| dbpedia-owl:abstract
|
- Beggars Banquet (dt. „Bettler-Bankett“) ist das siebte in Großbritannien veröffentlichte Studioalbum der Rolling Stones.
- Beggars Banquet – siódmy w Wielkiej Brytanii i dwunasty w Stanach Zjednoczonych album grupy The Rolling Stones. Był to ostatni album z udziałem Briana Jonesa przed jego śmiercią. W 2003 album został sklasyfikowany na 57. miejscu listy 500 albumów wszech czasów wg magazynu Rolling Stone.
- Beggars Banquet è un album dei Rolling Stones, l'ottavo della discografia inglese e il dodicesimo di quella americana. Pubblicato nel 1968, il 6 dicembre in Inghilterra e il 7 dicembre negli Stati Uniti.
- Beggars Banquet is the seventh British and ninth American studio album by the English rock band The Rolling Stones. It was released in December 1968 by Decca Records in the United Kingdom and London Records in the United States. It marked a return to the band's R&B roots, generally viewed as more primal than the conspicuous psychedelia of Their Satanic Majesties Request. It also started off a string of four LPs that is usually regarded as the band's finest work.
- Beggars Banquet — седьмой студийный альбом английской рок-группы The Rolling Stones, выпущенный в декабре 1968 года на London Records в США, и на Decca Records в Великобритании. Альбом ознаменовал возвращение группы к ритм-н-блюзовым корням.
- Beggars Banquet — музичний альбом гурту The Rolling Stones. Виданий 6 грудня 1968 року лейблами London, Decca. Загальна тривалість композицій складає 39:47. Альбом відносять до напрямку рок, блюз.
- Beggars Banquet on brittiläisen rockyhtye The Rolling Stonesin joulukuussa 1968 julkaistu albumi. Albumilla yhtye palasi sille perinteisempään rhythm and blues -musiikkiin edellisen albumin Their Satanic Majesties Requestin psykedeelisten vaikutteiden jälkeen. Paluusta musiikillisille juurille vihjasi tosin jo alkukesästä julkaistu single "Jumpin' Jack Flash", joka nousi listaykköseksi Britanniassa. Albumi oli ensimmäinen, jonka tuotti Jimmy Miller ja jäi samalla viimeiseksi, jolla kitaristi Brian Jones oli kunnolla mukana. Beggars Banquetin tunnetuin kappale on avausraita "Sympathy for the Devil". Myös b-puolen aloittava "Street Fighting Man" luetaan yhtyeen klassikoihin. Joulukuun 11. päivä yhtye kuvasi The Rolling Stones Rock and Roll Circus -konserttielokuvan yhdessä muiden huippuartistien kanssa tarkoituksenaan promotoida uutta albumia. Yhtye kuitenkin hyllytti esityksen ja se julkaistiin vasta vuonna 1996. Levyn alkuperäistä Barry Feinsteinin suunnittelemaa kansikuvaa, jossa oli kuvattuna WC, jonka seinillä on kirjoitusta, ei aikoinaan hyväksytty levy-yhtiössä (kts. ylin kuva). Täten albumi julkaistiin alun perin sovinnaisemmalla kannella varustettuna (kts. muut kannet; alempi kuva). Idea korvaavaan kansikuvaan tuli The Beatlesin nimikkoalbumista, joka oli julkaistu vain noin paria viikkoa ennen Beggars Banquetia. Alkuperäisellä kansikuvalla varustettuna albumi julkaistiin vasta vuonna 1984, jolloin albumista ilmestyi ensimmäinen cd-versio. Vuonna 2003 Rolling Stone -lehti valitsi albumin kaikkien aikojen top 500 -albumilistallaan sijalle 57.
- Beggars Banquet est le septième album des Rolling Stones. Sorti fin 1968, il est considéré par les critiques comme leur premier véritable chef-d'œuvre. Après les premiers albums qui contenaient de nombreuses reprises et les errances psychédéliques (Their Satanic Majesties Request - 1967), les Stones ont trouvé leur voie et vont marquer la décennie à venir. C'est leur premier album produit par Jimmy Miller, association qui se poursuivra jusqu'en 1972. C'est aussi le dernier album fini avec Brian Jones. Des guitares, seules les parties de guitare slide sur No Expectations peuvent lui être attribuées, mais on le trouve aussi a l'harmonica, au mellotron, et, sur Street Fighting Man, au sitar et au tambûr. Keith Richards assure la quasi totalité des guitares dont beaucoup sont acoustiques afin de donner une épaisseur caractéristique au son. Parmi les invités qui participent à l'enregistrement, on trouve Nicky Hopkins au piano, Eric Clapton à la guitare et probablement Steve Winwood. Beggars Banquet marque le retour des Rolling Stones aux sources de leur inspiration musicale. Jamais le blues n'avait été aussi présent, aussi pur que sur cet opus qui donne le ton pour les années à suivre. C'est également l'occasion pour eux de marquer leur opposition aux Beatles, à la fois sur le plan politique (le rageur Street Fighting Man fait écho au pacifiste Revolution des Fab Four) et sur le plan philosophique (Sympathy for the Devil est l'un des plus beaux exemples de provocation des Stones). Le disque semble curieusement à contre-courant de l'inspiration hippie de l'époque et relance la popularité du groupe. Jean-Luc Godard filme une partie de l'enregistrement de l'album qui sortira sous le titre Sympathy for the Devil ou One plus one. Deux pochettes différentes existent pour l'album. Au moment de la sortie du disque, Decca, la maison de disques, insiste pour une pochette blanche genre carton d'invitation alors que les Stones veulent une photo de graffiti sur murs de toilette. Le désaccord retarde la sortie du disque de deux mois et c’est finalement la maison de disques qui l’emporte. Cependant lors de la réédition en CD, la photo de toilettes, refait son apparition.
- ベガーズ・バンケット(Beggars Banquet)は、1968年にリリースされたローリング・ストーンズのアルバム。『サタニック・マジェスティーズ』で過度にサイケ色が強まった方向性を、彼らのルーツであるリズム・アンド・ブルースに立ち戻った作品と言える。 長期に及んだ1967年の『サタニック・マジェスティーズ』セッションに続いて、ミック・ジャガーはバンドがその方向性を決定づけるプロデューサーが必要であると考え、1968年初めにスペンサー・デイヴィス・グループやトラフィックのプロデューサーであったジミー・ミラーの招聘を決定した。結果は成功し、ミラーは1973年までローリング・ストーンズと仕事を行った。 バンドは7月のリリースを目標にして3月にレコーディングを開始した。最初のシングル曲「ジャンピング・ジャック・フラッシュ」は5月にリリースされ大ヒットする。誰もが「悪魔を憐れむ歌」や「ストリート・ファイティング・マン」といったバンドの新しい方向性に興奮した一方、ブライアン・ジョーンズはそれには加わらずレコーディングへの参加は非常に少なかった。「ストリート・ファイティング・マン」でシタール、「ノー・エクスペクテーションズ」でスライド・ギターを演奏したが、ギターの大半はキース・リチャードによるものであった。ブライアンはスタジオに現れても何をするでもない様子で佇み、その様子はジャン=リュック・ゴダールによる『ワン・プラス・ワン』に描かれている。バンドの他のメンバーはブライアンの解雇と新メンバーの採用を考え始めるようになった。 6月までにイギリスでのレコーディングは終了し、最終オーヴァーダビングが7月にロサンゼルスで行われた。アルバムジャケットのデザインは当初トイレの落書きの写真であったが、デッカ・レコードはその提案を直ちに拒絶した。 アメリカのディストリビューターであるロンドン・レコードもデッカの決定を支持し、バンドの不満は高まった。ストーンズはその報復としてデッカとロンドンの態度が軟化するまでアルバムを提供しなかった。しかしながら11月までにストーンズは12月に招待状を真似た単純なジャケットでリリースすることをしぶしぶ認め、屈服することとなった。金色で縁取られた薄クリーム色のジャケットには「Rolling Stones Begger's Banquet」と真ん中に、左下隅に「R.S.V.P. 」('Réponse s'il vous plait, ご返事願います、の略)と黒字で記入された。ビートルズが二週間前に『ホワイト・アルバム』をリリースしていたことで、幾人かの評論家はストーンズが再びビートルズを今度は単純なジャケットで真似たとして非難した。1986年のリマスターで最初拒絶されたジャケット写真が採用されることとなり、現在発売される本作ジャケットはトイレの写真が採用されている。 論争となったアートワークとは異なり、音楽に関してはほとんどの批評家がその曲と彼らのルーツへの回帰を高く評価した。また本作は『サタニック・マジェスティーズ』で下がったバンドの評価を回復することに寄与した。イギリスでは3位、アメリカでは5位とプラチナ・アルバムを獲得し、ストーンズは彼らが進むべき方向性を確認した。 1968年12月10日と11日にバンドは本作のプロモーションとして、『ローリング・ストーンズ・ロックンロール・サーカス』と名付けられたTVショウを、ジョン・レノン、エリック・クラプトン、ザ・フーなど多数のゲストを招いて収録した。撮影終了後にその出来に納得しなかったミックの意向で放映は取りやめとなったが、1996年にビデオとサウンドトラックCDがアブコ・レコードよりリリースされた。 2002年に本作は「ローリング・ストーン」誌のグレーティスト・アルバム500で57位に選出された。2003年にはTVネットワークのVH1がグレーティスト・アルバムで67位に選出した。 2002年8月にアブコ・レコードよりリマスターされた上で、SACDとのハイブリッドCDとしてデジパック仕様で再発された。また、ある時期までのマスターは現行マスターに比べてピッチが若干遅く、キーが不明瞭になっている曲がいくつか存在した。
- A Beggars Banquet a The Rolling Stones együttes hetedik stúdióalbuma, amely 1968. december 6-án jelent meg. A zenekar visszatért a blueshoz, amit a kritikusok és a rajongók is kedvezően fogadtak a Their Satanic Majesties Request mesterkélt pszichedeliája után. Az előző album sokáig húzódó felvételei után Mick Jagger úgy gondolta, hogy szükség van valakire a stúdióban, aki kezében tartja a dolgokat. 1968 elején felkérte Jimmy Millert, a Spencer Davis Group és a Traffic producerét, hogy segítsen a munkában. Miller és a Stones együttműködése sikeresnek bizonyult, ám 1973-ban mégis szakítottak. A Beggars Banquet felvételei márciusban kezdődtek, az album megjelenését júliusra tervezték. Az egyik első dal, ami elkészült, a Jumpin' Jack Flash volt, ami májusban kislemezen jelent meg. Ez volt a Rolling Stones utolsó albuma, melynek készítésében Brian Jones érdemben részt vett. Slide gitározott a No Expectations-ben és a Jigsaw Puzzle-ben, szájharmonikázott a Dear Doctor-ban és a Prodigal Son-ban, szitáron és tamburán játszott a "Street Fighting Man"-ben, és mellotronon a "Stray Cat Blues"-ban. Dave Mason, a Traffic gitárosa is közreműködött az albumon: lehetséges, hogy ő szájharmonikázott a Dear Doctor-ban, de az biztos, hogy a Street Fighting Man-ben shehnai-on, egy fúvós hangszeren, a Factory Girl-ben pedig egy mandolin hangját utánzó mellotronon játszott. Júniusra a felvételek szinte teljesen készen voltak, csak néhány rájátszást és a végső keverést csinálták júliusban, Los Angelesben. Az eredeti borítótervet – egy összefirkált illemhelyet – a Decca Records és a London Records is visszautasította, ezért vártak a megjelentetéssel. A Stones novemberre beadta a derekát, az album decemberben egy meghívót ábrázoló csomagolásban jelent meg. Ennek nyomán a zenekart újfent a Beatles másolásával vádolták: ők novemberben jelentették meg The Beatles című dupla albumukat, mely minimalista borítója nyomán Fehér Albumként vált ismertté. A Beggars Banquet eredeti borítóját az 1984-ben kiadott CD-változaton engedték megjelenni. Szerepel az 1001 lemez, amit hallanod kell, mielőtt meghalsz című könyvben.
- Beggars Banquet is een album van de Engelse rockband The Rolling Stones, uit 1968. Het bevat Sympathy for the Devil, een van de bekendste Stones-nummers. Dit nummer eindigt vaak hoog op allertijden-hitlijsten. Na te lange sessies voor het vorige album, besloten Mick Jagger en Keith Richards dat er iets nieuws moest toegevoegd worden aan de Stones. Jimmy Miller produceerde en bespeelde een aantal nummers op het album. In het begin van 1968 had Brian Jones al te kennen gegeven dat als er geen ruimte was voor experimentele muziek op het nieuwe Stones-album, hij ermee zou stoppen. Hij speelt op bijna ieder nummer van Beggars Banquet mee maar slechts op één speelt hij gitaar, namelijk de slidegitaar op No Expectations. Verder speelde Jones op dit album de mondharmonica, sitar, tambura, mellotron en backing vocals. Toen Brian de uiteindelijke opnames hoorde moest hij gemerkt hebben dat zijn experimentele bijdragen soms nog maar nauwelijks te horen waren op het eindresultaat. Dit moet de reden zijn geweest dat hij voor de Let it Bleed-sessies niet meer kwam opdagen. De release van dit album was gepland voor de zomer van 1968, maar omdat Mick Jagger en Decca Records het niet met elkaar eens konden worden over wat voor hoes het album moest krijgen, verscheen het pas in december van 1968. Niet al te lang na het uitkomen van dit album (de lente van 1969) werd Brian Jones officieel ontslagen. Er zijn twee verschillende albumhoezen van het album. De versie die Decca Records wilde verscheen als eerste in 1968. Dit is een witte hoes met letters in stijl van een deftige uitnodiging. De hoes die The Stones aanvankelijk wilde werd pas later uitgegeven. Deze hoes toont een toiletruimte met bekladde muren. De binnenhoes toont de vijf Rolling Stones die in zwerverskleding aan een banket zitten, omringd door een hond en enkele katten. Dit beschrijft letterlijk de albumtitel, Beggars Banquet.
- Beggars Banquet es un álbum de estudio editado por la banda británica de rock The Rolling Stones en el año 1968. Se grabó entre el 17 de marzo y el 25 de julio de 1968 en Londres, Inglaterra bajo la producción del norteamericano Jimmy Miller, con el que trabajaron hasta 1973 y con el que inició una serie de cuatro álbumes de estudio que habitualmente se consideran la cima de la obra de los Stones. Su lanzamiento fue planeado originalmente para el 26 de julio de ese mismo año, pero fue postergado por varios meses por su disquera, Decca Records, debido al polémico arte del disco. Finalmente salió a la venta el 6 de diciembre de 1968 con una portada totalmente blanca y con sólo el nombre del disco escrito con letras doradas. La producción cuenta con canciones con base en el rhythm & blues, lo que marcó el regreso de la banda a sus raíces después de un disco experimental como lo fue su producción anterior, Their Satanic Majesties Request, en la que ensayaron otros estilos musicales, como el rock psicodélico; y algunas enraizados en la música country. La letras tenían temáticas centradas en la crítica social, inspiradas en las revueltas y conflicto de esos días, y filosóficas, por la gran cantidad de libros sobre filosofía y poesía que leía Jagger durante ese momento. Debutó en los primeros lugares de las listas de popularidad de Estados Unidos y el Reino Unido, y pronto alcanzó el millón de copias en ventas. Para su promoción pusieron en circulación dos sencillos: "Jumpin' Jack Flash", que fue un gran éxito, mas no estaba incluido en el disco, y "Street Fighting Man", que cuando comenzó a despuntar en las listas fue censurada su reproducción en las radios norteamericanas por ser considerada "desestabilizadora" en vísperas de la Convención Nacional Demócrata de 1968. Recibió numerosos elogios por parte de la crítica musical y es considerado uno de los mejores trabajos realizados por la banda en toda su carrera. En el 2003 fue colocado en el puesto #57 de "'" de la revista estadounidense Rolling Stone.
- Beggars Banquet er et album som ble utgitt av The Rolling Stones i 1968. På denne tiden var det ikke vanlig å gi ut låter både som singel og på album; «Jumpin' Jack Flash», som ble spilt inn samtidig som albumet, ble derfor kun gitt ut som singel i mai 1968, og ble en stor slager. Den er fortsatt en av de mest kjente og kjøre Stones-låtene. Beggars Banquet skulle senere vise seg å bli Brian Jones' siste hele album med The Rolling Stones. Han fikk sparken året etter og ble erstattet av Mick Taylor. Beggars Banquet ble møtt med positiv respons fra både kritikere og publikum, og nådde henholdsvis tredje- og femteplass på albumlistene i Storbritannia og De forente stater. I dag regnes albumet blant The Rolling Stones' beste. I 2002 ble Beggars Banquet nr. 57 på Rolling Stones liste over de beste albumene noensinne. Av Stones' egne album, kom kun Exile On Main St. og Let It Bleed lenger opp på listen.
- Beggars Banquet je album britských The Rolling Stones z roku 1968. Obsahuje slavnou píseň „Sympathy for the Devil“. Jako producent poprvé s The Rolling Stones spolupracoval Jimmy Miller a jejich spolupráce pokračovala až po album Goats Head Soup. Rolling Stones zanechali psychedelického experimentování a na tomto albu se vrátili ke svým bluesovým kořenům. Byl to okamžitý úspěch a tato deska byla označena za mezník v jejich hudební tvorbě. Většina skladeb je silně akustická, s bluesovým laděním. Platí to zejména o písních "Salt of the Earth" a "No Expectations". Nezapomněli ani na poctivý rock & roll v podobě písně "Street Fighting Man". Ta je přesto něčím víc – odráží politické nepokoje v roce 1968 – a stala se jednou z jejich nejnovátorštějších písní. To samé platí i o "Sympathy for the Devil" s ohnivými kytarovými riffy, Jaggerovým vyzývavým zpěvem, africkými rytmy a vysloveně satanistickým textem. Ve skladbě "Stray Cat Blues" začali Jagger a spol. prozkoumávat oblasti dekadence a sexuální povrchnosti, které se stanou terčem jejich sebeparodie v polovině 70. let. Po textové stránce patří většina materiálu na tomto albu mezi ty nejlepší, na blues založené rockové nahrávky všech dob.
- Beggars Banquet é o sétimo álbum de estúdio britânico da banda de rock inglesa The Rolling Stones, lançado pela Decca Records / ABCKO Records no Reino Unido e pela London Records /ABKCO nos Estados Unidos 6 de dezembro de 1968. Ele marcou um retorno às raízes R&B da banda, geralmente visto como mais primitivo do que a psicodelia do álbum anterior, o Their Satanic Majesties Request, de 1967. Este álbum está na lista dos 200 álbuns definitivos no Rock and Roll Hall of Fame. Beggars Banquet foi um grande sucesso comercial, alcançando # 3 no Reino Unido e em # 5 nos Estados Unidos (disco de platina). Em 2003, o álbum foi classificado # 57 na lista dos 500 maiores álbuns de todos os tempos da revista Rolling Stone e # 67 na lista dos melhores álbuns de todos os tempos da rede de televisão VH1. O álbum também é destaque no livro 1001 Albums You Must Hear Before You Die. Em agosto de 2002, ABKCO Records relançou Beggars Banquet em LP recém-remasterizado e SACD/CD.
- För skivbolaget, se Beggars Banquet Records Beggars BanquetStudioalbum av The Rolling StonesUtgivning6 december 1968Inspelat17 mars 1968 - 25 juli 1968GenreRockLängd39:07SkivbolagDeccaProducentJimmy MillerThe Rolling Stones-kronologi<span /> Their Satanic Majesties Request Beggars Banquet Let It Bleed Beggars Banquet är The Rolling Stones elfte album, släppt i december 1968 på skivbolaget Decca. Albumet släpptes efter äventyret med den psykedeliska musiken på förra albumet Their Satanic Majesties Request. Med Beggars Banquet återvände gruppen musikaliskt till sitt ursprung och låtarna är återigen bluesinspirerade. "Sympathy for the Devil" öppnar albumet och denna låt är troligtvis den mest kända från detta album. I låten tar Mick Jagger rollen som djävulen själv och framför en bild från hans sida att se saker och ting. På albumet fanns också en av Stones mest politiska låtar, "Street Fighting Man", en av få från gruppen som smått bojkottades av radio. Dessa två låtar och kanske "Stray Cat Blues" är rak rockmusik, men resten av albumet är blues med rockinslag. Fodralet till skivan föreställde en smutsig och nerklottrad offentlig toalett och denna bild blev i vissa utgåvor censurerad. På dessa utgåvor är utsidan på albumet helt vitt med en smal guldram och albumtiteln och gruppnamnet står med snirklig text på framsidan.
|
| rdfs:comment
|
- Beggars Banquet on brittiläisen rockyhtye The Rolling Stonesin joulukuussa 1968 julkaistu albumi. Albumilla yhtye palasi sille perinteisempään rhythm and blues -musiikkiin edellisen albumin Their Satanic Majesties Requestin psykedeelisten vaikutteiden jälkeen. Paluusta musiikillisille juurille vihjasi tosin jo alkukesästä julkaistu single "Jumpin' Jack Flash", joka nousi listaykköseksi Britanniassa.
- Beggars Banquet is een album van de Engelse rockband The Rolling Stones, uit 1968. Het bevat Sympathy for the Devil, een van de bekendste Stones-nummers. Dit nummer eindigt vaak hoog op allertijden-hitlijsten. Na te lange sessies voor het vorige album, besloten Mick Jagger en Keith Richards dat er iets nieuws moest toegevoegd worden aan de Stones. Jimmy Miller produceerde en bespeelde een aantal nummers op het album.
- Beggars Banquet je album britských The Rolling Stones z roku 1968. Obsahuje slavnou píseň „Sympathy for the Devil“. Jako producent poprvé s The Rolling Stones spolupracoval Jimmy Miller a jejich spolupráce pokračovala až po album Goats Head Soup. Rolling Stones zanechali psychedelického experimentování a na tomto albu se vrátili ke svým bluesovým kořenům. Byl to okamžitý úspěch a tato deska byla označena za mezník v jejich hudební tvorbě. Většina skladeb je silně akustická, s bluesovým laděním.
- Beggars Banquet er et album som ble utgitt av The Rolling Stones i 1968. På denne tiden var det ikke vanlig å gi ut låter både som singel og på album; «Jumpin' Jack Flash», som ble spilt inn samtidig som albumet, ble derfor kun gitt ut som singel i mai 1968, og ble en stor slager. Den er fortsatt en av de mest kjente og kjøre Stones-låtene. Beggars Banquet skulle senere vise seg å bli Brian Jones' siste hele album med The Rolling Stones.
- Beggars Banquet est le septième album des Rolling Stones. Sorti fin 1968, il est considéré par les critiques comme leur premier véritable chef-d'œuvre. Après les premiers albums qui contenaient de nombreuses reprises et les errances psychédéliques (Their Satanic Majesties Request - 1967), les Stones ont trouvé leur voie et vont marquer la décennie à venir. C'est leur premier album produit par Jimmy Miller, association qui se poursuivra jusqu'en 1972.
- Beggars Banquet (dt. „Bettler-Bankett“) ist das siebte in Großbritannien veröffentlichte Studioalbum der Rolling Stones.
- A Beggars Banquet a The Rolling Stones együttes hetedik stúdióalbuma, amely 1968. december 6-án jelent meg. A zenekar visszatért a blueshoz, amit a kritikusok és a rajongók is kedvezően fogadtak a Their Satanic Majesties Request mesterkélt pszichedeliája után. Az előző album sokáig húzódó felvételei után Mick Jagger úgy gondolta, hogy szükség van valakire a stúdióban, aki kezében tartja a dolgokat.
- Beggars Banquet – siódmy w Wielkiej Brytanii i dwunasty w Stanach Zjednoczonych album grupy The Rolling Stones. Był to ostatni album z udziałem Briana Jonesa przed jego śmiercią. W 2003 album został sklasyfikowany na 57. miejscu listy 500 albumów wszech czasów wg magazynu Rolling Stone.
- Beggars Banquet è un album dei Rolling Stones, l'ottavo della discografia inglese e il dodicesimo di quella americana. Pubblicato nel 1968, il 6 dicembre in Inghilterra e il 7 dicembre negli Stati Uniti.
- Beggars Banquet is the seventh British and ninth American studio album by the English rock band The Rolling Stones. It was released in December 1968 by Decca Records in the United Kingdom and London Records in the United States. It marked a return to the band's R&B roots, generally viewed as more primal than the conspicuous psychedelia of Their Satanic Majesties Request. It also started off a string of four LPs that is usually regarded as the band's finest work.
- ベガーズ・バンケット(Beggars Banquet)は、1968年にリリースされたローリング・ストーンズのアルバム。『サタニック・マジェスティーズ』で過度にサイケ色が強まった方向性を、彼らのルーツであるリズム・アンド・ブルースに立ち戻った作品と言える。 長期に及んだ1967年の『サタニック・マジェスティーズ』セッションに続いて、ミック・ジャガーはバンドがその方向性を決定づけるプロデューサーが必要であると考え、1968年初めにスペンサー・デイヴィス・グループやトラフィックのプロデューサーであったジミー・ミラーの招聘を決定した。結果は成功し、ミラーは1973年までローリング・ストーンズと仕事を行った。 バンドは7月のリリースを目標にして3月にレコーディングを開始した。最初のシングル曲「ジャンピング・ジャック・フラッシュ」は5月にリリースされ大ヒットする。誰もが「悪魔を憐れむ歌」や「ストリート・ファイティング・マン」といったバンドの新しい方向性に興奮した一方、ブライアン・ジョーンズはそれには加わらずレコーディングへの参加は非常に少なかった。「ストリート・ファイティング・マン」でシタール、「ノー・エクスペクテーションズ」でスライド・ギターを演奏したが、ギターの大半はキース・リチャードによるものであった。ブライアンはスタジオに現れても何をするでもない様子で佇み、その様子はジャン=リュック・ゴダールによる『ワン・プラス・ワン』に描かれている。バンドの他のメンバーはブライアンの解雇と新メンバーの採用を考え始めるようになった。 6月までにイギリスでのレコーディングは終了し、最終オーヴァーダビングが7月にロサンゼルスで行われた。アルバムジャケットのデザインは当初トイレの落書きの写真であったが、デッカ・レコードはその提案を直ちに拒絶した。 アメリカのディストリビューターであるロンドン・レコードもデッカの決定を支持し、バンドの不満は高まった。ストーンズはその報復としてデッカとロンドンの態度が軟化するまでアルバムを提供しなかった。しかしながら11月までにストーンズは12月に招待状を真似た単純なジャケットでリリースすることをしぶしぶ認め、屈服することとなった。金色で縁取られた薄クリーム色のジャケットには「Rolling Stones Begger's Banquet」と真ん中に、左下隅に「R.S.V.P.
- Beggars Banquet é o sétimo álbum de estúdio britânico da banda de rock inglesa The Rolling Stones, lançado pela Decca Records / ABCKO Records no Reino Unido e pela London Records /ABKCO nos Estados Unidos 6 de dezembro de 1968. Ele marcou um retorno às raízes R&B da banda, geralmente visto como mais primitivo do que a psicodelia do álbum anterior, o Their Satanic Majesties Request, de 1967. Este álbum está na lista dos 200 álbuns definitivos no Rock and Roll Hall of Fame.
- Beggars Banquet es un álbum de estudio editado por la banda británica de rock The Rolling Stones en el año 1968. Se grabó entre el 17 de marzo y el 25 de julio de 1968 en Londres, Inglaterra bajo la producción del norteamericano Jimmy Miller, con el que trabajaron hasta 1973 y con el que inició una serie de cuatro álbumes de estudio que habitualmente se consideran la cima de la obra de los Stones.
- För skivbolaget, se Beggars Banquet Records Beggars BanquetStudioalbum av The Rolling StonesUtgivning6 december 1968Inspelat17 mars 1968 - 25 juli 1968GenreRockLängd39:07SkivbolagDeccaProducentJimmy MillerThe Rolling Stones-kronologi<span /> Their Satanic Majesties Request Beggars Banquet Let It Bleed Beggars Banquet är The Rolling Stones elfte album, släppt i december 1968 på skivbolaget Decca.
- Beggars Banquet — седьмой студийный альбом английской рок-группы The Rolling Stones, выпущенный в декабре 1968 года на London Records в США, и на Decca Records в Великобритании. Альбом ознаменовал возвращение группы к ритм-н-блюзовым корням.
- Beggars Banquet — музичний альбом гурту The Rolling Stones. Виданий 6 грудня 1968 року лейблами London, Decca. Загальна тривалість композицій складає 39:47. Альбом відносять до напрямку рок, блюз.
|