| dbpprop:abstract
|
- Bohemond I, also spelled Bohemund or Boamund,, Prince of Taranto and Prince of Antioch, was one of the leaders of the First Crusade as he led the whole Crusader army until the conquest of Antioch.
- Bohemund von Tarent aus dem normannischen Adelsgeschlecht Hauteville war von 1085 bis 1111 Fürst von Tarent, ab 1096 einer der Führer des Ersten Kreuzzugs und Fürst von Antiochia. Bohemund war der älteste Sohn von Robert Guiskard und dessen erster Frau Alberada von Buonalbergo (Aubrée de Bonauberge). Eigentlich auf den Namen Marcus getauft, gab ihm sein Vater, nachdem er eine Geschichte über einen Riesen Buamundus gehört hatte, dem von Geburt an riesigen Kind den Namen Bohemund. Er nahm am griechischen Feldzug seines Vaters (1080-1085) gegen Alexios I. teil, und führte die Normannen während der Rückkehr seines Vaters nach Süditalien (1082-1084) bis nach Thessalien, wo er von Alexios schließlich zurückgeschlagen wurde. Nach des Vaters Tod (1085) wurde Bohemund mit Tarent belehnt, nicht jedoch mit dem lukrativeren Apulien, das Roberts Stiefbruder Roger I. von Sizilien erhielt. 1096 griffen Bohemund und sein Onkel Roger I. Amalfi an, das sich erhoben hatte, als Gruppen von Kreuzfahrern auf dem Weg nach Konstantinopel durch Italien zogen. Bohemund schloss sich ihnen mit seinen Leuten an, setzte über die Adria und zog über die alte Via Egnatia nach Osten. Er kam im April 1097 in Konstantinopel an, und war bei der Durchquerung Kleinasiens und der Schlacht von Doryläum dann der tatsächliche Anführer des Ersten Kreuzzugs. Anna Komnena, die Tochter des Kaisers, gibt in der Alexiade eine Beschreibung Bohemunds als einzigem der Kreuzfahrer; sie traf ihn zum ersten Mal, als sie 14 Jahre alt war und war von ihm fasziniert: Nun war [Bohemund] so, kurz gesagt, wie niemand zuvor im Land der Römer jemals gesehen worden war, weder von den Barbaren noch von den Griechen (da er wie ein Wunder für die Augen zu sehen war, und sein Ruf Furcht einflößend). Lasst mich die Erscheinung des Barbaren genauer beschreiben: seine Statur war so groß, dass er die Größten fast um eine Elle überragte, schmal in Taille und Hüfte, mit breiten Schultern, einem großen Brustkorb und mächtigen Armen. Und im Ganzen war der Körper weder zu schlank noch zu massig, sondern perfekt proportioniert und, man kann sagen, in Übereinstimmung mit dem Kanon des Polykleitos gebaut... Seine Haut war am ganzen Körper sehr weiß, und in seinem Gesicht war die Weiße durch Röte gemäßigt. Sein Haar war gelblich, hing aber nicht bis auf die Hüften herab wie bei den anderen Barbaren; da der Mann nicht übertrieben stolz auf seine Haare war, trug er es bis zu den Ohren kurz geschnitten. Ob sein Bart rötlich war oder in einer anderen Farbe, kann ich nicht sagen, da das Rasiermesser sehr eng darüber gefahren war und eine Oberfläche glatter als Kreide hinterlassen hatte... Seine blauen Augen deuteten sowohl einen hohen Sinn als auch Würde an; seine Nase und Nasenlöcher atmeten frei die Luft; seine Brust entsprach seinen Nasenlöchern, und seine Nasenlöchern... der Breite seiner Brust. Die Natur seiner Nasenlöcher hat dem hohen Sinn, der aus seinem Herzen sprudelt, freien Durchgang gegeben. Eine gewisse Anmut umgab diesen Mann, wurde aber teilweise getrübt durch einen allgemeine Eindruck des Schrecklichen... Er war in Sinn und Körper so gemacht, dass Mut und Leidenschaft in ihm ihren Höhepunkt entgegen strebten und sich nach dem Krieg sehnten. Sein Witz war vielfältig und listig und in der Lage, aus jeder Notlage einen Ausweg zu finden. Im Gespräch war er gut unterrichtet, und die Antworten, die er gab, waren ganz unwiderlegbar. Dieser Man von solch einem Format und solchem Charakter war dem Kaiser nur im Schicksal, in der Beredsamkeit und anderen Gaben der Natur unterlegen. Als Politiker war Bohemund entschlossen, den Enthusiasmus der Kreuzfahrer für seine eigenen Ziele einzuspannen. Er war der erste, der (im Oktober 1097) vor Antiochia Stellung bezog und hatte großen Anteil an der Belagerung der Stadt. Durch Verrat gelang am 2. Juni 1098 die Eroberung Antiochias, aber erst der Sieg über Kerbogas großes Ensatzheer in einer folgenden zweiten Belagerung sicherte den Besitz der Stadt, die Bohemund auch gegen Raimund IV. von Toulouse im Folgenden als eigenes Fürstentum behauptete. Im Januar 1099 wurde Bohemund vom Apostolischen Legaten Daimbert von Pisa dann offiziell mit dem Fürstentum belehnt. Bohemund blieb in Antiochia, während die übrigen Kreuzfahrer sich auf den Weg nach Süden machten, zur Belagerung Jerusalems. Erst zum Ende des Jahres 1099 pilgerte er zusammen mit Balduin von Boulogne nach Jerusalem und erfüllte damit sein Kreuzzugsgelübde. Nach dem Tod des Gottfried von Bouillon am 18. Juli 1100 wurde Bohemund auch die Krone von Jerusalem angetragen. Die Annahme wurde ihm aber unmöglich, da er noch im selben Jahr in die Gefangenschaft des Danischmenden-Emirs Danischmend Ghazi geriet, aus der er sich erst 1103 dank der Großzügigkeit eines armenischen Fürsten loskaufen konnte. Nach einer erfolglosen Unternehmung gegen Hârran, die seine Pläne vereitelte, sein Herrschaftsgebiet nach Osten auszudehnen, kehrte Bohemund 1104 wieder nach Italien zurück, um ein Heer zu sammeln. Auf seiner Reise durch Europa gewann er die Hand von Konstanze, der Tochter des französischen Königs Philipp I.. Abt Suger von Saint-Denis beschrieb die Hochzeit wie folgt: Bohemund kam nach Frankreich, um mit allen Mitteln die Hand von Herrn Ludwigs jüngere Schwester Konstanze zu erlangen, einer jungen Frau von außergewöhnlicher Erziehung, eleganter Erscheinung und schönem Gesicht. So groß war der Ruf der Tapferkeit des französischen Königreichs und des Herrn Ludwig, dass sogar die Sarazenen bei der Aussicht auf diese Hochzeit erschreckt waren. Sie war nicht versprochen, da sie die Vereinbarung mit Hugo, Graf von Troyes, gebrochen hatte, und eine weitere ungeeignete Partie zu vermeiden wünschte. Der Fürst von Antiochia war erfahren und reich sowohl an Geschenken als auch Versprechen; er verdiente die Heirat völlig, die mit großem Prunk durch den Bischof von Chartres in Anwesenheit des Königs, der Herrn Ludwig und vieler Erzbischöfe, Bischöfe und Edelmänner des Reiches zelebriert wurde. Geblendet durch diesen Erfolg, entschloss sich Bohemund, seine Armee nicht für die Verteidigung Antiochias gegen die Griechen, die ihn nach Harran von Kilikien aus angegriffen hatten, sondern für den direkten Angriff auf sie einzusetzen. Er wandte sich gegen Epirus, belagerte Durazzo, aber Alexios I. , unterstützt von Venedig, erwies sich als zu stark, so dass Bohemund sich 1108 dem erniedrigenden Vertrag von Devol unterwerfen musste, in dem er den byzantinischen Kaiser als Lehnsherren anerkannte. Bohemund starb 1111, ohne in den Osten zurückzukehren, und wurde in Canosa in Apulien begraben. Siehe auch: Geschichte von Tarent
- Bohemund z Tarentu byl italo-normanský válečník a dobrodruh, kníže z Tarentu a jeden z předních účastníků první křížové výpravy. Bohemund byl nejstarším synem Roberta Guiscarda, normanského dobyvatele posledních byzantských provincií v Itálii, Kalábrii a Apulii. Již v mládí se Bohemund vydal se svým otcem Robertem na válečné tažení proti Byzantské říši, ale navzdory několika vítězným bitvám s byzantskými vojsky se Normané na Balkáně nikdy trvale neudrželi. Po smrti Roberta Guiscarda se Bohemund dostal do války o dědictví s vlastními příbuznými, kteří ho připravili o velkou část majetku. Roku 1096 uviděl velkou příležitost v podobě vyhlášení první křížové výpravy. Připojil se k ní spolu se svým synovcem Tankredem a kontingentem normanských rytířů a stal se jedním z jejích předních vůdců. Výrazně se podílel na vítězství křižáků nad tureckými vojsky v údolí Dorylaeum (1097) a obléhání Antiochie (1098). Poté, co křižáci Antiochii dobyli, prohlásil ji Bohemund svým vlastnictvím a založil tak druhý křižácký stát ve Svaté zemi – Antiochijské knížectví. Křižáci však před tažením do Svaté země odpřisáhli byzantskému císaři Alexiovi, že všechna dobytá území, patřící v minulosti k Byzanci, budou říši předána zpět. Vyhlášením nezávislé vlády v Antiochii Bohemund tuto přísahu otevřeně porušil. Císař proto vyslal na východ armádu, aby Antiochii získal pro říši zpět. Antiochijské knížectví, oslabené vojenskou porážkou od tureckých vojsk, bylo byzantskou invazí vážně ohroženo a Bohemund se rozhodl vrátit zpět do Itálie pro posily. Po návratu do Evropy byl oslavován jako hrdina a jeho plány na tažení proti Byzantské říši podpořil papež Paschalis II. Francouzský král Filip I. dal Bohemundovi za ženu svou dceru Konstancii. Bohemundovo tažení proti Byzanci roku 1107 bylo zaměřeno na přístavní město Dyrrhachion, ležící na pobřeží Jaderského moře. Byzantinci však na útok byli připraveni, Normany obklíčili a výprava skončila naprostým neúspěchem. Bohemund pak již do boje nikdy nevytáhl a zemřel roku 1111 v ústraní. Raoul z Caen jej označil za magni nominis heros (hrdinu s velkou pověstí).
- Bohemundo I de Tarento o Bohemundo I de Antioquía,, Príncipe de Tarento y después príncipe de Antioquía. Junto a su padre, Roberto Guiscardo, lucho férreamente contra el Imperio Bizantino. Fue uno de los más importantes líderes de la Primera Cruzada, en donde consiguió ser príncipe de los territorios recientemente conquistados de Antioquía. Tras ser apresado por los musulmanes y escapar a Francia, logró casarse con la hija del Rey Felipe I de Francia. Tras ser derrotado en su último intento de atacar al emperador bizantino Alejo I Comneno, se vio obligado a firmar el Tratado de Diabolis, un humillante pacto que destruyó su carrera militar y política.
- Bohemund oli Taranton ruhtinas ja myöhemmin myös Antiokian ruhtinas. Hän oli Apulian ja Calabrian herttuan Robert Guiscardin vanhin poika tämän ensimmäisestä avioliitosta Buonalbergon Alberadan kanssa. Bohemund otti osaa isänsä suuren sotaretkeen Bysantin valtakuntaa vastaan vuosina 1080–1085. Sillä välin kun hänen isänsä oli Italiassa vuosina 1082–1084 Bohemund johti normannijoukkoja. Hän hyökkäsi Thessaliaan ja pääsi aina Larissaan asti, ennen kun keisari Aleksios I Komnenos löi normannit. Vuonna 1085 Guiscard kuoli. Bohemundin nuorempi velipuoli Roger Borsa (Robert Guiscardin toisesta avioliitosta Sikelgaitan kanssa) peri Apulian. Bohemund peri Bysantilta vallatut alueet, mutta nämä menetettiin pian. Lohdutukseksi Sikelgaita antoi Bohemundille Taranton ruhtinaskunnan siitä hyvästä että tämä luopui vaatimuksistaan herttuakuntaan. Bohemund otti osaa ensimmäiseen ristiretkeen enemmänkin siitä syystä että saisi vallata kreikkalaisia maita, kun uskonnollisista syistä. Bohemund keräsi kokoon hyvin varustetun armeijan normanneista, ehkä ristiretken parhaimman. Kun hän saapui Konstantinopoliin vannoi hän, muista ristiretken johtajista poiketen, muitta mutkitta keisarin vaatiman valan. Aleksioksen tytär, historioitsija Anna Komnena, oli erityisen kiinnostunut Bohemundista ja hän antaakin hänestä sympaattisen kuvauksen isänsä elämäkerrassa. Kun ristiretki saapui Antiokiaan Bohemund otti kaupungin piirityksen johtoonsa. Kun kaupungin lopulta vallattiin vuonna 1098 Bohemund julisti itsensä Antiokian ruhtinaaksi. Vuonna 1100 Bohemund jäi danishmendien vangiksi ja hänet päästettiin vapaaksi vasta vuonna 1103. Tämän jälkeen hän kärsi tappioita niin muslimeja kun kreikkalaisia vastaan. Hän palasi Italiaan keräämään lisää apua. Tällä matkalla hän nai Ranskan kuninkaan Filip I:n tyttären Constancen. Kerättyään lisäjoukkoja Bohemund ei palannutkaan Antiokiaan vaan päätti jälleen hyökätä Bysantin valtakuntaa vastaan. Bohemundin joukot kukistuivat sen jälkeen kun keisari Aleksios sai venetsialaiset avukseen. Bohemundin oli allekirjoitettava nöyryyttävä Devolin rauha vuonna 1108. Rauhansopimuksen mukaan hänestä tuli Aleksioksen vasalli. Bohemund palasi Italiaan murtuneena miehenä. Hän ei koskaan palannut Lähi-itään.
- Bohémond de Tarente ou Bohémond de Hauteville ou encore Bohémond I d'Antioche le Grand (autant par sa taille que par son prestige),, était le fils aîné de Robert Guiscard, et de sa première épouse Aubrée de Buonalbergo ou de Bourgogne.
- I. Bohemund tarantói herceg és Antiochia fejedelme volt az első keresztes hadjárat egyik vezetője. Bohemund San Marco Argentanóban, Calabriában született Robert Guiscard Viscardi Viscardus, Puglia és Calabria hercegének és első feleségének Buonalbergói Alberadának legidősebb fiaként. A keresztségben a Márk nevet kapta, de apja mindig Bohemundnak hívta a legendás óriás (Buamundus gigas) után.
- ボエモン1世(Bohemund I, 1058年頃 - 1111年3月3日サン・マルコ・アルジェンターノ)は、第1回十字軍の指導者の一人で、後にアンティオキア公。ノルマン人のカラブリア公ロベルト・イル・グイスカルドの長男。 当初、父の東ローマ遠征に従い、ギリシアで戦う。1085年の父の死後、アドリア海以東の所領を受け継ぎ、タラント公等になる。1096年の第1回十字軍に参加し、事実上の指導者の一人になる。第1回十字軍の成功は彼の手腕に帰すと考えるものも多いが、エルサレム攻略には加わらず、アンティオキア公になる。ボエモンはアンティオキア公国をエルサレム王国以上の大国にするつもりだったが、1100年にアナトリアのイスラム地方政権ダニシュメンド朝に敗れ、1103年まで捕虜となった。その間に、東ローマ皇帝アレクシオス1世コムネノスの支援を得て、トゥールーズ伯レイモンがトリポリ伯領を創設し、アンティオキア公国の拡大を防いだ。その後、フランス王女コンスタンス(フィリップ1世の長女)と結婚し、東ローマ帝国と争ったが結局敗れ、その宗主権を認め、1111年に失意のうちに死んだ。摂政を務めていた甥のタンクレードが公位を継いだものの程なく亡くなり、続いて息子のボエモン2世が後を継いだ。 なお、ボエモンというのは彼の偉丈夫な身体を表した通称で、本名はマルコと言った。
- Bohemund I de Guiscard (ook wel Bohemond) was heer van Tarente en later vorst van Antiochië en een van de leiders van de Eerste Kruistocht. Bohemund was de oudste zoon van Robert Guiscard, Graaf van Apulië en Calabrië en diens eerste vrouw Alberada van Buonalbergo (ca. 1033-1122). Bohemund vocht aan de zijde van Robert tegen het Byzantijnse Rijk (1080-1085), waarbij ze wisten door te dringen tot in Larissa (Griekenland), maar uiteindelijk door keizer Alexius I werden verjaagd. Na het overlijden van zijn vader volgde een verdeling van het rijk. De landerijen aan de Adriatische kust werden al gauw ingenomen door het Byzantijnse Rijk, en Apulië werd ingenomen door Bohemunds broer Rogier I van Sicilië, die ook de steden Otranto en Tarente op Bohemund probeerde te veroveren. Eind 1085 wist Bohemund de laatstgenoemde twee steden te heroveren, en uiteindelijk sloten de broers vrede in maart 1086.
- Bohemond I (også stavet Bohemund eller Boamund; ca 1058–3. mars 1111), prins av Taranto og prins av Antiokia, var en av lederne i det første korstog siden han ledet hele korsfarerhæren frem til erobringen av Antiokia.
- Boemund I de Hauteville – książę Antiochii 1098–1111, jeden z przywódców I krucjaty. Na chrzcie nadano mu imię Marc, później przyjął jednak imię Boemund, legendarnego olbrzyma.
- Boemundo I de Antioquia, o Grande, Boemundo de Taranto ou Boemundo de Hauteville, príncipe de Taranto, foi o primeiro príncipe de Antioquia e um dos líderes da Primeira Cruzada. Era o primogénito de Roberto Guiscardo, duque de Apúlia e Calábria, com a sua primeira esposa Alberada de Buonalbergo. Foi baptizado com o prenome de "Marco", mas passaria a ser chamado Boemundo pelo seu pai, em honra a um gigante lendário, Buamundus gigas.
- Файл:Gustave dore crusades bohemond alone mounts the rampart of antioch. jpg Bohemond mounts the ramparts of Antioch alone, in an engraving by Гюстав Доре. Боэмунд Тарентский — Крестоносец, первый князь Антиохии с 1098 года, сын Роберта Гвискара, герцога Апулии и Калабрии, двоюродный брат Рожера II, первого короля Сицилийского королевства. Активнейший участник Первого крестового похода. В 1097 году осаждал Никею. В 1098 году взял штурмом Антиохию и основал Княжество Антиохии, существовавшее 170 лет. В 1100 году попал в плен к эмиру Данишменду. В 1103 году был выкуплен из плена. В 1104 году отправился за помощью в Италию. В 1106 году поехал во Францию, где встречался с французским и английским королями. Женился на Констанции, дочери французского короля Филиппа. В 1107 году напал на Византию, но был разбит и заключил невыгодный мир. Умер в 1111 году.
- Bohemund I (även stavat som Bohemond, Boamund eller Boamundus), född cirka 1058, död den 3 mars 1111, var furste av Taranto och Antiochia. Bohemund var en av de främsta ledarna av det första korståget och dess överbefälhavare från och med hans rådiga och hårdnackade motstånd mot turkarna vid Slaget vid Dorylaeum den 1 juli 1097 tills hans dristiga erövring av det tungt befästa Antiochia i maj 1098, då han enligt legenden var den förste att nattetid klättra över ett obevakat muravsnitt och med endast femtio normandiska riddare hålla stadens försvarare stångna länge nog för att släppa in resten av korsfararna genom stadsportarna. Efter segern bildades furstendömet Antiochia som en av korsfararstaterna. Han var äldste son till den normandiske erövraren Robert Guiscard som med sin bror Roger skapat sig vidsträckta besittningar på Italiens sydspets, på Sicilien. Bohemund avstod efter att han befäst sin maktställning som herre över Antiochia från att följa med korståget ner i Palestina för att erövra Jerusalem, utan kvarstannade i Antiochia och skapade ett eget österländskt furstendöme. Hans kamplystne systerson Tancred var dock en av de första att storma Jerusalems murar när staden föll 1099. Bohemund reste efter en tid tillbaka till Europa där han gifte sig med Constance, en fransk prinsessa, och sökte sedan med en nyrustad här strid med Kejsar Alexius I Komnenus av det bysantinska riket som dock visade sig för starkt för honom varvid han tvingades acceptera bysantinsk överhöghet över Antiokia. Han dog den 3 mars 1111 i staden Canosa di Puglia i Apulien.
- I. Boemondo (yahut Bohemund veya Boamund) d. y.1058–ö. 3 Mart 1111 bir Norman Prensi, Taranto Prensliği Prensi ve Antakya Prensliği prensi idi. Birinci Haçlı seferi'ne katılmış ve Antakya'nın Haçlılar tarafından kuşatılıp fethine kadar tüm Haçlı ordusunun Anadolu'yu geçişinde efektif komutanlığını yapmıştır.
- (塔兰托的)博希蒙德一世(约1058年—1111年3月3日)第一次十字军东征的主要将领。他是西西里的诺曼统治者卡拉布里亚公爵罗贝尔·吉斯卡尔的长子,被父亲封为塔兰托伯爵。 1098年第一次十字军攻陷萨拉森人在叙利亚的防卫重镇安条克后,在该城建立了完全照搬欧洲封建制度的十字军国家安条克公国。塔兰托的博希蒙德被封为安条克亲王(称博希蒙德一世),作为这个公国的世袭统治者,并奉命驻守在那里。但他在与突厥人的战斗中失败被俘。
|
| rdfs:comment
|
- Bohemond I, also spelled Bohemund or Boamund,, Prince of Taranto and Prince of Antioch, was one of the leaders of the First Crusade as he led the whole Crusader army until the conquest of Antioch.
- Bohemund von Tarent aus dem normannischen Adelsgeschlecht Hauteville war von 1085 bis 1111 Fürst von Tarent, ab 1096 einer der Führer des Ersten Kreuzzugs und Fürst von Antiochia. Bohemund war der älteste Sohn von Robert Guiskard und dessen erster Frau Alberada von Buonalbergo (Aubrée de Bonauberge). Eigentlich auf den Namen Marcus getauft, gab ihm sein Vater, nachdem er eine Geschichte über einen Riesen Buamundus gehört hatte, dem von Geburt an riesigen Kind den Namen Bohemund.
- Bohemund z Tarentu byl italo-normanský válečník a dobrodruh, kníže z Tarentu a jeden z předních účastníků první křížové výpravy. Bohemund byl nejstarším synem Roberta Guiscarda, normanského dobyvatele posledních byzantských provincií v Itálii, Kalábrii a Apulii.
- Bohemundo I de Tarento o Bohemundo I de Antioquía,, Príncipe de Tarento y después príncipe de Antioquía. Junto a su padre, Roberto Guiscardo, lucho férreamente contra el Imperio Bizantino. Fue uno de los más importantes líderes de la Primera Cruzada, en donde consiguió ser príncipe de los territorios recientemente conquistados de Antioquía. Tras ser apresado por los musulmanes y escapar a Francia, logró casarse con la hija del Rey Felipe I de Francia.
- Bohemund oli Taranton ruhtinas ja myöhemmin myös Antiokian ruhtinas. Hän oli Apulian ja Calabrian herttuan Robert Guiscardin vanhin poika tämän ensimmäisestä avioliitosta Buonalbergon Alberadan kanssa. Bohemund otti osaa isänsä suuren sotaretkeen Bysantin valtakuntaa vastaan vuosina 1080–1085. Sillä välin kun hänen isänsä oli Italiassa vuosina 1082–1084 Bohemund johti normannijoukkoja.
- Bohémond de Tarente ou Bohémond de Hauteville ou encore Bohémond I d'Antioche le Grand (autant par sa taille que par son prestige),, était le fils aîné de Robert Guiscard, et de sa première épouse Aubrée de Buonalbergo ou de Bourgogne.
- I. Bohemund tarantói herceg és Antiochia fejedelme volt az első keresztes hadjárat egyik vezetője. Bohemund San Marco Argentanóban, Calabriában született Robert Guiscard Viscardi Viscardus, Puglia és Calabria hercegének és első feleségének Buonalbergói Alberadának legidősebb fiaként. A keresztségben a Márk nevet kapta, de apja mindig Bohemundnak hívta a legendás óriás (Buamundus gigas) után.
- Bohemund I de Guiscard (ook wel Bohemond) was heer van Tarente en later vorst van Antiochië en een van de leiders van de Eerste Kruistocht. Bohemund was de oudste zoon van Robert Guiscard, Graaf van Apulië en Calabrië en diens eerste vrouw Alberada van Buonalbergo (ca. 1033-1122). Bohemund vocht aan de zijde van Robert tegen het Byzantijnse Rijk (1080-1085), waarbij ze wisten door te dringen tot in Larissa (Griekenland), maar uiteindelijk door keizer Alexius I werden verjaagd.
- Bohemond I (også stavet Bohemund eller Boamund; ca 1058–3. mars 1111), prins av Taranto og prins av Antiokia, var en av lederne i det første korstog siden han ledet hele korsfarerhæren frem til erobringen av Antiokia.
- Boemund I de Hauteville – książę Antiochii 1098–1111, jeden z przywódców I krucjaty. Na chrzcie nadano mu imię Marc, później przyjął jednak imię Boemund, legendarnego olbrzyma.
- Boemundo I de Antioquia, o Grande, Boemundo de Taranto ou Boemundo de Hauteville, príncipe de Taranto, foi o primeiro príncipe de Antioquia e um dos líderes da Primeira Cruzada. Era o primogénito de Roberto Guiscardo, duque de Apúlia e Calábria, com a sua primeira esposa Alberada de Buonalbergo. Foi baptizado com o prenome de "Marco", mas passaria a ser chamado Boemundo pelo seu pai, em honra a um gigante lendário, Buamundus gigas.
- Файл:Gustave dore crusades bohemond alone mounts the rampart of antioch. jpg Bohemond mounts the ramparts of Antioch alone, in an engraving by Гюстав Доре.
- Bohemund I (även stavat som Bohemond, Boamund eller Boamundus), född cirka 1058, död den 3 mars 1111, var furste av Taranto och Antiochia.
- I. Boemondo (yahut Bohemund veya Boamund) d. y.1058–ö. 3 Mart 1111 bir Norman Prensi, Taranto Prensliği Prensi ve Antakya Prensliği prensi idi. Birinci Haçlı seferi'ne katılmış ve Antakya'nın Haçlılar tarafından kuşatılıp fethine kadar tüm Haçlı ordusunun Anadolu'yu geçişinde efektif komutanlığını yapmıştır.
|