Charles I, (19 November 1600 – 30 January 1649), the second son of James VI and I, was King of England, Scotland and Ireland from 27 March 1625 until his regicide. Charles famously engaged in a struggle for power with the Parliament of England. He was an advocate of the Divine Right of Kings, which was the belief that kings received their power from God and thus could not be deposed (unlike the similar Mandate of Heaven).
| Property | Value |
| dbpedia-owl:Person/individualisedPnd
| |
| dbpedia-owl:thumbnail
| |
| dbpprop:_1
| |
| dbpprop:_10
| |
| dbpprop:_11
| |
| dbpprop:_12
| |
| dbpprop:_13
| |
| dbpprop:_14
| |
| dbpprop:_15
| |
| dbpprop:_16
| |
| dbpprop:_17
| |
| dbpprop:_18
| |
| dbpprop:_19
| |
| dbpprop:_2
| |
| dbpprop:_20
| |
| dbpprop:_21
| |
| dbpprop:_22
| |
| dbpprop:_23
| |
| dbpprop:_24
| |
| dbpprop:_25
| |
| dbpprop:_26
| |
| dbpprop:_27
| |
| dbpprop:_28
| |
| dbpprop:_29
|
- 29. Margravine Anna of Brandenburg (not 25)
|
| dbpprop:_3
| |
| dbpprop:_30
| |
| dbpprop:_31
| |
| dbpprop:_4
| |
| dbpprop:_5
| |
| dbpprop:_6
| |
| dbpprop:_7
| |
| dbpprop:_8
| |
| dbpprop:_9
| |
| dbpprop:abstract
|
- Charles I, (19 November 1600 – 30 January 1649), the second son of James VI and I, was King of England, Scotland and Ireland from 27 March 1625 until his regicide. Charles famously engaged in a struggle for power with the Parliament of England. He was an advocate of the Divine Right of Kings, which was the belief that kings received their power from God and thus could not be deposed (unlike the similar Mandate of Heaven). Many of his English subjects feared that he was attempting to gain absolute power. Many of his actions, particularly the levying of taxes without Parliament's consent, caused widespread opposition. Religious conflicts permeated Charles' reign. He married a Catholic princess, Henrietta Maria of France, over the objections of Parliament and public opinion. He further allied himself with controversial religious figures, including the ecclesiastic Richard Montagu and William Laud, whom Charles appointed Archbishop of Canterbury. Many of Charles's subjects felt this brought the Church of England too close to Roman Catholicism. Charles's later attempts to force religious reforms upon Scotland led to the Bishops' Wars that weakened England's government and helped precipitate his downfall. His last years were marked by the English Civil War, in which he fought the forces of the English and Scottish Parliaments, which challenged his attempts to augment his own power, and the Puritans, who were hostile to his religious policies and supposed Catholic sympathies. Charles was defeated in the First Civil War (1642–45), after which Parliament expected him to accept its demands for a constitutional monarchy. He instead remained defiant by attempting to forge an alliance with Scotland and escaping to the Isle of Wight. This provoked the Second Civil War (1648–49) and a second defeat for Charles, who was subsequently captured, tried, convicted, and executed for high treason. The monarchy was then abolished and a republic called the Commonwealth of England, also referred to as the Cromwellian Interregnum, was declared. Charles's son, Charles II, became king after the restoration of the monarchy in 1660. In that same year, Charles I was canonized by the Church of England.
- Karl I. , engl. Charles I war von 1625 bis 1649 König von England, Schottland und Irland. Seine Versuche, in England und Schottland eine gleichförmige Kirchenverfassung einzuführen und im Sinne des Absolutismus gegen das Parlament zu regieren, lösten den Englischen Bürgerkrieg aus, der mit Karls Hinrichtung und der zeitweiligen Abschaffung der Monarchie endete.
- Carles I d'Anglaterra. Rei d'Anglaterra i d'Escòcia des de 1625 i fins a la seva mort, executat, el 30 de gener de 1649 a Londres.
- Karel I. Stuart byl král Anglie, Skotska a Irska od 27. března 1625 až do své popravy 30. ledna 1649. Je znám především pro svůj střet s parlamentem. Byl zastáncem názoru na božský původ panovníka, což znamenalo, že panovník odvozoval svou moc od Boha a nemohl tak být sesazen. Mnoho lidí se domnívalo, že se snaží o zavedení absolutní monarchie. Období jeho vlády bylo prostoupeno náboženskými konflikty. Navzdory protestům parlamentu a veřejného mínění se oženil s katoličkou Henriettou Marií Bourbonskou. Později se spojil s kontroverzními církevními představiteli, jako byli Richard Montagu a William Laud, kterého Karel jmenoval arcibiskupem canterburským. To vyvolalo obavy o to, že se Anglikánská církev, dostane do blízkosti Římskokatolické církve. Karlova snaha rozšířit silou církevní reformy do Skotska vedlo k válce biskupů, která oslabila anglickou vládu. Poslední období bylo poznamenáno občanskou válkou, ve které se mu postavily síly vedené anglickým a skotským parlamentem. Karel byl v první fázi občanské války poražen a parlament očekával, že bude respektovat konstituční monarchii. Místo toho se Karel pokusil vytvořit spojenectví se Skotskem. To vyvolalo druhou fázi občanské války a jeho druhou porážku. Karel byl zajat, souzen uznán vinen ze zrady a popraven. Monarchie byla zrušena a byla vyhlášena Anglická republika a zemi vládl jako lord protektor Oliver Cromwell. Po obnově monarchie na trůn nastoupil jeho syn Karel II. a v rámci Anglikánské církve Karla I. kanonizoval.
- Carlos I de Inglaterra (en inglés Charles I of England); Rey de Inglaterra, Escocia, e Irlanda, desde el 27 de marzo de 1625 hasta su ejecución en 1649.
- Kaarle I oli Englannin, Skotlannin ja Irlannin kuningas vuosina 1625–1649. Hän oli edellisen kuninkaan, Jaakko I:n ja Anna Tanskalaisen poika. Kaarlen hallituskautta leimasivat kiistat ja valtakamppailu parlamentin kanssa. Uskontokysymyksissä Kaarle kannatti seremoniallista "korkea-anglikaanisuutta", joka edusti tavallaan keskitietä katolisuuden ja tiukan linjan protestanttisuuden välillä. Se suututti puritaaneja, jotka halusivat viedä Englannin uskonpuhdistuksen huomattavasti anglikaaneja pitemmälle ja syyttivät Kaarlea pyrkimyksestä palauttaa katolisuus. Parlamentti ei suostunut rahoittamaan Kaarlen sotia Espanjaa ja Ranskaa vastaan, mistä syystä Kaarle otti rahoituksen mm. pakkolainoina parlamentin päätösvallan ohi. Parlamentti oli huolissaan saavutetusta asemastaan, jonka mukaan kuningas ei saanut säätää uusia veroja ilman parlamentin lupaa, ja julkaisi Petition of Rights-valituskirjelmän, jossa vedottiin osin jo Magna Chartasta periytyviin kansalaisoikeuksiin. Kaarle hallitsi tämän jälkeen 11 vuotta ilman parlamenttia, mutta kun Kaarlen toimien seurauksena Skotlanti miehitti Englannin pohjoisosat vaatien suuria lunnaita tai sotakorvauksia, oli parlamentti jälleen kutsuttava kokoon rahoituksen saamiseksi. Vuonna 1640 koolle kutsutun niin sanotun pitkän parlamentin ja Kaarlen välit kriisiytyivät Kaarlen yritettyä muun muassa vangita viisi vastustajaansa alahuoneessa. Tämä johti lopulta Kaarlen ja parlamentin kokoamien joukkojen väliseen Englannin sisällissotaan 1642. Skotlannin asetuttua parlamentin puolelle, Kaarle lopulta antautui 1646 ja vangittiin. Hän pakeni vankilasta seuraavana vuonna, ja yritti aloittaa uuden sisällissodan. Sen kuihduttua Kaarle tuomittiin kuolemaan ja teloitettiin 1649. Valtaan nousi nyt parlamentin valiojoukkoja johtanut puritaani Oliver Cromwell.
- Charles I Stuart fut roi d'Angleterre, d'Écosse et d'Irlande de 1625 à 1649. Second fils du roi Jacques VI d'Écosse, qui allait devenir Jacques I d'Angleterre en 1603, il épousa Henriette-Marie de France, fille d'Henri IV et de Marie de Médicis le 11 mai 1625. Après la mort de son frère aîné Henri Stuart en 1612, il devient l'héritier et prince de Galles. Partisan de l'absolutisme, Charles I doit faire face à une guerre civile, et est victime de la première révolution anglaise. Il est décapité et la monarchie remplacée par le Commonwealth de l'Angleterre, auquel se substitue bientôt la dictature personnelle d'Olivier Cromwell. Il fut canonisé par l'Église d'Angleterre en 1660.
- Fájl:Charles I (Daniel Mytens). jpg I. Károly I. Károly Anglia és Skócia királya. Apja VI. Jakab skót király, I. Jakab néven angol király, Stuart Mária skót királynő és Stuart Henrik címzetes király, Albany hercege fia. Anyja Oldenburg Anna királyné, II. Frigyes dán és norvég király lánya.
- Sostenitore, come il padre Giacomo I, del diritto divino dei re, fu impegnato nella prima fase del suo regno una dura lotta di potere contro il Parlamento che gli si oppose risolutamente, temendo le sue aspirazioni assolutistiche, soprattutto nel tentativo di riscuotere le tasse senza l'assenso del Parlamento. Altra causa di attrito con una parte della società inglese fu la sua politica religiosa: perseverando nel "sentiero intermedio" della Chiesa anglicana, fu ostile alle tendenze riformate di molti dei suoi sudditi inglesi e scozzesi e da questi accusato di essere a sua volta troppo vicino al cattolicesimo. Sposò infatti una principessa cattolica, Enrichetta Maria di Francia, ed ebbe come collaboratore l'arcivescovo di Canterbury, l'anglicano William Laud. Le tensioni politiche e religiose accumulate nel corso degli anni esplosero nella Guerra civile inglese: contro di lui si scontrarono le forze del Parlamento, che si opponevano ai suoi tentativi di accrescere il suo potere in senso assolutistico, e dei Puritani, che erano ostili alle sue politiche religiose. La guerra si concluse con una disfatta per Carlo, che fu catturato, processato, condannato e giustiziato con l'accusa di alto tradimento. La monarchia fu abolita e fu stabilita al suo posto una repubblica, che però, morto il principale leader della rivoluzione, Oliver Cromwell, entrò rapidamente in crisi, consentendo al figlio di Carlo, Carlo II di restaurare la monarchia. Carlo I viene venerato come santo dalla Chiesa anglicana, che lo ricorda il 30 gennaio.
- チャールズ1世(Charles I, 1600年11月19日 - 1649年1月30日)は、イングランド、スコットランド、アイルランドの王(在位:1625年 - 1649年)。
- Karel I was koning van Schotland, Engeland en Ierland (27 maart 1625 – 30 januari 1649). Hij is de enige Britse vorst die ooit is afgezet en onthoofd. Hij was een zoon van Jacobus I. Karel I werd geboren in het paleis in het Schotse Dunfermline (zijn vader was op dat moment koning van Schotland, maar nog niet van Engeland). De beoogde troonopvolger was zijn oudere broer Hendrik, prins van Wales. Deze stierf echter aan tyfus in 1612, en daarmee werd Karel de erfgenaam van twee tronen. In 1616 werd hij prins van Wales, troonopvolger. Hij stond sterk onder de invloed van zijn vaders favoriet George Villiers, de eerste graaf van Buckingham. Deze nam hem in 1623 mee naar Spanje, op zoek naar een geschikte bruid. Dit leverde niets op omdat de Spanjaarden eisten dat Karel zich zou bekeren tot het Rooms-Katholicisme. In zijn tijd werd Europa voor een groot deel beheerst door vorsten die streefden naar absolute macht, zoals de Franse koning Lodewijk XIII. Karel kende dat gedrag ook van zijn vader, en streefde dan ook hetzelfde na. Hierin werd hij echter stevig gedwarsboomd door het parlement. Er was brede oppositie tegen veel van zijn plannen, zoals het gebruik van de zogeheten Sterrekamer (Star Chamber) om dissidenten de wind uit de zeilen te nemen. Ook nam hij onpopulaire belastingmaatregelen zonder goedkeuring van het parlement en voerde hij een godsdienstpolitiek die erop gericht was de Anglicaanse Kerk weer dichterbij de rooms-katholieke Kerk te brengen. Op 13 juni 1625 trouwde Karel met Henriëtta Maria van Frankrijk, een dochter van de Franse koning Hendrik IV. Zij kregen negen kinderen (vier zonen en vijf dochters): Karel Jacobus Stuart, hertog van Cornwall Karel II, koning van Engeland, Schotland en Ierland Maria Stuart, de latere echtgenote van Willem II, Prins van Oranje Jacobus, als Jacobus II koning van Engeland en Ierland, als Jacobus VII koning van Schotland Elizabeth Stuart Anne Stuart Catharina Stuart Hendrik, hertog van Gloucester Henriëtte Anne Stuart, door huwelijk hertogin van Orléans. Het huwelijk schijnt goed te zijn geweest, maar was onder de Britse bevolking niet bijster populair. De conflicten met het parlement over allerlei zaken namen toe. Dit betrof o.a. de kwestie van de Hugenoten, de willekeurig opgelegde belastingen en arrestaties. Toen het parlement meer wetten wilde doorvoeren die Karel niet aanstonden, ontbond hij het parlement op 29 maart 1629. De daarop volgende jaren staan bekend als het 'Persoonlijke bewind' en 'elf jaar van tirannie'. Karel was hierdoor nauwelijks in staat het land te besturen zonder geregelde belastinginkomsten en moest andere middelen vinden om aan geld te komen. Een daarvan was het zogeheten 'ship money'. Dit scheepsgeld werd geheven aan inwoners van kustplaatsen, ter instandhouding van de vloot, maar werd door hem ingesteld als geldend voor het hele land. Na de dood van Buckingham groeide de invloed van twee anderen in de regering: Thomas Wentworth, graaf van Strafford, en William Laud. Laud, die aartsbisschop van Canterbury werd en bijdroeg aan de overheersende rol van de staatskerk. Hij volgde hierbij de lijn van het arminianisme, wat leidde tot conflicten met de groeiende factie van de Puriteinen. Alles bleef echter rustig en het ging goed met Engeland tot Karel I in 1637 probeerde de Schotten tot hetzelfde conformisme te brengen. Het gevolg was de herleving van het 'National Covenant' en de eerst van de 'Bishops' Wars' (bisschopsoorlogen), die voor Karel I eindigde in een vernederende wapenstilstand op 18 juni 1639. Om gelden te kunnen verkrijgen voor zijn strijd tegen de Schotten riep hij weer een parlement bijeen in april 1640. Dit zogeheten 'korte parlement' wilde niet aan zijn wensen voldoen en werd ontbonden op 5 mei. Na een nieuwe nederlaag riep hij het parlement opnieuw bijeen. Dit 'lange parlement' nam al spoedig maatregelen die de positie van Karel in gevaar brachten. Wentworth werd in staat van beschuldiging gesteld en, toen dat niet bleek te werken, beschuldigd van hoogverraad en ter dood gebracht. Laud werd gevangen gezet en later ook geëxecuteerd. Karel I moest de ene na de andere concessie doen, zoals het afschaffen van het ship money en de Sterrekamer. Maar hij kon niet instemmen met de wet die hem het gezag over het leger zou ontnemen. Deze dreiging en de aanvallen op zijn vrouw Henriëtte Maria brachten hem ertoe vijf parlementsleden te laten arresteren die hij beschouwde als leiders van het verzet. Door gewapenderhand in te grijpen in het parlement veroorzaakte hij een blijvende breuk en was hij in Londen niet langer veilig. Hij vertrok naar het noorden, terwijl de koningin naar het buitenland ging. Beide partijen begonnen zich te bewapenen en er dreigde een burgeroorlog. Na vruchteloze onderhandelingen hees Karel I op 22 augustus 1642 de koninklijke standaard. Hij vestigde zijn hof in Oxford, vanwaar uit hij het noorden en westen van het land bestuurde, terwijl het parlement de controle behield over het zuiden en oosten en over Londen. De oorlog woedde onbeslist voort in 1643 en 1644, totdat het parlement in de slag bij Naseby een overwinning wist te behalen. Daarop volgde het beleg van Oxford, waaruit Karel I in april 1646 wist te ontsnappen. Hij gaf zich over aan het Schotse presbyteriaanse leger in Newark, dat hem in januari 1647 uitleverde aan het parlement. Hij werd gevangen gezet in Holdenby House in Northamptonshire, totdat de kornet George Joyce hem in naam van het leger naar Newmarket overbracht. In deze periode had zich een sfeer van wederzijds wantrouwen ontwikkeld tussen het parlement en het leger, waar Karel I gretig gebruik van maakte. Men begon elkaar uit te schelden en van bijnamen te voorzien. De parlementariërs noemden de koningsgezinden ‘cavaliers’, naar het Spaanse ‘cavelios’, daarmee suggererend dat zij vreemdelingen waren. De royalisten van hun kant noemden de tegenstanders ‘roundheads’, waarmee werd aangegeven dat zij tuig waren. Karel I werd vervolgens overgebracht naar Oatlands en van daar naar Hampton Court. Onderhandelingen liepen op niets uit. Men probeerde hem over te halen om naar het buitenland te vluchten of desnoods naar het eiland Wight. Hij besloot tot het laatste omdat Robert Hammond, de gouverneur van het eiland, hem goed gezind leek. Dit bleek echter niet zo te zijn en Hammond zette hem vast in Carisbrooke Castle. Van hier uit bleef hij onderhandelen met de partijen en uiteindelijk bereikte hij overeenstemming met de Schotse presbyterianen, wat inhield dat hij de vestiging van het presbyterianisme zowel in Schotland als in Engeland zou toestaan gedurende een proefperiode. De royalisten kwamen in opstand in juli 1648 en de Schotten vielen het land binnen. Toen de Schotse legers tenslotte waren verslagen in de slag bij Preston groeide de druk in het leger om Karel I te berechten. Dit was een nieuwigheid. Al eerder waren vorsten afgezet, maar nooit in die hoedanigheid berecht. De bedenkers van het plan meenden dat de koning moest sterven, maar zij wilden dat in alle openheid bereiken. Daarvoor moest een showproces dienen. Dit begon op 20 januari 1649. Velen uit de oppositie wilden hier niet aan meewerken, en Karel werd berecht door een illegaal parlement bestaande uit 135 leden. Het proces duurde tot 27 januari, waarna hij werd veroordeeld wegens verraad. De stemverhouding was 68 tegen 67. Sommige bronnen beweren dat de beslissende stem afkomstig was van Oliver Cromwell, die als laatste zijn stem uitbracht. Karel I werd onthoofd op 30 januari 1649. Tijdens de executie was er geen gejuich te horen, het verliep bijna in volledige stilte. Cromwell stond bij wijze van gebaar toe dat het hoofd werd teruggeplaatst op het lichaam, zodat de familie op gepaste wijze eer kon betuigen aan de koning. Karel I is begraven in Windsor Castle. Hierna volgde een periode waarin Engeland geen koninkrijk was, maar door Oliver Cromwell, en later Richard Cromwell als Lord Protector werd bestuurd. Aan deze situatie kwam een einde in 1660, toen met de troonsbestijging van Karels zoon als koning Karel II het koningschap werd hersteld. Henriëtta Maria leefde tot 1669 en stierf in Parijs. Zij maakte nog mee dat haar dochter Henriëtte Anne trouwde met de hertog van Orléans in 1661 en dat haar zoon Karel koning werd.
- Karl I av England var konge av England, Skottland og Irland fra 1625 til 1649. Han var sønn av og etterfulgte kong Jakob I av England. Han giftet seg 1625 med Henrietta Maria av Frankrike. Karl I regjerte uten parlamentet fra 1629 til 1640. Regimet utviklet seg i retning av et enevelde. I 1640 måtte Karl I kalle sammen det engelske parlamentet for at få bevilgninger til å finanisere kampen mot et opprør i Skottland. Striden utviklet seg til den engelske borgerkrigen. Borgerkrigen brøt ut i 1642. Parlamentshæren, som ble ledet av Oliver Cromwell vant og tok over makten i 1649. Kongen ble dømt til døden og ble halshogd. Monarkiet og overhuset ble avskaffet, og frem til 1660 ble landet styrt som en republikk, Det engelske samveldet.
- Karol I Stuart, król Anglii i Szkocji w latach 1625-1649, syn Jakuba I Stuarta, króla Anglii i Szkocji (jako Jakub VI) oraz Anny, córki króla Danii Fryderyka II. Karol jest jedynym brytyjskim królem, który został obalony i ścięty.
- Carlos I foi rei da Inglaterra, da Escócia e da Irlanda desde 27 de Março de 1625, até à sua morte. A sua luta pelo poder travada contra o Parlamento da Inglaterra tornou-se famosa. Como ele era um defensor do direito divino dos reis, seus inimigos, no parlamento dissolvido por ele em 1628 e mais tarde nos que foi forçado a reunir em 1640, temeram que ele procurasse obter o o poder absoluto. Houve uma oposição generalizada a muitas de suas acções, especialmente a imposição de impostos sem o consentimento do parlamento.
- Carol I al Angliei (engleză Charles I of England) a fost rege al Angliei, Scoţiei şi Irlandei din 27 martie 1625 până la moarte. Ca şi tatăl său, Iacob I, a fost un tenace susţinător al dreptului divin al regelui (şi in general, al casei regale). În prima fază a domniei sale, a dus o luptă dură pentru putere împotriva Parlamentului, pe care de altfel l-a şi suprimat pe 10 martie 1629. Văzând tendiţele sale absolutiste, mai ales în modul de a impune taxe fără aprobarea acestuia, Parlamentul s-a opus regelui Carol I al Angliei . O altă cauză de conflict cu societatea engleză a fost politica lui religioasă: ostil atât fundamentalismului cât şi tendinţelor reformatoare, şi adoptând calea de mijloc, regele Carol I al Angliei a fost acuzat de supuşii săi că ar fi filo-catolic, favorizează catolicismul şi se opune reformei Bisericii Anglicane. Tensiunile politice şi religioase cumulate în decursul anilor, au explodat în războiul civil englez: împotriva lui s-au ridicat forţele Parlamentului, care se opunea tentativelor sale de centralizare a puterii în sens absolut. Alături de Parlament s-au aliat Puritanii, ostili politicii sale religioase. Războiul s-a încheiat cu înfrângerea regelui Carol I al Angliei, care a fost prins, judecat sub acuzaţia de trădare, condamnat la moarte şi executat la 30 ianuarie 1649. Monarhia a fost abolită şi în locul ei a fost instituită o republică. Aceasta însă, după moartea liderului ei principal (capul revoluţiei, care l-a detronat pe Carol), Oliver Cromwell, a intrat în criză, consimţind ca regele Carol al II-lea, fiul lui Carol I, să restaureze monarhia. Carol I al Angliei este sanctificat de Biserica Anglicană, care-l aminteşte pe 30 ianuarie.
- Карл I — король Англии, Шотландии и Ирландии с 27 марта 1625 года. Из династии Стюартов. Его политика абсолютизма и церковные реформы вызвали восстания в Шотландии и Ирландии и Английскую революцию. В ходе гражданских войн Карл I потерпел поражение, был предан суду парламента и казнён 30 января 1649 года в Лондоне.
- Karl I, engelska Charles I, född 19 november 1600 på Dunfermline Palace i Skottland, död 30 januari 1649 i Westminster i London, var kung av England, Irland och Skottland från 1625 till 1649. Han störtades av parlamentsstyrkorna anförda av Oliver Cromwell i det engelska inbördeskriget.
- I. Charles İngiltere, İrlanda ve İskoçya kralı. İskoçya kralı VI. James ve Danimarkalı Anne'nin ikinci oğlu olarak 19 Kasım 1600 tarihinde dünyaya geldi. Babaannesi I. Mary olduğundan, 1603'de I. Elizabeth çocuksuz ölünce babası İngiltere tahtına çıktı. 1612 tarihinde ağabeyi tifodan hayatını kaybedince veliaht prens ilan edildi.
- Карл І (Charles I) - король Великобританії й Ірландії з 1625 династії Стюартів, син Джеймса І Англійського (Джеймса VI Шотландського). Після того як він успадковував своєму батькові, відразу ж почалися незгоди з парламентом. Король прийняв Петицію щодо прав у 1628, але потім розпустив парламент і правив без нього (1629 - 1640, "Одинадцять років тиранії"). У цей період він посилив фінансову політику, що викликало невдоволення народу. У ході англійської буржуазної революції 17 століття був скинутий і страчений у 1649. Його радниками були Страффрод і Лоуд. Він був батьком Карла ІІ.
- 查理一世(1600年11月19日-1649年1月30日),英格兰、蘇格蘭、與爱尔兰国王,英国历史上唯一一位被处死的国王。
|
| dbpprop:altstyle
| |
| dbpprop:before
| |
| dbpprop:birthPlace
| |
| dbpprop:border
| |
| dbpprop:boxstyle
|
- background-color: 9fe;
- background-color: bfc;
- background-color: fcc;
- background-color: fb9;
- background-color: ffc;
- padding-top: 0; padding-bottom: 0;
|
| dbpprop:caption
| |
| dbpprop:coronation
|
- 2 February 1626
- 8 June 1633
|
| dbpprop:creation
|
- 4th creation
- 5th creation
|
| dbpprop:dateOfBirth
| |
| dbpprop:dateOfBurial
| |
| dbpprop:dateOfChristening
| |
| dbpprop:dateOfDeath
| |
| dbpprop:deathPlace
| |
| dbpprop:dipstyle
| |
| dbpprop:father
| |
| dbpprop:hasPhotoCollection
| |
| dbpprop:house
| |
| dbpprop:issue
| |
| dbpprop:mother
| |
| dbpprop:name
|
- Charles I
- Charles I of England
|
| dbpprop:next
| |
| dbpprop:offstyle
| |
| dbpprop:placeOfBurial
| |
| dbpprop:placeOfChristening
| |
| dbpprop:predecessor
| |
| dbpprop:reason
| |
| dbpprop:reference
| |
| dbpprop:reign
|
- 27 March 1625 – 30 January 1649
|
| dbpprop:rows
| |
| dbpprop:shortDescription
|
- King of England and Ireland
|
| dbpprop:spouse
| |
| dbpprop:style
|
- font-size: 90%; line-height: 110%;
|
| dbpprop:succession
| |
| dbpprop:successor
| |
| dbpprop:title
| |
| dbpprop:type
| |
| dbpprop:wikiPageUsesTemplate
| |
| dbpprop:wordnet_type
| |
| dbpprop:years
|
- 1603 – 1625
- 1605 – 1625
- 1612 – 1625
- 27 March 1625 – 30 January 1649
- 6 November 1612 – 27 March 1625
|
| rdf:type
| |
| rdfs:comment
|
- Charles I, (19 November 1600 – 30 January 1649), the second son of James VI and I, was King of England, Scotland and Ireland from 27 March 1625 until his regicide. Charles famously engaged in a struggle for power with the Parliament of England. He was an advocate of the Divine Right of Kings, which was the belief that kings received their power from God and thus could not be deposed (unlike the similar Mandate of Heaven).
- Karl I. , engl. Charles I war von 1625 bis 1649 König von England, Schottland und Irland. Seine Versuche, in England und Schottland eine gleichförmige Kirchenverfassung einzuführen und im Sinne des Absolutismus gegen das Parlament zu regieren, lösten den Englischen Bürgerkrieg aus, der mit Karls Hinrichtung und der zeitweiligen Abschaffung der Monarchie endete.
- Carles I d'Anglaterra. Rei d'Anglaterra i d'Escòcia des de 1625 i fins a la seva mort, executat, el 30 de gener de 1649 a Londres.
- Karel I. Stuart byl král Anglie, Skotska a Irska od 27. března 1625 až do své popravy 30. ledna 1649. Je znám především pro svůj střet s parlamentem. Byl zastáncem názoru na božský původ panovníka, což znamenalo, že panovník odvozoval svou moc od Boha a nemohl tak být sesazen. Mnoho lidí se domnívalo, že se snaží o zavedení absolutní monarchie. Období jeho vlády bylo prostoupeno náboženskými konflikty.
- Carlos I de Inglaterra (en inglés Charles I of England); Rey de Inglaterra, Escocia, e Irlanda, desde el 27 de marzo de 1625 hasta su ejecución en 1649.
- Kaarle I oli Englannin, Skotlannin ja Irlannin kuningas vuosina 1625–1649. Hän oli edellisen kuninkaan, Jaakko I:n ja Anna Tanskalaisen poika. Kaarlen hallituskautta leimasivat kiistat ja valtakamppailu parlamentin kanssa. Uskontokysymyksissä Kaarle kannatti seremoniallista "korkea-anglikaanisuutta", joka edusti tavallaan keskitietä katolisuuden ja tiukan linjan protestanttisuuden välillä.
- Charles I Stuart fut roi d'Angleterre, d'Écosse et d'Irlande de 1625 à 1649. Second fils du roi Jacques VI d'Écosse, qui allait devenir Jacques I d'Angleterre en 1603, il épousa Henriette-Marie de France, fille d'Henri IV et de Marie de Médicis le 11 mai 1625. Après la mort de son frère aîné Henri Stuart en 1612, il devient l'héritier et prince de Galles. Partisan de l'absolutisme, Charles I doit faire face à une guerre civile, et est victime de la première révolution anglaise.
- Fájl:Charles I (Daniel Mytens). jpg I. Károly I. Károly Anglia és Skócia királya. Apja VI. Jakab skót király, I. Jakab néven angol király, Stuart Mária skót királynő és Stuart Henrik címzetes király, Albany hercege fia. Anyja Oldenburg Anna királyné, II. Frigyes dán és norvég király lánya.
- Sostenitore, come il padre Giacomo I, del diritto divino dei re, fu impegnato nella prima fase del suo regno una dura lotta di potere contro il Parlamento che gli si oppose risolutamente, temendo le sue aspirazioni assolutistiche, soprattutto nel tentativo di riscuotere le tasse senza l'assenso del Parlamento.
- チャールズ1世(Charles I, 1600年11月19日 - 1649年1月30日)は、イングランド、スコットランド、アイルランドの王(在位:1625年 - 1649年)。
- Karel I was koning van Schotland, Engeland en Ierland (27 maart 1625 – 30 januari 1649). Hij is de enige Britse vorst die ooit is afgezet en onthoofd. Hij was een zoon van Jacobus I. Karel I werd geboren in het paleis in het Schotse Dunfermline (zijn vader was op dat moment koning van Schotland, maar nog niet van Engeland). De beoogde troonopvolger was zijn oudere broer Hendrik, prins van Wales. Deze stierf echter aan tyfus in 1612, en daarmee werd Karel de erfgenaam van twee tronen.
- Karl I av England var konge av England, Skottland og Irland fra 1625 til 1649. Han var sønn av og etterfulgte kong Jakob I av England. Han giftet seg 1625 med Henrietta Maria av Frankrike. Karl I regjerte uten parlamentet fra 1629 til 1640. Regimet utviklet seg i retning av et enevelde. I 1640 måtte Karl I kalle sammen det engelske parlamentet for at få bevilgninger til å finanisere kampen mot et opprør i Skottland. Striden utviklet seg til den engelske borgerkrigen.
- Karol I Stuart, król Anglii i Szkocji w latach 1625-1649, syn Jakuba I Stuarta, króla Anglii i Szkocji (jako Jakub VI) oraz Anny, córki króla Danii Fryderyka II. Karol jest jedynym brytyjskim królem, który został obalony i ścięty.
- Carlos I foi rei da Inglaterra, da Escócia e da Irlanda desde 27 de Março de 1625, até à sua morte. A sua luta pelo poder travada contra o Parlamento da Inglaterra tornou-se famosa. Como ele era um defensor do direito divino dos reis, seus inimigos, no parlamento dissolvido por ele em 1628 e mais tarde nos que foi forçado a reunir em 1640, temeram que ele procurasse obter o o poder absoluto.
- Carol I al Angliei (engleză Charles I of England) a fost rege al Angliei, Scoţiei şi Irlandei din 27 martie 1625 până la moarte. Ca şi tatăl său, Iacob I, a fost un tenace susţinător al dreptului divin al regelui (şi in general, al casei regale). În prima fază a domniei sale, a dus o luptă dură pentru putere împotriva Parlamentului, pe care de altfel l-a şi suprimat pe 10 martie 1629.
- Карл I — король Англии, Шотландии и Ирландии с 27 марта 1625 года. Из династии Стюартов. Его политика абсолютизма и церковные реформы вызвали восстания в Шотландии и Ирландии и Английскую революцию.
- Karl I, engelska Charles I, född 19 november 1600 på Dunfermline Palace i Skottland, död 30 januari 1649 i Westminster i London, var kung av England, Irland och Skottland från 1625 till 1649. Han störtades av parlamentsstyrkorna anförda av Oliver Cromwell i det engelska inbördeskriget.
- I. Charles İngiltere, İrlanda ve İskoçya kralı. İskoçya kralı VI. James ve Danimarkalı Anne'nin ikinci oğlu olarak 19 Kasım 1600 tarihinde dünyaya geldi. Babaannesi I. Mary olduğundan, 1603'de I. Elizabeth çocuksuz ölünce babası İngiltere tahtına çıktı. 1612 tarihinde ağabeyi tifodan hayatını kaybedince veliaht prens ilan edildi.
- Карл І (Charles I) - король Великобританії й Ірландії з 1625 династії Стюартів, син Джеймса І Англійського (Джеймса VI Шотландського). Після того як він успадковував своєму батькові, відразу ж почалися незгоди з парламентом.
- 查理一世(1600年11月19日-1649年1月30日),英格兰、蘇格蘭、與爱尔兰国王,英国历史上唯一一位被处死的国王。
|
| rdfs:label
|
- Charles I of England
- Karl I. (England)
- Carles I d'Anglaterra i d'Escòcia
- Karel I. Stuart
- Carlos I de Inglaterra
- Kaarle I (Englanti)
- Charles Ier d'Angleterre
- I. Károly angol király
- Carlo I d'Inghilterra
- チャールズ1世 (イングランド王)
- Karel I van Engeland
- Karl I av England
- Karol I Stuart
- Carlos I da Inglaterra
- Carol I al Angliei
- Карл I (король Англии)
- Karl I av England
- I. Charles (İngiltere)
- Карл I (король Англії)
- 查理一世 (英國)
|
| owl:sameAs
| |
| skos:subject
| |
| foaf:depiction
| |
| foaf:homepage
| |
| foaf:page
| |
| is dbpedia-owl:MilitaryConflict/commander
of | |
| is dbpedia-owl:Person/knownFor
of | |
| is dbpedia-owl:Person/relation
of | |
| is dbpedia-owl:commander
of | |
| is dbpedia-owl:knownFor
of | |
| is dbpedia-owl:relation
of | |
| is dbpprop:_12
of | |
| is dbpprop:_14
of | |
| is dbpprop:_16
of | |
| is dbpprop:_2
of | |
| is dbpprop:_30
of | |
| is dbpprop:_4
of |
- dbpedia:James_FitzJames,_1st_Duke_of_Berwick
- dbpedia:James_Scott,_1st_Duke_of_Monmouth
- dbpedia:Charles_Lennox,_1st_Duke_of_Richmond
- dbpedia:Louisa_Maria_Teresa_Stuart
- dbpedia:George_FitzRoy,_1st_Duke_of_Northumberland
- dbpedia:Charles_Beauclerk,_1st_Duke_of_St_Albans
- dbpedia:Charlotte_Lee,_Countess_of_Lichfield
- dbpedia:Charles_Stuart,_Duke_of_Kendal
- dbpedia:James_Francis_Edward_Stuart
- dbpedia:Mary_II_of_England
- dbpedia:Charles_FitzRoy,_2nd_Duke_of_Cleveland
- dbpedia:Henry_FitzJames
- dbpedia:James_Stuart,_Duke_of_Cambridge
- dbpedia:Lady_Barbara_FitzRoy
- dbpedia:Anne_of_Great_Britain
- dbpedia:Henry_FitzRoy,_1st_Duke_of_Grafton
- dbpedia:Edgar_Stuart,_Duke_of_Cambridge
|
| is dbpprop:_6
of | |
| is dbpprop:_8
of | |
| is dbpprop:after
of | |
| is dbpprop:before
of | |
| is dbpprop:commander
of | |
| is dbpprop:data
of | |
| is dbpprop:dedication
of | |
| is dbpprop:father
of | |
| is dbpprop:hen
of | |
| is dbpprop:issue
of | |
| is dbpprop:leader
of | |
| is dbpprop:monarch
of | |
| is dbpprop:occupants
of | |
| is dbpprop:people
of | |
| is dbpprop:predecessor
of | |
| is dbpprop:redirect
of | |
| is dbpprop:result
of | |
| is dbpprop:spouse
of | |
| is dbpprop:successor
of | |
| is dbpprop:wm
of | |
| is owl:sameAs
of | |