is the standpoint that reason and observation of the natural world, without the need for organized religion, can determine that the universe is a creation and has a creator. Further the term often implies that this supreme being does not intervene in human affairs or suspend the natural laws of the universe. Deists typically reject supernatural events such as prophecy and miracles, tending to assert that a god has a plan for the universe that this god does not alter by (regularly or ever) intervening in the affairs of human life. This idea is also known as the Clockwork universe theory, in which a god designs and builds the universe, but steps aside to let it run on its own. Deists believe in the existence of a god without any reliance on revealed religion, religious authority or holy books. Two main forms of deism currently exist: classical deism and modern deism. The earliest known usage in print of the English term "deist" is 1621, and "deism" is first found in a 1675 dictionary. Deism became more prominent in the 17th and 18th centuries during the Age of Enlightenment — especially in Britain, France, Ireland and North America — mostly among those raised as Christians who found they could not believe in supernatural miracles, the inerrancy of scriptures, or the Trinity, but who did believe in one God. The Founding Fathers of the United States were heavily influenced by Enlightenment philosophies, and it is generally believed that many of them were deists.
  • El deísmo es una postura filosófica que acepta la existencia y la naturaleza de Dios a través de la razón y la experiencia personal, en lugar de hacerlo a través de los elementos comunes de las religiones teístas como la revelación directa, la fe o la tradición. La mención de Dios en este artículo se refiere más a un Creador u Organizador que al Dios Abrahámico. En palabras más sencillas: un deísta es aquel que se inclina a creer en la existencia de algún ser superior, pero no practica ninguna religión. Así, uno de los principales postulados de esta doctrina está basado en la creencia de que Dios existe y creó el universo físico, pero no interfiere con él (postulado que incluye a la evolución teísta). Este postulado se relaciona y origina con una filosofía y movimiento religioso que deriva la existencia y naturaleza de Dios por la razón. Por ello no toma posición sobre lo que hace Dios fuera del universo, en contraste con el fideísmo que se encuentra en muchas enseñanzas del cristianismo, islamismo y judaísmo, que sostiene que la religión depende tanto de la revelación de las sagradas escrituras o del testimonio de otra gente. Los deístas típicamente también tienden a rechazar los eventos sobrenaturales (milagros, profecías, etc. ) y a afirmar que Dios no interfiere en la vida de los humanos y las leyes del universo. Por ello, a menudo utilizan la analogía de Dios como un relojero. Lo que para las religiones organizadas son revelaciones divinas y libros sagrados, la mayoría de deístas entiende como interpretaciones inventadas por otros seres humanos, más que como fuentes autorizadas. Los deístas creen que el mayor don divino a la humanidad no es la religión, sino la habilidad de razonar. El deísmo cobró notoriedad en los siglos XVII y XVIII durante la Ilustración, especialmente en el Reino Unido, Francia y los Estados Unidos, principalmente entre aquellas personas educadas como cristianas que vieron que no podían creer ni en la Trinidad divina, la divinidad de Jesús, los milagros ni en la infalibilidad de la Biblia; pero que sí creían en un solo dios. Inicialmente, no formaron ninguna congregación, pero con el tiempo el deísmo también ha llevado al desarrollo de otros grupos religiosos, tales como el Unitarismo que se convirtió más tarde en el Unitarismo universalista. Continúa hasta la actualidad en la forma de deísmo clásico y deísmo moderno.
  • Deismi on käsitys, jonka mukaan jumala on vastuussa kaikkeuden järjestelmällisistä piirteistä, mutta jumala ei kuitenkaan vaikuta kaikkeuden tapahtumien kulkuun luomisen jälkeen. Sana deismi voitaisiin suomentaa alkujumalisuudeksi tai alkusyyjumalisuudeksi. Varsinkin ranskalaiseen valistukseen liittyi usein deismi suhteessa uskonnollisiin kysymyksiin. Deismin mukaan järkiperustein on syytä uskoa, että todellisuuden on luonut jokin jumala, mutta tästä jumalasta on mahdotonta saada tarkempaa tietoa. Keskeinen askel uskonnosta deismiin on pyhien kirjojen totuudellisuuden hylkääminen. Deistit yleensä ajattelivat, että, koska Raamattu on väärässä monien luonnontieteellisten seikkojen suhteen, jumala ei ole voinut kirjoittaa sitä. Deistien mukaan heidän oppinsa ei vaadi uskoa, vaan perustuu yksinomaan järjen käyttöön. Deismin kannattajien mukaan deismi ei siis ole uskonto. Usein deismi luetaan teismin alalajiksi. 1700-luvulla deismi oli paljon yleisempää kuin ateismi. Silloisen luonnontieteen näkökulmasta maailman ja elollisen luonnon synty sattumalta vaikutti monien mielestä mahdottomalta. Tosin jo 1700-luvulla erilaisten materialismien keskuudessa oli paljon (usein kadonneiden eläinlajien fossiileihin liittyviä) näkemyksiä siitä, miten elämä olisi mahdollisesti voinut syntyä ilman jumalaa. Tunnettuja deistejä olivat esimerkiksi Voltaire ja Benjamin Franklin. Deismi sai luonnollisesti osakseen vastustusta kristillisten kirkkojen taholta. Deismiä on myöhemmin arvosteltu esimerkiksi siitä, että, jos ainoa viite jumalasta on nykyisessä maailmassa vallitseva järjestys, silloin on perusteetonta käyttää järjestyksen luoneesta tahosta niin vahvaa sanaa kuin "jumala", vaan pitää tyytyä toteamaan, että jokin tuntematon taho on vastuussa maailman järjestyksestä.
  • Il deismo (dal latino deus) è una filosofia razionalistica della religione sviluppatasi nei secoli XVII e XVIII prima in Gran Bretagna e, successivamente in Francia e in Germania. Esso può essere visto anche come una teologia che ribadendo l'esistenza di Dio la configura in termini differenti da quelli della dottrina cristiana tradizionale. In realtà esso assume anche alcuni elementi del panteismo di Spinoza, ma riconferma l'esternalità di Dio rispetto all'universo. Il deismo ritiene che l'uso corretto della ragione consenta all'uomo di elaborare una religione naturale e razionale completa ed esauriente, capace di spiegare il mondo e l'uomo. Nelle sue varie forme esso ritiene inessenziale la rivelazione, o ne prescinde, ritenendo che essa sia solo per gli incolti. Il deista fonda quindi la propria teologia non sui testi sacri ma sulla ragione, tuttavia assume apriori l'esistenza della divinità, come base indispensabile per spiegare l'ordine, l'armonia e la regolarità nell'universo. Il concetto alla base del deismo, quello di una divinità eminentemente creatrice, ma anche ordinatrice e razionalizzatrice, è immediatamente utilizzabile, nell'ambito della classificazione tra religioni rivelate e religioni in ottica etnologica, per identificare questi secondi modelli rispetto alle prime. Nella religione rivelata infatti la divinità non esplica solo una funzione creatrice ma anche quella di censore/supervisore etico dell'uomo. Questa modalità di intendere il profilo della divinità è una modalità contingente che si può ritrovare solo su sistemi di culto connessi con modelli sociali di tipo classistico. Il passaggio da modelli deistici a modelli teoetotomistici - corroborato da varie evidenze antropologiche - è stato invocato per spiegare la credenza religiosa riguardo al peccato originale. Questa trasformazione socio culturale può essere infatti invocata per interpretare il passaggio dalla condizione anteriore alla manducazione del pomo dell'albero - detto per l'appunto della conoscenza del bene e del male - in cui l'uomo, vivendo in contesti deistici non era in grado di sperimentare la condizione di conoscenza di eventuali gesti e scelte da intendere quale opposizione alla volontà della divinità (male) da gesti e atteggiamenti graditi alla stessa (bene). Le forme deistiche, non teoetomistiche, non contemplano infatti alcun concetto di peccato/corruzione/impurità. Questo implica che in esse la sfera etica sia sottratta dall'ambito confessionale, di fede. L'uomo dunque non può conoscere il bene e il male. È immediata la possibilità di identificare questa valenza nel nome dato all'albero in questione, detto per l'appunto della conoscenza del bene e del male, dall'agiografo. La conoscenza del bene e male, vere e proprie categorie teologiche, è infatti possibile solo in un contesto dove la divinità emani norme e leggi o principi etici a cui l'individuo si deve attenere - pena l'incorrere in sanzioni/condanne. La concezione deistica, nata in un'epoca fortemente segnata dalle guerre di religione, intende così, mediante il solo uso della ragione, porre fine ai contrasti fra le varie religioni rivelate in nome di quell'univocità della ragione, sentita, in particolare nell'ottica dell'illuminismo, come l'unico elemento in grado di accomunare tutti gli esseri umani.
  • 理神論(りしんろん、Template:Lang-en-short)は、一般に創造者としての神は認めるが、神を人格的存在とは認めず啓示を否定する哲学・神学説。 神の活動性は宇宙の創造に限られ、それ以後の宇宙は自己発展する力を持つとされる。人間理性の存在をその説の前提とし、奇跡・予言などによる神の介入はあり得ないとして排斥される。18世紀イギリスで始まり、フランス・ドイツの啓蒙思想家に受け継がれた。
  • Deïsme is een religieus-filosofische opvatting die God als transcendente oorzaak van de natuurwetten beschouwt. Dit houdt in dat God weliswaar de schepper van het universum is, maar sinds de schepping op geen enkele wijze ingrijpt in het proces van de natuurwetten. Deze leer is een gevolg van het modernistische rationalisme en een vervolg op het theïsme, de opvatting dat God ook immanent is (en dus in sommige gevallen uitzonderingen op de natuurwetten maakt). In de meest gangbare versie is God niet antropomorf (mensvormig).
  • Deisme er en filosofi som hevder at det finnes en gud som har skapt alt, som er handlende og personlig, men han styrer ikke verden eller åpenbarer seg. Det gjeldende verdensbildet på opplysningstiden var at verden var mekanisk som et urverk. Naturkrefter og prosesser ble sett på som underlagt fysiske lover, og et Gudebilde med en inngripende Gud ble derfor ikke lenger gyldig. Dette førte til at hvert enkelt menneske fikk muligheten til å utvikle seg selv og tilegne seg kunnskap. Ved å benytte denne formen for opplysningsfilosofi ble folket mer opplyst. De mente at det opplyste menneske er et mer fritt menneske. Opplysningstidens deistiske tanke var at Gud hadde skapt verden, for så å overlate verden til seg selv.
  • Deizm – pogląd filozoficzny uznający istnienie boga jako stwórcy wszechświata, lecz odrzucający przekonania, w myśl których bóg ma moc ingerowania w życie człowieka i kierowania światem materialnym. Według deistów, o istnieniu duchowej siły sprawczej świadczy racjonalny porządek świata materialnego. Deiści nazywani niekiedy bywają agnostykami poznawczymi z uwagi na to, że wyznają pogląd, iż bezpośrednie poznanie duchowej siły sprawczej nie jest dostępne dla człowieka. Deiści twierdzą natomiast, iż o istnieniu stwórcy można wnioskować w sposób pośredni, a mianowicie poprzez odkrywanie porządku świata w rozumieniu praw fizyki rządzących materią. Deistów, jako uznających istnienie metafizycznej siły sprawczej, nie należy zatem mylić z agnostykami sensu stricto. Deiści odrzucają głoszone przez wyznawców religii monoteistycznych przekonania religijne, w myśl których objawienia, cuda, proroctwa i święte księgi posiadają faktyczną wartość poznawczą. Za najstarszą filozoficzną szkołę, która wyznawała deizm, trzeba uznać epikurejczyków, którzy uznawali, iż bogowie istnieją, lecz nie są zainteresowani losem świata, ani człowieka i nie ingerują w dzieje świata. Według nich nie ma potrzeby bać się gniewu bogów, ani oddawać im czci. Deizm był bardzo popularny w XVIII wieku zwłaszcza we Francji oraz w Stanach Zjednoczonych. Najbardziej znanymi deistami tych czasów byli Benjamin Franklin, Jan Jakub Rousseau, Denis Diderot, Jerzy Waszyngton, Thomas Jefferson, Maksymilian Robespierre, Napoleon Bonaparte i książę Adam Jerzy Czartoryski. Charakter deistyczny ma Wielki Architekt Wszechświata, w którego wiarę muszą zadeklarować masoni. Spowodowane jest to tym, że masoneria była przeznaczona dla elity oświeceniowej. Jedną z Szablon:Fakt znanych grup społecznych wyznających formę deizmu byli żydowscy saduceusze, którzy nie wierzyli w istnienie świata duchowego poza samym Bogiem oraz w zmartwychwstanie, odrzucając prawdopodobnie tym samym wiarę w Sąd Ostateczny i życie pozagrobowe. Elementów deizmu można także doszukiwać się w różnych szkołach filozoficznych starożytnej Grecji.
  • O deísmo é uma postura filosófica que admite a existência de um Deus criador, mas questiona a ideia de revelação divina. É uma doutrina que considera a razão como uma via capaz de nos assegurar da existência de Deus, desconsiderando, para tal fim, a prática de alguma religião denominacional. O deísmo pretende enfrentar a questão da existência de Deus, através da razão, em lugar dos elementos comuns das religiões teístas tais como a "revelação divina", os dogmas e a tradição. Os deístas, geralmente, questionam as religiões denominacionais e seu(s) deus(es) dito(s) "revelado(s)", argumentando que Deus é o criador do mundo, mas que não intervém, nos afazeres do mesmo, embora esta posição não seja estritamente parte da filosofia deísta. Para os deístas, Deus se revela através da ciência e as leis da natureza. É interessante dizer, que o conceito deísta de divindade não corresponde, necessariamente, ao que comumente a sociedade entende ser "deus". Ou seja, existem várias formas de se compreender aquilo que é, supostamente, transcendente ou sobrenatural. Então, Deus pode ser compreendido como o princípio vital, a energia criadora ou a força motriz do Universo. Todavia, não propriamente como um ser antropomórfico. Tal representação é específica das religiões fundamentalistas,Predefinição:Citar fontes os quais o deísta não considera como sendo a verdade. O deísta não necessariamente nega que alguém possa receber uma revelação divina, mas essa revelação será válida apenas para a pessoa que a recebeu (se realmente a recebeu). Predefinição:Citar fontes Isto implica a possibilidade de estar aberto às diferentes religiões como manifestações diversas de uma mesma realidade divina, embora não crendo que nenhuma delas seja a "verdade". Predefinição:Citar fontes
  • Деи́зм — религиозно-философское направление, признающее существование Бога и сотворение им мира, но отрицающее большинство сверхъестественных и мистических явлений, божественное откровение и религиозный догматизм. Большинство деистов полагают, что Бог после сотворения мира не вмешивается в течение событий; другие деисты считают, что Бог все же влияет на события, но не контролирует их полностью. Внутри деизма существует много течений. Рамки деизма невозможно точно определить, поскольку сама концепция деизма не предполагает жестких канонов. В то же время деизм предполагает, что разум, логика и наблюдение за природой — единственные средства для познания Бога и его воли. Деизм высоко ценит человеческий разум и свободу. Деизм стремится привести к гармонии науку и идею о существовании Бога, а не противопоставлять науку и Бога. Родоначальником деизма считается лорд Герберт Чербери. Наибольшего расцвета деизм достиг в эпоху Просвещения. Большой вклад в распространение деизма внёс Орден иллюминатов.
  • Deism (av latin deus, gud) är inom religionsfilosofi en gudsuppfattning som innebär att det finns en transcendent och personlig Gud, som skapat världen, men inte längre ingriper i världens gång. Jämför teism. Efter skapelsen fungerar världen uteslutande i enlighet med de rationella lagar som finns nedlagda i den. Deismen uppstod i 1600-talets England och utgår från antagandet om en "naturlig religion", det vill säga att kunskap om Gud inte kan utvinnas ur religiösa läror utan endast ur människans naturliga moral. Den viktigaste representanten för deismen var Herbert av Cherbury (1583-1648) som djupt påverkade upplysningens tänkande. En annan viktig person i sammanhanget var Matthew Tindal (1653-1733). USA:s president Abraham Lincoln var deist.
  • 自然神論(Template:Lang-en)是17到18世纪的英國和18世纪的法國出現的一個哲學觀點,主要是回應牛頓力學對傳統神學世界觀的衝擊。這個思想认为雖然上帝創造了宇宙和它存在的规则,但是在此之后上帝并不再对这个世界的发展产生影响。這裡的自然神論主要是指具有閃米特一神教背景並受其影響的西方唯一神派自然神論者的觀點,而不是具有多神教背景的自然神論者等的觀點如泛自然神論。 自然神论者推崇理性原则,把上帝解释为非人格的始因的宗教哲学理论。又称理神论。由17世纪英国思想家L. 赫尔伯特始创,著名代表有J. 托兰德、D. 哈特利、J. 普里斯特利、约翰·洛克、艾萨克·牛顿等人,18世纪法国启蒙思想家伏尔泰、孟德斯鸠、卢梭等人也都是具有一定唯物主义倾向的自然神论者。自然神论反对蒙昧主义和神秘主义,否定迷信和各种违反自然规律的 “奇迹”;认为上帝不过是“世界理性”或“有智慧的意志”;上帝作为世界的“始因”或“造物主”,它在创世之后就不再干预世界事务,而让世界按照它本身的规律存在和发展下去;主张用“理性宗教”或“自然宗教”代替“天启宗教”。 今日我們聽到自然神論就會聯想到「神造了世界卻不照管護理這個世界,任其發展」。但是17世紀英國人徹爾布里的赫爾伯特爵士提出的自然神論,是想證明我們人類對上帝的信仰是合乎理性,不需要來自聖經中神的啟示。他主張基督教是自然宗教,但基督教有一些信仰的確已經超出了自然宗教,自然神論者把這些視為迷信的教士爭取信眾之作,不予接納。 自然神論者也反對「預言」的應驗和「神蹟」作為根據上帝存在的根據。吳爾斯頓嚴厲批評神蹟,他認為基督復活乃是其屍體被門徒所竊,結果他因此被關而死在獄中,不過舍洛克因此得到靈感,寫了一本《復活見證受審記》,將新約中的見證一一驗證。 托马斯·潘恩的觀點頗能代表自然神論者的觀點:“我相信一個上帝,沒有其它的”,但“我不相信猶太教會、羅馬教會、希臘教會、土耳其教會、基督教和我所知道的任何教會所宣佈的信條。我自己的頭腦就是我自己的教會。”
  • Le déisme, du latin deus (dieu) est une croyance ou une doctrine qui affirme l'existence d'un dieu et son influence dans l'univers, tant dans la création que dans le fonctionnement de ce dernier, sans pour autant s'appuyer sur des textes sacrés ou dépendre d'une religion révélée. Pour la pensée déiste, certaines caractéristiques de Dieu peuvent être comprises par les facultés intellectuelles de l'homme. La relation de l'homme avec Dieu est directe (notamment par la prière spontanée ou la réflexion). Le déisme prône une « religion naturelle » qui se vit par l'expérience individuelle et qui ne repose pas sur une tradition écrite. Typiquement, les déistes rejettent la plupart des événements surnaturels et affirment en général que Dieu a un plan pour l'Univers que Dieu n'altère ni en intervenant dans les affaires humaines, ni en suspendant les lois naturelles qui régissent l'Univers. Ce que les religions structurées voient comme révélation divine et livres saints, la plupart des déistes le voient comme des interprétations faites par l'homme, plutôt que par une source faisant autorité. Le déisme affirme l'existence d'une divinité qui ne dépend d'aucun dogme et d'aucune religion révélée. Il s'agit par conséquent d'une croyance individuelle et irréligieuse. Le déisme est souvent confondu avec le théisme. Ce dernier peut être ou bien irréligieux ou bien religieux.
dbpedia-owl:wikiPageExternalLink
dbpprop:date
  • June 2011
dbpprop:reason
  • Capitalization of "Deism" and other religion names is woefully inconsistent througout the article.
dbpprop:title
  • Articles Related to Deism
dbpprop:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
rdfs:comment
  • 理神論(りしんろん、Template:Lang-en-short)は、一般に創造者としての神は認めるが、神を人格的存在とは認めず啓示を否定する哲学・神学説。 神の活動性は宇宙の創造に限られ、それ以後の宇宙は自己発展する力を持つとされる。人間理性の存在をその説の前提とし、奇跡・予言などによる神の介入はあり得ないとして排斥される。18世紀イギリスで始まり、フランス・ドイツの啓蒙思想家に受け継がれた。
  • Als Deismus [de:'ismus de:'ismus] (Gottgläubigkeit, nach lat. deus, „Gott“; oft aber auch mit gr. δεῖ, dei, „es ist notwendig“, in Verbindung gebracht) bezeichnet man den Glauben an einen Gott aus Verstandesgründen im Gegensatz zum Gottesverständnis der Offenbarungsreligionen mit heiligen Schriften. Die Vorstellungen über diesen Gott sind allerdings sehr unterschiedlich.
  • Deism in the philosophy of religion is the standpoint that reason and observation of the natural world, without the need for organized religion, can determine that the universe is a creation and has a creator. Further the term often implies that this supreme being does not intervene in human affairs or suspend the natural laws of the universe.
  • El deísmo es una postura filosófica que acepta la existencia y la naturaleza de Dios a través de la razón y la experiencia personal, en lugar de hacerlo a través de los elementos comunes de las religiones teístas como la revelación directa, la fe o la tradición. La mención de Dios en este artículo se refiere más a un Creador u Organizador que al Dios Abrahámico.
  • Deismi on käsitys, jonka mukaan jumala on vastuussa kaikkeuden järjestelmällisistä piirteistä, mutta jumala ei kuitenkaan vaikuta kaikkeuden tapahtumien kulkuun luomisen jälkeen. Sana deismi voitaisiin suomentaa alkujumalisuudeksi tai alkusyyjumalisuudeksi. Varsinkin ranskalaiseen valistukseen liittyi usein deismi suhteessa uskonnollisiin kysymyksiin.
  • Il deismo (dal latino deus) è una filosofia razionalistica della religione sviluppatasi nei secoli XVII e XVIII prima in Gran Bretagna e, successivamente in Francia e in Germania. Esso può essere visto anche come una teologia che ribadendo l'esistenza di Dio la configura in termini differenti da quelli della dottrina cristiana tradizionale. In realtà esso assume anche alcuni elementi del panteismo di Spinoza, ma riconferma l'esternalità di Dio rispetto all'universo.
  • Deïsme is een religieus-filosofische opvatting die God als transcendente oorzaak van de natuurwetten beschouwt. Dit houdt in dat God weliswaar de schepper van het universum is, maar sinds de schepping op geen enkele wijze ingrijpt in het proces van de natuurwetten. Deze leer is een gevolg van het modernistische rationalisme en een vervolg op het theïsme, de opvatting dat God ook immanent is (en dus in sommige gevallen uitzonderingen op de natuurwetten maakt).
  • Deisme er en filosofi som hevder at det finnes en gud som har skapt alt, som er handlende og personlig, men han styrer ikke verden eller åpenbarer seg. Det gjeldende verdensbildet på opplysningstiden var at verden var mekanisk som et urverk. Naturkrefter og prosesser ble sett på som underlagt fysiske lover, og et Gudebilde med en inngripende Gud ble derfor ikke lenger gyldig. Dette førte til at hvert enkelt menneske fikk muligheten til å utvikle seg selv og tilegne seg kunnskap.
  • Deizm – pogląd filozoficzny uznający istnienie boga jako stwórcy wszechświata, lecz odrzucający przekonania, w myśl których bóg ma moc ingerowania w życie człowieka i kierowania światem materialnym. Według deistów, o istnieniu duchowej siły sprawczej świadczy racjonalny porządek świata materialnego. Deiści nazywani niekiedy bywają agnostykami poznawczymi z uwagi na to, że wyznają pogląd, iż bezpośrednie poznanie duchowej siły sprawczej nie jest dostępne dla człowieka.
  • O deísmo é uma postura filosófica que admite a existência de um Deus criador, mas questiona a ideia de revelação divina. É uma doutrina que considera a razão como uma via capaz de nos assegurar da existência de Deus, desconsiderando, para tal fim, a prática de alguma religião denominacional. O deísmo pretende enfrentar a questão da existência de Deus, através da razão, em lugar dos elementos comuns das religiões teístas tais como a "revelação divina", os dogmas e a tradição.
  • Деи́зм — религиозно-философское направление, признающее существование Бога и сотворение им мира, но отрицающее большинство сверхъестественных и мистических явлений, божественное откровение и религиозный догматизм. Большинство деистов полагают, что Бог после сотворения мира не вмешивается в течение событий; другие деисты считают, что Бог все же влияет на события, но не контролирует их полностью. Внутри деизма существует много течений.
  • Deism (av latin deus, gud) är inom religionsfilosofi en gudsuppfattning som innebär att det finns en transcendent och personlig Gud, som skapat världen, men inte längre ingriper i världens gång. Jämför teism. Efter skapelsen fungerar världen uteslutande i enlighet med de rationella lagar som finns nedlagda i den.
  • 自然神論(Template:Lang-en)是17到18世纪的英國和18世纪的法國出現的一個哲學觀點,主要是回應牛頓力學對傳統神學世界觀的衝擊。這個思想认为雖然上帝創造了宇宙和它存在的规则,但是在此之后上帝并不再对这个世界的发展产生影响。這裡的自然神論主要是指具有閃米特一神教背景並受其影響的西方唯一神派自然神論者的觀點,而不是具有多神教背景的自然神論者等的觀點如泛自然神論。 自然神论者推崇理性原则,把上帝解释为非人格的始因的宗教哲学理论。又称理神论。由17世纪英国思想家L. 赫尔伯特始创,著名代表有J. 托兰德、D. 哈特利、J.
  • Le déisme, du latin deus (dieu) est une croyance ou une doctrine qui affirme l'existence d'un dieu et son influence dans l'univers, tant dans la création que dans le fonctionnement de ce dernier, sans pour autant s'appuyer sur des textes sacrés ou dépendre d'une religion révélée. Pour la pensée déiste, certaines caractéristiques de Dieu peuvent être comprises par les facultés intellectuelles de l'homme.
rdfs:label
  • Deism
  • Deismus
  • Deísmo
  • Deismi
  • Déisme
  • Deismo
  • 理神論
  • Deïsme
  • Deisme
  • Deizm
  • Deísmo
  • Деизм
  • Deism
  • 自然神论
owl:sameAs
foaf:page
is dbpedia-owl:notableIdea of
is dbpedia-owl:religion of
is dbpedia-owl:wikiPageDisambiguates of
is dbpedia-owl:wikiPageRedirects of
is dbpprop:religion of
is owl:sameAs of
is foaf:primaryTopic of