Conversation analysis (commonly abbreviated as CA) is the study of talk in interaction (both verbal and non-verbal in situations of everyday life). CA generally attempts to describe the orderliness, structure and sequential patterns of interaction, whether institutional or in casual conversation. Inspired by ethnomethodology, CA was developed in the late 1960s and early 1970s principally by the sociologist Harvey Sacks and his close associates Emanuel Schegloff and Gail Jefferson.

PropertyValue
dbpprop:abstract
  • Conversation analysis (commonly abbreviated as CA) is the study of talk in interaction (both verbal and non-verbal in situations of everyday life). CA generally attempts to describe the orderliness, structure and sequential patterns of interaction, whether institutional or in casual conversation. Inspired by ethnomethodology, CA was developed in the late 1960s and early 1970s principally by the sociologist Harvey Sacks and his close associates Emanuel Schegloff and Gail Jefferson. Today CA is an established method used in sociology, anthropology, linguistics, speech-communication and psychology. It is particularly influential in interactional sociolinguistics, discourse analysis and discursive psychology, as well as being a coherent discipline in its own right. Recently CA techniques of sequential analysis have been employed for instance by phoneticians to explore the fine phonetic detail of speech (Kelly and Local 1989). The use of the term “conversation” to label this disciplinary movement is sometimes considered to be misleading. For instance, one of CA’s principal practitioners, Emanuel Schegloff, has more recently identified “talk-in-interaction” as CA’s topic. Perhaps for this same reason, others who use CA methods identify themselves as discourse analysts (DA), though that term was first used to identify researchers using methods different from CA (e.g. , Levinson, 1983), and still identifies a group of scholars larger than those who use only CA methods.
  • Die Konversationsanalyse ist eine Forschungsrichtung, die zur Herausbildung der linguistischen Gesprächsanalyse beigetragen hat. Sie besitzt einen wissenschaftstheoretisch eigenständigen Standpunkt, indem sie konsequent voraussetzungsarme Techniken entwickelt hat. Sie entstand in den 1960er Jahren im Rahmen der ethnomethodologischen Soziologie in den USA und ist meist weniger linguistisch als sozialwissenschaftlich ausgerichtet. Die etwa zeitgleiche technologische Entwicklung von tragbaren Bandrekordern kam der Entwicklung der Disziplin sehr gelegen (Auer 1993). Prominente Vertreter der Konversationsanalyse sind Harvey Sacks, Emanuel Schegloff und Gail Jefferson; ihr gemeinsamer Artikel A simplest systematics von 1974 ist auch nach 30 Jahren noch der am häufigsten zitierte Artikel der veröffentlichenden Fachzeitschrift Language. Im deutschsprachigen Raum wären etwa Peter Auer, Jörg Bergmann und Lorenza Mondada zu nennen, sowie Werner Kallmeyer und Fritz Schütze, die die Konversationsanalyse im deutschen Sprachraum bekannt machten. In der Konversationsanalyse werden unter anderem Alltagsgespräche im Hinblick auf Regeln und Verfahren untersucht, mit denen die Kommunikationspartner ihre Interaktion praktisch gestalten. Auch Gespräche am Arbeitsplatz oder in Krisensituationen werden untersucht. Es steht immer das "Wie" des lokalen Verhaltens im Vordergrund: wie haben die Teilnehmer das gemacht? Was ist dann genau passiert? Die zu untersuchenden Gespräche werden sehr detailliert transkribiert und besonders in Hinblick auf ihren sequentiellen Charakter, das heißt als aufeinander folgende Äußerungen untersucht. Auch zeitliche Überlappungen, das interaktive Aushandeln von Rederechten und mikrokommunikative Einheiten (Verzögerungen, Partikel wie äh oder jaja) stehen im engen Interesse. In Deutschland werden verschiedene Transkriptionssysteme angewendet, insbesondere HIAT, GAT und solche, die sich an die Jefferson'schen Konventionen halten.
  • L'analyse conversationnelle ou analyse de conversations (CA) a été initialement développée par Harvey Sacks et ses collaborateurs. Cette discipline s'inscrit dans le mouvement initié par l'ethnométhodologie. Il s'agissait d'y étudier minutieusement ce qui se produisait dans les interactions verbales. Les analyses de conversation s'intéressent spécifiquement à l'organisation séquentielle des tours de paroles. L'analyse de conversation connaît un vif développement depuis la fin des années 1970, particulièrement chez les linguistes pragmatiques. La perte de vitesse des analyses ethnométhodologiques en sociologie fait que, de nos jours, il ne subsiste plus guère que des conversationnalistes en ethnométhodologie. Les principaux représentants de l'analyse conversationnelle sont : Harvey Sacks, Erving Goffman, Alfred Schütz, Deirdre Boden
  • L'analisi della conversazione oppure analisi conversazionale è lo studio scientifico dell'interazione verbale realizzato secondo l'approccio dell'etnometodologia.
  • Conversation Analysis, CA, är en vetenskaplig metod som används för att studera samtal, en slags samtalsanalys. Man intresserar sig för naturliga samtal som man spelar in och sedan transkriberar, skriver av, noggrant. Man tittar på samtalet så förutsättningslöst som möjligt och ser vad själva samtalet innehåller innan man börjar analysera, man ställer alltså inte upp någon hypotes i förväg. CA kom ur etnometodologin som Harold Garfinkel är upphovsman till. Forskare som ägnat sig åt CA är bland andra Harvey Sacks, Emanuel Schegloff och Gail Jefferson som använde etnometodologins tankegångar i sina analyser av samtal. Samtalen som studeras kan både vara formella och informella. Turtagningsmönster, samtidigt tal, felsägningar, kommunikativa strategier är exempel på sådan man studerar inom CA.
dbpprop:hasPhotoCollection
dbpprop:reference
rdfs:comment
  • Conversation analysis (commonly abbreviated as CA) is the study of talk in interaction (both verbal and non-verbal in situations of everyday life). CA generally attempts to describe the orderliness, structure and sequential patterns of interaction, whether institutional or in casual conversation. Inspired by ethnomethodology, CA was developed in the late 1960s and early 1970s principally by the sociologist Harvey Sacks and his close associates Emanuel Schegloff and Gail Jefferson.
  • Die Konversationsanalyse ist eine Forschungsrichtung, die zur Herausbildung der linguistischen Gesprächsanalyse beigetragen hat. Sie besitzt einen wissenschaftstheoretisch eigenständigen Standpunkt, indem sie konsequent voraussetzungsarme Techniken entwickelt hat. Sie entstand in den 1960er Jahren im Rahmen der ethnomethodologischen Soziologie in den USA und ist meist weniger linguistisch als sozialwissenschaftlich ausgerichtet.
  • L'analyse conversationnelle ou analyse de conversations (CA) a été initialement développée par Harvey Sacks et ses collaborateurs. Cette discipline s'inscrit dans le mouvement initié par l'ethnométhodologie. Il s'agissait d'y étudier minutieusement ce qui se produisait dans les interactions verbales. Les analyses de conversation s'intéressent spécifiquement à l'organisation séquentielle des tours de paroles.
  • L'analisi della conversazione oppure analisi conversazionale è lo studio scientifico dell'interazione verbale realizzato secondo l'approccio dell'etnometodologia.
  • Conversation Analysis, CA, är en vetenskaplig metod som används för att studera samtal, en slags samtalsanalys. Man intresserar sig för naturliga samtal som man spelar in och sedan transkriberar, skriver av, noggrant. Man tittar på samtalet så förutsättningslöst som möjligt och ser vad själva samtalet innehåller innan man börjar analysera, man ställer alltså inte upp någon hypotes i förväg. CA kom ur etnometodologin som Harold Garfinkel är upphovsman till.
rdfs:label
  • Conversation analysis
  • Konversationsanalyse
  • Analyse conversationnelle
  • Analisi conversazionale
  • Conversation Analysis
owl:sameAs
skos:subject
foaf:page
is dbpprop:redirect of