| dbpprop:abstract
|
- Dagobert I was the king of Austrasia (623–634), king of all the Franks (629–634), and king of Neustria and Burgundy (629–639). He was the last Merovingian dynast to wield any real royal power. Dagobert was the first of the French kings to be buried in the royal tombs at Saint Denis Basilica.
- Dagobert I. , genannt Dagobert der Gute, war seit 623 Unterkönig in Austrasien und seit 629 König der Franken. Er war Sohn von König Chlothar II. und der letzte wirklich regierende und bedeutende Merowinger. Seine Berater waren der Hausmeier Pippin der Ältere, der Stammvater der Pippiniden, und der Bischof Arnulf von Metz, die auch beide Stammväter der Karolinger waren. Ab 632 hatte er Burgund und Aquitanien unter seiner Herrschaft. Er war der mächtigste der merowingischen Könige und der meist respektierte westliche Herrscher seiner Zeit. Dagobert war viermal verheiratet. Als König machte Dagobert I. Paris zu seiner Residenz, während sich die Verwaltung noch immer teils am spätantiken römischen Verwaltungsmuster orientierte. Der sehr religiöse Dagobert I. war auch verantwortlich für den Bau der Basilika Saint-Denis beim Benediktinerkloster nördlich von Paris. Dagobert I. war außenpolitisch teils durchaus erfolgreich. Der oströmische Kaiser Herakleios hatte Kontakt zu Dagobert aufgenommen, und wohl auf oströmische Initiative hin kam es auch im Merowingerreich zu Zwangstaufen von Juden. Im Südwesten gelang Dagobert ein erfolgreicher Feldzug gegen die Basken, auch der Herzog der Bretagne, Judicael, unterwarf sich. Andererseits musste Dagobert I. auch mehrere Niederlagen einstecken, wie gegen die Thüringer und die Sachsen, ebenso wie gegen die Slawen (siehe Slawenaufstand des Samo). Ein daraufhin mit den Sachsen abgeschlossenes Bündnis brachte nicht die erhoffte Entlastung, ebenso wenig wie ein Bündnis mit den Langobarden. Diese Fehlschläge sorgten dafür, dass er bei Teilen des fränkischen Adels in die Kritik geriet. Daraufhin musste Dagobert I. 633 seinen erst dreijährigen Sohn Sigibert III. zum Unterkönig von Austrasien erheben. Dagobert I. heiratete vier Mal: 625, geschieden 629, Gomatrud, Schwester der Sigihild, der dritten Ehefrau seines Vaters; 629 Nantechild, † 642, begraben in St. Denis, Schwester des Landegisel; Wulfegundis, regina; Berchildis, regina. Von Nantechild hatte er sein einziges eheliches Kind, den späteren König Chlodwig II. (634–657). Mit Ragnetrud, der Nichte Nantechildes, hatte er vier Jahre zuvor außerehelich einen weiteren Sohn, den späteren König Sigibert III. (630–656). Nach dem Tod Dagoberts I. wurde sein Königreich nach fränkischer Sitte zwischen seinen beiden Söhnen aufgeteilt (der Plan sollte auch den Bedenken des neustrischen Adels gegen eine Bevormundung aus Austrasien Rechnung tragen). Sigibert III. erhielt Austrasien, der jüngere Chlodwig II. Neustrien und Frankoburgund. Das dezentralisierte Gebiet verfiel dann aufgrund einer Reihe schwacher und inkompetenter Herrscher. Währenddessen konnten die alten Adelsfamilien immer mehr Macht gewinnen und die Kontrolle über das Land übernehmen. Die bedeutendste dieser Familien waren die Karolinger. Dagobert war der erste fränkische König, der in der königlichen Grablege von St. Denis begraben wurde. Dort entstand zweihundert Jahre später, wahrscheinlich von der Hand Abt Hilduins, die verklärende Lebensbeschreibung Gesta Dagoberti. In den Volkssagen wird Dagobert I. als „der gute König Dagobert“ beschrieben. Das gleichnamige Lied, „Le bon roi Dagobert“, stammt aber wahrscheinlich aus der Zeit der französischen Revolution. Mit Dagobert I. ist auch die Sage um Notburga von Hochhausen verknüpft.
- Dagobert I, fill de Clotari II, rei dels francs, i de Bertrude. Va ser rei dels francs entre els anys 629 i 639.
- Dagobert I. – syn Chlotharův, král Franků v 7. století. Za jeho vlády dochází k feudalizaci společnosti a roste vliv majordomů – správců menších území v rámci Franské říše. Bojoval mimo jiné se Sámem, zakladatelem Sámovy říše, kterým byl v bitvě u Wogastisburgu roku 631 poražen. Po jeho vládě nastává období vlády majordomů.
- Dagoberto I, hijo de Clotario II, rey de los francos, y de Bertrude. Fue rey de los francos entre los años 629 y 639. En el 623, debido a las reivindicaciones autonomistas de los nobles de Austrasia, su padre lo nombra rey de este territorio, desprovisto de las regiones de las Ardenas y los Vosgos. A la muerte de su padre se convierte en rey de los francos, cediendo el reino de Aquitania, creado para la ocasión, a su hermano Cariberto II, haciéndole renunciar definitivamente al trono de Francia. A la muerte de su hermano, recupera Aquitania, convirtiéndose en el rey merovingio más poderoso y el monarca más respetado de su tiempo. Hace de París su capital, debido a su posición geográfica en el centro del reino. Por recomendación de sus consejeros Didier, Dadon y Eligius, lucha contra las reivindicaciones autonomistas de parte de la nobleza y reorganiza la administración y la justicia del reino. Desarrolla la educación y las artes y hace importantes donaciones a la Iglesia. Fundará, entre otras, la abadía de San Dionisio, la cual acogerá posteriormente su tumba y será durante muchos años la tumba de los Reyes de Francia. Fue el último rey merovingio que dirigió personalmente el regnum francorum. Durante su reinado, mandó construir el castillo de Altes Schloss en Merseburg, Alemania, que aún es hoy en día el castillo más antiguo habitado en este país. Dagoberto desarrolló las relaciones diplomáticas con los países vecinos: firma un tratado de paz perpetua con el emperador bizantino Heraclio, una alianza con los lombardos y un acuerdo con los sajones por el que le ayudarán a proteger sus fronteras de los eslavos. Desarrolla campañas militares contra los gascones, los bretones y sobre todo contra los eslavos. En 632, la nobleza de Austrasia se enfrenta a él, y para buscar la calma, se ve obligado a ceder el reino de Austrasia a su hijo Sigeberto III que tiene sólo 2 años. Pronto los nobles de Neustria exigen y obtienen la unión de este reino con Borgoña, y que coloque a su hijo Clodoveo II al frente de ese nuevo reino. A su muerte, sus dos herederos son aún muy jóvenes: Sigeberto tiene 8 años y Clodoveo 4, por lo que los mayordomos de palacio se dedican a manipular a los soberanos y acaparan definitivamente del poder. Es el comienzo de la época de los «reyes holgazanes», que marcará el fin de la dinastía Merovingia.
- Dagobert I oli Austrasian kuningas 623-634 ja koko frankkien valtakunnan kuningas 629-639. Hän oli Klotar II:n vanhin poika. Dagobert vahvisti asemiaan solmimalla ystävyyssopimuksen Bysantin keisarin Herakleioksen kanssa. Hän taisteli slaaveja vastaan sekä lähetti vuonna 631 Espanjaan armeijan tukemaan Svintilaa. Vuonna 632 Austrasian ylimystö ryhtyi kapinaan major domus Pipin I:n johdolla. Vuonna 634 Dagobert luopui Austrasian hallinnasta ja nimitti kolmivuotiaan poikansa Sigebertin Austrasian kuninkaaksi pitääkseen Austrasian ylimystön tyytyväisenä. Dagobert siirsi pääkaupungin Pariisiin, jonka keskeisempi sijainti auttoi hallitsemaan koko valtakuntaa tehokkaammin. Dagobertin aikana valtakunta vaurastui ja taiteet kukoistivat, mikä voidaan päätellä aikakauden rikkaista hautalöydöistä ja kirkkojen kultasepäntöistä. Dagobert uudisti frankkien lait, tuki koulutusta ja taiteita sekä perusti Saint-Denisin luostarin. Dagobert kuoli Saint-Denisin luostarissa, ja hän oli ensimmäinen Ranskan hallitsijoista, joka haudattiin Saint-Denisin basilikaan.
- Dagobert I « Jour brillant » ou encore « Bonheur du jour », obert ou oberth (bonheur) et dag (jour), en vieux francique était un roi des Francs de la dynastie mérovingienne, fils de Clotaire II, roi des Francs, et de Bertrude. Il régna sur l'Austrasie de 623 à 632, et comme roi des Francs de 629 à 639.
- Dagobert I was koning der Franken van 629 tot 639. Tussen 623 en 632 was hij koning van Austrasië. In 629 volgde hij zijn vader Chlotharius II op als koning der Franken samen met zijn broer Charibert II, die in 632 overleed. Tijdens zijn koningschap maakte hij Parijs hoofdstad van het Frankische rijk. Dagobert zocht samenwerking met keizer Heraclius van het Oost-Romeinse/Byzantijnse Rijk. Pepijn van Landen was de eerste hofmeier van betekenis. Hij was raadgever van Dagobert I, samen met de heilige Eloi of Eligius en de heilige Ouen. In 632 kwam de adel van Austrasië in opstand en moest hij zijn toen nog driejarige zoon Sigibert III koning van Austrasië maken. Zijn zonen zouden, mede door hun weinig energieke koningschap, bekend worden als de vadsige koningen. Dagobert I ging de geschiedenis in als goede koning. Dagobert en Eligius leven voort in het kinderliedje Le bon roi Dagobert waarin de fouten van de koning steeds weer door Eligius gecorrigeerd worden, bijvoorbeeld als de koning zijn broek achterstevoren heeft aangetrokken.
- Merovingernes dynasti Frankernes konge Konger av Neustria Konger av Austrasia Pharamond 410–426 Clodio 426–447 Merovech 447–458 Childerik I 458–481 Klodvig I 481–511 Childebert I 511–558 Klotar I 511–561 Clodomer 511–524 Teoderik I 511–534 Teodebert I 534–548 Teodebald I 548–555 Klotar I 558–561 Charibert I 561–567 Chilperik I 561–584 Klotar II 584–629 Guntram 561–592 Childebert II 592–595 Teoderik II 595–613 Sigibert II 613 Sigibert I 561–575 Childebert II 575–595 Teodebert II 595–612 Teoderik II 612–613 Sigibert II 613 Klotar II 613–629 Dagobert I 623–629 Dagobert I 629–639 Charibert II 629–632 Chilperik 632 Klodvig II 639–658 Klotar III 658–673 Teoderik III 673 Childerik II 673–675 Teoderik III 675–691 Sigibert III 634–656 Childebert den adopterte 656–661 Klotar III 661–662 Childerik II 662–675 Klodvig III 675–676 Dagobert II 676–679 Teoderik III 679–691 Klodvig IV 691–695 Childebert III 695–711 Dagobert III 711–715 Chilperik II 715–720 Klotar IV 717–720 Teoderik IV 721–737 Childerik III 743–751 Dagobert I var konge av Austrasia, frankernes enekonge. Han var den siste merovinger–monarken med reell kongelig makt.
- Dagobert I – król Franków od 623 w Austrazji. Syn Chlotara II. Ostatni wybitny władca z dynastii Merowingów. W 629, po śmierci ojca, odziedziczył Neustrię. Utrzymał podział królestwa na Austrazję, Neustrię i Burgundię, próbując jednocześnie rozciągnąć swoja władzę na Akwitanię i południową Francję. W 629 roku wydzielił swemu synowi Charibertowi II króleswto Akwitanii, które jednak w roku 632 ponownie wróciło pod panowanie Dagoberta I. W roku 631 został pokonany przez słowiańskiego wodza Samona pod Wogastisburgiem. W roku 634 możnowładcy Austrazji wymusili na nim ustanowienia tam jako króla dzielnicowego jego syna Sigeberta III. Śmierć Dagoberta I stanowiła początek rządów majordomów władających w imieniu królów, którzy rzadko dożywali pełnoletności. Żenił się pięciokrotnie, a małżonkami jego były kolejno: Gomatruda, Nantylda, Ragnetruda (wcześniej konkubina), Wulfegonda, Berchilda (wcześniej konkubina). Majordomowie stale wzmacniali swą pozycję aż do otrzymania przywileju sądownictwa i ustanowieniu własnych dynastii przez dziedziczność swego stanowiska. Majordomowie nie chcieli rezygnować z marionetkowych królów merowińskich ponieważ ciągle nie wygasły mity o królewskiej charyzmie. Gdyby próbowali ich usunąć siłą i zagarnąć koronę to spotkaliby się z oporem szlachty. Dobrym tego przykładem jest syn Pepina Starszego - Grimold, który polecił jednemu z koronowanych słabeuszy merowińskich adoptować swego syna Childeberta i osadził go następnie na tronie. Jednak możni Neustrii wytoczyli Grimoldowi proces i zgładzili go w 656 roku. Mimo to inni przedstawiciele rodziny Grimolda tzw. Arnulfingowie w końcu przejęli koronę dając początek Karolingom.
- Dagoberto I foi rei da Austrásia e rei da Nêustria e da Borgonha. Foi o último monarca merovíngio a exercer algum poder real.
- Дагоберт I — король франков из династии Меровингов. Дагоберт был сыном Хлотаря II и королевы Бертетруды. Имя Дагоберт в переводе со старо-германского означает «Блистающий, как день». Известна также славянская форма имени — Драгобер.
- Dagobert I frankisk merovingisk kung 629-639. Som son till Chlothar II blev Dagobert kung över Austrasien och vid faderns död, kung över hela frankerriket. 632 hade han lagt Bourgogne och Akvitanien under sig och därmed blivit den mäktigaste merovingiske kungen någonsin och den mest vördade härskaren i väst. Han gifte om sig fem gånger. Som kung gjorde Dagobert Paris till sin huvudstad och han lät uppföra slottet Altes Schloss i Meersburg som fortfarande är Tysklands äldsta ännu bebodda slott. Dagobert var mycket religiös och lät uppföra basilikan Saint-Denis vid ett benediktinerkloster i Paris. Dagobert var den siste merovingiske kungen med någon verklig makt. 632 revolterade adeln under ledning av Pippin av Landen, maior domus i Akvitanien, och Dagobert blev tvungen att tillmötesgå de upproriska genom att tillsätta sin treårige son Sigibert III på den akvitanska tronen, vilket i praktiken, om än inte nominellt, innebar att han överlät sin kungliga makt. Utveckling forsatte i denna riktning under seklet som följde till dess Pippin den lille till slut störtade den siste merovingiske kungen 751 och själv blev den förste karolingiske kungen. De merovingiska barnkungarna var innan dess marionettkungar som ärvde tronen som minderåriga och bara levde tillräckligt länge för att producera en manlig avkomma. Den verkliga makten i det feodala riket låg istället hos adliga familjer. Vid Dagoberts död 639 lät han sig som förste kung begravas i Saint-Denis och hans son Klodvig II övertog resten av Frankerriket fem år gammal.
- Дагоберт І — король франків з династії Меровінгів. Син короля Хлотар II та королеви Бертруди. Ім'я Дагоберт у перекладі з старо-німецької означає «Той, що сяє, мов день». Відома також слов'янська форма його імені — Драгобер. Дагоберт I був королем Австразії у 623-639, королем усіх франків у 629-639 рр. За його правління відбувалась війна з королем слов'ян Само. Був останнім королем франків з династії Меровінгів, хто реально мав владу. Після його смерті франкська держава розпалась, а окремими частинами правили майордоми (управителі двору) та герцоги.
|
| rdfs:comment
|
- Dagobert I was the king of Austrasia (623–634), king of all the Franks (629–634), and king of Neustria and Burgundy (629–639). He was the last Merovingian dynast to wield any real royal power. Dagobert was the first of the French kings to be buried in the royal tombs at Saint Denis Basilica.
- Dagobert I. , genannt Dagobert der Gute, war seit 623 Unterkönig in Austrasien und seit 629 König der Franken. Er war Sohn von König Chlothar II. und der letzte wirklich regierende und bedeutende Merowinger. Seine Berater waren der Hausmeier Pippin der Ältere, der Stammvater der Pippiniden, und der Bischof Arnulf von Metz, die auch beide Stammväter der Karolinger waren. Ab 632 hatte er Burgund und Aquitanien unter seiner Herrschaft.
- Dagobert I, fill de Clotari II, rei dels francs, i de Bertrude. Va ser rei dels francs entre els anys 629 i 639.
- Dagobert I. – syn Chlotharův, král Franků v 7. století. Za jeho vlády dochází k feudalizaci společnosti a roste vliv majordomů – správců menších území v rámci Franské říše. Bojoval mimo jiné se Sámem, zakladatelem Sámovy říše, kterým byl v bitvě u Wogastisburgu roku 631 poražen. Po jeho vládě nastává období vlády majordomů.
- Dagoberto I, hijo de Clotario II, rey de los francos, y de Bertrude. Fue rey de los francos entre los años 629 y 639. En el 623, debido a las reivindicaciones autonomistas de los nobles de Austrasia, su padre lo nombra rey de este territorio, desprovisto de las regiones de las Ardenas y los Vosgos.
- Dagobert I oli Austrasian kuningas 623-634 ja koko frankkien valtakunnan kuningas 629-639. Hän oli Klotar II:n vanhin poika. Dagobert vahvisti asemiaan solmimalla ystävyyssopimuksen Bysantin keisarin Herakleioksen kanssa. Hän taisteli slaaveja vastaan sekä lähetti vuonna 631 Espanjaan armeijan tukemaan Svintilaa. Vuonna 632 Austrasian ylimystö ryhtyi kapinaan major domus Pipin I:n johdolla.
- Dagobert I « Jour brillant » ou encore « Bonheur du jour », obert ou oberth (bonheur) et dag (jour), en vieux francique était un roi des Francs de la dynastie mérovingienne, fils de Clotaire II, roi des Francs, et de Bertrude. Il régna sur l'Austrasie de 623 à 632, et comme roi des Francs de 629 à 639.
- Dagobert I was koning der Franken van 629 tot 639. Tussen 623 en 632 was hij koning van Austrasië. In 629 volgde hij zijn vader Chlotharius II op als koning der Franken samen met zijn broer Charibert II, die in 632 overleed. Tijdens zijn koningschap maakte hij Parijs hoofdstad van het Frankische rijk. Dagobert zocht samenwerking met keizer Heraclius van het Oost-Romeinse/Byzantijnse Rijk. Pepijn van Landen was de eerste hofmeier van betekenis.
- Dagobert I – król Franków od 623 w Austrazji. Syn Chlotara II. Ostatni wybitny władca z dynastii Merowingów. W 629, po śmierci ojca, odziedziczył Neustrię. Utrzymał podział królestwa na Austrazję, Neustrię i Burgundię, próbując jednocześnie rozciągnąć swoja władzę na Akwitanię i południową Francję. W 629 roku wydzielił swemu synowi Charibertowi II króleswto Akwitanii, które jednak w roku 632 ponownie wróciło pod panowanie Dagoberta I.
- Dagoberto I foi rei da Austrásia e rei da Nêustria e da Borgonha. Foi o último monarca merovíngio a exercer algum poder real.
- Дагоберт I — король франков из династии Меровингов. Дагоберт был сыном Хлотаря II и королевы Бертетруды. Имя Дагоберт в переводе со старо-германского означает «Блистающий, как день». Известна также славянская форма имени — Драгобер.
- Dagobert I frankisk merovingisk kung 629-639. Som son till Chlothar II blev Dagobert kung över Austrasien och vid faderns död, kung över hela frankerriket. 632 hade han lagt Bourgogne och Akvitanien under sig och därmed blivit den mäktigaste merovingiske kungen någonsin och den mest vördade härskaren i väst. Han gifte om sig fem gånger.
- Дагоберт І — король франків з династії Меровінгів. Син короля Хлотар II та королеви Бертруди. Ім'я Дагоберт у перекладі з старо-німецької означає «Той, що сяє, мов день». Відома також слов'янська форма його імені — Драгобер.
|