The Bandiagara Escarpment is an escarpment in the Dogon country of Mali. The sandstone cliff rises about 500 meters above the lower sandy flats to the south. It has a length of approximately 150 kilometers. The area of the escarpment is inhabited today by the Dogon people. Before the Dogon the escarpment was inhabited by the Tellem and Toloy. Many structures remain from the Tellem. The Bandiagara Escarpment was listed in the UNESCO World Heritage List in 1989.

PropertyValue
dbpedia-owl:Place/areaTotal
  • 4000
dbpedia-owl:Place/location
dbpedia-owl:ProtectedArea/iucnCategory
  • III
dbpedia-owl:WorldHeritageSite/id
  • 516
dbpedia-owl:WorldHeritageSite/region
dbpedia-owl:areaTotal
  • 4000
dbpedia-owl:id
  • 516
dbpedia-owl:iucnCategory
  • III
dbpedia-owl:location
dbpedia-owl:region
dbpedia-owl:thumbnail
dbpprop:abstract
  • The Bandiagara Escarpment is an escarpment in the Dogon country of Mali. The sandstone cliff rises about 500 meters above the lower sandy flats to the south. It has a length of approximately 150 kilometers. The area of the escarpment is inhabited today by the Dogon people. Before the Dogon the escarpment was inhabited by the Tellem and Toloy. Many structures remain from the Tellem. The Bandiagara Escarpment was listed in the UNESCO World Heritage List in 1989. The Cliffs of Bandiagara are a sandstone chain ranging from south to northeast over 200 km and extending to the Grandamia massif. The end of the massif is marked by the Hombori Tondo, Mali's highest peak at 1,115 meters. Because of its archaeological, ethnological and geological characteristics, the entire site is one of the most imposing in West Africa. The cave-dwelling Tellem, an ethnic group later pushed out by the arrival of the Dogons, used to live in the slopes of the cliff. The Tellem legacy is evident in the caves they carved into the cliffs so that they could bury their dead high up far from the frequent flash floods of the area. Dozens of villages are located along the cliff, such as Kani Bonzon. It was near to this village that the Dogons arrived in the 14th century and from there they spread over the plateau, the escarpment and the plains of the Seno-Gondo. There is an interesting theory explaining why the Dogon were relatively undisturbed by the French colonial powers. Supposedly there are a series of natural tunnels weaving through the Bandiagara Escarpment which only the Dogon know about and they are able to use these caves to surprise and drive away any aggressors. Today, local guides can take tourist groups on trips along the Escarpment to visit the Dogon villages. A series of trails run along the cliffs, and hostels in each village provide food and lodging. The host villages receive income from the hostels and the tourist tax. Vast increases in tourism to the area are forecasted to come, as a new highway is constructed, putting pressure on local traditional cultures. In addition, The Independent reports that looting of ancient artifacts is widespread in the area and is poorly policed.
  • Das Bandiagara-Felsmassiv (franz. Falaise de Bandiagara) liegt im Land der Dogon im Süden Malis. Das Felsmassiv beginnt 100 Kilometer östlich der Regionalhauptstadt Mopti, und endet 44 Kilometer nordöstlich der Stadt Bandiagara am Grandamia-Massiv. Es hat eine Länge von etwa 170 km. Die Felsen des Massivs erreichen eine Höhe von 500 m oberhalb der tiefer gelegenen Sandebenen des Südens. Als festes Sandsteinmassiv aus rotem, eisenhaltigem Sandstein erreichen sie im Nordosten, mit dem Hombori Tondo, der zugleich der höchste Berg Malis ist, eine Höhe von 1.115 Metern über dem Meeresspiegel. Als Zufluchts- und Wohnort des ca. 300.000 Menschen zählenden Volks der Dogon spielt dieses Felsmassiv eine große Rolle Die Felsen von Bandiagara und etwa 250 umliegende Dörfer wurden 1989 auf die UNESCO-Liste des Weltkulturerbes und Weltnaturerbe gesetzt. Zur Begründung der Eintragung in beide Gruppen der Liste wurde darauf verwiesen, welche Rolle die natürlichen Gegebenheiten für die Traditionen und das Leben der Dogon spielen. Der höhlenbewohnende Stamm der Tellem, der später durch die Volksgruppe der Dogon vertrieben wurde, lebte mindestens seit dem 10. Jahrhundert in den engen Tälern des Bergmassivs. Dutzende von Dörfern liegen zu Füßen des Sandsteinmassivs, dazu gehört auch Kani Bonzon. Die Dogon wanderten aus dieser Richtung in das Gebiet ein und verbreiteten sich während des 14. Jahrhunderts über das restliche Plateau, die Anhöhe und die Steppe des Seno-Gondo. Die von den Tellem errichteten Kultstätten wurden von den Dogon nicht zerstört, sondern im Laufe der Zeit in ihre eigenen Traditionen integriert. In die Felswand sind eine ganze Serie von Friedhöfen eingebettet, die nur mit Leitern erreicht werden können. Typisch für die Dörfer ist die niedrig gebaute Versammlungsstätte (Toguna) mit ihrem Reisigdach. Angeblich soll die niedrige Decke dafür sorgen, dass erregte Teilnehmern eines Palavers, wenn sie mitten in der Diskussion aufspringen, sich den Kopf anstoßen und dadurch zur Raison gebracht werden. Wahrscheinlicher ist aber doch die Erklärung, dass das Dach auch als allgemeiner Aufenthaltsort genutzt wird. Oberhalb der Klippe liegt die aus 13 Dörfern bestehende Gemeinde Sangha, die mit ihren zahlreichen religiösen Stätten als kulturelles Zentrum der Dogon gilt. Mit der zunehmenden Verbreitung des Islam im 19. Jahrhundert wurden in manchen Dörfern Moscheen direkt neben den Toguna und animistische Schreine gebaut. Erst in jüngerer Zeit scheint dieses Nebeneinander der Religionen durch strenggläubigere Muslime gestört zu werden.
  • Los Acantilados de Bandiagara, en Malí, es una fractura geológica de aproximadamente 200 km de extensión. Localizada entre la sabana y la planicie del río Níger. Fue declarado Patrimonio de la Humanidad por la Unesco en la año 1989. Servía como refugio natural para los Dogón, sus paredes escarpadas de roca ofrecían protección y abrigo, por camuflar perfectamente las casas de los dogón. Construidas de mezcla de arcilla, paja y excremento de bovino, eran y todavía lo son casi indistinguibles en la distancia. Ese mimetismo, nada casual, en una región belicosa, era ideal. Elevadas junto a las paredes más altas del precipicio, estas viviendas solo eran accesibles a través de la escalada de la roca (algunas todavía lo son), sobre todo aquellas que servían de objeto para la ocupación inicial. El terreno, aquí y allí esparcido de piedras sueltas, dificultaban la esclavización de sus miembros por grupos de caballería. Desde lo alto del precipicio la vista privilegiada señalizaba la aproximación de la amenaza, cuando todavía podía ser evitada o su impacto, minimizado.
  • Bandiagaran kallio on erikoisen muotoinen kalliomuodostelma dogonien maassa Malissa. Se on yli 150 kilometria pitkä, ja sen korkeus vaihtelee eteläosien sadasta metristä pohjoisosan noin viiteensataan metriin. Kallion rinteisiin on louhittu asuntoja, varastotiloja ja alttareita. Alueella on säilynyt ikivanhoja traditioita (naamioita, juhlia, rituaaleja ja seremonioita jotka liittyvät muun muassa esi-isien kunnioittamiseen). Sanghan kylän vaiheilla on ollut asutusta ainakin tuhannen vuoden ajan, joista viitisensataa vuotta asukkaina on ollut dogoneita, eiemmin muita heimoja. Bandiagara on UNESCOn maailmanperintökohde.
  • La falaise de Bandiagara est une longue chaîne de grès s'étirant du sud au nord-est sur une distance de 200 km. C'est l'un des sites les plus imposants d'Afrique de l'Ouest, que ce soit par ses caractéristiques archéologiques, ethnologiques ou géologiques. Une partie des falaises se trouvent dans le pays voisin qu'est le Burkina Faso.
  • La Falesia di Bandiagara è un'importante formazione rocciosa costituita da una falesia di roccia sedimentaria che si eleva a circa 500 metri sul livello sabbioso sottostante. Si estende da sud verso nordest per circa 200 km, sino al massiccio Grandamia. Il massiccio termina con l'Hombori Tondo, il picco più alto del Mali (1.115 m), all'interno della zona di Bandiagara, celebre per la sua rilevanza etnologica, archeologica e orografica. L'area della falesia rappresenta uno dei siti di maggiore interesse archeologico, etnologico e geologico dell'Africa Occidentale, ed è stata designata Patrimonio dell'Umanità dall'UNESCO nel 1989. Nei documenti ufficiali UNESCO la zona viene denominata Cliff of Bandiagara (Land of the Dogons).
  • バンディアガラの断崖は、マリ共和国のドゴン族居住地域となっている断崖。その壮観な自然環境と、マルセル・グリオールの紹介によって広く知られるようになったドゴン族の文化が保持されている地域であることから、ユネスコの世界遺産に登録されている。 この断崖の標高差は500mであり、幅は150kmに及んでいる。この断崖の所々や、断崖の裾野に、ドゴン族はおよそ700の村落を作り、25万人ほどが暮らしている。ドゴン族がこの地に定住を始めたのは700年ほど前のことである。それ以前にはテラン族 たちの居住地として使われていたが、ドゴン族の流入によって追い出された。 ドゴン族は独自の神話体系を持ち、キリスト教やイスラームに帰依することなくその神話を強固に保持し続けてきた。この神話の中には、シリウスに関する非常に高度な知見が含まれているとされ、オーパーツ的な知識として注目されたこともあるが、その後の調査では、ごく一部のドゴン族グループにしかシリウスに関する神話は存在しないことが判明、またそのシリウス神話に関しても、シリウスが連星であることが知られておらず、決して高度な天文知識は含まれていないことが判明している en:Dogon#Mythology。 このように伝統文化を重んじて集落を営んできたドゴン族だが、都市への人口流出はこの地域にも見られる。また、観光客が押し寄せることによって、伝統的な儀式の位置づけなども変容しつつあることなどが指摘されている。 ファイル:Falaise de Bandiagara. png 断崖の集落のひとつ
  • Het Klif van Bandiagara (Land van de Dogon) werd toegevoegd aan de UNESCO Werelderfgoedlijst in 1989, zowel om natuurlijke als culturele redenen. Met name de Dogon-cultuur en diens interactie met de natuurlijke omgeving (bijvoorbeeld in de vorm van het gebruik van medicinale wilde planten) wordt geroemd.
  • Bandiagaraklippen er en markant klippevegg i Moptiregionen i det vestafrikanske landet Mali. Klippeveggen, som er opptil 500 meter høy, strekker seg mer enn 150 km. Fjellskråningene er hjemsted for dogonfolket, og har på grunn av folkets unike tilpasning til naturen blitt utropt til et verdensarvområde. Bandiagara er en fjellkjede av sandstein, I enden av kjeden ligger Hombori Tondo, Malis høyeste fjell, 1 115 moh. Fjellet er verneverdig og severdig både av arkeologiske og etnografiske grunner, og på grunn av den karakteristiske geologien. Dogonfolket vandret inn i dette området på 1300-tallet, og fordrev to folkegrupper som hadde bodd her tidligere: Tellem og Toloy. Mange av bygningene og anleggene her er opprinnelig skapt av Tellemfolket. Tellemfolket bodde i landsbyer i fjellskråningene, slik som Kani Bonzon, hvorfra Dogonene også spredte seg utover området da de kom.
  • Kraj Dogonów - obszar w środkowym Mali, w regionie Mopti, zamieszkany przez plemię Dogonów. Znajdują się tu unikatowe wioski z chatami z gliny, kryte strzechą. Wioski rozłożone są na odcinku 150 km wzdłuż uskoku Bandiagara (fr. Falaise de Bandiagara). Pierwotnie teren ten był zamieszkany przez bliżej niezidentyfikowany lud Tellem, jednak około 1500 roku n.e. zjawili się tu Dogonowie. Urwisko dawało im dobrą pozycję do obrony przed atakami sąsiednich plemion. Współcześnie urwisko Bandiagara i Kraj Dogonów są jedną z najważniejszych atrakcji turystycznych w Mali. W 1989 roku obszar ten został wpisany na listę światowego dziedzictwa UNESCO.
  • A Falésia de Bandiagara, no Mali, é uma fratura geológica de aproximadamente 200 km de extensão. Localizada entre a savana e a planície do Rio Niger, serviria então como refúgio natural para os Dogon: suas paredes escarpadas de rocha ofereciam proteção e abrigo, por camuflarem perfeitamente as casas Dogon. Construídas da mistura de argila, palha e esterco de bovino, elas eram e ainda são quase indistinguíveis à distância. Esse mimetismo, nada casual, em uma topografia belicosa, era de fato ideal. Erguidas junto às paredes mais altas do penhasco, essas casas só eram acessíveis através da escalada da rocha (algumas ainda o são), sobretudo aquelas que serviram de objeto para a ocupação inicial. O terreno, aqui e ali pontilhado de pedras soltas, dificultava a escravização de seus membros por grupos de cavalaria. E, do alto da falésia, a vista privilegiada sinalizava a aproximação da ameaça quando ela ainda poderia ser evitada ou seu impacto, minimizado.
  • Нагорье Бандиагара — памятник природы, расположенный в области Мопти Мали. Представляет собой обрывистое песчаниковое плато с уникальной скальной архитектурой, включающей жилища, зернохранилища, алтари, святилища и места для общественных собраний (тогу на). Уникальный ландшафт в совокупности с этнографической и археологической ценностью делают нагорье Бандиагара одним из самых значимых мест во всей Западной Африке. С 1989 года — объект Всемирного наследия ЮНЕСКО. Песчанниковые скалы имеют высоту около 500 м и протяжённость приблизительно 150 км. В настоящее время данная территория населена догонами, которым предшествовали племена теллем и толой, оставившие после себя ряд строений.
  • Bandiaraklippan, Dogonernas rike, i Mali upptogs 1989 på UNESCO:s världsarvslista. Klipporna och sandstensplatån med hus, siloer, altare, heliga platser och Togu Na - allmänna samlingsplatser, utgör en av Västafrikas mest imponerande platser av geologiskt, etnologiskt och arkeologiskt intresse. Klippan reser sig ungefär 500 meter över de sandiga lågmarkerna i söder och sträcker sig omkring 150 km. Före dogonerna bodde Tellem- och Toloyfolken här och det finns många byggnader bevarade från Tellemfolkets tid.
dbpprop:area
  • 4,000 km²
dbpprop:criteria
  • v, vii
dbpprop:established
  • 1985 (xsd:integer)
dbpprop:hasPhotoCollection
dbpprop:id
  • 516 (xsd:integer)
dbpprop:image
dbpprop:iucnCategory
  • III
dbpprop:latD
  • 14 (xsd:integer)
dbpprop:latM
  • 21 (xsd:integer)
dbpprop:latNs
  • N
dbpprop:latS
  • 32 (xsd:integer)
dbpprop:link
dbpprop:location
dbpprop:longD
  • 3 (xsd:integer)
dbpprop:longEw
  • W
dbpprop:longM
  • 35 (xsd:integer)
dbpprop:longS
  • 42 (xsd:integer)
dbpprop:name
  • Bandiagara Escarpment (Cliffs of Bandiagara)
dbpprop:photo
  • Falaise de Bandiagara.png
dbpprop:photoCaption
  • The Bandiagara escarpment seen from the south
dbpprop:reference
dbpprop:region
dbpprop:session
  • 13
dbpprop:type
  • Mixed
dbpprop:whs
  • Cliff of Bandiagara (Land of the Dogons)
dbpprop:wikiPageUsesTemplate
dbpprop:wordnet_type
dbpprop:year
  • 1989 (xsd:integer)
georss:point
  • 14.358888888889 -3.595
rdf:type
rdfs:comment
  • The Bandiagara Escarpment is an escarpment in the Dogon country of Mali. The sandstone cliff rises about 500 meters above the lower sandy flats to the south. It has a length of approximately 150 kilometers. The area of the escarpment is inhabited today by the Dogon people. Before the Dogon the escarpment was inhabited by the Tellem and Toloy. Many structures remain from the Tellem. The Bandiagara Escarpment was listed in the UNESCO World Heritage List in 1989.
  • Das Bandiagara-Felsmassiv (franz. Falaise de Bandiagara) liegt im Land der Dogon im Süden Malis. Das Felsmassiv beginnt 100 Kilometer östlich der Regionalhauptstadt Mopti, und endet 44 Kilometer nordöstlich der Stadt Bandiagara am Grandamia-Massiv. Es hat eine Länge von etwa 170 km. Die Felsen des Massivs erreichen eine Höhe von 500 m oberhalb der tiefer gelegenen Sandebenen des Südens.
  • Los Acantilados de Bandiagara, en Malí, es una fractura geológica de aproximadamente 200 km de extensión. Localizada entre la sabana y la planicie del río Níger. Fue declarado Patrimonio de la Humanidad por la Unesco en la año 1989. Servía como refugio natural para los Dogón, sus paredes escarpadas de roca ofrecían protección y abrigo, por camuflar perfectamente las casas de los dogón.
  • Bandiagaran kallio on erikoisen muotoinen kalliomuodostelma dogonien maassa Malissa. Se on yli 150 kilometria pitkä, ja sen korkeus vaihtelee eteläosien sadasta metristä pohjoisosan noin viiteensataan metriin. Kallion rinteisiin on louhittu asuntoja, varastotiloja ja alttareita. Alueella on säilynyt ikivanhoja traditioita (naamioita, juhlia, rituaaleja ja seremonioita jotka liittyvät muun muassa esi-isien kunnioittamiseen).
  • La falaise de Bandiagara est une longue chaîne de grès s'étirant du sud au nord-est sur une distance de 200 km. C'est l'un des sites les plus imposants d'Afrique de l'Ouest, que ce soit par ses caractéristiques archéologiques, ethnologiques ou géologiques. Une partie des falaises se trouvent dans le pays voisin qu'est le Burkina Faso.
  • La Falesia di Bandiagara è un'importante formazione rocciosa costituita da una falesia di roccia sedimentaria che si eleva a circa 500 metri sul livello sabbioso sottostante. Si estende da sud verso nordest per circa 200 km, sino al massiccio Grandamia. Il massiccio termina con l'Hombori Tondo, il picco più alto del Mali (1.115 m), all'interno della zona di Bandiagara, celebre per la sua rilevanza etnologica, archeologica e orografica.
  • Het Klif van Bandiagara (Land van de Dogon) werd toegevoegd aan de UNESCO Werelderfgoedlijst in 1989, zowel om natuurlijke als culturele redenen. Met name de Dogon-cultuur en diens interactie met de natuurlijke omgeving (bijvoorbeeld in de vorm van het gebruik van medicinale wilde planten) wordt geroemd.
  • Bandiagaraklippen er en markant klippevegg i Moptiregionen i det vestafrikanske landet Mali. Klippeveggen, som er opptil 500 meter høy, strekker seg mer enn 150 km. Fjellskråningene er hjemsted for dogonfolket, og har på grunn av folkets unike tilpasning til naturen blitt utropt til et verdensarvområde. Bandiagara er en fjellkjede av sandstein, I enden av kjeden ligger Hombori Tondo, Malis høyeste fjell, 1 115 moh.
  • Kraj Dogonów - obszar w środkowym Mali, w regionie Mopti, zamieszkany przez plemię Dogonów. Znajdują się tu unikatowe wioski z chatami z gliny, kryte strzechą. Wioski rozłożone są na odcinku 150 km wzdłuż uskoku Bandiagara (fr. Falaise de Bandiagara). Pierwotnie teren ten był zamieszkany przez bliżej niezidentyfikowany lud Tellem, jednak około 1500 roku n.e. zjawili się tu Dogonowie. Urwisko dawało im dobrą pozycję do obrony przed atakami sąsiednich plemion.
  • A Falésia de Bandiagara, no Mali, é uma fratura geológica de aproximadamente 200 km de extensão. Localizada entre a savana e a planície do Rio Niger, serviria então como refúgio natural para os Dogon: suas paredes escarpadas de rocha ofereciam proteção e abrigo, por camuflarem perfeitamente as casas Dogon. Construídas da mistura de argila, palha e esterco de bovino, elas eram e ainda são quase indistinguíveis à distância.
  • Нагорье Бандиагара — памятник природы, расположенный в области Мопти Мали. Представляет собой обрывистое песчаниковое плато с уникальной скальной архитектурой, включающей жилища, зернохранилища, алтари, святилища и места для общественных собраний (тогу на).
  • Bandiaraklippan, Dogonernas rike, i Mali upptogs 1989 på UNESCO:s världsarvslista. Klipporna och sandstensplatån med hus, siloer, altare, heliga platser och Togu Na - allmänna samlingsplatser, utgör en av Västafrikas mest imponerande platser av geologiskt, etnologiskt och arkeologiskt intresse. Klippan reser sig ungefär 500 meter över de sandiga lågmarkerna i söder och sträcker sig omkring 150 km.
rdfs:label
  • Bandiagara Escarpment
  • Felsen von Bandiagara
  • Acantilados de Bandiagara
  • Bandiagaran kallio
  • Falaise de Bandiagara
  • Falesia di Bandiagara
  • バンディアガラの断崖
  • Klif van Bandiagara
  • Bandiagaraklippen
  • Kraj Dogonów
  • Falésias de Bandiagara
  • Бандиагара
  • Bandiagaraklippan
owl:sameAs
geo:lat
  • 14.358889 (xsd:float)
geo:long
  • -3.595000 (xsd:float)
skos:subject
foaf:depiction
foaf:homepage
foaf:name
  • Bandiagara Escarpment (Cliffs of Bandiagara)
foaf:page
is dbpprop:redirect of
is owl:sameAs of