| dbpprop:abstract
|
- Constans II, also called "Constantine the Bearded" (Kōnstantinos Pogonatos), was Byzantine emperor from 641 to 668. He also was the last emperor to become consul in 642, becoming the last Roman consul in history. Constans is a diminutive nickname given to the emperor, who had been baptized Herakleios and reigned officially as Constantine. The nickname established itself in Byzantine texts, and has become standard in modern historiography.
- Konstans II. , Sohn Konstantins III. und der Gregoria, war von 641 bis 668 oströmischer bzw. byzantinischer Kaiser. Vor seiner Krönung hieß er nach seinem Großvater Flavius Heraclius (Φλάβιος Ἡράκλειος), und sein Name als Kaiser war nach Ausweis der Gesetze eigentlich Konstantinos, doch scheinen ihn bereits seine Zeitgenossen aus ungeklärten Gründen Konstans genannt zu haben.
- Flavi Heracli Constant (Constant II) fou emperador bizantí. Era el fill gran de l'emperador Constantí III i de Gregòria, i va néixer el 7 de novembre del 630. Fou batejat Heracli però a la mort del seu pare després d'un efímer regnat, el tron fou ocupat per Heracleonès germà petit de Constantí III, que fou instrument de la seva mare Martina, i aviat enderrocat per una revolta dirigida per Valentí Cèsar que va obligar a admetre a Heracli com a co-emperador i llavors va agafar el nom de Constantí que tot seguit va canviar a Constant. Poc després Heracleonès i Martina foren empresonats i enviats a l'exili i Constant va quedar com únic emperador. Valentí va tenir el poder efectiu ja que Constant II era molt jove. Valentí va intentar una revolució el 644 però va morir en un combat de carrer a Constantinoble. Degut als atacs de longobards i àrabs l'Imperi va patir grans pèrdues territorials. Va enviar ambaixadors a Xina. Va intentar recuperar Alexandria (perduda per Heracli, el seu avi) i va enviar al general Manel amb una flota; els habitants es van revoltar contra el governador àrab Otman i Manel va poder recuperar la ciutat però aviat la va haver d'abandonar quan Amru es va acostar amb un fort exèrcit i la va recuperar. Alexandria fou en part destruïda. Llavors els àrabs van conquerir Àfrica derrotant al governador Gregori i obligant als bizantins de la regió a cedir Tripolitana i a pagar un tribut a canvi de conservar el domini de la resta del territori. El tractat de cessió de Tripolitana no tenia el suport de Constant, que va castigar als que l'havien signat. Mentre el Califa va conquerir Xipre però dos anys després fou recuperada pel general Cacorizos. També van fer atacs a Cilícia i Isàuria. L'emperador va protegir als monotelistes i va prohibir les discussions religioses (edicte conegut per Typus, que fou rebutjat pel Papa. Es va produir un gran descontentament i la província d'Armènia es va revoltar sota un cap anomenat Pasagnatos que després es va sotmetre. El 648 es va concertar una treva amb els àrabs que van aprofitar per conquerir Núbia i Etiòpia que no eren bizantines. El 651 les hostilitats van esclatar de nou i els àrabs van fer una expedició a Sicília i van ocupar algunes ciutats i s'hi van mantenir. El mateix anys fou conquerida Rodes i les restes del colós foren venudes a un jueu d'Emesa. Per fer obeir l'edicte l'exarca bizantí d'Itàlia, Teodor I Cal·líopes, va detenir al Papa Martí I i el va enviar a Messina i després a Naxos i finalment el 654 a Constantinoble, on fou jutjat i condemnat per una suposada correspondència amb infidels, i fou deportat a Querson a Crimea on va morir el setembre del 655. Altres bisbes ortodoxes foren perseguits, entre ells Sant Màxim, que va morir al seu exili al Caucas el 662. El 655 el califa va atacar Cesarea i amb una flota va amenaçar el Bòsfor. Constant va deixar el comandament de Constantinoble al seu fill Constantí i va marxar amb una flota a la mar Egea. Es va trobar amb una flota àrab a la costa de Lícia i els bizantins foren derrotats totalment i la capital de l'Imperi només es va salvar per l'assassinat del califa el 655, ja que el seu successor va haver de fer front a una guerra civil. Deslliurat dels àrabs va poder combatre amb èxit als eslaus, tant al nord com al sud del Danubi. El 661 va fer matar al seu germà Teodosi per causes no prou clares. Els remordiments no el deixaven viure i va marxar a Itàlia on des de el 641 el rei Rotari dels longobards havia conquerit la part nord dels dominis imperials i el seu successor Grimuald va avançar cap al sud, i Constant volia recuperar la península i restaurar Roma com a capital imperial. Quan va sortir de palau amb la seva dona i els seus tres fills, el poble de Constantinoble, que coneixia el projecte de tornar a Roma, es va revoltar i Constant va haver de tornar. El hivern del 662 al 663 va estar a Atenes mentre el seu fill Constantí era governador de Constantinoble. Finalment Constant va fer la campanya d'Itàlia que encara que inicialment victoriosa finalment fou derrotat i es va retirar cap a Siracusa on per les seves exaccions molts van fugir a Síria on es van fer musulmans . El 665 va imposar a les províncies d' Àfrica un tribut més alt que el que pagaven els provincials africans al Califa i això va provocar la revolta i es va convidar als àrabs a ocupar el país. Els omeies van conquerir Àfrica sense esforç. Fou assassinat el 15 de juliol de 668 en un bany de Siracusa, probablement per emissaris dels bisbes ortodoxes contraris al monotelisme. El va succeir el seu fill Constantí IV Pogonatos; va deixar dos fills mes: Heracli i Tiberi. El nom de l'emperadriu no es coneix.
- Konstans II. byl byzantský císař vládnoucí v letech 641 – 668. Jeho otcem byl císař Konstantin III. , dědem zakladatel herakleiovské dynastie Herakleios. Konstans, za jehož vlády byl dovršen přechod mezi pozdní antikou a středověkem, byl jako panovník u obyvatel Konstantinopole dosti neoblíben, což zčásti vysvětluje, proč trávil tolik času na výpravách do Itálie či jiných krajů na západě. V oblasti náboženské politiky došlo za jeho panování ke konfliktu s papežstvím, vyvolaným císařským výnosem z roku 648, jímž se zakazovaly debaty o přirozenosti Kristově (viz monofyzitismus a ekthesis). Za Konstanta, na počátku vlády ještě nezletilého, hrál východořímský senát naposledy významnou roli v politice, tato fáze však skončila, jakmile císař v 18 letech sám převzal vedení státních záležitostí. Ačkoli se Konstans zprvu energicky snažil ochránit hranice říše a osobně se účastnil vojenských tažení, dobyli Arabové v jeho době Arménii a Kypr. Také pověst o neporazitelnosti byzantského loďstva vzala tehdy za své, neboť Arabové dosáhli v námořní bitvě u Finike jednoznačného vítězství. Po málo úspěšné výpravě proti Langobardům v Itálii se Konstans nakonec stáhl do Syrakus (které chtěl učinit hlavním městem říše) a zde byl roku 668 jedním komorníkem zavražděn. Jeho syn Konstantin přeložil císařskou rezidenci zpátky k Bosporu. Je sporné, zda právě do Konstantovy doby spadá vytvoření nové správní struktury - systému tzv. themat. Jisté naopak je, že kolem poloviny 7. století nastal dosud nejhlubší propad autority říše v zahraničněpolitickém smyslu a sám císař na tom nebyl vzhledem ke svým vojenským neúspěchům zcela bez viny. Stabilizace poměrů se tak stala hlavním úkolem Konstantových nástupců.
- Constante II, hijo de Constantino III Heraclio y nieto de Heraclio, fue Emperador bizantino desde 641 hasta su muerte en 668. Suele considerarse el reinado de Constante II como la transición definitiva entre la Antigüedad Tardía y la Edad Media en el ámbito bizantino; así como uno de los periodos de la historia bizantina en el que el Imperio tocó fondo, viendo como sus fronteras retrocedían en todos los frentes. Constante II accedió en 641 al trono tras un breve y turbulento periodo de luchas familiares por el poder en el seno de la familia imperial. Su padre Constantino III y su tío Heraclonas habían reinado durante un breve periodo de tiempo tras la muerte de su abuelo Heraclio. Las disputas e intrigas entre las dos ramas de la familia se complicaron tras la muerte de Constantino III en extrañas circunstancias y el posterior derrocamiento de Heraclonas y de su madre, acusados de haber asesinado a Constantino III. Constante II accedió al trono con apenas 11 años de edad. En el ámbito exterior el Imperio Bizantino estaba soportando el ataque del Califato árabe que había arrebatado en unos pocos años las provincias de Siria, Palestina y Mesopotamia y amenazaban Egipto. Durante los primeros años del reinado de Constante II, parece ser que el poder estuvo en manos del Senado, que tuvo por última vez en su historia poder político real. Esta fase histórica finalizó hacia 648 cuando el Emperador alcanzó la mayoría de edad. Constante II se empleó a fondo en defender a un amenazado Imperio que podía sucumbir a manos de las huestes árabes. Los árabes conquistaron Egipto entre 641 y 642, durante los tumultuosos años que siguieron a la muerte de Heraclio y a las luchas por el trono bizantino entre sus hijos. Durante los primeros años del reinado de Constante II los musulmanes árabes aseguraron sus conquistas de Armenia y Egipto y construyeron una flota naval para enfrentarse a los bizantinos. A partir de 649 los árabes comenzaron a atacar las islas bizantinas del Mediterráneo haciéndose con el control de Chipre. En 655 la flota bizantina, mandada personalmente por Constante II, fue derrotada por la recién creada fuerza naval árabe en la batalla de Finike, que acabó con el mito de la invulnerabilidad de la flota bizantina. Sin embargo, la ofensiva musulmana se detuvo a la muerte del califa Utmán en 656, que abrió un periodo de guerra civil en el seno del Califato. Estabilizada su frontera oriental, Constante II volvió su mirada a Occidente, efectuando una expedición militar en el año 658 contra las tribus eslavas que trataban de infiltrarse en la Península de los Balcanes y a los que derrotó en el río Danubio. Esta victoria le permitió ralentizar la infiltración eslava en el territorio balcánico. En la política religiosa Constante II entró en conflicto directo con el Papado. Su abuelo Heraclio había impuesto la doctrina del monotelismo, como una forma de compromiso entre el monofisismo y la ortodoxia cristiana. Sin embargo, el monotelismo había causado un rechazo frontal en Occidente donde dominaba la ortodoxia encabezada por el Papa. El emperador mantuvo la vigencia de la doctrina monotelista y para poner fin a las discusiones sobre el asunto promulgó en 648 el Edicto de Typos, que prohibía cualquier tipo de discusión sobre la naturaleza de Cristo. La promulgación del edicto causó dos rebeliones en las provincias bizantinas de África y de Italia, que fueron reprimidas por el emperador. La última de ellas contó con el apoyo directo del Papa Martín I. Entre 661 y 662 el emperador se trasladó a Italia. Existen varias especulaciones sobre las razones últimas de este traslado. Parece ser que el Emperador quería reorientar el centro de su imperio a las provincias occidentales del mismo ante la amenaza musulmana. Otros consideran que se había convertido en un emperador con demasiados enemigos en Constantinopla y que buscaba alejarse de ellos. Constante II se convirtió en el primer emperador que visitaba Roma desde Focas a inicios del siglo VII. En Italia, Constante II se enfrentó a los longobardos que dominaban el norte de la península. Volvió a ser derrotado por ellos, así que abandonó Italia y se estableció en Siracusa, a donde trasladó la capital del Imperio; una decisión que resultó ser tremendamente impopular. Para tratar de evitar problemas sucesorios, asesinó a su hermano Teodosio y nombró a sus hijos Constantino, Heraclio y Tiberio co-emperadores. El 15 de septiembre del año 668 fue asesinado en Siracusa por un sirviente mientras estaba en el baño. Le sucedió su hijo Constantino, que trasladó de nuevo la capital del Imperio a Constantinopla. Algunos autores sugieren que la reorganización administrativa del Imperio Bizantino en distritos militares denominados themas se produjo durante el reinado de Constante II y no en el de su abuelo Heraclio, al que se le adjudicaba tradicionalmente la realización de dicha reforma. Este asunto es tema de discusión especializada entre los historiadores.
- Konstans II, Herakleios Pogonatus, oli Konstantinos III:n poika ja Bysantin keisari vuosina 641–668. Konstans sai lisänimeä Pogonatus, "parrakas", koska hänellä oli vanhempana pitkä ja tuuhea parta. Konstans II:sta tuli keisari, kun hänen 15-vuotias setänsä Heraklonas syrjäytettiin vallasta vuonna 641. Konstans oli tuolloin vasta vain yksitoistavuotias. Hän oli ristimänimeltään Herakleios, mutta otti nimekseen kruunajaisten yhteydessä Konstans. Todellinen valta oli sotapäällikkö Valentinoksella, joka pakotti nuoren keisarin menemään naimisiin tyttärensä Faustan kanssa. Valentionos yritti julistaa itsensä keisariksi vuonna 644, mutta vihainen väkijoukko tappoi hänet. Keisari Heraklonasin alulle panema sopimus arabien kanssa pantiin käytäntöön heti Konstansin noustua valtaistuimelle. Bysantin joukot jättivät Aleksandrian 12. syyskuuta 642 ja arabit valloittivat kenraali Amrin johdolla Pohjois-Afrikan rannikkoa Tripoliin asti. Kun kalifi Omar I kuoli vuonna 644, tuli Bysantille hyvä tilaisuus vastaiskuun. Vahva laivasto lähetettiin Egyptiin kenraali Manuelin johdolla ja se saikin vallattua takaisin Aleksandrian vuonna 645. Vuonna 646 Amr kuitenkin löi Manuelin joukot. Kun arabit olivat varmistaneet valloittamansa Syyrian ja Mesopotamian, he hyökkäsivät Armeniaan ja Vähään-Aasiaan vuonna 642 ja Kappadokiaan vuonna 647. Kenraali Muawijan johdolla arabit rakensivat ensimmäisen laivastonsa, jolla he vuonna 649 valloittivat Kyproksen. Bysantti neuvotteleman kolmen vuoden aselevon jälkeen Muawijan valloitti vielä Rhodoksen ja Kosin. Oli selvää, että arabien seuraavana kohteena oli Konstantinopoli. Konstans otti nyt itse Bysantin laivaston johdettavakseen ja kohtasi arabien laivaston vuonna 655. Arabien voitto oli täydellinen ja keisari pääsi vain täpärästi pakenemaan. Vuonna 656 kalifi Othman murhattiin ja Muawijan julistautui kalifiksi Syyriassa. Sisällissodan uhatessa Muawijan solmi rauhansopimuksen Bysantin kanssa vuonna 659. Idän uhan hellitäessä Konstans pystyi vuonna 658 johtamaan retkikuntaa slaaveja vastaan Balkanilla. Suuria joukkoja slaaveja pakkosiirrettiin Vähään-Aasiaan. Vuonna 653 Konstans lähetti armeijan syrjäyttämään paavi Martinus I:n. Varmistaakseen keisarinvallan perillisilleen Konstans tapatti veljensä Theodosiuksen ja teki pojastaan Konstantinoksesta keisarin. Sama kunnia annettiin nuoremmille pojille Herakleiokselle ja Tiberiukselle vuonna 659. Vuonna 663 Konstans aloitti kampanjan lombardeja vastaan Italiassa. Aluksi kaikki meni hyvin, mutta talven tultua armeijan oli vetäydyttävä Napoliin. Täältä keisari matkasi Roomaan, jossa uusi paavi Vitalianus vastaanotti hänet. Hän jatkoi matkaansa pian Sisiliaan, jonka puolustusta oli kohennettava arabien hyökkäyksiä vastaan. Konstansin toiminnasta Sisiliassa ei tiedetä paljon, mutta kesällä 668 hänet murhattiin Syrakusassa, kun hän oli kylpemässä. Konstansin kuoltua hänen pojastaan Konstantinista tuli keisari.
- Constant II le Pogonat, fils de Constantin III et de Grégoria, est empereur byzantin de 641 à 668. Initialement prénommé Héraclius, il accède au trône impérial sous le nom de Constant II à l'âge de 11 ans, le Sénat assumant la régence. Il doit faire face, lors de son avènement, aux ambitions de sa cousine Martine, veuve d'Héraclius et suspectée d'avoir fair périr Constantin III pour placer son fils Héraclonas sur le trône : en septembre 641, il les fait arrêter et couper la langue avant de les exiler à Rhodes. Sous son règne, les armées musulmanes conquièrent de nombreux territoires byzantins, en particulier la riche province d'Égypte qui est définitivement perdue pour l'Empire. En 642, Alexandrie tombe aux mains du général musulman `Amr, qui tue l’exarque de Carthage et se fait verser un tribut par les Byzantins. Avant de se lancer en campagne contre les Sarrasins, Constant II doit réunifier son empire, divisé par la querelle du monothélisme et par les intrigues de Martine.
- Fájl:Hexagram-Constans II and Constantine IV-sb0995. jpg II. Konstans és fia, a későbbi IV. Konstantin II. (Szakállas) Konstans, eredetileg Kónsztaninosz Hérakleiosz Pogonatosz a Bizánci Birodalom császára, III. Konstantin és Gregoria elsőszülött fiúgyermeke volt. A Kónsztansz név a koronázásakor felvett Kónsztantinosz rövidített változata, és már életében így nevezték.
- Costante II riuscì a fermare, nonostante qualche grave sconfitta, l'espansione araba in Oriente, e lasciò alla sua morte i suoi eserciti in condizioni migliori di come li aveva trovati. Sconfisse inoltre gli Slavi e fu uno degli ultimi imperatori a tentare la riconquista dell'Italia; inoltre potrebbe essere stato lui a istituire i temi. Tuttavia la riorganizzazione dell'esercito costrinse l'Imperatore a aumentare le tasse; l'aumento delle tasse, il "tipo" (decreto religioso che proibiva di discutere ulteriormente sul monotelismo e che non fu ben accolto da molti bizantini), l'assassinio di suo fratello Teodosio e il saccheggio del Pantheon e di altri monumenti e chiese in Italia, furono tutti fattori che lo resero impopolare, causando il suo assassinio.
- コンスタンス2世“ポゴナトス”(:Κώνστας Βʹ ὁ Πωγώνατος, Kōnstas II ho Pōgōnatos, 630年11月7日 - 668年7月15日)は、東ローマ帝国ヘラクレイオス王朝の皇帝(在位:641年 - 668年)。コンスタンティノス3世の子で、元の名はフラビオス・ヘラクレイオス。のち「コンスタンティノス」。「コンスタンス」は「小さなコンスタンティノスの意味」で、“ポゴナトス”は「髭が生えている」を意味するあだ名。彼を本名から「コンスタンティノス4世」と呼ぶ場合もあり、注意が必要である。 641年、祖父・ヘラクレイオスの死により父・コンスタンティノス3世が即位したが、異母兄弟のヘラクロナス(ヘラクレイオスとその姪マルティナの子)との間に皇位をめぐっての争いの最中に父は死亡。ヘラクロナスを擁したマルティナが権力を掌握しようとしたが、中央軍長官であったウァレンティノスを中心とするコンスタンティノス3世派と、首都市民(サーカス党派)の力によって、フラビオス・ヘラクレイオスが11歳で共同皇帝となる。その際に祖父・父の名「ヘラクレイオス」を外して「コンスタンティノス」と名乗った。さらに元老院などの画策によってヘラクロナスらは廃位・追放され、641年末(あるいは642年はじめ)にコンスタンスが単独の皇帝となった。 当初は幼少のため元老院やとりわけウァレンティノス(645年頃に失脚)が実権を握っていたようである。この時期、帝国艦隊が644年頃にシリア沿岸部の一部都市、そして645年にはエジプト(642年にイスラームが征服)のアレクサンドリアを奪回するが、いずれもその後の戦略や補給の失敗などにより維持には失敗した。エジプトからは646年に完全に撤退し、以降帝国がエジプトを奪回することはなかった。また647年には叔父(母の兄弟、ヘラクレイオスの従兄弟のニケタスの息子)でカルタゴ総督のグレゴリオスが反乱を起こして反対皇帝となった。しかしかれは同年にアフリカ・プロコンスラリスに侵入してきたイスラームの軍に敗れ、戦死した。なおこの時のイスラーム軍はほどなく撤退したため、カルタゴはその後も帝国領にとどまっている。 コンスタンスは自ら軍を率いて繰り返して遠征を行っている。最初の遠征は651年頃にアルメニアを目的地として行っている。しかしこの遠征は成果を挙げず、直後にアルメニアはイスラームの支配下に入った。また当時シリア総督であったムアーウィヤが649年にイスラーム艦隊を創設し、キプロス島を攻撃、翌650年にはシリアに残った最後の帝国領であるアラドス島を制圧した。これ以降イスラーム艦隊の地中海進出が激化したため、655年にはコンスタンスは自ら艦隊を率いて小アジア南部・リュキアの沖でアラブ艦隊に決戦を挑んだが惨敗を喫して、コンスタンスは命からがら逃亡した(リュキア沖海戦、マストの戦い)。だがその直後、656年以降はムアーウィヤとアリーとの間でカリフ位をめぐる内戦が起き(第一次内戦)、ムアーウィヤとの和平が成立したため、イスラームとの戦争は海陸とも一時的に沈静化した。 東方の状況が一段落したので、以降のコンスタンスは西方での状況改善に傾注していった。まず658年にはバルカン半島南部のスラブ人居住区域に遠征を行った。この時捕虜としたスラブ人を小アジア半島に移住させて、イスラームとの戦いで減少した人口の補填策をとっている。ついで661年にはコンスタンティノープルをたち、アテネなどに滞在したあと663年にアドリア海を渡って南イタリアに上陸した。そしてベネヴェントを包囲したあと、同年6月にローマに赴いてローマ教皇ウィタリアヌスと会見した。なおローマ皇帝でローマ市を訪問したのはコンスタンス2世が最後である(西欧側が名乗った「ローマ皇帝」を除く)。だが彼はすぐにナポリを経由してシチリア島のシラクサに入り、668年に暗殺されるまでこの地に滞在した。 コンスタンス2世がイタリアに遠征した時、ランゴバルド王国のグリモアルドゥス王は皇帝軍の来襲を予想して北イタリアで軍勢を動員している。しかし実際にはコンスタンス2世は南イタリアに上陸し、ローマにもごく短期間しか滞在していない。さらに当時帝国のイタリア支配の中心であったラヴェンナには関心すら示していないようである。こうしたことから、彼は最初から南イタリア、特にシチリア島を拠点として、西方での支配の再編をめざしていたと考えるべきだろう。シチリア島に入ったコンスタンス2世は、新たな税を賦課してシチリア島で艦隊を新設した。これは、660年代に入ってアフリカ・プロコンスラリスへの圧力を再び高めていたイスラームに対抗して、後方・海上からイスラームに反撃を行う目的で創設されたと考えられる。 しかしながらイスラームの圧力は帝国の西方領域でのみ高まっていたわけではなかった。661年には内戦が終結してムアーウィヤが単独のカリフとなっている(ウマイヤ朝)。ムアーウィヤは小アジアや東部地中海でも帝国に攻勢をかけ始めていた。そのためコンスタンス2世がシチリア島に連れてきた軍の中に不満が高まる。最後には中央軍長官のミジジオス(ムゼズ)の陰謀によって、入浴中に襲われ、2日後に死んだ。また同じ頃、小アジアでもサボリオスが反乱を起こしている。 宗教的な側面では、ヘラクレイオスの発布した「エクテシス」が不評だったこともあって、648年に「テュポス」を発布した。だがこの勅令も、単意論などへの配慮ゆえにローマ教会などから強い反発を受けた。そのためコンスタンス2世は653年にローマ教皇マルティヌス1世を逮捕し、ケルソンへ追放している。 なお彼の時代には小アジアにおける対イスラーム防衛システムが徐々に整備されていく。これがその後のテマへと発展していくことになる。
- Herakleios Konstantinos, bekend als Constans II en bijgenaamd Pogonatos ("de baardige"), was keizer van Byzantium van 641 tot 668. Hij was gedwongen een verdedigingsoorlog te voeren tegen de steeds verder oprukkende Arabieren onder generaal Moe'awija, met wie hij in 659 een vredesverdrag sloot, en had net als zijn voorgangers te kampen met religieuze onrust. Toen paus Martinus I weigerde de door patriarch Paulus II uitgevaardigde Typos te erkennen, liet Constans hem arresteren en verbannen naar Cherson op de Krim. Vanaf 661/662 voerde Constans campagne tegen de Langobarden in Italië. Hij werd vermoord in Syracuse op Sicilië, dat hij tot zijn permanente hoofdkwartier wilde maken. Constans II werd opgevolgd door zijn zoon Constantijn IV.
- Konstans II Herakleios var østromersk keiser fra 641 til sin død. Hans forgjenger, Heraklonas ble styrtet fordi folket anså ham som medvirkende i drapet på Konstantin III, og den elleve år gamle Konstans ble valgt som keiser i hans sted. Under Konstans var Østromerriket under stadige angrep fra alle kanter, spesielt truende var muslimenes raskt voksende imperier. Etter Konstans' tap i slaget ved Finike var araberne klare til å angripe selve Konstantinopel, men grunnet oppblomstring av interne stridigheter ble prosjektet lagt på is. Konstans var en lite likt monark i sin hovedstad, og han valgte i 661 å flytte til Siracusa på Sicilia. Herfra planla han å beskytte Italia mot araberne, samtidig som han utførte felttog mot langobardene, og han satte seg som mål etter hvert å gjenerobre Afrika. Men hans planer viste seg å være virkningsløse, forsyningsproblemer forårsaket at militærapparatet ikke fungerte som keiseren ønsket det. Den 15. september 668 ble han myrdet mens han badet, av sin kammerherre.
- Konstans II Brodaty (Constans II Heraclius Pogonatus) – cesarz bizantyjski od 641. Był synem Konstantyna III i jego żony Gregorii. Tron odziedziczył po swoim wuju - Herakleonasie, obalonym w wyniku zamieszek w Konstantynopolu. Początek panowania cesarza upłynął pod znakiem zagrożenia ze strony Arabów. Pod wodzą kalifa Umara i jego dowódców przygotowywali się do oblężenia Konstantynopola od strony lądu i morza. Na szczęście śmierć władcy arabskiego oddaliła perspektywę obrony stolicy. Jednakże Konstans II zmuszony został do rezygnacji z ziem egipskich, gdy jego flota poniosła klęskę pod Finike w 655r. Wykorzystując względny spokój na froncie arabskim cesarz skierował się nad Dunaj, gdzie w 658r. pokonał tam plemiona słowiańskie. Całości trudnej sytuacji Konstansa dopełniały liczne bunty uzurpatorów. W latach 646 - 647 w egzarchacie Kartaginy panował samozwańczy cesarz Grzegorz, pokonany przez Arabów pod Sufetulą. Z kolei w Italii basileusem ogłosił się w 649r. Olimpios, wysłany uprzednio przez Konstansa z misją uwięzienia papieża Marcina I. Uzurpacja samozwańca ogarnęła także Sycylię. Zakończyła się wraz z nagłą śmiercią Olimpiosa w 652r. W polityce religijnej Konstans II sprzyjał jawnie monoteletyzmowi. Aby ugruntować pozycję herezji ogłosił traktat religijny Typos. Prowadziło to do wielu niepokojów na tle religijnym. Samozwaniec afrykański Grzegorz był zwolennikiem ortodoksji, a Olimpios ogłosił się cesarzem wykorzystując niepopularność Konstansa w Italii. W związku z planami odzyskania afrykańskich posiadłości, jak i Sycylii, cesarz nosił się z zamiarem przeniesienia stolicy imperium do Syrakuz. Aby ugruntować następstwo tronu, w 654r. uczynił współpanującymi swoich synów: Konstantyna (późniejszego cesarza), Tyberiusza i Herakliusza. Dokonał gruntownej reorganizacji Marynarki Wojennej Cesarstwa. W 663 roku wyruszył na czele nowej floty na Sycylię w celu uratowania wyspy i Północnej Afryki z Kartaginą przed zajęciem przez Arabów. Poniósł klęskę. Został zamordowany w Syrakuzach 15 września 668 podczas kąpieli. Zabił go jeden z jego dworzan, a zwłoki jego przywieziono do Konstantynopola i pochowano w kościele Świętych Apostołów. Jego żoną była Fausta, córka Valentinusa. Konstans miał z nią trzech synów: Konstantyna IV, kolejnego cesarza, Herakliusza, współcesarza w latach 659-681, Tyberiusza, współcesarza w latach 659-681.
- Costante II foi imperador bizantino de 641 à data de sua morte.
- Konstantinos Pogotasos, cunoscut sub numele de Constans II (Constantin, poreclit Bărbosul), a fost împărat bizantin între 641 şi 668. El a fost fiul lui Constantin III. Constans a devenit împărat în urma unei revolte împotriva unchiului său, Heraklonas. În timpul lui, arabii fac multe jafuri în insulele din Marea Mediterană şi Marea Egee. O flotă condusă de admiralul Manuel a reocupat Alexandria în 645, dar a fost abandonată în acelaşi an. Constans s-a confruntat şi cu monofiziţii, precum şi cu revoltele exarhului Catarginei, Grigore şi a exarhului de Ravenna, Olimpius. În acest timp, arabii au intrat în Armenia şi Cappadocia. În 648, ei au pustiit Frigia, iar în 649 au făcut prima lor incursiune în Creta. La Phoinike, 500 de nave bizantine au fost distruse în timpul bătăliei, iar împăratul a fost pe cale să moară. În 658 i-a înfrânt temporar pe slavi şi bulgari în Balcani şi în 659 a făcut pace cu Califatul Arab. După această pace, papa Martin I a condamnat monotheismul. Împăratul i-a ordonat exarhului Ravennei să-l aresteze pe papă, dar acesta a refuzat, fiind înlocuit şi papa exilat la Cherson. În 659, Constans i-a asociat la domnie pe fii săi, Constantin, Heraclius şi Tiberius, iar el s-a retrasla Siracusa, Sicilia. În restul domniei, Constans s-a angajat în luptă cu statele longobarge din Italia. În 663 a vizitat pentru 12 zile Roma, lucru ce de 2 secole nici un împărat nu îl mai făcuse. În 668, a fost asasinat în baie de către slujitorii săi. Fiul său cel mare, Constantin, a devenit împărat. Cu soţia sa Fausta, Constans a avut trei copii: Constantin IV, împărat bizantin 668 - 685 Heraclius, co-împărat 659 - 681 Tiberius, co-împărat 659 - 681
- Констант II — византийский император в 641—668 годах, сын Константина III, внук Ираклия. Пришёл к власти, устранив мачеху Мартину и дядю Ираклона. Вёл активную, но не очень удачную, внешнюю политику. в 654 году флот Константа был разгромлен арабами у берегов Ликии, император чудом избежал плена. Арабский флот имел явное преимущество перед византийцами и собирался плыть уже на Константинополь, но из-за начавшейся усобицы среди арабов поход так и не состоялся, халиф и император заключили мир, который дал небольшую передышку Византии. В 663 году пытался завоевать Италию, но понес тяжёлое поражение, потеряв в битве с Гримоальдою 20 тысяч человек. Однако удержал за собой Сицилию. Перенёс свою резиденцию в Сиракузы, куда свёз произведения искусства, захваченные в Риме. Из-за совершенного им братоубийства, тяжелых налогов, приверженности монофелитизму был нелюбим народом. А неудачи во внешней политике окончательно уничтожили его популярностть. Убит заговорщиками во время купания. По словам Феофана, некто Андрей, прислуживавший ему во время мытья, ударил императора шайкой по голове в ту минуту, когда тот намылил голову. Оглушенный Констант упал в воду и захлебнулся.
- Konstans II, Konstans Herakleios, född 7 november 630, död 15 september 668, var bysantinsk kejsare från 641 till sin död. Son till Konstantin III. Under Konstans regeringstid förlorade Bysantinska riket Egypten till de framryckande araberna som därpå anföll öarna i Medelhavet och Egeiska havet. Konstans skickade en flotta för att attackera araberna vid Finike 655 men besegrades. Arabernas planer att sedan anfalla Konstantinopel stoppades sedan av det arabiska inbördeskrig som utbröt. 658 besegrade Konstans slaverna vid Donaugränsen vilket tillfälligtvis stoppades deras framfart på Balkan. För att undvika de tronföljdsproblem som drabbat honom vid hans tillträde lät Konstans mörda sin bror Theodosius innan han utsåg sin söner Konstantin, Herakleios och Tiberius till efterträdare. 661 inledde han ett fälttåg mot langobarderna i Italien, där han lär ha fattat det mycket impopulära beslutet att flytta rikets huvudstad till Sicilien. 668 mördades han i badet av en tjänare. Han efterträdes av sin son Konstantin IV.
- II. Konstans yahut "Sakallı Konstantine", 641 ile 668 arasında Bizans imparatoru olmuştur. 642de Konsül olup tarihte Roma Konsülü uüvanı verilen son Bizans imparatordur. Vaftiz ismi Heraklieios idi ve imparatorluk yaparken resmî ismi Konstantin idi. Konstans ismi bu impartora verilen indirgen bir lakapttır. Bizans tarih yazmalarında bu lakap isim olarak kullanılmış ve modern tarihçiler tarafından da bu lakap isim olarak kabul edilmiştir.
|
| rdfs:comment
|
- Constans II, also called "Constantine the Bearded" (Kōnstantinos Pogonatos), was Byzantine emperor from 641 to 668. He also was the last emperor to become consul in 642, becoming the last Roman consul in history. Constans is a diminutive nickname given to the emperor, who had been baptized Herakleios and reigned officially as Constantine. The nickname established itself in Byzantine texts, and has become standard in modern historiography.
- Konstans II. , Sohn Konstantins III. und der Gregoria, war von 641 bis 668 oströmischer bzw. byzantinischer Kaiser. Vor seiner Krönung hieß er nach seinem Großvater Flavius Heraclius (Φλάβιος Ἡράκλειος), und sein Name als Kaiser war nach Ausweis der Gesetze eigentlich Konstantinos, doch scheinen ihn bereits seine Zeitgenossen aus ungeklärten Gründen Konstans genannt zu haben.
- Flavi Heracli Constant (Constant II) fou emperador bizantí. Era el fill gran de l'emperador Constantí III i de Gregòria, i va néixer el 7 de novembre del 630.
- Konstans II. byl byzantský císař vládnoucí v letech 641 – 668. Jeho otcem byl císař Konstantin III. , dědem zakladatel herakleiovské dynastie Herakleios. Konstans, za jehož vlády byl dovršen přechod mezi pozdní antikou a středověkem, byl jako panovník u obyvatel Konstantinopole dosti neoblíben, což zčásti vysvětluje, proč trávil tolik času na výpravách do Itálie či jiných krajů na západě.
- Constante II, hijo de Constantino III Heraclio y nieto de Heraclio, fue Emperador bizantino desde 641 hasta su muerte en 668. Suele considerarse el reinado de Constante II como la transición definitiva entre la Antigüedad Tardía y la Edad Media en el ámbito bizantino; así como uno de los periodos de la historia bizantina en el que el Imperio tocó fondo, viendo como sus fronteras retrocedían en todos los frentes.
- Konstans II, Herakleios Pogonatus, oli Konstantinos III:n poika ja Bysantin keisari vuosina 641–668. Konstans sai lisänimeä Pogonatus, "parrakas", koska hänellä oli vanhempana pitkä ja tuuhea parta. Konstans II:sta tuli keisari, kun hänen 15-vuotias setänsä Heraklonas syrjäytettiin vallasta vuonna 641. Konstans oli tuolloin vasta vain yksitoistavuotias. Hän oli ristimänimeltään Herakleios, mutta otti nimekseen kruunajaisten yhteydessä Konstans.
- Constant II le Pogonat, fils de Constantin III et de Grégoria, est empereur byzantin de 641 à 668. Initialement prénommé Héraclius, il accède au trône impérial sous le nom de Constant II à l'âge de 11 ans, le Sénat assumant la régence.
- Fájl:Hexagram-Constans II and Constantine IV-sb0995. jpg II. Konstans és fia, a későbbi IV. Konstantin II. (Szakállas) Konstans, eredetileg Kónsztaninosz Hérakleiosz Pogonatosz a Bizánci Birodalom császára, III. Konstantin és Gregoria elsőszülött fiúgyermeke volt. A Kónsztansz név a koronázásakor felvett Kónsztantinosz rövidített változata, és már életében így nevezték.
- Costante II riuscì a fermare, nonostante qualche grave sconfitta, l'espansione araba in Oriente, e lasciò alla sua morte i suoi eserciti in condizioni migliori di come li aveva trovati. Sconfisse inoltre gli Slavi e fu uno degli ultimi imperatori a tentare la riconquista dell'Italia; inoltre potrebbe essere stato lui a istituire i temi.
- Herakleios Konstantinos, bekend als Constans II en bijgenaamd Pogonatos ("de baardige"), was keizer van Byzantium van 641 tot 668. Hij was gedwongen een verdedigingsoorlog te voeren tegen de steeds verder oprukkende Arabieren onder generaal Moe'awija, met wie hij in 659 een vredesverdrag sloot, en had net als zijn voorgangers te kampen met religieuze onrust.
- Konstans II Herakleios var østromersk keiser fra 641 til sin død. Hans forgjenger, Heraklonas ble styrtet fordi folket anså ham som medvirkende i drapet på Konstantin III, og den elleve år gamle Konstans ble valgt som keiser i hans sted. Under Konstans var Østromerriket under stadige angrep fra alle kanter, spesielt truende var muslimenes raskt voksende imperier.
- Konstans II Brodaty (Constans II Heraclius Pogonatus) – cesarz bizantyjski od 641. Był synem Konstantyna III i jego żony Gregorii. Tron odziedziczył po swoim wuju - Herakleonasie, obalonym w wyniku zamieszek w Konstantynopolu. Początek panowania cesarza upłynął pod znakiem zagrożenia ze strony Arabów. Pod wodzą kalifa Umara i jego dowódców przygotowywali się do oblężenia Konstantynopola od strony lądu i morza.
- Costante II foi imperador bizantino de 641 à data de sua morte.
- Konstantinos Pogotasos, cunoscut sub numele de Constans II (Constantin, poreclit Bărbosul), a fost împărat bizantin între 641 şi 668. El a fost fiul lui Constantin III. Constans a devenit împărat în urma unei revolte împotriva unchiului său, Heraklonas. În timpul lui, arabii fac multe jafuri în insulele din Marea Mediterană şi Marea Egee. O flotă condusă de admiralul Manuel a reocupat Alexandria în 645, dar a fost abandonată în acelaşi an.
- Констант II — византийский император в 641—668 годах, сын Константина III, внук Ираклия. Пришёл к власти, устранив мачеху Мартину и дядю Ираклона. Вёл активную, но не очень удачную, внешнюю политику.
- Konstans II, Konstans Herakleios, född 7 november 630, död 15 september 668, var bysantinsk kejsare från 641 till sin död. Son till Konstantin III. Under Konstans regeringstid förlorade Bysantinska riket Egypten till de framryckande araberna som därpå anföll öarna i Medelhavet och Egeiska havet. Konstans skickade en flotta för att attackera araberna vid Finike 655 men besegrades.
- II. Konstans yahut "Sakallı Konstantine", 641 ile 668 arasında Bizans imparatoru olmuştur. 642de Konsül olup tarihte Roma Konsülü uüvanı verilen son Bizans imparatordur. Vaftiz ismi Heraklieios idi ve imparatorluk yaparken resmî ismi Konstantin idi. Konstans ismi bu impartora verilen indirgen bir lakapttır. Bizans tarih yazmalarında bu lakap isim olarak kullanılmış ve modern tarihçiler tarafından da bu lakap isim olarak kabul edilmiştir.
|