The clavichord is a European stringed keyboard instrument known from the late Medieval, through the Renaissance, Baroque and Classical eras. Historically, it was widely used as a practice instrument and as an aid to composition, not being loud enough for larger performances. The clavichord produces sound by striking brass or iron strings with small metal blades called tangents. Vibrations are transmitted through the bridge(s) to the soundboard.

PropertyValue
dbpedia-owl:abstract
  • Das Clavichord (auch Klavichord) ist ein Tasteninstrument aus der Familie der Chordophone. Der Tonumfang des Clavichords betrug anfangs zweieinhalb bis drei Oktaven, seit Mitte des 16. Jahrhunderts etwa vier, in der Spätzeit fünf Oktaven und mehr.
  • The clavichord is a European stringed keyboard instrument known from the late Medieval, through the Renaissance, Baroque and Classical eras. Historically, it was widely used as a practice instrument and as an aid to composition, not being loud enough for larger performances. The clavichord produces sound by striking brass or iron strings with small metal blades called tangents. Vibrations are transmitted through the bridge(s) to the soundboard. The name is derived from the Latin word clavis, meaning "key" (associated with more common clavus, meaning "nail, rod, etc. ") and chorda (from Greek χορδή) meaning "string, especially of a musical instrument". From John Mainwaring's biography of Handel: From his very childhood Handel had discovered such a strong propensity to Music, that his father, who always intended him for the study of the Civil Law, had reason to be alarmed. Perceiving that this inclination still increased, he took every method to oppose it. He strictly forbad him to meddle with any musical instrument; nothing of that kind was suffered to remain in the house, nor was he ever permitted to go to any other, where such kind of furniture was in use. All this caution and art, instead of restraining, did but augment his passion. He had found means to get a little clavichord privately convey’d to a room at the top of the house. To this room he constantly stole when the family was asleep. He had made some progress before Music had been prohibited, and by his assiduous practice at hours of rest, had made such farther advances, as, tho’ not attended to at that time, were no slight prognostications of his future greatness. —John Mainwaring, Memoirs of the Life of the late G. F. Handel, 1760.
  • El clavicordio es un instrumento musical europeo de teclado, de cuerda percutida y sonido muy débil. Este instrumento no se debe confundir con el clave (harpsichord, clavecín, clavicémbalo, clavicímbano), la espineta o el virginal. Las teclas del clavicordio son simples palancas; cuando se hunde una de ellas se puntea la cuerda con una pequeña púa de metal ("tangente") insertada en el extremo contrario de la tecla. Esta tangente determina la afinación (tono) de la cuerda al dividirla en su longitud. La longitud de la cuerda entre el puente y la tangente determina la altura (afinación) del sonido. Una de las dos partes de la cuerda dividida no suena porque está en contacto con una faja de fieltro agudo. El intérprete puede hacer un pequeño vibrato (rápida y casi imperceptible variación de la afinación) realizando un efecto con el dedo, llamado en alemán Bebung ('temblor'): hace variar la fuerza con que mantiene apretada la tecla mientras la tangente se encuentra en contacto con la cuerda. Cuando el martillo abandona la cuerda, ésta deja de sonar y tiene una curva de extinción rápida. El clavicordio —a diferencia del clave— posee "respuesta al tacto" (touch response): según la fuerza del ataque se puede variar la intensidad, aunque ésta siempre será muy débil. A partir del mecanismo del clavicordio —que permite tocar con diferentes dinámicas entre el piano (suave) y el forte (fuerte)—, los italianos crearon el pianoforte, que desplazó a sus dos antecesores, el clavicordio y el clave. Como las cuerdas vibran desde el puente sólo hasta donde se aplicó el martillo, se pueden asignar varias teclas con sus respectivos martillos a la misma cuerda (como en el monocordio). A este sistema se le llama "clavicordio trasteado" (fretted clavichord). Esta técnica simplifica la construcción (debido a que se requieren menos cuerdas) pero limita las habilidades del instrumento ya que en cada cuerda sólo se puede ejecutar una altura a la vez. Por eso era muy raro que se le asignaran más de dos notas a cada cuerda. Generalmente para compartir una misma cuerda se elegían pares de notas que en esa época nunca se oían juntas (por ejemplo el do y el do#, en su defecto se prefería el trino, es decir, variación muy rápida de la nota). Aunque casi cualquier música escrita para clave, piano u órgano se puede tocar con clavicordio, su sonido es demasiado tenue como para tocar en conjuntos de cámara. Carl Philipp Emmanuel Bach (el hijo de Johann Sebastian Bach) fue un gran compositor de obras para clavicordio. El clavinet —que se usaba en la música funk y en el rock desde los años cincuenta— era básicamente un clavicordio eléctrico que utilizaba una cápsula magnética para generar una señal eléctrica amplificable.
  • Klavikordi pienikokoinen, hyvin hiljainen historiallinen eurooppalainen kosketinsoitin. Se keksittiin 1300-luvulla ja sitä valmistettiin vielä 1840-luvulle asti. Klavikordi on eräs pianoa edeltävä kosketinsoitin, jonka piano myöhemmin lopulta syrjäytti. Klavikordia suositeltiin sen monien hyvien ominaisuuksien vuoksi harjoitussoittimeksi niin cembalisteille kuin urkureillekin. Klavikordia soittamalla oppii hienostuneen soittotavan, soitin on helppo huoltaa ja lisäksi edullinen ja pieniääninen. Klavikordin vivahteikkaan soinnin ansiosta sitä alettiin 1700-luvulla arvostaa muutoinkin kuin harjoitussoittimena. Se on ainoa akustinen kosketinsoitin, joka kykenee vibratoon. Vanhojen esikuvien mukaisia klavikordeja ryhdyttiin rakentamaan jälleen 1900-luvun jälkipuoliskolla. Suomessa klavikordeja ovat rakentaneet mm. Pentti Pelto, Henk van Schevikhofen sekä Pekka Vapaavuori.
  • Il clavicordo o clavicordio è uno strumento musicale a corde, dotato di tastiera. È stato uno dei protagonisti del panorama musicale europeo per più di quattrocento anni.
  • クラヴィコードはヨーロッパの鍵盤楽器。オルガンやチェンバロ、ピアノなどと並行して、16世紀から18世紀にかけて広く使用された。
  • Een klavichord is een klein klavierinstrument uit Europa dat tot de snaarinstrumenten wordt gerekend. Het speelde vooral in de kamermuziek uit de 17e en 18e eeuw een grote rol. De klank is erg zacht, en lijkt wel wat op die van een luit. Daarom wordt het klavichord meestal gebruikt als solo-instrument, en dan voornamelijk als huisinstrument.
  • Klavikord er et klaviaturinstrument som klinger ved at metallstifter oppå enden av tastene blir presset mot strengene.
  • Klawikord - najstarszy instrument klawiszowy strunowy, wynaleziony w XIV wieku. Struny wprawiane są w drgania za pomocą tangentów (listewek), które naciskają i dzielą struny po przyciśnięciu klawiszy. Powoduje to, że dźwięk wydawany przez klawikord jest bardzo cichy. Klawikord jest znacznie mniejszy od klawesynu, ma też tylko jedną klawiaturę o zakresie 4 oktaw. Kolejna różnica w stosunku do klawesynu to sposób wydobywania dźwięku. Struny klawesynu są szarpane, co daje nieporównywalną do klawikordu, ostrzejszą barwę dźwięku oraz brak możliwości gradacji dynamicznej w zależności od siły uderzenia w klawisz. Struny klawikordu są uderzane przez tangenty bezpośrednio za pomocą dwuramiennej dźwigni klawiszowej, przez co otrzymuje się barwę nadzwyczaj delikatną, ale przez to słabą dynamicznie, za to z możliwością stałej kontroli natężenia dźwięku w funkcji siły uderzenia w klawisz. Pochodzący od starożytnego monochordu, klawikord rozpowszechnił się w I połowie XVI wieku, ale wskutek ograniczonych możliwości muzycznych oraz niskiego natężenia dźwięku zawsze pozostawał w cieniu klawesynu i generalnie służył jako instrument do ćwiczeń. Pod koniec XVIII wieku ceniony był wysoko za swe możliwości dynamizacyjne, a także dzięki szczególnym możliwościom wibracyjnym. Wielkimi miłośnikami klawikordu byli Johann Sebastian Bach i jego syn Carl Philipp Emanuel Bach.
  • Clavicórdio é um instrumento musical conhecido desde a antigüidade. Toca-se com os dedos por meio de teclas. O clavicórdio possui uma propriedade única, nessa família de instrumentos, que é a de permitir diferentes nuances de toque. A desvantagem é que isso reduz a potência sonora, limitando seu uso apenas a ambientes pequenos e, basicamente, para ser executado solo. O clavicórdio é um instrumento de teclado europeu de cordas, conhecido desde a Idade Média tardia, através do Renascimento, Barroco e Clássico eras. Historicamente, foi amplamente utilizado como um instrumento de prática e como um auxílio à composição, a não ser alto o suficiente para espectáculos de maior dimensão. O clavicórdio produz um som marcante pelo bronze ou cadeias de ferro com pequenas lâminas de metal chamado tangentes. As vibrações são transmitidas através da ponte (s) para o tampo. O nome é derivado da Clavis palavra latina, que significa "chave" (associado a mais clavus comum, que significa "prego, vara, etc) e corda (do grego χορδή) que significa" corda, especialmente de um instrumento musical ". "A partir de sua própria infância HANDEL tinha descoberto como uma forte propensão à música, que seu pai, que sempre pretendeu-lo para o estudo do Direito Civil, teve motivos para ficar alarmado. Percebendo que essa tendência ainda maior, ele assumiu todos os métodos para se opor. Ele estritamente proibiu-lhe a mexer com qualquer instrumento musical; nada desse tipo foi sofrido para permanecer na casa, nem era sempre permitido ir a qualquer outro, onde esse tipo de mobília estava em uso. Todo cuidado esta arte e, ao invés de restringir, mas fez aumentar a sua paixão. Ele havia encontrado meios para obter um pouco de clavicórdio privada convey'd para uma sala na parte superior da casa. Para o quarto, ele roubou constantemente quando a família estava dormindo. Ele tinha feito algum progresso antes de música tinha sido proibido, e por sua prática assídua nas horas de descanso, tinha feito tais avanços mais longe, pois, ainda que não atendido, nesse momento, houve ligeira prognósticos da sua grandeza futura. "
  • 翼琴,曾經盛行於歐洲的鍵盤樂器、擊弦樂器。现代钢琴发明以前,是欧洲音乐生活中普遍使用的键盘类乐器。 翼琴的外形是一个带有键盘的长方形盒子,内部将一组琴弦用琴马横拉于共鸣箱上,琴身的左下侧装有一套键盘,键盘通过一组机械装置连接一组装有金属头的键子。按动琴键,键子抬起击打琴弦发出声音。 翼琴的音色甜美优雅,富有韵味,可以对演奏者的力度变化作出小幅度的反应。 翼琴的缺点是音量太小,因为机械结构的限制,也不能演奏快速和节奏复杂的乐句,只适合在家庭和小型演奏会上使用。 翼琴后来渐渐地被钢琴所取代。
  • Klavikordet är en enklare typ av klaverinstrument, vilken troligen utvecklades ur monokordet. Strängarna löper vågrätt och vinkelrätt mot tangenterna. Varje tangent har en metalltunga, som slås mot strängen då tangenten trycks ned. Samtidigt som tungan slår an tonen, fungerar den också som stall och förkortar strängen till önskad ton; den del av strängen som inte ska klinga är omvirad med ett tygband eller liknande. Så länge tangenten hålls nedtryckt är metalltungan i kontakt med strängen. Detta kan ge upphov till flera effekter då tonen fortfarande kan påverkas efter anslaget; med förändring av trycket på den anslagna tangenten kan man åstadkomma ett vibrato och i viss mån kan man även få till diminuendon och crescendon. Tungans dubbelkaraktär gör att man kan använda samma sträng till flera toner genom att placera tungorna på olika ställen längs den, så länge inte den del av strängen som är på fel sida tungan och inte omvirad blir för lång. Ett klavikord med sålunda inbesparade strängar (för toner man ändå sällan spelade samtidigt) kallas bundet och var det vanliga fram till 1700-talet ungefär, då man började uppskatta sådana uttrycksfulla dissonanser som man behöver ett obundet klavikord till. Konstruktionen gör klavikordet till ett tonsvagt instrument som lämpar sig bäst för hemmamusicerande. Där var det å andra sidan det vanliga klaverinstrumentet ända tills pianot slog igenom; cembalon var ett dyrare och svårskött instrument för stora salar. I Sverige var det vanligen klavikordet man åsyftade med ordet klaver. De flesta klavikord har formen av en avlång trälåda med uppfällbart lock och klaviaturen längs ena långsidan, avsedd att läggas på ett bord eller en lätt bock, i storlek ungefär som en vanlig modern synt. Särskilt i Sverige byggde man dock mot slutet av 1700-talet större klavikord, som till det yttre liknade den tidens cembali och fortepianon, och som var så pass tonstarka att de möjligen bidrog till att pianot slog igenom långsammare i Sverige än på kontinenten . I Sverige användes benämningen Stockholmsklaver . Klavikordet hade sin storhetstid under den så kallade "känslosamma epoken" (samtida med den mer kända "galanta stilen") under 1700-talets förra hälft; i Sverige även under den gustavianska tiden. Men det hade ett liv också långt senare: Stockholms musikläraren och naiv-målaren Josabeth Sjöberg avbildar sitt 'Stockholmsklaver' i sju av sina interiörakvareller, så sent som 1862, det var först året därpå att ett arv gjorde att hon hade råd att ersätta det med en taffel
  • Клавико́рд — небольшой старинный клавишный струнный ударно-зажимной музыкальный инструмент, один из предшественников фортепиано. Звук на клавикорде извлекается при помощи металлических штифтов с плоской головкой — тангентов. Диапазон клавикорда менялся со временем. Так, изначально, он составлял две с половиной октавы, с середины XVI века — увеличился до четырёх, а в дальнейшем равнялся уже пяти октавам. Клавикорд является одним из старейших клавишных инструментов и происходит от древнего монохорда. Впервые название «клавикорд» упоминается в документах 1396 года, а самый старый сохранившийся инструмент был создан в 1543 году Домеником Пизанским (Domenicus Pisaurensis) и находится сейчас в Лейпцигском музее музыкальных инструментов. Наибольшего расцвета клавикордная музыка достигла в XVII—XVIII вв. , после чего, с приходом в мир фортепиано, постепенно сошла с мировых сцен. Для клавикорда создавали произведения такие великие композиторы, как И.  С.  Бах, его сын К. Ф.  Э.  Бах, В.  А.  Моцарт и даже Л. ван Бетховен (хотя во времена последнего в моду всё стремительней входило фортепиано, инструмент, который Бетховену очень нравился). Характерным исполнительским приёмом игры на клавикорде является бебунг — род «клавишного вибрато», который невозможен на других клавишных инструментах.
  • Le clavicorde est un instrument de musique qui remonte au tympanon médiéval; c'est le prédécesseur du piano-forte qui lui-même engendra le piano moderne. Le plan s'apparente à celui du virginal. Les claviers jusqu'à la pratique du piano-forte furent les clavecins, l'orgue et le clavicorde . Le clavicorde est construit sur un fond rigide, la table d'harmonie n'occupe que la partie droite de l'instrument, si bien que l'on peut voir le clavier à travers les cordes. Dans le clavicorde les cordes sont frappées par une pièce métallique appelée « tangente », selon un mécanisme beaucoup plus élémentaire que celui du piano-forte et encore plus que celui du piano moderne. Quand la tangente frappe la corde, elle sépare la corde en deux parties : l'une libre, vibrante, dont la fréquence — hauteur de la note — dépend de la longueur entre l'extrémité et la tangente (création d'un nœud de vibration), l'autre étouffée par une bande de feutre placée à demeure — il n'y a donc pas d'étouffoir mobile comme sur un piano. La continuité entre le doigt de l'instrumentiste et la tangente permet un certain vibrato. Les clavicordes dits « liés » utilisent cette propriété pour faire produire plusieurs sons différents, mais non simultanés par une corde unique — à la manière d'une guitare. Ils demandent une technique de jeu beaucoup plus spécifique que les clavicordes « non liés » où il y a une corde par son émissible et dont la technique demande autant de netteté que sur un clavecin. Le clavicorde émet un son très discret et il est donc uniquement un instrument d'étude, et non de concert — on peut encore voir celui de Mozart dans sa maison de Salzbourg. Son répertoire est celui du clavecin, dans la limite des possibilités techniques du clavier unique et de son étendue — quelques octaves seulement. Les clavicordes sont construits par les facteurs de clavecins. Les premiers clavicordes apparaissent à la fin du Moyen Âge. Leur ancien nom est manichordion. Leur fabrication cesse au début du Modèle:XIXe siècle, avant de reprendre au début du Modèle:XXe siècle, pour répondre au besoin de renouveau dans la pratique de la musique ancienne. Dans les années 1950, un modèle de piano électrique inspiré du clavicorde a été inventé; il s'agit du Clavinet. Ce clavier n'a pas de caisse de résonance, les cordes sont métalliques et leurs vibrations amplifiées à l'aide de capteurs électromagnétiques.
dbpedia-owl:thumbnail
dbpedia-owl:wikiPageExternalLink
dbpprop:background
  • keyboard
dbpprop:developed
  • Early 14th century
dbpprop:hornbostelSachs
  • 314 (xsd:integer)
dbpprop:hornbostelSachsDesc
  • Simple chordophone with keyboard sounded by tangents
dbpprop:imageCapt
  • 1977 (xsd:integer)
dbpprop:name
  • Clavichord
dbpprop:names
  • it: Clavicordo
dbpprop:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
rdfs:comment
  • Das Clavichord (auch Klavichord) ist ein Tasteninstrument aus der Familie der Chordophone. Der Tonumfang des Clavichords betrug anfangs zweieinhalb bis drei Oktaven, seit Mitte des 16. Jahrhunderts etwa vier, in der Spätzeit fünf Oktaven und mehr.
  • Il clavicordo o clavicordio è uno strumento musicale a corde, dotato di tastiera. È stato uno dei protagonisti del panorama musicale europeo per più di quattrocento anni.
  • クラヴィコードはヨーロッパの鍵盤楽器。オルガンやチェンバロ、ピアノなどと並行して、16世紀から18世紀にかけて広く使用された。
  • Een klavichord is een klein klavierinstrument uit Europa dat tot de snaarinstrumenten wordt gerekend. Het speelde vooral in de kamermuziek uit de 17e en 18e eeuw een grote rol. De klank is erg zacht, en lijkt wel wat op die van een luit. Daarom wordt het klavichord meestal gebruikt als solo-instrument, en dan voornamelijk als huisinstrument.
  • Klavikord er et klaviaturinstrument som klinger ved at metallstifter oppå enden av tastene blir presset mot strengene.
  • 翼琴,曾經盛行於歐洲的鍵盤樂器、擊弦樂器。现代钢琴发明以前,是欧洲音乐生活中普遍使用的键盘类乐器。 翼琴的外形是一个带有键盘的长方形盒子,内部将一组琴弦用琴马横拉于共鸣箱上,琴身的左下侧装有一套键盘,键盘通过一组机械装置连接一组装有金属头的键子。按动琴键,键子抬起击打琴弦发出声音。 翼琴的音色甜美优雅,富有韵味,可以对演奏者的力度变化作出小幅度的反应。 翼琴的缺点是音量太小,因为机械结构的限制,也不能演奏快速和节奏复杂的乐句,只适合在家庭和小型演奏会上使用。 翼琴后来渐渐地被钢琴所取代。
  • The clavichord is a European stringed keyboard instrument known from the late Medieval, through the Renaissance, Baroque and Classical eras. Historically, it was widely used as a practice instrument and as an aid to composition, not being loud enough for larger performances. The clavichord produces sound by striking brass or iron strings with small metal blades called tangents. Vibrations are transmitted through the bridge(s) to the soundboard.
  • El clavicordio es un instrumento musical europeo de teclado, de cuerda percutida y sonido muy débil. Este instrumento no se debe confundir con el clave (harpsichord, clavecín, clavicémbalo, clavicímbano), la espineta o el virginal. Las teclas del clavicordio son simples palancas; cuando se hunde una de ellas se puntea la cuerda con una pequeña púa de metal ("tangente") insertada en el extremo contrario de la tecla.
  • Klavikordi pienikokoinen, hyvin hiljainen historiallinen eurooppalainen kosketinsoitin. Se keksittiin 1300-luvulla ja sitä valmistettiin vielä 1840-luvulle asti. Klavikordi on eräs pianoa edeltävä kosketinsoitin, jonka piano myöhemmin lopulta syrjäytti. Klavikordia suositeltiin sen monien hyvien ominaisuuksien vuoksi harjoitussoittimeksi niin cembalisteille kuin urkureillekin. Klavikordia soittamalla oppii hienostuneen soittotavan, soitin on helppo huoltaa ja lisäksi edullinen ja pieniääninen.
  • Klawikord - najstarszy instrument klawiszowy strunowy, wynaleziony w XIV wieku. Struny wprawiane są w drgania za pomocą tangentów (listewek), które naciskają i dzielą struny po przyciśnięciu klawiszy. Powoduje to, że dźwięk wydawany przez klawikord jest bardzo cichy. Klawikord jest znacznie mniejszy od klawesynu, ma też tylko jedną klawiaturę o zakresie 4 oktaw. Kolejna różnica w stosunku do klawesynu to sposób wydobywania dźwięku.
  • Clavicórdio é um instrumento musical conhecido desde a antigüidade. Toca-se com os dedos por meio de teclas. O clavicórdio possui uma propriedade única, nessa família de instrumentos, que é a de permitir diferentes nuances de toque. A desvantagem é que isso reduz a potência sonora, limitando seu uso apenas a ambientes pequenos e, basicamente, para ser executado solo.
  • Klavikordet är en enklare typ av klaverinstrument, vilken troligen utvecklades ur monokordet. Strängarna löper vågrätt och vinkelrätt mot tangenterna. Varje tangent har en metalltunga, som slås mot strängen då tangenten trycks ned. Samtidigt som tungan slår an tonen, fungerar den också som stall och förkortar strängen till önskad ton; den del av strängen som inte ska klinga är omvirad med ett tygband eller liknande. Så länge tangenten hålls nedtryckt är metalltungan i kontakt med strängen.
  • Клавико́рд — небольшой старинный клавишный струнный ударно-зажимной музыкальный инструмент, один из предшественников фортепиано. Звук на клавикорде извлекается при помощи металлических штифтов с плоской головкой — тангентов. Диапазон клавикорда менялся со временем. Так, изначально, он составлял две с половиной октавы, с середины XVI века — увеличился до четырёх, а в дальнейшем равнялся уже пяти октавам.
  • Le clavicorde est un instrument de musique qui remonte au tympanon médiéval; c'est le prédécesseur du piano-forte qui lui-même engendra le piano moderne. Le plan s'apparente à celui du virginal. Les claviers jusqu'à la pratique du piano-forte furent les clavecins, l'orgue et le clavicorde . Le clavicorde est construit sur un fond rigide, la table d'harmonie n'occupe que la partie droite de l'instrument, si bien que l'on peut voir le clavier à travers les cordes.
rdfs:label
  • Clavichord
  • Clavichord
  • Clavicordio
  • Klavikordi
  • Clavicorde
  • Clavicordo
  • クラヴィコード
  • Klavichord
  • Klavikord
  • Klawikord
  • Clavicórdio
  • Klavikord
  • Клавикорд
  • 翼琴
owl:sameAs
foaf:depiction
foaf:page
is dbpedia-owl:instrument of
is dbpedia-owl:wikiPageDisambiguates of
is dbpedia-owl:wikiPageRedirects of
is dbpprop:instrument of
is owl:sameAs of
is foaf:primaryTopic of