Brunetto Latini (c. 1220 - 1294, he would sign his name Burnectus Latinus in Latin and Burnecto Latino in Italian) was an Italian philosopher, scholar and statesman.

PropertyValue
dbpedia-owl:Person/individualisedPnd
  • 118516108
dbpedia-owl:thumbnail
dbpprop:abstract
  • Brunetto Latini (c. 1220 - 1294, he would sign his name Burnectus Latinus in Latin and Burnecto Latino in Italian) was an Italian philosopher, scholar and statesman.
  • Brunetto Latini war ein italienischer Staatsmann, Gelehrter und Schriftsteller, bekannt auch als Lehrer und väterlicher Freund Dantes.
  • Brunetto Latini un notari, filòsof, i canceller de la república florentina. Va ser un personatge clau del pensament polític humanista durant de l'Edat mitjana. Va néixer a Florència, fill de Buonaccorso Latini. Membre de la facció dels güelfs, va haver d'exiliar-se després de la derrota a la Batalla de Montaperti, que succeí mentre ell es trobava a Castella com a ambaixador a Alfons el Savi intentant d'obtenir ajuda per Florència i contra els Sienesos. Va refugiar-se durant sis anys (1260-1266) a França, fins que quan els güelfs van recuperar Florència retornà a la Toscana on ocupà diversos càrrecs. Va adquirir prestigi com a filòsof i mestre de retòrica, i fou autor de diverses obres en prosa i vers. Mentre era França va escriure escriure el poema Tesoretto, en italià, i Els Llibres del Tresor, en francès, on es resumeix el coneixement enciclopèdic de l'època. També va traduïr a l'itàlià la Rettorica de Ciceró. Els darrers anys de la seva vida els dedicà a l'ensenyança. Va esdevenir amic i mestre de Dante Alighieri, que el va immortalizar a la seva Divina Comèdia. Dante el fa aparèixer a l'Infern, al tercer anell del setè cercle on són castigats els sodomites. Resulta sorprenent que Dante acusi el seu amic d'aquest pecat especialment quan cap altra font coneguda parla de la suposada homosexualitat de Latini. És possible, però, que a l'època en què Dante escriguè la "Comèdia" aquest fos un fet àmpliament conegut a Florència i el poeta no volguès ocultar-ho demostrant que fins i tot els més grans homes també podien ser pecadors.
  • Brunetto Latini (~1220 - 1294) fue notario, filósofo, y canciller de la república florentina. Brunetto Latini es un personaje clave del pensamiento político humanista de la Edad Media central. Él se desarrolla en un medio intelectual laico con cuyo crecimiento se debe la consolidación de una esfera política autónoma dentro de la ciudad. La apertura progresiva de un amplio espectro de ciudadanos termina en un cambio en la práctica de la política cotidiana. La clase media florentina, artífice de un crecimiento económico sin precedentes, establece nuevas reglas en el juego político e intenta legitimarlo en frente de los principales actores políticos de la Europa medieval. Brunetto Latini interviene en este proceso aportando un cuerpo teórico la la frágil república florentina, que establece las bases éticas y prácticas del vivere civile.
  • Brunetto Latini (latinaksi Burnectus Latinus, italiaksi myös Burnecto Latino) oli italialainen kirjailija, filosofi ja Dante Alighierin opettaja. Hän toimi firenzeläisten lähettiläänä Alfons X:n hovissa ja oli jonkin aikaa karkotettuna Ranskaan. Hän kirjoitti siellä pääteoksensa, ranskankielisen ensyklopedian. Hänen tuotantoonsa kuuluu myös Jumalaisen näytelmän edeltäjä Tesoretto. Hän esiintyy myös Danten helvetissä ikuisessa tulisateessa sodomiittien joukossa. Ranskassa ollessaan hän kirjoitti Tesoretton ja proosan Li Livres dou Trésor. Hän myös käänsi italiaksi teoksen Rettorica.
  • Brunetto Latini fut notaire, philosophe et chancelier de la république florentine au XIII siècle.
  • Fájl:Brunetto latini livre dou tresor. jpg Egy oldal a Livres dou Trésor egy középkori kéziratából Brunetto Latini olasz költő, író Dante mestere volt. Apja, Bonaccorso firenzei közjegyző, pártállására guelf, azaz pápapárti. 1260-ban Firenze követeként X. Alfonz királynál járt Spanyolországban, ahonnan azonban a szeptember 4. -i ghibellin győzelem miatt nem térhetett haza, hanem Franciaországban bújdosott a Bar-Sur-l'Aube-ban és Párizsban, az 1266-os beneventói guelf győzelemig. Hat éves emigráció után tűnt fel Toscanában ismét, Anjou Károly vikáriusának protonotáriusaként, majd Pisából került egészen haza, Firenzébe, ahol 1273-ban a városi hivatalok főnöke, 1275-ben a bírák és jegyzők céhének feje, 1280-ban a guelfek és a ghibellinek békeszerződésének egyik kezese lett. 1284-ben két barátjával, Guido Cavalcantival és Dino Compagnival Firenze főtanácsának tagja, 1287-ben a priorok egyike lett. Minden politikai, közéleti és írói szereplésének summája az, ő volt Firenze közgondolkodásának, szokásainak és életformájának első tudatos pallérozója, amint erre krónikájában Giovanni Villani utal. Kortársai közti hatalmas tekintélyét elsősorban mindentudó hírének köszönhette. A Favolello (Mesécske) című, Rustico di Filippónak küldött két rövid, a barátságról szóló elbeszélő költeményén kívül minden munkáját a civilizátori ambíció vezérelte, mélyen hitt a kimondott és leírt szó nevelő hatásában. Cicerót tekintette példaképének. Lefordította három beszédét is, s a fordításban megkísérelte a szakítást a középkorias artes dictandi ritmizáló szerkezeteivel. Rettorica (A retorika) című munkája is fordítás, Cicero De investione című iratának első 17 fejezetét fordította le olasz nyelvre, s a hozzáfűzött értekezésekben a szónoklattanról értekezett. Komoly tudásanyagát rendszerezte a Franciaországban, prózában írott Li livres dou Trésor-ban (Kincses könyv) és a verses olasz Tesoretto-ban (Kincsecske). Francia nyelvű műve három részből áll: az elsőben teológiai, anatómiai, földrajzi, állattani, csillagászati, történelmi ismeretanyag olvasható, a másodikban Arisztotelész Nikomakhoszi etika-jából fordít és kommentál részleteket, a harmadikban Arisztotelész Poétika-ját értelmezi, egyben aktualizálja, szembeállítva az általa nagyobbra becsült olasz államrendet az alacsonyabbnak tartott francia monarchiával. Olasz nyelvű fő művét eredetileg Tesoro címmel látta el, később azért lett belőle kicsinyítve Tesoretto,, hogy megkülönböztessék a prózai Livres dou Trésor olasz nyelvű, s olykor verses fordításaitól, amelyek címe szintén Tesoro volt. A munka 2944 rímes settenarióból áll. Bevezetése a költő életének sorsfordító mozzanatát adja elő: hazaindulását Spanyolországból, amelyből mégsem lehetett hazatérés, mivel útközben értesült a guelfek vereségéről. Ezen elbúsulva úgy ment tovább, hogy azon vette magát észre: a főútról letértem, sötét erdőbe értem. Ebben már maga az Isteni színjáték szólal meg, amelyet Dante - mesterére emlékezve - pont e szavakkal kezd el. Ezután az erények birodalmába jut, ahol a különféle tulajdonságok allegóriái oktatják ki a jó erkölcsről. Brunetto Latini sosem tartott fenn iskolát, a fiatal Dante ismerte meg őt, de csupán úgy tekintette mesterének, ahogy Latini Cicerot. Hatása nem csupán az Isteni Színjáték intonációján és felépítésén érezhető, hanem legközvetlenebbül a Pokol XV. énekében, ahol „a teljes férfikorba még el sem ért” s „szertebolygva eltévedt” költő egyszer csak Latinivel találkozik, aki szodómia vétke miatt jutott pokolra. Brinetto Dantét fiának szólítja, ő meg Brunettót mesterének. Brunetto így búcsúzik Dantétől: „vedd gondjaidba Kincsemet” (vagyis a Trésor-t).
  • Nel 1280 contribuì notevolmente alla riconciliazione temporanea tra Guelfi e Ghibellini detta pace del Cardinal Latino. Più tardi (1284) presiedette il congresso dei sindaci in cui fu decisa la rovina di Pisa. Nel 1287 Brunetto Latini fu elevato alla dignità di Priore. Questi magistrati, in numero di dodici, erano stati previsti nella costituzione del 1282. La sua parola si faceva frequentemente sentire nei Consigli generali della repubblica. Era uno degli arringatori, od oratori, più frequentemente designati. Conservò integre le sue facoltà anche in età avanzata e morì nel 1294 (come cita il Villani) o nel 1295 (come affermato da altre fonti) lasciando una figlia, Bianca Latini, che nel 1248 aveva sposato Guido Di Filippo De' Castiglionchi. La tomba di Brunetto Latini è stata ritrovata nella chiesa di Santa Maria Maggiore di Firenze, ed è segnalata da un'antica colonnetta nella cappella a sinistra dell'altare maggiore.
  • Brunetto Latini was een Florentijnse schrijver, filosoof, humanist en staatsman. Latini, een Welf, was vele jaren kanselier van Florence en een van de allereerste humanisten. Hij werd in 1260 verbannen uit Florence en schreef in het Frans zijn meesterwerk, het encyclopedische Li livres dou tresor (kortweg Tresor), in ballingschap aan het Franse hof. Latini is bekend geworden als leermeester van Dante Alighieri, die hem vereeuwigde in De goddelijke komedie . Latini brandt volgens Dante in de hel, mogelijk als sodomiet, hoewel dit laatste niet expliciet vermeld wordt en er ook geen aanwijzingen zijn dat Latini homoseksueel was. Volgens Boccaccio heeft Latini deze positie mogelijk te wijten aan het middeleeuwse spreekwoord paedagogus ergo sodomiticus ("onderwijzer, dus sodomieter"). Dantevertaler André Pézard suggereert dat Latini niet veroordeeld is tot de hel wegens sodomie, maar omdat hij niet zijn best had gedaan om zijn van God gegeven taal (het Italiaanse volgare) te vervolmaken. Latini voorspelt Dante dat hij verbannen zal worden uit Florence.
  • Brunetto Latini, pisarz i polityk włoski. Florentyńczyk, syn Buonaccorso Latiniego, miejscowego notariusza. Wiadomo, że był żonaty; miał dwóch synów i córkę. W 1260 roku wszedł w skład poselstwa florenckiej komuny miejskiej do króla Kastylii, Alfonsa X Mądrego, które miało spowodować wystąpienie tego władcy przeciwko Manfredowi Hohenstaufowi. Misja zakończyła się jednak niepowodzeniem. Podczas powrotu otrzymał od swego ojca wiadomość o klęsce popieranego przez siebie stronnictwa gwelfów w bitwie pod Montaperti. Władzę we Florencji przejęli wspierani przez Hohenstaufów procesarscy gibelini, a Latini wyemigrował do Paryża. Tam, poza czynnościami notarialnymi, zajął się studiami i pracą pisarską. Właśnie wtedy powstały jego dzieła literackie ze Skarbcem wiedzy na czele. W marcu 1266 roku, kilka tygodni po klęsce i śmierci Manfreda Hohenstaufa pod Benewentem, Latini wrócił do Florencji, gdzie wpływy odzyskali gwelfowie, i zajął się już niemal tylko polityką. Przez ostatnich trzydzieści lat życia awansował na kolejne stanowiska w hierarchii urzędniczej, a ukoronowaniem tej kariery było dziesięcioletnie zasiadanie w wybieralnej florenckiej radzie miejskiej. Ponadto, w 1287 roku pełnił funkcję jednego z priorów. Zyskał szacunek wśród mieszkańców miasta, stając się dla nich ważnym autorytetem, co potwierdzają ponowne wybory do rady miejskiej, jak również dwa świadectwa pisane. Autorem pierwszego z nich jest florencki kronikarz Giovanni Villani: "W roku 1294 zmarł we Florencji pewien znakomity obywatel, imieniem Ser Brunetto Latini, który był wielkim filozofem i największym mistrzem retoryki, zarówno w umiejętności pięknego mówienia, jak i pisania (... ) był on pisarzem naszej komuny (... ) był inicjatorem i mistrzem ogłady dla Florentyńczyków, ucząc ich dbałości o piękną wymowę oraz umiejętności kierowania i rządzenia naszą republiką według polityki. " (tłum. M. Frankowska-Terlecka) Drugie świadectwo wystawił sam Dante Alighieri, który uważał Latiniego za swego ukochanego mistrza, jednak z niewiadomych przyczyn umieścił go w siódmym kręgu piekła (Piekło, pieśń XV), razem z cudzołożnikami. Przypuszczalnym powodem takiego potraktowania mogła być popełniona przez niego "zdrada" języka włoskiego na rzecz francuskiego w przypadku Skarbca wiedzy.
  • Brunetto Latini, foi um escritor, poeta e político italiano. Foi um dos tabeliães, políticos e autores de obras mais importantes em vernáculo italiano e francês.
  • Brunetto Latini, född omkring 1220 i Florens, död 1294, var en italiensk filosof, akademiker och statsman, som blivit odödlig genom Dante Alighieris verk Divina Commedia. Brunetto Latini föddes som son till guelfen Buonaccorso Latini, och tvingades därför under åren 1260-1266 gå i exil i Frankrike. Dessförinnan hade han i egenskap av ambassadör försökt vinna Alfonso el Sabio för sin sak att skydda Florens från Siena. När han 1266 återkom till Toscana utnämndes han till höga poster i staten, och var under ett tjugotal år mycket framgångsrik. Enligt Giovanni Villani var Latini en framstående retor, filosof och skribent, och många alster på vers och prosa av hans hand har bevarats till eftervärlden. Några av hans mest berömda skrifter tillkom under exilen, Tesoretto på italienska och Tresor, ett prosastycke på franska. Båda är encyklopediska sammanfattningar av samtidens kunskap. Vidare översatte han några arbeten av Cicero till italienska. I Dantes Commedia har Latini hamnat i helvetets tredje cirkel av sjunde kresten (Inferno XV), bland ”sodomiter”, vilket förbryllat forskare.
dbpprop:article
  • Brunetto Latini
dbpprop:hasPhotoCollection
dbpprop:reference
dbpprop:url
dbpprop:wikiPageUsesTemplate
rdf:type
rdfs:comment
  • Brunetto Latini (c. 1220 - 1294, he would sign his name Burnectus Latinus in Latin and Burnecto Latino in Italian) was an Italian philosopher, scholar and statesman.
  • Brunetto Latini war ein italienischer Staatsmann, Gelehrter und Schriftsteller, bekannt auch als Lehrer und väterlicher Freund Dantes.
  • Brunetto Latini un notari, filòsof, i canceller de la república florentina. Va ser un personatge clau del pensament polític humanista durant de l'Edat mitjana. Va néixer a Florència, fill de Buonaccorso Latini. Membre de la facció dels güelfs, va haver d'exiliar-se després de la derrota a la Batalla de Montaperti, que succeí mentre ell es trobava a Castella com a ambaixador a Alfons el Savi intentant d'obtenir ajuda per Florència i contra els Sienesos.
  • Brunetto Latini (~1220 - 1294) fue notario, filósofo, y canciller de la república florentina. Brunetto Latini es un personaje clave del pensamiento político humanista de la Edad Media central. Él se desarrolla en un medio intelectual laico con cuyo crecimiento se debe la consolidación de una esfera política autónoma dentro de la ciudad. La apertura progresiva de un amplio espectro de ciudadanos termina en un cambio en la práctica de la política cotidiana.
  • Brunetto Latini (latinaksi Burnectus Latinus, italiaksi myös Burnecto Latino) oli italialainen kirjailija, filosofi ja Dante Alighierin opettaja. Hän toimi firenzeläisten lähettiläänä Alfons X:n hovissa ja oli jonkin aikaa karkotettuna Ranskaan. Hän kirjoitti siellä pääteoksensa, ranskankielisen ensyklopedian. Hänen tuotantoonsa kuuluu myös Jumalaisen näytelmän edeltäjä Tesoretto. Hän esiintyy myös Danten helvetissä ikuisessa tulisateessa sodomiittien joukossa.
  • Brunetto Latini fut notaire, philosophe et chancelier de la république florentine au XIII siècle.
  • Fájl:Brunetto latini livre dou tresor. jpg Egy oldal a Livres dou Trésor egy középkori kéziratából Brunetto Latini olasz költő, író Dante mestere volt. Apja, Bonaccorso firenzei közjegyző, pártállására guelf, azaz pápapárti. 1260-ban Firenze követeként X. Alfonz királynál járt Spanyolországban, ahonnan azonban a szeptember 4.
  • Nel 1280 contribuì notevolmente alla riconciliazione temporanea tra Guelfi e Ghibellini detta pace del Cardinal Latino. Più tardi (1284) presiedette il congresso dei sindaci in cui fu decisa la rovina di Pisa. Nel 1287 Brunetto Latini fu elevato alla dignità di Priore. Questi magistrati, in numero di dodici, erano stati previsti nella costituzione del 1282. La sua parola si faceva frequentemente sentire nei Consigli generali della repubblica.
  • Brunetto Latini was een Florentijnse schrijver, filosoof, humanist en staatsman. Latini, een Welf, was vele jaren kanselier van Florence en een van de allereerste humanisten. Hij werd in 1260 verbannen uit Florence en schreef in het Frans zijn meesterwerk, het encyclopedische Li livres dou tresor (kortweg Tresor), in ballingschap aan het Franse hof. Latini is bekend geworden als leermeester van Dante Alighieri, die hem vereeuwigde in De goddelijke komedie .
  • Brunetto Latini, pisarz i polityk włoski. Florentyńczyk, syn Buonaccorso Latiniego, miejscowego notariusza. Wiadomo, że był żonaty; miał dwóch synów i córkę. W 1260 roku wszedł w skład poselstwa florenckiej komuny miejskiej do króla Kastylii, Alfonsa X Mądrego, które miało spowodować wystąpienie tego władcy przeciwko Manfredowi Hohenstaufowi. Misja zakończyła się jednak niepowodzeniem.
  • Brunetto Latini, foi um escritor, poeta e político italiano. Foi um dos tabeliães, políticos e autores de obras mais importantes em vernáculo italiano e francês.
  • Brunetto Latini, född omkring 1220 i Florens, död 1294, var en italiensk filosof, akademiker och statsman, som blivit odödlig genom Dante Alighieris verk Divina Commedia. Brunetto Latini föddes som son till guelfen Buonaccorso Latini, och tvingades därför under åren 1260-1266 gå i exil i Frankrike. Dessförinnan hade han i egenskap av ambassadör försökt vinna Alfonso el Sabio för sin sak att skydda Florens från Siena.
rdfs:label
  • Brunetto Latini
  • Brunetto Latini
  • Brunetto Latini
  • Brunetto Latini
  • Brunetto Latini
  • Brunetto Latini
  • Brunetto Latini
  • Brunetto Latini
  • Brunetto Latini
  • Brunetto Latini
  • Brunetto Latini
  • Brunetto Latini
owl:sameAs
skos:subject
foaf:depiction
foaf:page
is dbpprop:disambiguates of
is dbpprop:redirect of
is owl:sameAs of