| dbpedia-owl:abstract
|
- Toasting, chatting, or deejaying is the act of talking or chanting, usually in a monotone melody, over a rhythm or beat by a deejay. The lyrics can be either improvised or pre-written. Toasting has been used in various African traditions, such as griots chanting over a drum beat, as well as in Jamaican music forms, such as dancehall, reggae, ska, dub, and lovers rock. Toasting's mix of talking and chanting may have influenced the development of MCing in US hip hop music. The combination of singing and toasting is known as singjaying.
- Toasting (auch Chanting, Chatting oder Deejaying) ist ein insbesondere im Reggae und seinen nachfolgenden Formen, wie dem Dub und dem Dancehall verwendeter, mit dem Rap eng verwandter Sprechgesang. Er diente anfangs hauptsächlich dazu, den laufenden Song zu proklamieren oder das Soundsystem zu preisen. Während die so genannten Deejays anfangs nur als eine Art Moderator auftraten, entwickelten sie mit der Zeit eine Form des Sprechgesangs, der als Vorläufer des US-amerikanischen Rap gilt. Das Toasting unterscheidet sich jedoch hinsichtlich Rhythmus und Melodie und trotz immer wieder zu beobachtender gegenseitiger Beeinflussung relativ stark vom Rap. Stilistisch versucht der MC, der in der jamaikanischen Kultur der Soundsystems bis heute noch als Deejay bezeichnet wird, sich mit seinem Toasting möglichst gut an die relativ langsamen Riddims, die den Stücken zu Grunde liegenden Instrumentals, anzuschmiegen, so dass beide zu einer klanglichen Einheit verschmelzen. Die Reime werden grundsätzlich auf einem stimmhaften Ton vorgetragen, der zusätzlich noch durch andere Töne variiert wird bzw. auch in kleinere Melodielinien übergehen kann. Ein weiteres wichtiges Erkennungsmerkmal ist, dass häufig beim Singen jeweils einer Strophe mit Hilfe der immer gleichen Aussprache der letzten Silbe einer Zeile gereimt wird. Ebenso wie beim Rap diversifizierten viele Künstler die Grundtechniken und entwickelten für sich eine persönliche Note. Besonders häufig sind toastende MCs im Dancehall Reggae und dem beliebten Unterstil Ragga, aber auch in schnellen Musikstilen wie dem Jungle und dem Drum ’n’ Bass zu finden. Während anfangs ausschließlich auf Patois getoastet wurde, setzte sich mit der weltweiten Verbreitung von Reggae und letztendlich mit dem Erfolg jamaikanischer Künstler in den USA auch Englisch als Toastingsprache durch.
- Toasting, chatting o deejaying es la acción de hablar o cantar, normalmente de modo monótono, sobre un ritmo. Las letras pueden ser tanto improvisadas como escritas previamente. El toasting puede encontrarse en diferentes tradiciones africanas como el canto de los griots así como en la música jamaicana. Puede encontrarse el toasting en la mayor parte de los estilos de ésta, como dancehall, reggae, ska, dub y lovers rock. El estilo del toasting, que combina frases habladas con otras cantadas, se piensa que está en el origen de la forma de canto del rap. La combinación de canto con toasting es conocida como singjaying.
- Il toasting (o toastin' o toast o chatting) è uno stile vocale che consiste nel parlare o di cantare/cantilenare sopra un riddim o un beat, ovvero parti di brani musicali essenzialmente composte da percussioni. È composto dalla creazione di un flusso sonoro ininterrotto, all'interno del quale le parole sono abbreviate, storpiate o pronunciate molto rapidamente. Il toasting deriva dalla tradizione musicale africana e afroamericana ed emerse già negli anni sessanta in quello stile di reggae chiamato dj style. La tecnica del toasting, tramite il dj style, venne adottata anche in altri sottogeneri del reggae successivi come il dub poetry, la dancehall, in particolare nel rub-a-dub, e raggamuffin. Questa tecnica influenzò addirittura la musica rap, che si sarebbe sviluppata a New York nel 1970 proprio ispirandosi al dj style giamaicano. Toast è anche sinonimo di brindisi augurale, ed è richiamato spesso nei libretti di opera lirica (ad esempio nel primo atto de La Bohème pucciniana).
- トースティング（toasting、祝杯を上げること）または、チャッティング（chatting、おしゃべり）、ディージェイング（DJing、またはdeejaying）、スカンキング（skanking）とは、リズムやビートに合わせてしゃべったり語ったりする行為である。歌詞の内容は事前に書いておく事もあれば、即興の場合もある。トースティングの源流は、ドラムのビートに乗せて話すグリオのようなアフリカの伝統にあると考えられており、ダンスホールレゲエ、レゲエ、スカ、ダブ、ラヴァーズ・ロックなどのような音楽において使用がなされている。トースティングは米国のヒップホップにおけるラップの発展にも影響を及ぼしたと考えられている。
- Toasting er en form for musikalsk stemmebruk der stemmen først og fremst fungerer som et rytmeinstrument. Toasting er særlig vanlig innenfor reggae, ska, dub og dancehall.
- Nawijanie lub Toasting to rytmiczna, często improwizowana, melorecytacja na tle utworu z gatunku ska, rocksteady, ragga, jungle lub reggae. Zastosowany po raz pierwszy w latach sześćdziesiątych XX wieku przez DJów jamajskich sound systemów. Uważa się, że jamajscy emigranci uprawiający toasting dali początek gatunkowi rap. Wywodzi się z Afryki, od griotów - wędrowych poetów i pieśniarzy, którzy go uprawiali. Następnie spopularyzował się wśród Afroamerykanów.
- Toasting (Talk Over Artist STylee) är en vokaliststil inom reggae där toastern, även kallad reggae DJ, pratsjunger och rimmar till instrumentalallåtar eller över låtar där det mesta av den ursprungliga sången på en reggaehit redigerats bort. Toastingen utvecklades i Jamaicas huvudstad Kingston på 1960- och 1970-talet av de konkurrerande värdarna för de mobila diskoteken (sound systems). När dessa tog upp mikrofonen och började pratsjunga medan en skiva låg på – dvs. övergick från att bara vara 'selectors' (skivvändare) till att vara reggae diskjockeys – uppskattades detta så mycket av den dansande publiken att toasting blev standard vid sound systemens tillställningar. Nästa steg var att skivbolagen började spela in singlar med dessa mikrofonartister, vilket blev en omedelbar succé på Jamaica. Omkring ett decennium senare nådde konceptet USA, där konstformen kallas rap och musiken traditionell US-amerikansk. Toastaren improviserade live när han (det har nästan enbart handlat om manliga artister) lagt på skivan, och toasten kunde handla om allt från att kommentera dansgästerna, klaga över slummen, svälten och brottsligheten eller håna konkurrerande sound systems till att förmedla nyheter, kritisera politiker, eller propagera för rastafari-religionen. U-Roy var den förste som så tidigt som 1961 – ett par år innan ska-musiken kom på Jamaica (och nästan ett decennium innan reggaen fanns) – tog steget från att bara vara diskjockey till att bli artist. King Tubby – som både producerade hitsinglar (ofta jamaicanska covers av svart musik från USA) och ägde flera sound systems – experimenterade med att helt eller delvis göra instrumentala versioner av A-sidans hitlåt på B-sidorna på skivorna. (Detta experimenterande vid mixerborden gav för övrigt upphov till dub-reggaen. ) U-Roy, som arbetade åt King Tubby på kvällarna och nätterna som DJ på hans sound systems, började pratsjunga och rimma över de instrumentala B-sidorna. U-Roy var länge den ende diskjockeyn som toastade, men han fick så småningom sällskap av Dennis Alcapone. Först handlade det bara om välja och spela låtarna (fungera som selector) och att kommentera dem som dansade till musiken eller att understryka det som fanns kvar av sången, men toasten blev snabbt mer komplex. Den kom bl.a. att fungera som en inte särskilt neutral och opartisk nyhetsförmedling till dem som varken kunde läsa eller hade råd med en radio. Det berättas ofta att invånarna i stadsdelen Trenchtown inte trodde på att Neil Armstrong hade satt foten på månen förrän detta berättades av en toast-artist. Dagsaktuella händelser, politik, sport, religion, myter, kändisar, etc blev ämnen som den skicklige toastern kunde rimma fram live utan att ha förberett sig. Detta utvecklades under hård konkurrens till en egen subkategori av reggae. och de främsta av toastarna fick under 1970-talet spela in LP-skivor som gick på export. Lyssnarna Europa förutom Storbritannien hade dock svårare att ta till sig toasten än den vanliga reggaen. De toasters som kom på 1970-talet var Dillinger, Prince Fari, Big Youth, I-Roy och Lone Ranger, som utvecklade toasten ytterligare. Under 1970-talet och början av 1980-talet var det vanligt att toastern pratsjöng till dubversioner av reggaehits. Den mest uppskattade toastern på Jamaica under 1980-talet var Yellowman – en albino som hade haft en svår uppväxt i ett det inte särskilt toleranta Jamaica. I den allt hårdare konkurrensen mellan olika toasters behövdes mer än bra rim, bra musik och en bra toaster-röst, och Yellowman kunde vända det faktum att hans hud saknade pigment till en fördel. Han införde dessutom på allvar slapsticks och sexuella kommentarer i toasten. År 1980 gjorde en annan legend – Eek-a-Mouse – debut, och han har bitit sig fast i toppen i 30 år medan toasten förändrats och till slut blivit en del i dancehall-kulturen. Under 1980-talet började dessutom toast-artisterna att uppträda två och två under live-konserter och på skiva. Ett brittiskt radarpar var Clint Eastwwod och General Saint. Toasting är inspirationskälla till den amerikanska rappen och delar av hiphop-kulturen, och dessutom förde den jamaicanske musikern och producenten Kool DJ Herc med sig toasten, dub-tekniken och scratching när han flyttade till New York och började tillämpa sina kunskaper på den svarta musiken i USA på 1970-talet. . När ragga och dancehall blev populärt på Jamaica i mitten av 1980-talet, förändrades toasten mot mindre melodi, religion och politik och mer rytm, fart, slapstick och sexuella kommentarer. Man också säga att toasten gick upp i dancehall-kulturen och försvann som egen stil. Shaggy är en artist som i stor utsträckning kombinerat toasting och dancehall. Den som utövar toasting kallas toastare, exempel på svenska toastare är Governor Andy, Jr Eric, Leafy, GeneralKnas och DJ Skagenröra. En kombination av att sjunga och toasta kallas singjaying.
- Le Deejaying ou le toasting désigne un artiste vocal parlant ou chantant généralement de façon monotone sur un rythme ou un battement. Les textes peuvent être écrits ou improvisés et certains mots coupés ou doublés dans les phrases afin de caler les phrases. Le toasting a été utilisé dans plusieurs traditions africaines, notamment par les griots. On peut dire que la coutume s'est exportée en Jamaïque par l'ascendance africaine et musicalement par l'empreinte des rasta sur la musique jamaïcaine. L'exercice de chant parlé qu'est le deejaying a énormément influencé le Hip-hop et donné le développement du MCing
|
| rdfs:comment
|
- トースティング（toasting、祝杯を上げること）または、チャッティング（chatting、おしゃべり）、ディージェイング（DJing、またはdeejaying）、スカンキング（skanking）とは、リズムやビートに合わせてしゃべったり語ったりする行為である。歌詞の内容は事前に書いておく事もあれば、即興の場合もある。トースティングの源流は、ドラムのビートに乗せて話すグリオのようなアフリカの伝統にあると考えられており、ダンスホールレゲエ、レゲエ、スカ、ダブ、ラヴァーズ・ロックなどのような音楽において使用がなされている。トースティングは米国のヒップホップにおけるラップの発展にも影響を及ぼしたと考えられている。
- Toasting er en form for musikalsk stemmebruk der stemmen først og fremst fungerer som et rytmeinstrument. Toasting er særlig vanlig innenfor reggae, ska, dub og dancehall.
- Nawijanie lub Toasting to rytmiczna, często improwizowana, melorecytacja na tle utworu z gatunku ska, rocksteady, ragga, jungle lub reggae. Zastosowany po raz pierwszy w latach sześćdziesiątych XX wieku przez DJów jamajskich sound systemów. Uważa się, że jamajscy emigranci uprawiający toasting dali początek gatunkowi rap. Wywodzi się z Afryki, od griotów - wędrowych poetów i pieśniarzy, którzy go uprawiali. Następnie spopularyzował się wśród Afroamerykanów.
- Toasting (auch Chanting, Chatting oder Deejaying) ist ein insbesondere im Reggae und seinen nachfolgenden Formen, wie dem Dub und dem Dancehall verwendeter, mit dem Rap eng verwandter Sprechgesang. Er diente anfangs hauptsächlich dazu, den laufenden Song zu proklamieren oder das Soundsystem zu preisen. Während die so genannten Deejays anfangs nur als eine Art Moderator auftraten, entwickelten sie mit der Zeit eine Form des Sprechgesangs, der als Vorläufer des US-amerikanischen Rap gilt.
- Toasting, chatting, or deejaying is the act of talking or chanting, usually in a monotone melody, over a rhythm or beat by a deejay. The lyrics can be either improvised or pre-written. Toasting has been used in various African traditions, such as griots chanting over a drum beat, as well as in Jamaican music forms, such as dancehall, reggae, ska, dub, and lovers rock. Toasting's mix of talking and chanting may have influenced the development of MCing in US hip hop music.
- Toasting, chatting o deejaying es la acción de hablar o cantar, normalmente de modo monótono, sobre un ritmo. Las letras pueden ser tanto improvisadas como escritas previamente. El toasting puede encontrarse en diferentes tradiciones africanas como el canto de los griots así como en la música jamaicana. Puede encontrarse el toasting en la mayor parte de los estilos de ésta, como dancehall, reggae, ska, dub y lovers rock.
- Il toasting (o toastin' o toast o chatting) è uno stile vocale che consiste nel parlare o di cantare/cantilenare sopra un riddim o un beat, ovvero parti di brani musicali essenzialmente composte da percussioni. È composto dalla creazione di un flusso sonoro ininterrotto, all'interno del quale le parole sono abbreviate, storpiate o pronunciate molto rapidamente.
- Toasting (Talk Over Artist STylee) är en vokaliststil inom reggae där toastern, även kallad reggae DJ, pratsjunger och rimmar till instrumentalallåtar eller över låtar där det mesta av den ursprungliga sången på en reggaehit redigerats bort. Toastingen utvecklades i Jamaicas huvudstad Kingston på 1960- och 1970-talet av de konkurrerande värdarna för de mobila diskoteken (sound systems). När dessa tog upp mikrofonen och började pratsjunga medan en skiva låg på – dvs.
- Le Deejaying ou le toasting désigne un artiste vocal parlant ou chantant généralement de façon monotone sur un rythme ou un battement. Les textes peuvent être écrits ou improvisés et certains mots coupés ou doublés dans les phrases afin de caler les phrases. Le toasting a été utilisé dans plusieurs traditions africaines, notamment par les griots. On peut dire que la coutume s'est exportée en Jamaïque par l'ascendance africaine et musicalement par l'empreinte des rasta sur la musique jamaïcaine.
|
