The Battle of Watling Street took place in Roman-occupied Britain in AD 60 or 61 between an alliance of indigenous British peoples, led by Boudica, and a Roman army led by Gaius Suetonius Paulinus. Although hugely outnumbered, the Romans decisively defeated the allied tribes, inflicting huge losses upon them. The battle marked the end of resistance to Roman rule in Britain in the southern half of the island, a period that lasted until 410 AD.

PropertyValue
dbpedia-owl:Event/date
  • 0060-01-01 00:00:00 (xsd:date)
dbpedia-owl:MilitaryConflict/causalties
  • Tacitus claims 400
dbpedia-owl:MilitaryConflict/combatant
  • Iceni, Trinovantes, and other British peoples
  • Roman Empire
dbpedia-owl:MilitaryConflict/commander
dbpedia-owl:MilitaryConflict/place
dbpedia-owl:MilitaryConflict/result
  • Decisive Roman victory, end of Boudica's revolt, Roman rule secured
dbpedia-owl:MilitaryConflict/strength
  • 10,000
  • Tacitus claims 100,000; Dio claims 230,000
dbpedia-owl:causalties
  • Tacitus claims 400
dbpedia-owl:combatant
  • Iceni, Trinovantes, and other British peoples
  • Roman Empire
dbpedia-owl:commander
dbpedia-owl:date
  • 0060-01-01 00:00:00 (xsd:date)
dbpedia-owl:place
dbpedia-owl:result
  • Decisive Roman victory, end of Boudica's revolt, Roman rule secured
dbpedia-owl:strength
  • 10,000
  • Tacitus claims 100,000; Dio claims 230,000
dbpedia-owl:thumbnail
dbpprop:abstract
  • The Battle of Watling Street took place in Roman-occupied Britain in AD 60 or 61 between an alliance of indigenous British peoples, led by Boudica, and a Roman army led by Gaius Suetonius Paulinus. Although hugely outnumbered, the Romans decisively defeated the allied tribes, inflicting huge losses upon them. The battle marked the end of resistance to Roman rule in Britain in the southern half of the island, a period that lasted until 410 AD. Historians are dependent on Roman sources for accounts of the battle. The precise location is not known, but most historians place it between Londinium and Viroconium, on the Roman Road now known as Watling Street. This name for the road originated in Anglo-Saxon times, thus the modern name of the battle is anachronistic as well as being somewhat speculative.
  • Der Boudicca-Aufstand war der Aufstand der beiden keltischen Stämme der Icener und Trinovanten gegen die römischen Besetzer Britanniens in den Jahren 60 bis 61 n. Chr. , der von der britannischen Königin und Heerführerin Boudicca angeführt wurde. Die schlechte Behandlung der Stämme durch die Römer löste den Aufstand aus. Beide Seiten kämpften mit großer Brutalität. Boudiccas Streitmacht zerstörte drei große römische Siedlungen und tötete einen Großteil der verbliebenen Bewohner und Verteidiger. Eine zahlenmäßig unterlegene römische Armee unter Gaius Suetonius Paulinus stellte die Aufständischen in den „Midlands“ entlang der Watling Street und vernichtete sie.
  • Se conoce como Batalla de Watling Street o de Paulerspury a la batalla que tuvo lugar en el año 60/61 d. C. , en la provincia romana de Britania, que integraba los territorios que hoy conforman Gran Bretaña. Enfrentó a una alianza de tribus indígenas, dirigida por la reina de los icenos, Boudica, con los ejércitos romanos estacionados en la provincia, los cuales estaban comandados por el gobernador, Cayo Suetonio Paulino. Aunque ampliamente superadas en número, las tropas romanas compuestas por unos 10.000 soldados, según Tácito, lograron mantener sus posiciones frente a las britanas. El número de hombres que componía la facción britana varía en función de las fuentes, siendo estimadas en unos 100.000 por Tácito, y en 230.000 según Dión Casio. La victoria romana en esta batalla supuso el punto final a la prolongada resistencia britana a la romanización. Se calcula que unos 80.000 britanos murieron, mientras que los romanos apenas sufrieron 400 bajas. No es conocida la localización precisa de la batalla, pero la mayoría de los historiadores la ubican entre Londinium y Viroconium, en la ruta que actualmente se conoce como Watling Street. La moderna denominación de la batalla es anacrónica, además de ser un poco especulativa, ya que el actual nombre de la calzada se originó en la época anglosajona.
  • Watling Streetin taistelu käytiin vuonna 60 tai 61 jaa. roomalaisten ja ikeenien kuningatar Boudiccan johtamien joukkojen välillä Watling Streetissä, Britanniassa. Taistelussa Suetonius Paulinuksen johtama paljon pienempi roomalaisarmeija voitti britannialaiset ja kukistivat Boudiccan nostattaman kapinan roomalaisia vastaan.
  • La battaglia della strada Watling si svolse nel 61 d.C. tra una coalizione di tribù britanniche e l'Impero romano. Nonostante la schiacciante superiorità numerica dei nemici, i romani riuscirono a contrastare le orde britanniche e ad ottenere la vittoria. La rivolta aveva seriamente messo in pericolo il dominio imperiale sulla Britannia, ma i romani riuscirono a riaffermare la propria supremazia sull'isola.
  • ワトリング街道の戦い（英:The Battle of Watling Street）は、60年または61年頃にグレートブリテン島で、イケニ族の女王ブーディカが率いるケルト人先住民のブリタンニア諸族同盟軍と、ガイウス・スエトニウス・パウリヌスが指揮するローマ軍団との間で起こった戦い。 ローマ帝国側にとっては兵士の数が1対20と圧倒的に不利な状況であったが、それを覆し勝利を得て、グレートブリテン島での影響力を維持することに成功した。支配下に置いていた地域の中には大打撃を被ったところもあったが、この勝利によりローマのブリタンニア支配は410年に終焉をみるまで続いた。 戦場の正確な位置は判明していないが、戦場はロンディニウム（現在のロンドン）とウィロコニウム（現在のシュロップシャー州）との間、ローマが築いたワトリング街道であったというのが歴史家たちのほぼ一致した見解である。 なお、「ワトリング」の名はのちにアングロサクソン人によってつけられたもので、この戦いの名称に用いるのは本来時代錯誤でもある。　　
  • De Slag tussen Boudicca en Paulinus, ook bekend als de Slag bij Watling Street of de Slag bij Paulerspury, was een veldslag in Brittannia in 64 n. Chr. tussen de Britten onder leiding van Boudicca en de Romeinen onder leiding van Gaius Suetonius Paulinus. De veldslag was een overwinning voor de Romeinen; Boudicca sneuvelde.
  • É conhecida como Batalha de Watling Street ou de Paulerspury à batalha que aconteceu em 60/61 d.C. , na província romana da Britânia, que integrava os territórios que hoje formam a Grã-Bretanha. Enfrentou com uma aliança de tribos indígenas, dirigida pela rainha dos Icenos, Boudica, com os exércitos romanos estacionados na província, os quais eram comandados pelo governador, Caio Suetônio Paulino. Embora fossem amplamente superadas em número, as tropas romanas, compostas por uns 10.000 soldados segundo Tácito, conseguiram manter as suas posições frente às britanas. O número de homens que compunha a facção britana varia em função das fontes, sendo estimadas em uns 100.000 por Tácito, e em 230.000 segundo Dião Cássio. A vitória romana nesta batalha implicou o ponto final à prolongada resistência britana à romanização. Acredita-se que uns 80.000 britanos faleceram, enquanto os romanos apenas sofreram 400 baixas. Não é conhecida o local preciso da batalha, mas a maioria dos historiadores situam-na entre Londinium e Viroconium, na rota que atualmente é conhecida como Watling Street. A moderna denominação da batalha é anacrônica, além de ser um pouco especulativa, pois o atual nome da estrada originou-se na época anglo-saxã.
  • År 43 invaderade romarna Britannien, och arton år senare så hade man den södra delen av ön i ett järngrepp efter att ha nedkämpat en del stammar och slutit förbund med icenerna, en mäktig anglokeltisk stam. Boudicca var hustru till icenernas skicklige hövding, men när han dog så bröt romarna förbundet och, för att verkligen visa att man menade allvar så tillfångatogs Boudicca och hennes döttrar. Boudicca bands fast och piskades inför åsynen av att hennes döttrar utsattes för gruppvåldtäkt av romerska soldater. Detta fick icenerna, nu under Boudicca själv, att gripa vapen och försöka slå tillbaka den romerska inkräktaren. Gajus Suetonius Paulinus var av kejsar Nero utsedd guvernör i Britannien. Då Boudiccas uppror startade så var han upptagen med att i Wales lägga under sig några upproriska stammar. Detta fick, då Paulinus hade med sig nästan alla de romerska stridskrafterna i Britannien, följden att Boudicca kunde inta och förstöra Colchester, Londinium och St Albans. Kejsar Nero övervägde att ge upp projekt Britannien och dra sig tillbaka söderut. Men Paulinus var fast besluten att inte ge upp. I ilfart marscherade hans 14e och halva 20e legion sydväst och mötte Boudicca vid Paulerspury. Romarna hade fördelen att komma till slagfältet först och kunde då välja en fördelaktig position där de kunde varken bli flankerade, överflyglade eller omfattade. Så var det bara att vänta. Kelterna anlände inom kort, hundratusentals män och kvinnor, upphetsade av framgångarna och redo att slåss. De var minst 100 000 man starka och då Paulinus hade knappt 10 000 man att tillgå så skulle en öppen kamp på slagfältet betyda undergången för det romerska Britannien. Boudiccas taktik hade först varit att storma med full styrka och orsaka en rejäl överflygling med följden att romarna skulle angripas framifrån, i sidorna och även i ryggen och i bästa fall omringas, vilket skulle betyda keltisk seger. Men den romerska positionen, i en dalgång mellan två sluttningar omöjliggjorde detta. Istället så gick man till frontalangrepp i en tjock, väldig bubbla och lämnade de icke-stridande på vagnarna bakom sig så att de kunde titta på. Frontalangreppet blev mycket misslyckat. Romarna stod tätt packade i en 800 meter lång och flera man tjock sköldmur så när kelterna med full kraft rusade in i romarnas formation så var det Boudiccas krigare som fick betala priset. Romarnas svärd var korta och lätta att stickas med medan de keltiska svärden var långa och avsedda för kraftiga hugg, något som i detta läge skulle visa sig föga effektivt. Kelterna dog i tusental då romarna helt enkelt kunde sticka ner kelterna kvickt och undvika deras långsamma men kraftiga hugg. Deras kraftiga rustningar och stora sköldar skyddade dem och om någon enstaka legionär dog så var det bara för mannen bakom att rusa fram och ta hans plats. När Boudiccas armé hade förlorat sin anfallskraft så gick romarna till modigt motangrepp i kilformation: ett sick-sackmönster längs hela fronten. Kelterna fastnade mellan dessa kilar och stacks hänsynslöst ner. Så snart kelterna var på flykten så släpptes helvetet löst då Paulinus lät sina leginärer jag ikapp fienden fritt och även de tusentals kvinnor och barn som ifrån vagnarna betraktade massakern dödades och lämnades åt fåglarna. När skymningen kom så hade minst 80 000 kelter dött och bara ett hundratal romare; Tacitus siffror om 80 stupade romare kan dock betvivlas. Men segern eliminerade effektivt den romerskfientliga krigsmakten i Britannien och gjorde så att merparten av ön kunde styras som en romersk provins i ytterligare hundratals år. Boudicca själv begick självmord när hon insåg att slaget var förlorat och räddade sig därmed undan ett värre öde i händerna på legionärerna.
dbpprop:caption
  • Roman Britain with Watling Street highlighted in red.
dbpprop:casualties
  • Tacitus claims 400
  • Tacitus claims 80,000
dbpprop:combatant
dbpprop:commander
dbpprop:conflict
  • Battle of Watling Street
dbpprop:cpartof
dbpprop:date
  • AD 60 or 61
dbpprop:hasPhotoCollection
dbpprop:place
dbpprop:reference
dbpprop:result
  • Decisive Roman victory, end of Boudica's revolt, Roman rule secured
dbpprop:strength
  • Tacitus claims 100,000; Dio claims 230,000
  • 10000 (xsd:integer)
dbpprop:wikiPageUsesTemplate
dbpprop:wordnet_type
rdf:type
rdfs:comment
  • The Battle of Watling Street took place in Roman-occupied Britain in AD 60 or 61 between an alliance of indigenous British peoples, led by Boudica, and a Roman army led by Gaius Suetonius Paulinus. Although hugely outnumbered, the Romans decisively defeated the allied tribes, inflicting huge losses upon them. The battle marked the end of resistance to Roman rule in Britain in the southern half of the island, a period that lasted until 410 AD.
  • Der Boudicca-Aufstand war der Aufstand der beiden keltischen Stämme der Icener und Trinovanten gegen die römischen Besetzer Britanniens in den Jahren 60 bis 61 n. Chr. , der von der britannischen Königin und Heerführerin Boudicca angeführt wurde. Die schlechte Behandlung der Stämme durch die Römer löste den Aufstand aus. Beide Seiten kämpften mit großer Brutalität.
  • Se conoce como Batalla de Watling Street o de Paulerspury a la batalla que tuvo lugar en el año 60/61 d. C. , en la provincia romana de Britania, que integraba los territorios que hoy conforman Gran Bretaña. Enfrentó a una alianza de tribus indígenas, dirigida por la reina de los icenos, Boudica, con los ejércitos romanos estacionados en la provincia, los cuales estaban comandados por el gobernador, Cayo Suetonio Paulino.
  • Watling Streetin taistelu käytiin vuonna 60 tai 61 jaa. roomalaisten ja ikeenien kuningatar Boudiccan johtamien joukkojen välillä Watling Streetissä, Britanniassa. Taistelussa Suetonius Paulinuksen johtama paljon pienempi roomalaisarmeija voitti britannialaiset ja kukistivat Boudiccan nostattaman kapinan roomalaisia vastaan.
  • La battaglia della strada Watling si svolse nel 61 d.C. tra una coalizione di tribù britanniche e l'Impero romano. Nonostante la schiacciante superiorità numerica dei nemici, i romani riuscirono a contrastare le orde britanniche e ad ottenere la vittoria. La rivolta aveva seriamente messo in pericolo il dominio imperiale sulla Britannia, ma i romani riuscirono a riaffermare la propria supremazia sull'isola.
  • De Slag tussen Boudicca en Paulinus, ook bekend als de Slag bij Watling Street of de Slag bij Paulerspury, was een veldslag in Brittannia in 64 n. Chr. tussen de Britten onder leiding van Boudicca en de Romeinen onder leiding van Gaius Suetonius Paulinus. De veldslag was een overwinning voor de Romeinen; Boudicca sneuvelde.
  • É conhecida como Batalha de Watling Street ou de Paulerspury à batalha que aconteceu em 60/61 d.C. , na província romana da Britânia, que integrava os territórios que hoje formam a Grã-Bretanha. Enfrentou com uma aliança de tribos indígenas, dirigida pela rainha dos Icenos, Boudica, com os exércitos romanos estacionados na província, os quais eram comandados pelo governador, Caio Suetônio Paulino.
  • År 43 invaderade romarna Britannien, och arton år senare så hade man den södra delen av ön i ett järngrepp efter att ha nedkämpat en del stammar och slutit förbund med icenerna, en mäktig anglokeltisk stam. Boudicca var hustru till icenernas skicklige hövding, men när han dog så bröt romarna förbundet och, för att verkligen visa att man menade allvar så tillfångatogs Boudicca och hennes döttrar.
rdfs:label
  • Battle of Watling Street
  • Boudicca-Aufstand
  • Batalla de Watling Street
  • Watling Streetin taistelu
  • Battaglia della strada Watling
  • ワトリング街道の戦い
  • Slag tussen Boudicca en Paulinus
  • Batalha de Watling Street
  • Slaget vid Paulerspury
owl:sameAs
skos:subject
foaf:depiction
foaf:name
  • Battle of Watling Street
foaf:page
is dbpedia-owl:MilitaryPerson/battles of
is dbpedia-owl:battles of
is dbpprop:battles of
is dbpprop:redirect of
is owl:sameAs of