The Battle of Solferino, (referred to in Italian as the Battle of Solferino and San Martino), was fought on June 24, 1859 and resulted in the victory of the allied French Army under Napoleon III and Sardinian Army under Victor Emmanuel II (together known as the Franco-Sardinian Alliance) against the Austrian Army under Emperor Franz Joseph I; it was the last major battle in world history where all the involved armies were under the personal command of their monarchs.

PropertyValue
dbpedia-owl:Event/date
  • 1859-06-24 (xsd:date)
dbpedia-owl:MilitaryConflict/causalties
  • 17,000 killed, wounded and missing
dbpedia-owl:MilitaryConflict/combatant
  • Second French Empire
    Kingdom of Piedmont-Sardinia
dbpedia-owl:MilitaryConflict/commander
dbpedia-owl:MilitaryConflict/partOf
dbpedia-owl:MilitaryConflict/place
dbpedia-owl:MilitaryConflict/result
  • Franco-Sardinian victory
    Armistice of Villafranca (July 12, 1859)
dbpedia-owl:MilitaryConflict/strength
  • 118,600
  • about 100,000
dbpedia-owl:causalties
  • 17,000 killed, wounded and missing
dbpedia-owl:combatant
  • Second French Empire
    Kingdom of Piedmont-Sardinia
dbpedia-owl:commander
dbpedia-owl:date
  • 1859-06-24 (xsd:date)
dbpedia-owl:partOf
dbpedia-owl:place
dbpedia-owl:result
  • Franco-Sardinian victory
    Armistice of Villafranca (July 12, 1859)
dbpedia-owl:strength
  • 118,600
  • about 100,000
dbpedia-owl:thumbnail
dbpprop:abstract
  • The Battle of Solferino, (referred to in Italian as the Battle of Solferino and San Martino), was fought on June 24, 1859 and resulted in the victory of the allied French Army under Napoleon III and Sardinian Army under Victor Emmanuel II (together known as the Franco-Sardinian Alliance) against the Austrian Army under Emperor Franz Joseph I; it was the last major battle in world history where all the involved armies were under the personal command of their monarchs. Over 200,000 soldiers fought in this important battle, the largest since the Battle of Leipzig in 1813. There were about 100,000 Austrian troops and a combined total of 118,600 French and allied Piedmontese troops. After this battle, the Austrian Emperor refrained from further direct command of the army.
  • Die Schlacht von Solferino war die Entscheidungsschlacht im Sardinischen Krieg zwischen dem Kaisertum Österreich und dem Königreich Piemont-Sardinien und dessen Verbündeten Frankreich unter Napoléon III. Durch die Niederlage der Österreicher bei Solferino am 24. Juni 1859 wurde der Krieg von Sardinien gewonnen und der Weg zur Einigung Italiens eröffnet.
  • Bitva u Solferina (24. června 1859) - francouzsko-sardinská vojska porazila v rozhodující bitvě rakouskou armádu, což znamenalo rozhodující krok ke sjednocení Itálie a Viktoru Emanuelovi II. otevřelo cestu k titulu italského krále. Ve střetnutí mezi rakouskými a francouzsko-sardinskými vojsky hrála úlohu neschopnost velitele rakouských sil Ference Gyulaya, který se nemohl rozhodnout k akcím proti slabým vojskům sardinského krále Viktora Emanuela II. Rakouská vojska nechala bez povšimnutí vylodit francouzský kontingent, který čítal přes 120 tisíc vojáků a který se 16. května spojil se sardinskou armádou. Od počátku června začaly jednotlivé boje a šarvátky, z nichž jeden z nejvýznamnějších se konal 8. června, kdy byl do boje nasazen 11. pěší pluk doplňovaný v jižních Čechách. V této bitvě u Melegnany se hrdinsky bránilo 6 tisíc rakouských vojáků náporu 30 tisíc Francouzů. Bitva u Solferina se odehrávala 24. června ve velkém prostoru a jednalo se prakticky o tři bitvy – u Solferina, u Guidizzola a u San Martina. Na straně rakouského císařství se jí účastnilo 160 tisíc mužů, spojená francouzsko-sardinská vojska měla 170 tisíc mužů. U San Martina si dokázali vytvořit Francouzi převahu a postupně zatlačovali rakouská vojska z pozic. U Solferina se začali rakouští vojáci stahovat pod mohutným tlakem kolem čtvrté hodiny odpolední. Střed jejich sestavy byl prolomen a levé křídlo začalo ustupovat. V šest hodin večer se sardinská vojska vrhla do nového útoku, ovšem marně. Kolem desáté hodiny večerní byl dán pokyn k ústupu rakouských jednotek z bojiště. Bitva trvala 15 hodin a vyčerpaná francouzsko-sardinská vojska již neměla sílu pronásledovat stejně vyčerpaného nepřítele. Na bojišti zůstalo 22 tisíc padlých rakouských vojáků a 17 tisíc Francouzů a Italů. Po ukončení boje začal zraněné vojáky ošetřovat mladý Švýcar Jean Henri Dunant, který na základě osobních zkušeností napsal v roce 1862 knihu Vzpomínky na Solferino. Navrhl založit mezinárodní organizaci na pomoc raněným vojákům a uzavřít mezinárodní dohodu o jejich ochraně. Ve dnech 26. až 29. října 1863 se v Ženevě konala konference, které se účastnili zástupci šestnácti evropských zemí. Na konferenci byl založen Mezinárodní výbor Červeného kříže, což je považován za počátek celosvětového hnutí Červeného kříže.
  • La Batalla de Solferino tuvo lugar el 24 de junio de 1859, en la localidad de Solferino. El ejército austríaco, al mando de Francisco José I, de unos 100.000 hombres fue derrotado por los ejércitos de Napoleón III de Francia y del Reino de Cerdeña, comandado por Víctor Manuel II, con una fuerza aproximada de 118.600 hombres. La batalla estuvo en el marco de la Unificación Italiana. Después de nueve horas de batalla, las tropas austríacas fueron forzadas a rendirse. Las bajas en el bando aliado fueron 2.492, 12.512 heridos y 2.922 capturados o desaparecidos. Más de 3.000 soldados austríacos murieron, 10.807 fueron heridos y 8.638 capturados o desaparecidos. Después de esta batalla, Henri Dunant, testigo de la misma y de la agonía y sufrimiento de los heridos en el campo de batalla, fue motivado a crear la Cruz Roja Internacional
  • Solferinon taistelu on vuonna 1859 pohjoisessa Italiassa sijaitsevassa Solferinon kylässä käyty taistelu. Taistelu käytiin kesäkuussa 1859 ranskalaisen Napoleon III:n ja sardinialaisen Viktor Emanuel II:n muodostaman liiton ja Itävallan keisari Frans Josefin johtaman armeijan välillä. Ranskan ja Sardinian kuningaskunnan joukot voittivat itävaltalaiset. Solferinon taistelua pidetään 1800-luvun suurimpana taisteluna, johon osallistui yli 200 000 sotilasta.
  • La bataille de Solférino a eu lieu le 24 juin 1859 durant la campagne d'Italie. Elle s'est déroulée en Lombardie, dans la province de Mantoue. Il s'agit d'une victoire de l'armée française de Napoléon III alliée à l'armée sarde sur l'armée autrichienne de l'empereur François-Joseph. Plus de 330 000 soldats ont combattu dans cette bataille, ce qui constitue le plus grand nombre depuis la bataille de Leipzig de 1813. Il y avait environ 150 000 soldats autrichiens et un total combiné d'environ 190 000 français et sardes. La bataille voit l'utilisation de techniques nouvelles comme le transport des troupes françaises en train, qui mettront seulement quatre jours pour aller de Lyon jusqu'au Piémont, les canons et fusils à canon rayé (plus précis et puissants). L'artillerie joue un grand rôle, peu de combats ayant lieu corps à corps. Contrairement à la légende, le taux de victimes (morts et blessés) à cette bataille est d'environ 12,5% (10% chez les forces franco-sardes et 14% chez les Autrichiens), contre 20% à la bataille de Marengo, 25 à 30% à bataille de la Moskova, 21% à la bataille d'Eylau et 25% à la bataille de Leipzig.
  • La battaglia di Solferino e San Martino - anche ricordata come battaglia del 24 giugno 1859 - venne combattuta fra l'esercito austriaco e quello franco-sardo, ponendo fine alla seconda guerra di indipendenza italiana. In realtà, si trattò di un insieme di battaglie distinte che si svilupparono autonomamente e quasi simultaneamente, su un fronte di oltre 20 km. Fu la più grande battaglia dopo quella di Lipsia del 1813, avendovi preso parte, complessivamente, oltre di 230.000 effettivi. Viene ricordata in Italia per essere il primo concreto passo verso l'unità nazionale italiana e in tutto il mondo per aver ispirato ad Henry Dunant la creazione della Croce Rossa Internazionale.
  • ソルフェリーノの戦い(Battle of Solferino独Schlacht von Solferino)は、イタリア統一戦争中の1859年6月24日にイタリアのソルフェリーノを中心に行われた戦い。ナポレオン3世率いるフランス帝国軍とヴィットーリオ・エマヌエーレ2世率いるサルデーニャ王国軍の連合軍が、フランツ・ヨーゼフ1世率いるオーストリア帝国軍と戦い、連合軍が勝利した。 この戦いの後、フランスとオーストリアの間で和平条約が結ばれ、オーストリアはイタリアに対する影響力を喪失した。また、この戦いの現場に遭遇したアンリ・デュナンは、戦場の惨状に強い衝撃を受け、「ソルフェリーノの思い出」と題した書籍を出版、これが後の赤十字運動へつながった。
  • De Slag bij Solferino vond plaats op 24 juni 1859 en resulteerde in de overwinning van de alliantie van het Franse leger onder Napoleon III en het Savoys-Sardinische leger onder Victor Emmanuel II (samen bekend als de Frans-Sardinische Alliantie) op het Oostenrijkse leger onder commando van keizer Frans Jozef I. Meer dan 200.000 soldaten vochten in deze belangrijke slag, de grootste sinds de Slag bij Leipzig uit 1813. Er waren ongeveer 100.000 man Oostenrijkse troepen en een gecombineerd totaal van 118.600 man Franse, Savoyse en Piedmontese-Sardijnse troepen. Na deze slag onthield de Oostenrijkse keizer zich van het directe commando over het leger. De Slag bij Solferino was een beslissende slag in de Tweede Italiaanse Oorlog van Onafhankelijkheid, of de Tweede Onafhankelijksheidsoorlog, een cruciale stap in de Italiaanse Risorgimento, de eenwording van Italië. De geo-politieke context voor de oorlog was de nationalistische strijd voor eenwording van Italië, lang verdeeld tussen Frankrijk, Oostenrijk, Spanje en de Pauselijke Staat. De veldslag vond plaats in de buurt van het dorp Solferino dat tussen Milaan en Verona ligt ten zuiden van het Gardameer. De slag was een buitengewoon gruwelijke: hij duurde meer dan negen uur en resulteerde in meer dan 3.000 gedode Oostenrijkse soldaten, 10.807 gewonden en 8.638 vermisten of gevangenen. De alliantie van Frankrijk en Sardinië telde in totaal 2.492 gedode soldaten, 15.512 gewonden en 2.922 gevangenen of vermisten. Verslagen van gewonde of stervende soldaten die werden neergeschoten of gespiest met een bajonet aan beide zijden droeg nog bij aan de gruwelijkheden. Uiteindelijk waren de Oostenrijkers gedwongen hun positie op te geven, en het Frans-Italiaanse leger behaalde een tactische, doch kostbare overwinning. De Oostenrijkse nederlaag wordt algemeen toegeschreven aan het geringe tactische inzicht van - nog jonge - Oostenrijkse keizer. Deze slag zou een langetermijneffect hebben op het toekomstige gedrag van militaire acties. Jean-Henri Dunant, die de slag in eigen persoon meemaakte, raakte door het verschrikkelijke lijden van soldaten die achterbleven op het slagveld gemotiveerd om een campagne op te zetten die uiteindelijk zou resulteren in het (eerste) Verdrag van Genève van 1864, de diverse daaropvolgende Geneefse Conventies en de oprichting van het Internationale Rode Kruis. De slag is tevens het uitgangspunt van de roman Radetzky Mars (1932) van de Oostenrijkse schrijver Joseph Roth. Op 24 Juni 2009 wordt herdacht dat de slag 150 jaar geleden plaatsvond.
  • Slaget ved Solferino, også kjent som Slaget med de tre keisere, fant sted 24. juni, 1859 og førte til seier for den allierte franske hæren under Napoleon III av Frankrike og Kongedømmet Sardinias hær under Victor Emmanuel II av Italia (også kalt den fransk-sardinske allianse) mot keiserdømmet Østerrikes hær under keiser Frans Josef. Over 200 000 soldater tok del i dette viktige slaget, det største siden Slaget ved Leipzig i 1813. Det var over 100 000 østerrikske tropper og en samlet styrke på 118 600 franske og sardinske soldater. Etter dette slaget trakk den østerrikske keiser seg fra å lede styrkene direkte. Slaget ved Solferino var en viktig del av andre italienske frigjøringskrig, et viktig steg i den italienske Il Risorgimento (Gjenreisningen). Målet med krigen, både geografisk og politisk, var å gjenforene Italia etter lenge å ha vært delt mellom Frankrike, Østerrike, Spania og Kirkestaten. Slaget fant sted nær landbyen Solferino i dagens Italia. Mellom byene Milano og Verona, like sør for Gardasjøen. Konfrontasjonen var mellom østerrikerne, på fremmarsj gjennom Nord-Italia, og de franske og piedmonteske styrker som ønsket å stoppe deres fremskritt. Slaget var et langvarig og hardt slag. Det varte i 9 timer og førte til over 3 000 østerrikske soldater drept, 10 807 skadde og 8 638 savnet eller tatt til fange. Den alliertes tap var 2 492 drepte, 12 512 sårede og 2 922 savnede eller tatt til fange. Tilbakemeldingene om sårede og døende soldater som ble skutt eller stukket med bajonetter på begge siden medvirket til å gjøre dette slaget til et grusomt slag. Til slutt ble de østerrikske styrkene nødt til å trekke seg tilbake og de allierte styrkene vant en taktisk med kostbar seier. Slaget fikk ringvirkninger på hvordan man utførte militære handlinger i fremtiden. Forretningsmannen Jean Henri Dunant, som selv opplevde slaget, ble inspirert av de grusomme smertene til de skadde soldatene på slagmarken. Dette la grunnlaget for Genève-konvensjonen og opprettelsen av Det internasjonale Røde Kors
  • Bitwa pod Solferino - miała miejsce 24 czerwca 1859 i była największym starciem wojny francusko-austriackiej o Mediolan w roku 1859.
  • A Batalha de Solferino, ocorrida em 21 de junho de 1859, próximo ao comune italiano de Solferino, foi um combate decisivo da Segunda Guerra de Independência Italiana, resultante da invasão do Piemonte-Sardenha pelos austríacos em 1859. Essa batalha resultou na vitória das tropas francesas de Napoleão III e Sardo-Piemontesas de Vítor Emanuel II sobre o exército austríaco comandado pelo imperador Francisco José I da Áustria (Franz Joseph). Mais de 200 000 soldados lutaram nessa importante batalha, a maior desde a Batalha de Leipzig, em 1813. Nessa batalha lutaram aproximadamente 100 000 soldados da Áustria contra 118 600 soldados franco-piemontesas. Esse confronto foi entre os austríacos, que marcharam sobre o Norte da Península Itálica, e as forças franco-piemontesas, que se opuseram ao avanço austríaco. A batalha foi particularmente dura, durando mais de nove horas e resultou na destruição de mais de 3000 tropas austríacas, com 10 807 feridos e 8638 desaparecidos ou capturados. As tropas aliadas também sofreram muitas baixas, com 2492 mortes, 12 512 feridos e 2922 capturados ou desaparecidos. Notícias de soldados feridos de ambos os lados sendo baionetados ou baleados adicionou horror à batalha. No final, as forças austríacas foram forçadas a entregar suas posições e a aliança franco-piemontesa ganhou uma estratégica, mas custosa, vitória. A batalha teve uma conseqüência de longo prazo no futuro da condução de ações militares. Henri Dunant, que testemunhou a batalha em pessoa, foi motivado pelo horroroso sofrimento de soldados feridos a abandonar os campos de batalha e iniciar uma campanha que resultaria na Convenção de Genebra e na fundação da Cruz Vermelha.
  • Битва при Сольферино — крупнейшее сражение австро-итало-французской войны 1859 г. , состоявшееся 24 июня 1859 г. между объединёнными войсками Франции, Пьемонта и Сардинии против австрийской армии. Полем боя стали окрестности ломбардской деревушки Сольферино. Войсками Франции командовал Наполеон III, силами Пьемонта и Сардинии — Виктор Эммануил II, австрийскими войсками — император Франц-Иосиф. Сражение закончилось победой франко-итальянской коалиции. Граф Камилло Бензо де Кавур, возглавлявший правительство Пьемонта, добился от Франции оказания ему военной поддержки в войне против Австрии. Разбив австрийцев при Мадженте, французские и пьемонтско-сардинские войска под командованием Наполеона III захватили высоты близ Сольферино и успешно отразили ожесточённую контратаку австрийцев, а затем заставили их отступить. Поражение австрийских войск вызвало подъём национально-освободительного движения в Италии. Вскоре после сражения Наполеон III и Франц Иосиф встретились в Виллафранке, чтобы заключить перемирие. С битвой при Сольферино связано появление Общества Красного креста. Швейцарский предприниматель Анри Дюнан, ставший свидетелем битвы, был потрясён масштабами кровопролития и решил сделать все возможное, чтобы в дальнейшем уменьшить страдания воинов. В результате он основал Общество Красного креста. В качестве эмблемы общества был выбран швейцарский флаг, на котором цвет красного поля был изменён на белый, а цвет белого креста — на красный.
  • Slaget vid Solferino var ett miltärslag som ägde rum den 24 juni 1859 i trakten kring Solferino i norra Italien. De som drabbade samman var den österrikiska armén på den ena sidan och franska och italienska trupper på den andra sidan. Under femton timmars strid var 300 000 personer involverande i en blodig kamp på liv och död. Bataljen fortgick i pressande värme och i mycket svår terräng ända tills ett oväder sent omsider gjorde slut på dödandet. I boken Europas glömda blodbad - minnen från Solferino (Bokförlaget Lind & Co, 2005) beskriver den schweiziske affärsmannen Henri Dunant (1825-1910), som var närvarande vid blodbadet, sina upplevelser. Dunants bok har två delar. Den första delen är en bister redogörelse för striderna. Den andra delen är en diskussion om vad man kan göra för att minska krigets skadliga effekter. En direkt följd av Dunants bok var uppkomsten av Röda Korset, vilka räknar den 24 juni 1859 som sitt födelsedatum. Förlorare i slaget blev främst de tiotusentals dödade och sårade. Formella segrare var Frankrike och Sardinien. Utgången av slaget medförde ett säkrande av Italiens enande.
dbpprop:caption
dbpprop:casualties
  • 17,000 killed, wounded and missing
  • 20,000 killed, wounded and missing
dbpprop:combatant
dbpprop:commander
dbpprop:conflict
  • Battle of Solferino
dbpprop:date
  • 24 June 1859
dbpprop:display
  • title
dbpprop:hasPhotoCollection
dbpprop:partof
dbpprop:place
dbpprop:reference
dbpprop:result
  • Franco-Sardinian victory
    Armistice of Villafranca (July 12, 1859)
dbpprop:strength
  • about 100,000
  • 118600 (xsd:integer)
dbpprop:wikiPageUsesTemplate
dbpprop:wordnet_type
georss:point
  • 45.367222222222 10.566388888889
rdf:type
rdfs:comment
  • The Battle of Solferino, (referred to in Italian as the Battle of Solferino and San Martino), was fought on June 24, 1859 and resulted in the victory of the allied French Army under Napoleon III and Sardinian Army under Victor Emmanuel II (together known as the Franco-Sardinian Alliance) against the Austrian Army under Emperor Franz Joseph I; it was the last major battle in world history where all the involved armies were under the personal command of their monarchs.
  • Die Schlacht von Solferino war die Entscheidungsschlacht im Sardinischen Krieg zwischen dem Kaisertum Österreich und dem Königreich Piemont-Sardinien und dessen Verbündeten Frankreich unter Napoléon III. Durch die Niederlage der Österreicher bei Solferino am 24. Juni 1859 wurde der Krieg von Sardinien gewonnen und der Weg zur Einigung Italiens eröffnet.
  • Bitva u Solferina (24. června 1859) - francouzsko-sardinská vojska porazila v rozhodující bitvě rakouskou armádu, což znamenalo rozhodující krok ke sjednocení Itálie a Viktoru Emanuelovi II. otevřelo cestu k titulu italského krále. Ve střetnutí mezi rakouskými a francouzsko-sardinskými vojsky hrála úlohu neschopnost velitele rakouských sil Ference Gyulaya, který se nemohl rozhodnout k akcím proti slabým vojskům sardinského krále Viktora Emanuela II.
  • La Batalla de Solferino tuvo lugar el 24 de junio de 1859, en la localidad de Solferino. El ejército austríaco, al mando de Francisco José I, de unos 100.000 hombres fue derrotado por los ejércitos de Napoleón III de Francia y del Reino de Cerdeña, comandado por Víctor Manuel II, con una fuerza aproximada de 118.600 hombres. La batalla estuvo en el marco de la Unificación Italiana. Después de nueve horas de batalla, las tropas austríacas fueron forzadas a rendirse.
  • Solferinon taistelu on vuonna 1859 pohjoisessa Italiassa sijaitsevassa Solferinon kylässä käyty taistelu. Taistelu käytiin kesäkuussa 1859 ranskalaisen Napoleon III:n ja sardinialaisen Viktor Emanuel II:n muodostaman liiton ja Itävallan keisari Frans Josefin johtaman armeijan välillä. Ranskan ja Sardinian kuningaskunnan joukot voittivat itävaltalaiset. Solferinon taistelua pidetään 1800-luvun suurimpana taisteluna, johon osallistui yli 200 000 sotilasta.
  • La bataille de Solférino a eu lieu le 24 juin 1859 durant la campagne d'Italie. Elle s'est déroulée en Lombardie, dans la province de Mantoue. Il s'agit d'une victoire de l'armée française de Napoléon III alliée à l'armée sarde sur l'armée autrichienne de l'empereur François-Joseph. Plus de 330 000 soldats ont combattu dans cette bataille, ce qui constitue le plus grand nombre depuis la bataille de Leipzig de 1813.
  • La battaglia di Solferino e San Martino - anche ricordata come battaglia del 24 giugno 1859 - venne combattuta fra l'esercito austriaco e quello franco-sardo, ponendo fine alla seconda guerra di indipendenza italiana. In realtà, si trattò di un insieme di battaglie distinte che si svilupparono autonomamente e quasi simultaneamente, su un fronte di oltre 20 km. Fu la più grande battaglia dopo quella di Lipsia del 1813, avendovi preso parte, complessivamente, oltre di 230.000 effettivi.
  • De Slag bij Solferino vond plaats op 24 juni 1859 en resulteerde in de overwinning van de alliantie van het Franse leger onder Napoleon III en het Savoys-Sardinische leger onder Victor Emmanuel II (samen bekend als de Frans-Sardinische Alliantie) op het Oostenrijkse leger onder commando van keizer Frans Jozef I. Meer dan 200.000 soldaten vochten in deze belangrijke slag, de grootste sinds de Slag bij Leipzig uit 1813.
  • Slaget ved Solferino, også kjent som Slaget med de tre keisere, fant sted 24. juni, 1859 og førte til seier for den allierte franske hæren under Napoleon III av Frankrike og Kongedømmet Sardinias hær under Victor Emmanuel II av Italia (også kalt den fransk-sardinske allianse) mot keiserdømmet Østerrikes hær under keiser Frans Josef. Over 200 000 soldater tok del i dette viktige slaget, det største siden Slaget ved Leipzig i 1813.
  • Bitwa pod Solferino - miała miejsce 24 czerwca 1859 i była największym starciem wojny francusko-austriackiej o Mediolan w roku 1859.
  • A Batalha de Solferino, ocorrida em 21 de junho de 1859, próximo ao comune italiano de Solferino, foi um combate decisivo da Segunda Guerra de Independência Italiana, resultante da invasão do Piemonte-Sardenha pelos austríacos em 1859. Essa batalha resultou na vitória das tropas francesas de Napoleão III e Sardo-Piemontesas de Vítor Emanuel II sobre o exército austríaco comandado pelo imperador Francisco José I da Áustria (Franz Joseph).
  • Битва при Сольферино — крупнейшее сражение австро-итало-французской войны 1859 г. , состоявшееся 24 июня 1859 г. между объединёнными войсками Франции, Пьемонта и Сардинии против австрийской армии. Полем боя стали окрестности ломбардской деревушки Сольферино.
  • Slaget vid Solferino var ett miltärslag som ägde rum den 24 juni 1859 i trakten kring Solferino i norra Italien. De som drabbade samman var den österrikiska armén på den ena sidan och franska och italienska trupper på den andra sidan. Under femton timmars strid var 300 000 personer involverande i en blodig kamp på liv och död. Bataljen fortgick i pressande värme och i mycket svår terräng ända tills ett oväder sent omsider gjorde slut på dödandet.
rdfs:label
  • Battle of Solferino
  • Schlacht von Solferino
  • Bitva u Solferina
  • Batalla de Solferino
  • Solferinon taistelu
  • Bataille de Solférino
  • Battaglia di Solferino e San Martino
  • ソルフェリーノの戦い
  • Slag bij Solferino
  • Slaget ved Solferino
  • Bitwa pod Solferino
  • Batalha de Solferino
  • Битва при Сольферино
  • Slaget vid Solferino
owl:sameAs
geo:lat
  • 45.367222 (xsd:float)
geo:long
  • 10.566389 (xsd:float)
skos:subject
foaf:depiction
foaf:name
  • Battle of Solferino
foaf:page
is dbpprop:battleHonours of
is dbpprop:caption of
is dbpprop:eventPost of
is dbpprop:redirect of
is owl:sameAs of