| dbpedia-owl:abstract
|
- Die chinesischen oder sinitischen Sprachen bilden einen der beiden Primärzweige der sinotibetischen Sprachfamilie, der andere Primärzweig sind die tibetobirmanischen Sprachen. Chinesische Sprachen werden heute von ca. 1,3 Milliarden Menschen gesprochen, von denen die meisten in der Volksrepublik China und der Republik China leben. In vielen Ländern, vor allem in Südostasien, gibt es größere chinesischsprachige Minderheiten. Die chinesische Sprache mit der größten Anzahl an Sprechern ist das Hochchinesische, das oft einfach als „Chinesische Sprache“ bezeichnet wird. Vorlage:Infobox Sprache
- Unless otherwise specified, Chinese texts in this article are written in format. In cases where Simplified and Traditional Chinese scripts are identical, the Chinese term is written once. File:Zhongwen. svg This article contains Chinese text. Without proper rendering support, you may see question marks, boxes, or other symbols instead of Chinese characters. Chinese 汉语／漢語, 华语／華語 or 中文 Hànyǔ (Chinese) written in Hanzi File:Hanyu. png Spoken in People's Republic of China (PRC, commonly known as China), Republic of China (ROC, commonly known as Taiwan), Singapore, Malaysia, the United States, the Philippines, Australia, Indonesia, Mauritius, Peru, and other regions with Chinese communities Region (majorities): Mainland China, Hong Kong, Macau, Taiwan, Singapore(minorities): Southeast Asia, and other regions with Chinese communities Total speakers approx 1.3 billion Language family Sino-Tibetan SiniticChinese Writing system Chinese characters, zhuyin fuhao, pinyin, Xiao'erjing Official status Official language in File:Flag of the United Nations. svg United Nations File:Flag of the People's Republic of China. svg People's Republic of China File:Flag of Hong Kong. svg Hong Kong File:Flag of Macau. svg Macau File:Flag of the Republic of China. svg Republic of China (Taiwan) File:Flag of Singapore. svg Singapore (official, but not national language) Recognised minority language in File:Flag of Mauritius. svg MauritiusFile:Flag of the United States. svg United States (minority and auxiliary) Regulated by In the PRC: National Language Regulating CommitteeIn the ROC: National Languages CommitteeIn Singapore: Promote Mandarin Council/Speak Mandarin Campaign Language codes ISO 639-1 zh ISO 639-2 chi (B) zho (T) ISO 639-3 variously:cdo – Min Dongcjy – Jinyucmn – Mandarincpx – Pu Xianczh – Huizhouczo – Min Zhonggan – Ganhak – Hakkahsn – Xiangmnp – Min Beinan – Min Nanwuu – Wuyue – Yueoch – Old Chineseltc – Late Middle Chineselzh – Literary Chinese File:New-Map-Sinophone World. PNGMap of the Sinophone world. Information: Countries identified Chinese as a primary, administrative, or native language Countries with more than 5,000,000 Chinese speakers w/ or w/o recognition Countries with more than 1,000,000 Chinese speakers w/ or w/o recognition Countries with more than 500,000 Chinese speakers w/ or w/o recognition Countries with more than 100,000 Chinese speakers w/ or w/o recognition Major Chinese speaking settlements Chinese language (Spoken) Traditional Chinese 漢語 Simplified Chinese 汉语 Transliterations Hakka - Romanization Hon Ngi Mandarin - Hanyu Pinyin Hànyǔ Min - Hokkien POJ Hàn-gí, Hàn-gú Wu - Romanization hoe3 nyiu2 Cantonese - Jyutping Hon3 jyu5 alternative Chinese name Traditional Chinese 華語 Simplified Chinese 华语 Transliterations Hakka - Romanization Fa Ngi Mandarin - Hanyu Pinyin Huáyǔ Min - Hokkien POJ Hôa-gí, Hôa-gú Wu - Romanization gho1 nyiu2 Cantonese - Jyutping Waa4 jyu5 Chinese language (Written) Chinese 中文 Literal meaning Chinese text Transliterations Hakka - Romanization Chung-Vun Mandarin - Hanyu Pinyin Zhōngwén Min - Hokkien POJ Tiong-bûn Wu - Romanization tson1 ven1 Cantonese - Jyutping Zung1 man2 Chinese, the Chinese languages, or the Sinitic languages (汉语/漢語 Hànyǔ; 华语/華語 Huáyǔ; 中文 Zhōngwén) is a language family consisting of languages which are mostly mutually unintelligible to varying degrees. Originally the indigenous languages spoken by the Han Chinese in China, it forms one of the branches of Sino-Tibetan family of languages. About one-fifth of the world’s population, or over one billion people, speaks some variety of Chinese as their native language. Internal divisions of Chinese are usually perceived by their native speakers as dialects of a single Chinese language, rather than separate languages, although this identification is considered inappropriate by some linguists and Sinologists. Chinese is distinguished by its high level of internal diversity, although all varieties of Chinese are tonal and analytic. There are between 7 and 13 main regional groups of Chinese (depending on classification scheme), of which the most spoken, by far, is Mandarin (about 850 million), followed by Wu (90 million), Cantonese (Yue) (70 million) and Min (50 million). Most of these groups are mutually unintelligible, although some, like Xiang and the Southwest Mandarin dialects, may share common terms and some degree of intelligibility. Standard Chinese (Putonghua / Guoyu / Huayu) is a standardized form of spoken Chinese based on the Beijing dialect of Mandarin Chinese, referred to as 官话/官話 Guānhuà or 北方话/北方話 Běifānghuà in Chinese. Standard Chinese is the official language of the People's Republic of China (PRC) and the Republic of China (ROC, also known as Taiwan), as well as one of four official languages of Singapore. It is one of the six official languages of the United Nations. Of the other varieties of Chinese, Cantonese is influential in Guangdong Province and Cantonese-speaking overseas communities, and remains one of the official languages of Hong Kong and of Macau. Min Nan, part of the Min language group, is widely spoken in southern Fujian, in neighbouring Taiwan (where it is known as Taiwanese or Hoklo) and in Southeast Asia. There are also sizeable Hakka and Shanghainese diaspora, for example in Taiwan, where most Hakka communities maintain diglossia by being conversant in Taiwanese and Standard Chinese.
- El idioma chino conforma una de las dos ramas de las lenguas sino-tibetanas. La mayor parte de las veces el término "chino" se refiere al mandarín estándar o putonghua, sin embargo se considera que el idioma chino abarca una amplia familia de lenguas estrechamente emparentadas, también conocida académicamente como familia sinítica. Unos 1200 millones de personas tienen como lengua nativa alguna forma del chino: sólo el mandarín posee cerca de 885 millones de hablantes maternos, por encima de cualquier otro idioma del mundo. En el plano escrito, la escritura china destaca por usar los sinogramas que no son un alfabeto sino un sistema aproximadamente logosilábico, en el que cada carácter es un concepto que se va concatenando para formar palabras y oraciones. Hay dos formas de sinogramas, los caracteres chinos simplificados usados en casi toda China, Singapur y Malasia y los caracteres chinos tradicionales usados en Taiwán, Hong Kong y Macao. La caligrafía china es considerada un arte complejo y refinado. El chino hablado se caracteriza por su diversidad interna, aunque todas sus variedades son tonales y analíticas. Hay entre seis y doce principales grupos regionales del chino (dependiendo del esquema de clasificación), de los cuales el mayor es con diferencia el mandarín (850 millones de hablantes), seguido del wu (77 millones), el min (70 millones) y el cantonés (55 millones). Muchos de estos grupos son mutuamente ininteligibles, aunque algunos (como los dialectos xiang y mandarín suroccidental) pueden compartir términos y algún grado de inteligibilidad. El chino es clasificado como macrolengua con trece sublenguas en IS 639-3, aunque la identificación de las variedades del chino como múltiples lenguas o dialectos es un tema controvertido. La forma estandarizada del chino hablado es el mandarín estándar, basado en el dialecto de Pekín: éste es el idioma oficial de la República Popular de China y de Taiwán, así como una de las cuatro lenguas oficiales de Singapur. El chino –de hecho, el mandarín estándar– es además una de las seis lenguas oficiales de la ONU. De las otras variedades, el cantonés estándar es común e influyente en las comunidades cantonés-parlantes de ultramar, y permanece como una de las lenguas oficiales de Hong Kong (junto con el inglés) y de Macao (junto con el portugués). El min del sur, parte del grupo lingüístico min, es ampliamente hablado en el sur de Fujian, Taiwán y el Sureste Asiático.
- Kiinan kieli — 汉语, perinteisin merkein 漢語 (hànyǔ, eli Han-kansan kieli) tai 中文 (zhōngwén, millä viitataan pääasiassa kirjoitettuun kieleen, joka on kaikille murteille yhteinen) tai taiwanilaisen nimityksen mukaan 国语, perinteisin merkein 國語 (guóyǔ, eli valtion kieli) — on maailman puhutuin kieli. Äidinkielenään kiinaa puhuu lähes miljardi ihmistä, ja noin viidesosa maailman väestöstä puhuu kiinansukuista kieltä. Puhujia on pääasiassa Kiinassa, Taiwanissa sekä useissa muissa Kaukoidän sekä Tyynen valtameren rantavaltioissa Yhdysvallat mukaan luettuna. Kiina kuuluu sinotiibetiläisiin kieliin, joita kiinan lisäksi ovat mm. tiibet ja burma. Tästä kielikunnasta kiina kuuluu siniittisiin kieliin.
- La lingua cinese o meglio conosciuta come Cinese Mandarino che è il dialetto più diffuso in tutta la La Repubblica Popolare Cinese hanyu 汉语/漢語, pinyin hànyǔ – "lingua cinese parlata" o zhongwen 中文/中文, pinyin zhōngwén – "lingua cinese scritta" è una lingua tonale e fa parte della famiglia delle lingue sino-tibetane. Anche se il Mandarino è considerato spesso per motivi culturali come una sola lingua, la sua variazione regionale è paragonabile a quella delle lingue romanze. Nonostante ciò, tutti gli utenti delle varietà parlate di cinese hanno usato sempre una lingua scritta convenzionale comune che, fin dall'inizio del XX secolo, è stata chiamata "cinese vernacolare", ed è basata su un insieme quasi identico di caratteri. È divisa in otto dialetti molto diversi tra loro ed il principale di questi è il mandarino standard, che è la lingua madre con il maggior numero di parlanti al mondo: più di un miliardo. Il governo della Repubblica Popolare Cinese preme per la diffusione di una lingua comune basata sul mandarino. Il cinese è una lingua tonale, isolante, con un grande numero di parole omofone e di parole composte. Circa un quinto della popolazione mondiale parla una forma di cinese come lingua madre. La lingua cinese, parlata sotto forma di mandarino standard, è la lingua ufficiale della Repubblica Popolare Cinese e della Repubblica di Cina sotto Taiwan, nonché una delle quattro lingue ufficiali di Singapore ed una delle sei lingue ufficiali delle Nazioni Unite. Parlato sotto forma di cantonese standard, il cinese è una delle lingue ufficiali di Hong Kong e di Macao. I termini ed i concetti usati da un cinese per pensare alla lingua sono differenti da quelli usati in Occidente, in parte a causa degli effetti di unificazione dei caratteri cinesi usati nella scrittura ed in parte a causa delle differenze nell'evoluzione politica e sociale della Cina in confronto all'Europa. Dopo la caduta dell'Impero Romano, infatti, l'Europa fu spezzettata in piccole nazioni, le cui identità sono state definite spesso dalla lingua; la Cina cercò invece di conservare l'unità culturale e politica ed ha introdotto una lingua scritta comune durante la sua intera storia, malgrado le diversità reali nella lingua parlata, paragonabili a quelle delle lingue europee. Di conseguenza, i cinesi fanno una distinzione netta fra scritto (文 wén) e parlato (语/語 yǔ). Il concetto di combinazione distinta ed unificata delle forme scritte e parlate della lingua è molto meno forte in Cina che in Occidente. Un linguaggio scritto uniforme continua ad essere usato (con poche eccezioni) al posto di versioni scritte di linguaggi parlati.
- 中国語（ちゅうごくご）は、シナ・チベット語族に属する言語で、中華人民共和国・中華民国（台湾）のほかに、シンガポールなどの東南アジアや、日本、アメリカなどの世界各国にいる華僑・華人たちの間で話されている。ギネスブックによれば「現存する世界最古の言語」である。 中国語の各方言はシナ・チベット語族に属し、中国祖語をもとに、タイ諸語などの南方諸語やモンゴル語、満州語など北のアルタイ諸語の発音、語彙、文法など特徴を取り込みながら分化したと考えられている。その特徴として、声調を持ち、孤立語で、単音節言語であることが挙げられる (Columbia University Press, 2004) が、現代北方語（普通話を含む）は元代以降、かなりの程度アルタイ化したため必ずしも孤立語的、単音節的ではない。
- Chinees of Chinese talen is een verzamelnaam voor een groep talen die samen de Sinitische tak van de Sino-Tibetaanse taalfamilie vormen. Meestal bedoelt men met Chinees het standaardmandarijn, de officiële taal van de Volksrepubliek China, van Taiwan en van Singapore. Die standaardtaal is gebaseerd op het Beijinghua, het Pekingdialect van het Mandarijn, de grootste van de Chinese talen. Feitelijk kan men het Chinees beschouwen als een macrotaal, die wordt gesproken door ongeveer 1,22 miljard mensen, met name in China, Taiwan, maar ook in andere landen van het Verre Oosten, waaronder Maleisië, Thailand, Indonesië en Singapore. Ook wordt de taal gesproken door vele overzeese Chinezen. De Chinese talen bestaan al zeer lang, er zijn al geschriften teruggevonden van meer dan 2500 jaar geleden en Chinese karakters op orakelbotten die nog ouder zijn. Sino-Tibetaanse talen Chinese talen Er zijn tien Chinese talen die onderdeel zijn van de Chinese macrotaal: Mandarijn Wu Ke (Hakka) Min Yue (Kantonees) Xiang Gan Jin Pinghua Hui Verder zijn er nog vijf Chinese talen die nog niet door linguïsten zijn ingedeeld: Waxianghua 瓦乡话 Xiangnantuhua 湘南土话 Yuebeituhua 粤北土话 Danzhouhua 儋州话 Junhua 军话 Deze talen kunnen worden geschreven met behulp van Chinese karakters, Hanzi. Daarnaast zijn er talen zoals het Yi die ook in China gesproken worden. Lijstje van rang van de talen die in de wereld worden gesproken: Beifanghua (Mandarijn) 北方话: 1 (De meeste sprekers ter wereld) Wuyu 吴语: 12 Yueyu (Kantonees) 粤语: 18 Minyu 闽语: 22 Kejiahua (Hakka) 客家话: 33
- Kinesisk, eller han-kinesisk er et språk eller en språkgruppe som hører til den sinotibetanske språkfamilien. Kinesisk domineres av talespråket han, som også er et synonym for «kinesisk». Språket skrives på skriftsystemet hanzi (汉字 Hanzi, «han-skrift»). Omlag 20 % av verdens befolkning har kinesisk som morsmål (eller undervisningsspråk), og det er dermed det språket med flest morsmålsbrukere i verden, hvis man regner det som ett språk. Det normerte kinesiske språket er det offisielle språket i Folkerepublikken Kina og Republikken Kina, og er ett av fire offisielle språk i Singapore, og ett av de seks offisielle språk i FN. Avhengig av klassifiseirngsmetode, er det mellom seks og tolv språkgrupper innenfor Kina. Generelt er dialektforskjellene relativt små i Nord-Kina, mens i sør er språkforskjellene ofte så store at de er gjensidig uforståelige. De største språkgruppene er han (1.000 millioner), Wu (90 millioner), Kantonesisk (ca 80 millioner), foruten ikke-kinesiske språk som mongolsk og tibetansk. Påvirkning fra skolesystemet og TV har ført til at nesten alle kinesere forstår Beijing-varianten av han - som er å regne som «rikskinesisk» selv om de snakker sin lokale variant av kinesisk til daglig. Skriftspråket har vært en samlende faktor i kinesisk historie. Etter om lag 1500 års bruk med mange varianter ble tegnene standardisert under Qín-dynastiet på 220-tallet f. Kr. Språket basert på skriftlig kinesisk ble kjent som «Klassisk kinesisk» og ble i 2000 år brukt i embetsverk og litteratur. I likhet med Latin i Europa fjernet klassisk kinesisk seg mer og mer fra talemålet slik at det krevde mange års trening å beherske dette kunstspråket. På 1900-tallet kom det i gang en reformbevegelse der en ønsket å samordne talemålet og skriftspråket. Et av resultatene av dette ble en språkreform på 1950-tallet. Da ble antallet strøk redusert i de fleste skrifttegn. De klassiske skifttegnene ble kalt «Tradisjonelle», og ble fortsatt brukt på Taiwan, mens de forenklede overtok i Folkerepublikken. En stor forskjell mellom kinesisk språk og de indoeuropeiske er at kineserene klarere skiller mellom skriftspråk (wén), og talespråk (yǔ). Dette skillet nedfeller seg i ordene for skrevne ord (zì) og talte ord (huá). En interessant forskjell er at mens norsk regnes som ett talespråk med flere varianter av skriftsspråket, regnes kinesisk som mange forskjellige talespråk men med ett felles skriftspråk.
- Język chiński – język lub grupa spokrewnionych języków należących do rodziny chińsko-tybetańskiej. W piśmie chińskim zazwyczaj nie oddaje się różnic w wymowie, tj. zapis jest identyczny, ale jego wymowa może się bardzo różnić w zależności od dialektu/języka użytkownika. Poszczególne języki/dialekty mogą być nawet wzajemnie niezrozumiałe. Wyróżnia się kilkanaście języków chińskich.
- A língua chinesa Predefinição:Hanyu ou Predefinição:Hanyu ou Predefinição:Hanyu é na verdade uma família de línguas que pertence ao ramo sino-tibetano. Aproximadamente a quinta parte dos habitantes da Terra fala alguma forma de chinês como língua materna, tornando a língua chinesa a mais falada no planeta, embora não seja a mais difundida. Predefinição:Carece de fontes É uma língua tonal, isolante e, basicamente, monossilábica, tendendo ao monossilabismo principalmente na variante escrita, enquanto as variantes faladas costumam fazer amplo uso de palavras dissilábicas e polissilábicas. As raízes lexicais são, no entanto, todas monossilábicas. Predefinição:Carece de fontes
- Кита́йский язы́к — наиболее распространённый современный язык (совокупность весьма сильно отличающихся между собой китайских «диалектов» рассматривается большинством языковедов как самостоятельная языковая группа, состоящая из отдельных, хотя и родственных между собой, языков); относится к китайско-тибетской (сино-тибетской) языковой суперсемье. Первоначально был языком основной этнической группы Китая — хань. В своей стандартной форме китайский является официальным языком КНР и Тайваня, а также одним из шести официальных и рабочих языков ООН.
- Se även standardkinesiska, officiellt språk i Kina Kinesiska Mall:Kin är ett sinotibetanskt språk. Även om kinesiska betraktas som ett enda språk av kulturhistoriska skäl, så skiljer sig många av dess dialekter åt lika mycket som exempelvis germanska språk gör inbördes. Alla dialekter har dock ett gemensamt skriftspråk, med endast mindre inofficiella variationer för dialektala ord eller regional slang. Närmare en femtedel av världens befolkning talar någon form av kinesiska som modersmål, vilket gör det till världens mest talade språk om man går efter antalet modersmålstalare. Som standardkinesiska har språket officiell status i Kina och Taiwan och är ett av fyra officiella språk i Singapore samt ett av sex officiella språk i FN. I form av standardkantonesiska är kinesiska tillsammans med engelska officiellt språk i Hongkong och tillsammans med portugisiska i Macao. Västerländska begrepp för att beskriva språk skiljer sig i många avseenden från den kinesiska terminologin, dels på grund av den enande kraft som kinesiska tecken utgör, dels på grund av skillnaderna i politisk och social utveckling i Kina i jämförelse med Europa. Efter det romerska rikets sönderfall blev Europa fragmenterat i områden som ofta särskildes genom språk. Kina kunde i en helt annan utsträckning behålla kulturell och politisk enhet inom ett mycket stort geografiskt område genom en gemensam standard för skriftspråk. Detta har lett till att kineser gör en tydligare åtskillnad mellan begreppen "skriftspråk" (文) och "talspråk" (語). Drygt tvåtusen år av gemensamt officiellt skriftspråk upprätthålls än idag och gäller för samtliga dialekter. Kinesiskan tillhör den sinotibetanska språkfamiljen och är besläktad med tibetanska och burmesiska men är helt obesläktad med geografiskt näraliggande språk som koreanska, vietnamesiska och japanska. Alla dessa språk har dock befunnit sig inom en kultursfär dominerad av kinesiskspråkig kultur, som påverkat de övriga språken i fråga om såväl grammatik som ordförråd. Koreanska skrivs numera huvudsakligen med det inhemska fonetiska alfabetet hangul, men i Sydkorea används fortfarande i viss mån hanja (inlånade kinesiska tecken). I Nordkorea är hanja totalt avskaffat sedan 1950-talet. I japanska är kanji, det japanska namnet för kinesiska tecken, en oumbärlig del av skriven japanska och används i mycket stor utsträckning än idag. Många förslag till ett totalt avskaffande av kanji har presenterats, men inget har varit framgångsrikt. I Vietnam används idag enbart ett eget fonetiskt alfabet, quốc ngữ, som baseras på en modifierad variant av det latinska alfabetet, men språket innehåller fortfarande en stor mängd kinesiska lånord.
- Les langues chinoises ou langues sinitiques, souvent désignées dans leur ensemble sous le nom de « chinois », appartiennent à la famille des langues sino-tibétaines. Dans leur caractère le plus universel, on considère la langue écrite, transcendant la prononciation des divers parlers. La langue parlée dans son caractère le plus général est le plus souvent appelée hanyu, soit « langue des Han », même si d'autres groupes ethniques ont progressivement adopté cette langue. Les différents parlers peuvent être considérées comme langue ou comme dialecte. Le statut d'un parler comme langue ou dialecte est souvent sujet à controverses en l'absence de références écrites à la prononciation. Modèle:Article détaillé
|
| rdfs:comment
|
- 中国語（ちゅうごくご）は、シナ・チベット語族に属する言語で、中華人民共和国・中華民国（台湾）のほかに、シンガポールなどの東南アジアや、日本、アメリカなどの世界各国にいる華僑・華人たちの間で話されている。ギネスブックによれば「現存する世界最古の言語」である。 中国語の各方言はシナ・チベット語族に属し、中国祖語をもとに、タイ諸語などの南方諸語やモンゴル語、満州語など北のアルタイ諸語の発音、語彙、文法など特徴を取り込みながら分化したと考えられている。その特徴として、声調を持ち、孤立語で、単音節言語であることが挙げられる (Columbia University Press, 2004) が、現代北方語（普通話を含む）は元代以降、かなりの程度アルタイ化したため必ずしも孤立語的、単音節的ではない。
- Język chiński – język lub grupa spokrewnionych języków należących do rodziny chińsko-tybetańskiej. W piśmie chińskim zazwyczaj nie oddaje się różnic w wymowie, tj. zapis jest identyczny, ale jego wymowa może się bardzo różnić w zależności od dialektu/języka użytkownika. Poszczególne języki/dialekty mogą być nawet wzajemnie niezrozumiałe. Wyróżnia się kilkanaście języków chińskich.
- Die chinesischen oder sinitischen Sprachen bilden einen der beiden Primärzweige der sinotibetischen Sprachfamilie, der andere Primärzweig sind die tibetobirmanischen Sprachen. Chinesische Sprachen werden heute von ca. 1,3 Milliarden Menschen gesprochen, von denen die meisten in der Volksrepublik China und der Republik China leben. In vielen Ländern, vor allem in Südostasien, gibt es größere chinesischsprachige Minderheiten.
- Unless otherwise specified, Chinese texts in this article are written in format. In cases where Simplified and Traditional Chinese scripts are identical, the Chinese term is written once. File:Zhongwen. svg This article contains Chinese text. Without proper rendering support, you may see question marks, boxes, or other symbols instead of Chinese characters. Chinese 汉语／漢語, 华语／華語 or 中文 Hànyǔ (Chinese) written in Hanzi File:Hanyu.
- El idioma chino conforma una de las dos ramas de las lenguas sino-tibetanas. La mayor parte de las veces el término "chino" se refiere al mandarín estándar o putonghua, sin embargo se considera que el idioma chino abarca una amplia familia de lenguas estrechamente emparentadas, también conocida académicamente como familia sinítica.
- Kiinan kieli — 汉语, perinteisin merkein 漢語 (hànyǔ, eli Han-kansan kieli) tai 中文 (zhōngwén, millä viitataan pääasiassa kirjoitettuun kieleen, joka on kaikille murteille yhteinen) tai taiwanilaisen nimityksen mukaan 国语, perinteisin merkein 國語 (guóyǔ, eli valtion kieli) — on maailman puhutuin kieli. Äidinkielenään kiinaa puhuu lähes miljardi ihmistä, ja noin viidesosa maailman väestöstä puhuu kiinansukuista kieltä.
- La lingua cinese o meglio conosciuta come Cinese Mandarino che è il dialetto più diffuso in tutta la La Repubblica Popolare Cinese hanyu 汉语/漢語, pinyin hànyǔ – "lingua cinese parlata" o zhongwen 中文/中文, pinyin zhōngwén – "lingua cinese scritta" è una lingua tonale e fa parte della famiglia delle lingue sino-tibetane. Anche se il Mandarino è considerato spesso per motivi culturali come una sola lingua, la sua variazione regionale è paragonabile a quella delle lingue romanze.
- Chinees of Chinese talen is een verzamelnaam voor een groep talen die samen de Sinitische tak van de Sino-Tibetaanse taalfamilie vormen. Meestal bedoelt men met Chinees het standaardmandarijn, de officiële taal van de Volksrepubliek China, van Taiwan en van Singapore. Die standaardtaal is gebaseerd op het Beijinghua, het Pekingdialect van het Mandarijn, de grootste van de Chinese talen.
- Kinesisk, eller han-kinesisk er et språk eller en språkgruppe som hører til den sinotibetanske språkfamilien. Kinesisk domineres av talespråket han, som også er et synonym for «kinesisk». Språket skrives på skriftsystemet hanzi (汉字 Hanzi, «han-skrift»). Omlag 20 % av verdens befolkning har kinesisk som morsmål (eller undervisningsspråk), og det er dermed det språket med flest morsmålsbrukere i verden, hvis man regner det som ett språk.
- A língua chinesa Predefinição:Hanyu ou Predefinição:Hanyu ou Predefinição:Hanyu é na verdade uma família de línguas que pertence ao ramo sino-tibetano. Aproximadamente a quinta parte dos habitantes da Terra fala alguma forma de chinês como língua materna, tornando a língua chinesa a mais falada no planeta, embora não seja a mais difundida.
- Кита́йский язы́к — наиболее распространённый современный язык (совокупность весьма сильно отличающихся между собой китайских «диалектов» рассматривается большинством языковедов как самостоятельная языковая группа, состоящая из отдельных, хотя и родственных между собой, языков); относится к китайско-тибетской (сино-тибетской) языковой суперсемье. Первоначально был языком основной этнической группы Китая — хань.
- Se även standardkinesiska, officiellt språk i Kina Kinesiska Mall:Kin är ett sinotibetanskt språk. Även om kinesiska betraktas som ett enda språk av kulturhistoriska skäl, så skiljer sig många av dess dialekter åt lika mycket som exempelvis germanska språk gör inbördes. Alla dialekter har dock ett gemensamt skriftspråk, med endast mindre inofficiella variationer för dialektala ord eller regional slang.
- Les langues chinoises ou langues sinitiques, souvent désignées dans leur ensemble sous le nom de « chinois », appartiennent à la famille des langues sino-tibétaines. Dans leur caractère le plus universel, on considère la langue écrite, transcendant la prononciation des divers parlers. La langue parlée dans son caractère le plus général est le plus souvent appelée hanyu, soit « langue des Han », même si d'autres groupes ethniques ont progressivement adopté cette langue.
|
