| dbpprop:abstract
|
- The Concordat of Worms, sometimes called the Pactum Calixtinum by papal historians, was an agreement between Pope Calixtus II and Holy Roman Emperor Henry V on September 23, 1122 near the city of Worms. It brought to an end the first phase of the power struggle between the Papacy and the Holy Roman Emperors and has been interpreted as containing within itself the germ of nation-based sovereignty that would one day be confirmed in the Treaty of Westphalia (1648); in part this was an unforeseen result of strategic maneuvering between the Church and the European sovereigns over political control within their domains. The King was recognized as having the right to invest bishops with secular authority ("by the lance") in the territories they governed, but not with sacred authority ("by ring and staff"); the result was that bishops owed allegiance in worldly matters both to the pope and to the king, for they were obligated to affirm the right of the sovereign to call upon them for military support, under his oath of fealty. Previous Holy Roman Emperors had thought it their right, granted by God, to name the Pope, as well as other Church officials, such as bishops. One long-delayed result was an end to the belief in the divine right of kings. A more immediate result of the Investiture struggle identified a proprietary right that adhered to sovereign territory, recognizing the right of kings to income from the territory of a vacant diocese and a basis for justifiable taxation. These rights lay outside feudalism, which defined authority in a hierarchy of personal relations, with only a loose relation to territory. The Pope emerged as a figure above and out of the direct control of the Holy Roman Emperor. Following efforts by Lamberto Scannabecchi and the Diet of Würzburg (1121) in 1122, Pope Calixtus II and Holy Roman Emperor Henry V entered into an agreement which effectively brought to an end the Investiture Controversy. By the terms of the agreement, the election of bishops and abbots in Germany was to take place in the emperor's presence as judge between potentially disputing parties, free of bribes, thus retaining to the emperor a crucial role in choosing these great territorial magnates of the Empire. Beyond the borders of the Empire, in Burgundy and Italy, the Emperor was to forward the symbols of authority within six months. Calixtus' reference to the feudal homage due the emperor on appointment is guarded: "shall do unto thee for these what he rightfully should" was the wording of the privilegium granted by Calixtus. The Emperor's right to a substantial imbursement on the election of a bishop or abbot was specifically denied. The Emperor renounced the right to invest ecclesiastics with ring and crosier, the symbols of their spiritual power, and guaranteed election by the canons of cathedral or abbey and free consecration. The two ended by granting one another peace. The Concordat was confirmed by the First Council of the Lateran in 1123. The Concordat of Worms was a part of the larger reforms put forth by many popes, most notably Pope Gregory VII. These included celibacy of the clergy, end of simony and autonomy of the Church from secular leaders, known as lay investiture.
- Das Wormser Konkordat (erstmals von Gottfried Wilhelm Leibniz 1693 so bezeichnet), auch als Pactum Calixtinum sive Heinricianum bezeichnet, ist ein am 23. September 1122 in Worms öffentlich ausgetauschtes Konkordat zwischen dem römisch-deutschen Kaiser Heinrich V. und Papst Calixt II. , mit dem der Investiturstreit beigelegt wurde. Die Kompromisslösung des Wormser Konkordats geht unter anderem auf Ivo von Chartres zurück, welcher jedoch dessen Abschluss nicht mehr selbst erlebt hat. Das Original der kaiserlichen Ausfertigung ist noch im Vatikanischen Geheimarchiv erhalten, von der päpstlichen Gegenurkunde existieren nur Abschriften. Dem Wormser Konkordat vergleichbare Vereinbarungen wurden 1208 mit Aragon, 1213 mit England und 1268 mit Frankreich geschlossen; ebenso später mit Schweden und Norwegen.
- El Concordat de Worms va ser un acord polític entre l'emperador alemany Enric V i el papa Calixt II, signat l'any 1122, que va suposar el final de la lluita de les investidures. Les diferències entre el papat i l'emperador Enric V van provocar que per mediació del metropolità Adalbert de Magúncia, el Papa i el monarca alemany van arribar a un acord seguint el model aplicat per Anglaterra des de 1107: va ser l'anomenat Concordat de Worms del 23 de setembre de 1122. Per aquest acord, Enric V admetia la lliure elecció i consagració del papa triat canònicament. Es comprometia, igualment, a restituir a l'Església de Roma els béns que li havien estat arrabassats en temps de la discòrdia i a ajudar al Papa quan fos requerit per a això. A canvi, Calixt II concedia a Enric que estigués present en les eleccions que es celebressin en els bisbats del regne alemany per vigilar la neteja del procés.
- Wormský konkordát byla dohoda mezi papežem Kalixtem II. a císařem Svaté říše římské Jindřichem V. z 23. září 1122. Wormský konkordát byl potvrzen na bamberském knížecím sněmu a papež Kalixtus II. ho potvrdil na 1. lateránském koncilu o rok později. Tímto aktem se uzavřel vleklý spor o investituru (císař se investitury zřekl a souhlasil s kanonickou volbou biskupů a opatů, a s udělením lenních statků duchovním, papež naproti tomu souhlasil s císařovou účastí u voleb, které nebyly pro spory kapituly nebo konventu rozhodnuty).
- El Concordato de Worms fue un acuerdo político entre el emperador alemán Enrique V y el papa Calixto II, firmado en el año 1122, que supuso el final de la Querella de las investiduras. Las diferencias entre el papado y el emperador Enrique V fueron limándose hasta que, por mediación del metropolitano Adalberto de Maguncia, el Papa y el monarca alemán llegaron a un acuerdo siguiendo el modelo aplicado para Inglaterra desde 1107: fue el llamado Concordato de Worms del 23 de septiembre de 1122. Por este acuerdo, Enrique V admitía la libre elección y consagración del papa elegido canónicamente. Se comprometía, igualmente, a restituir a la Iglesia de Roma los bienes que le habían sido arrebatados en tiempos de la discordia y a ayudar al Papa cuando fuera requerido para ello. A cambio, Calixto II concedía a Enrique que estuviera presente en las elecciones que se celebraran en los obispados del reino alemán para vigilar la limpieza del proceso.
- Wormsin konkordaatti (tai Pactum Calixtinum) oli paavi Calixtus II:n ja Pyhän saksalais-roomalaisen keisarikunnan keisari Henrik V:n välinen sopimus, joka solmittiin 23. syyskuuta 1122 Wormsin lähellä. Lamberto Scannabecchin ponnistelujen ja Würzburgin kokouksen jälkeen Calixtus II ja Henrik V päättivät lopettaa investituurariidan. Sopimuksen mukaan keisari takasi lahjomattomat piispojen ja apottien vaalit ja luopui oikeudesta antaa heille kirkollisen vallan tunnusmerkit. Paavi takasi Henrikille oikeuden olla läsnä vaaleissa ja myöntää valituille heidän maallisen valtansa.
- Le concordat de Worms est l'accord qui met fin à la Querelle des Investitures en 1122, conflit qui opposait le pape à l'empereur allemand depuis 1075. L'original de l'acte de l'empereur Henri V est conservé aujourd'hui aux archives du Vatican.
- A wormsi konkordátum annak a megegyezésnek az elnevezése, melyet a pápaság és a császárság kötött 1122. szeptember 23-án a köztük folyó hatalmi harcok lezárására Worms városánál. Az invesztitúra joga ezután megoszlott a világi vezető császárság, és az egyház élén álló pápaság között.
- Il concordato di Worms, anche noto come Pactum Calixtinum, fu un patto stipulato il 23 settembre del 1122 fra l'imperatore Enrico V di Franconia e il Papa Callisto II (Guy de Vienne). Facendo seguito agli sforzi del cardinal Lamberto Scannabecchi e della Dieta di Würzburg (1121), il concordato sancì delle precise regole in materia di investiture ecclesiastiche, ponendo fine alla cosiddetta "Lotta per le investiture" iniziata tra Papa Gregorio VII e l'imperatore Enrico IV. In base ai termini dell'accordo, l'imperatore rinunciava al diritto di investire i Vescovi dell'anello e del bastone pastorale, simboli del loro potere spirituale, riconoscendo solo al Pontefice tale funzione, e concedeva che in tutto l'impero l'elezione dei vescovi fosse fatta secondo i canoni e la loro consacrazione fosse libera. Il Papa, a sua volta, riconosceva all'Imperatore il diritto, in Germania, di essere presente alle elezioni episcopali, purché compiute senza simonia né violenza (e anzi come garante del diritto e sostenitore del vescovo metropolitano), e di investire i prescelti dei loro diritti laici (feudali). Inoltre, sempre e soltanto in Germania, l'investitura feudale precedeva quella episcopale, diversamente dall'Italia e dalla Borgogna, ove la consacrazione episcopale precedeva quella feudale, con un divario massimo di sei mesi. Questa diversificazione negli accordi ebbe come conseguenza che mentre in Germania gli eventuali contrasti insorti tra l'episcopato e l'Imperatore venivano trattati attraverso la mediazione dei Vescovi Metropoliti e dei loro suffraganei, nei "regni" d'Italia e di Borgogna, mancando queste figure intermedie, il rapporto tra l'episcopato e la Santa Sede era diretto, per cui i Pontefici potevano intervenire in prima persona in tutti i casi di elezioni contrastate. E ciò significava che dove c'era un regime di "governo" imperiale si votava per prima l'imperatore e viceversa nei confronti dei luoghi con governo ecclesiastico Logica conseguenza del concordato di Worms fu la convocazione del concilio Lateranense I, convocato a Roma circa tre secoli dopo l'ultimo concilio, il sesto costantinopolitano, e primo concilio celebrato in Occidente (il decimo della storia). Il concilio Lateranense ebbe a ratificare il concordato di Worms e stabilì il primato della Chiesa di Roma su tutte le altre chiese nazionali.
- ヴォルムス協約(独:Wormser Konkordat)は、1122年にドイツのヴォルムスにおいて神聖ローマ皇帝ハインリヒ5世とローマ教皇カリストゥス2世の間で結ばれた政教条約である。神聖ローマ帝国内で世俗権力と教会が争った聖職者の叙任権の問題(叙任権闘争)を解決し、「叙任権は教会にあり、皇帝は世俗の権威のみを与える」と取り決めた。
- Het Concordaat van Worms was een overeenkomst tussen paus Calixtus II en keizer Hendrik V. Het verdrag werd gesloten op 23 september 1122 te Worms in een poging om een eind te maken aan de Investituurstrijd. Deze strijd ging om het benoemingsrecht van de hogere geestelijken. Het concordaat draaide uit op een compromis. Nieuwe bisschoppen zouden voortaan van de paus hun geestelijk gezag ontvangen. Van de keizer konden ze ook wereldlijke taken toegewezen krijgen, bijvoorbeeld als landsheer, met het doel bepaalde rijksgebieden (rijksbisdommen) niet erfelijk te laten verankeren binnen één geslacht. Hierdoor ontstond een vorm van scheiding tussen Kerk en Staat, d.w.z. tussen geestelijke en wereldlijke zaken.
- Wormskonkordatet, også kalt Pactum Calixtinum av historikere, var et konkordat mellom pave Callistus II og den tysk-romerske keiser Henrik V den 23. september 1122 ved byen Worms. Konkordatet avsluttet den første perioden med strid mellom kongemakt og paven. Konkordatet ble et kompromiss som paven i det lange løp kom til å tape mest på. I andre land skulle biskoper velges på vanlig vis, men i Tyskland fikk keiseren vetorett. Dette kom særlig fram gjennom den såkalte investituren (konflikten ble kalt investiturstriden) der biskopen fikk bisperingen og bispestaven av kongen og ikke av den som forrettet messen, normalt en annen biskop. Wormskonkordatet ble bekreftet av Callistus II under det første Laterankonsil i 1123. Bakgrunnen for at paven gikk med på dette konkordatet kan skyldes keiserens veldige makt på denne tiden, for innholdet i konkordatet både politisk og kirkerettslig var egentlig ganske ugunstig for kirken henholdsvis rettslig tvilsomt. Om en verdslig leder i dag hadde krevet tilsvarende (som i Kina prøver overfor den kinesiske katolske kirke) ville dette ha utløst en kirkelig ekskommunikasjon av alle involverte.
- Konkordat wormacki – ugodę tę, zwaną konkordatem, osiągnięto 23 września 1122 r. na synodzie w Wormacji pomiędzy Henrykiem V a papieżem Kalikstem II. Cesarz zrzekł się inwestytury świeckiej duchowieństwa, przekazując prawo wyboru biskupów kapitułom katedralnym. Zgodnie z umową biskupów wybierały kapituły, czyli kolegia kanoników diecezjalnych ale w obecności przedstawiciela władzy świeckiej. Papież wyświęcał tak wybranego biskupa nadając mu pierścień i pastorał (oznaki władzy duchownej). Nowy biskup składał hołd cesarzowi otrzymując od niego berło (symbol lennej władzy świeckiej). W przypadku spornej elekcji decydujący miał być głos cesarza, ale przy współgodności biskupiej przez wręczenie pierścienia i pastorału, którego dokonywać miał papież. Zawarcie konkordatu spowodowało, że przez prawie dwa wieki papiestwo było niekwestionowaną potęgą w Europie.
- A Concordata de Worms, por vezes chamada de Pactum Calixtinum por historiadores papais, foi um tratado entre o Papa Calisto II e o Sacro Imperador Henrique V, celebrado em 23 de setembro de 1122, perto de Worms. Encerrou a primeira fase da Questão das Investiduras entre o Papado e o Sacro Império Romano. Reconheceu ao Imperador o direito de investir bispos com a autoridade secular ("pela lança") nos territórios que estes governassem, mas não com a autoridade sagrada ("pelo anel e báculo"). Nos termos do tratado, a eleição de bispos e abades na Germânia seria realizada na presença do Imperador, que atuaria na qualidade de árbitro entre grupos rivais, e era vedada a prática da simonia. Com isto, o Imperador se reservava um papel crucial na escolha das pessoas que ocupariam cargos que, a rigor, eram também de caráter secular (os bispos e abades eram senhores de terras, "príncipes territoriais"). O Imperador renunciava, conforme o acordo, ao direito de investir os recém-eleitos com o anel e o báculo, símbolos do poder espiritual, e - disposição da maior importância - garantia a eleição pelos cônegos da catedral ou da abadia e a livre consagração dos eleitos. O texto encerra-se com protestos mútuos de paz. A concordata foi confirmada pelo Primeiro Concílio de Latrão, em 1123.
- Вормсский конкордат (Pax Wormatiensis cum Calixto II, Также известен как Pactum Calixtinum) — компромиссное соглашение между римским папой Каликстом II и императором Священной Римской империи Генрихом V, завершившее борьбу за инвеституру. Заключён 23 сентября 1122 в Вормсе. Ратифицирован на Первом Латеранском соборе. По Вормсскому конкордату, обе стороны даровали друг другу истинный мир, король обязался вернуть папе и местным церквям захваченное в ходе конфликта имущество. Соглашение урегулировало спорные вопросы в назначении церковных иерархов. Оно признало двойственность положения епископов, которые входили одновременно и в церковную, и в феодальную иерархию. Император отказывался от права наделять прелатов кольцом и посохом — символами духовного звания, которое давалось папой или его легатами. За императором сохранялось право наделять епископов ленами и светской властью, вручая им скипетр. Папа пошёл на три крупные уступки. Он признал, что епископы должны нести вассальные обязанности перед императором, согласился на присутствие императора при избрании епископов на немецкой территории и разрешил императору высказывать своё мнение в спорных случаях. Император в свою очередь обещал, что выборы будут проходить без симонии и принуждения. В Италии и Бургундии император лишился права участвовать в избрании и вручал инвеституру по прошествии шести месяцев. В целом, конкордат был более выгоден папе, чем императору.
- Wormskonkordatet (Pactum Calixtinum), undertecknat i närheten av Worms den 23 september 1122, avslutade den långvariga investiturstriden och innebar en kompromiss mellan påven Calixtus II och kejsar Henrik V. Konkordatet blev slutligen en kompromiss som påven i mångt och mycket kom att förlora på. I alla katolska stater skulle biskopen väljas på sedvanligt vis, förutom i Tyskland där kejsaren kom att få vetorätt angående tillsättningen av en biskop. Detta kom framförallt till uttryck genom investituren (efter vilken konflikten är namngiven) där biskopen fick motta sin ring och sin kräkla ur kungens (och inte förrättarens) hand. Wormskonkordatet bekräftades av Calixtus II under Första Laterankonciliet 1123. Anledningen till att påven gick med på konkordatet var förmodligen den tyska kejsarens otroliga makt, då konkordatet i sig ur såväl politiskt som ur kanon-rättsligt perspektiv är mycket tveksamt. Om en världslig ledare hade framställt detta anspråk idag (vilket till exempel kinesiska myndigheten gör över "Catholic Patriotic Association") skulle ipso facto alla som anslöt sig till detta, bli exkommunicerade.
- 沃尔姆斯宗教协定(Concordat of Worms,有时被宗座历史学家称为Pactum Calixtinum),是教宗嘉礼二世与神圣罗马帝国皇帝亨利五世于1122年9月23日于沃姆斯城附近达成的协议。它结束了教宗与神圣罗马帝国皇帝权力斗争的第一阶段,并被阐释为 包含了日后在威斯特伐利亚和约(1648年)确定的作为国家基础之主权的萌芽;在某种程度上,这是教会和欧洲最高统治者之间于其领域内关于政治控制的战略计谋的一个不可预知的后果。国王被承认在其统治区内享有以世俗权威("by the lance")而非神圣权威("by ring and staff"(“通过权戒和牧杖”))叙任主教之权利;结果是主教们在尘世间要同时效忠教宗和国王,因为他们有义务确认最高统治者的权利以要求其提供军事支持——在他发誓效忠的情况下。之前的神圣罗马帝国皇帝们认为任命教宗及其他教会官员(例如主教)是由上帝授予他们的权利。一个久后的结果是信仰君权神授说。叙任权斗争的一个更迫近的结果是确认了一项系于主权国家领土的专有权利,即确认国王对空位教区领地的收入的权利以及合理税收之基础。这些权利不属于欧洲封建制度,后者将当权者权力限定于个人关系的等级制度中,而与领土仅有松散的联系。教宗跃升为一位高于并且外在于神圣罗马帝国皇帝的直接控制的人物。 随着Lamberto Scannabecchi(即后来的教宗何诺二世)以及1122年维尔茨堡议会(Diet of Würzburg)(1121年)的努力,教宗嘉礼二世和神圣罗马帝国皇帝亨利五世达成了有效终止叙任权斗争的协议。根据该协议,德国的主教和隐修院院牧的选举将在作为潜在争端之两造的裁判者的皇帝驾前举行,以免贿赂,因此为皇帝保留了一个在选出这些帝国封疆大吏时的关键性角色。在帝国之外,勃艮第及意大利,皇帝将在6个月内发出权威之象征。嘉礼二世提到皇帝在任命时应得之封建宣誓效忠的时候十分谨慎:“shall do unto thee for these what he rightfully should”即嘉礼二世同意授予的特权(privilegium)的措辞。皇帝将主教或隐修院院牧选举尽握掌中的权利被特别加以否定。 皇帝重申了赐予主教们权戒及牧杖——他们的精神权力之象征——的权利,并保护主教座堂或隐修院议员进行的选举以及自由的祝圣。双方以相互给予和平作结。 该协约被拉特朗第一届大公会议(First Council of the Lateran)于1123年确认。 沃姆斯协约是由许多位教宗推行的更大规模的改革的一部分,这些教宗中最有名的当数教宗额我略七世。这些改革包括圣职人员独身制,贩卖圣事的结束,以及教会摆脱世俗领袖(被称为世俗叙任(lay investiture))而自治。
|
| rdfs:comment
|
- The Concordat of Worms, sometimes called the Pactum Calixtinum by papal historians, was an agreement between Pope Calixtus II and Holy Roman Emperor Henry V on September 23, 1122 near the city of Worms.
- Das Wormser Konkordat (erstmals von Gottfried Wilhelm Leibniz 1693 so bezeichnet), auch als Pactum Calixtinum sive Heinricianum bezeichnet, ist ein am 23. September 1122 in Worms öffentlich ausgetauschtes Konkordat zwischen dem römisch-deutschen Kaiser Heinrich V. und Papst Calixt II. , mit dem der Investiturstreit beigelegt wurde. Die Kompromisslösung des Wormser Konkordats geht unter anderem auf Ivo von Chartres zurück, welcher jedoch dessen Abschluss nicht mehr selbst erlebt hat.
- El Concordat de Worms va ser un acord polític entre l'emperador alemany Enric V i el papa Calixt II, signat l'any 1122, que va suposar el final de la lluita de les investidures. Les diferències entre el papat i l'emperador Enric V van provocar que per mediació del metropolità Adalbert de Magúncia, el Papa i el monarca alemany van arribar a un acord seguint el model aplicat per Anglaterra des de 1107: va ser l'anomenat Concordat de Worms del 23 de setembre de 1122.
- Wormský konkordát byla dohoda mezi papežem Kalixtem II. a císařem Svaté říše římské Jindřichem V. z 23. září 1122. Wormský konkordát byl potvrzen na bamberském knížecím sněmu a papež Kalixtus II. ho potvrdil na 1. lateránském koncilu o rok později.
- El Concordato de Worms fue un acuerdo político entre el emperador alemán Enrique V y el papa Calixto II, firmado en el año 1122, que supuso el final de la Querella de las investiduras.
- Wormsin konkordaatti (tai Pactum Calixtinum) oli paavi Calixtus II:n ja Pyhän saksalais-roomalaisen keisarikunnan keisari Henrik V:n välinen sopimus, joka solmittiin 23. syyskuuta 1122 Wormsin lähellä. Lamberto Scannabecchin ponnistelujen ja Würzburgin kokouksen jälkeen Calixtus II ja Henrik V päättivät lopettaa investituurariidan. Sopimuksen mukaan keisari takasi lahjomattomat piispojen ja apottien vaalit ja luopui oikeudesta antaa heille kirkollisen vallan tunnusmerkit.
- Le concordat de Worms est l'accord qui met fin à la Querelle des Investitures en 1122, conflit qui opposait le pape à l'empereur allemand depuis 1075. L'original de l'acte de l'empereur Henri V est conservé aujourd'hui aux archives du Vatican.
- A wormsi konkordátum annak a megegyezésnek az elnevezése, melyet a pápaság és a császárság kötött 1122. szeptember 23-án a köztük folyó hatalmi harcok lezárására Worms városánál. Az invesztitúra joga ezután megoszlott a világi vezető császárság, és az egyház élén álló pápaság között.
- Il concordato di Worms, anche noto come Pactum Calixtinum, fu un patto stipulato il 23 settembre del 1122 fra l'imperatore Enrico V di Franconia e il Papa Callisto II (Guy de Vienne). Facendo seguito agli sforzi del cardinal Lamberto Scannabecchi e della Dieta di Würzburg (1121), il concordato sancì delle precise regole in materia di investiture ecclesiastiche, ponendo fine alla cosiddetta "Lotta per le investiture" iniziata tra Papa Gregorio VII e l'imperatore Enrico IV.
- ヴォルムス協約(独:Wormser Konkordat)は、1122年にドイツのヴォルムスにおいて神聖ローマ皇帝ハインリヒ5世とローマ教皇カリストゥス2世の間で結ばれた政教条約である。神聖ローマ帝国内で世俗権力と教会が争った聖職者の叙任権の問題(叙任権闘争)を解決し、「叙任権は教会にあり、皇帝は世俗の権威のみを与える」と取り決めた。
- Het Concordaat van Worms was een overeenkomst tussen paus Calixtus II en keizer Hendrik V. Het verdrag werd gesloten op 23 september 1122 te Worms in een poging om een eind te maken aan de Investituurstrijd. Deze strijd ging om het benoemingsrecht van de hogere geestelijken. Het concordaat draaide uit op een compromis. Nieuwe bisschoppen zouden voortaan van de paus hun geestelijk gezag ontvangen.
- Wormskonkordatet, også kalt Pactum Calixtinum av historikere, var et konkordat mellom pave Callistus II og den tysk-romerske keiser Henrik V den 23. september 1122 ved byen Worms. Konkordatet avsluttet den første perioden med strid mellom kongemakt og paven. Konkordatet ble et kompromiss som paven i det lange løp kom til å tape mest på. I andre land skulle biskoper velges på vanlig vis, men i Tyskland fikk keiseren vetorett.
- Konkordat wormacki – ugodę tę, zwaną konkordatem, osiągnięto 23 września 1122 r. na synodzie w Wormacji pomiędzy Henrykiem V a papieżem Kalikstem II. Cesarz zrzekł się inwestytury świeckiej duchowieństwa, przekazując prawo wyboru biskupów kapitułom katedralnym. Zgodnie z umową biskupów wybierały kapituły, czyli kolegia kanoników diecezjalnych ale w obecności przedstawiciela władzy świeckiej.
- A Concordata de Worms, por vezes chamada de Pactum Calixtinum por historiadores papais, foi um tratado entre o Papa Calisto II e o Sacro Imperador Henrique V, celebrado em 23 de setembro de 1122, perto de Worms. Encerrou a primeira fase da Questão das Investiduras entre o Papado e o Sacro Império Romano.
- Вормсский конкордат (Pax Wormatiensis cum Calixto II, Также известен как Pactum Calixtinum) — компромиссное соглашение между римским папой Каликстом II и императором Священной Римской империи Генрихом V, завершившее борьбу за инвеституру. Заключён 23 сентября 1122 в Вормсе.
- Wormskonkordatet (Pactum Calixtinum), undertecknat i närheten av Worms den 23 september 1122, avslutade den långvariga investiturstriden och innebar en kompromiss mellan påven Calixtus II och kejsar Henrik V. Konkordatet blev slutligen en kompromiss som påven i mångt och mycket kom att förlora på. I alla katolska stater skulle biskopen väljas på sedvanligt vis, förutom i Tyskland där kejsaren kom att få vetorätt angående tillsättningen av en biskop.
|