Bagpipes are a class of musical instrument, aerophones using enclosed reeds fed from a constant reservoir of air in the form of a bag. Though the Scottish Great Highland Bagpipe and Irish uilleann pipes have the greatest international visibility, bagpipes of several varieties can be found in use throughout Europe, Northern Africa, the Persian Gulf, and the Caucasus. The term is equally correct in the singular or plural, although in the English language, pipers most commonly talk of "pipes."

PropertyValue
dbpedia-owl:thumbnail
dbpprop:abstract
  • Bagpipes are a class of musical instrument, aerophones using enclosed reeds fed from a constant reservoir of air in the form of a bag. Though the Scottish Great Highland Bagpipe and Irish uilleann pipes have the greatest international visibility, bagpipes of several varieties can be found in use throughout Europe, Northern Africa, the Persian Gulf, and the Caucasus. The term is equally correct in the singular or plural, although in the English language, pipers most commonly talk of "pipes."
  • Die Sackpfeife oder der Dudelsack ist ein selbstklingendes Unterbrechungs-Aerophon, dessen Luftzufuhr aus einem Luftsack über eine Windkapsel erfolgt. Sie wird von einem Sackpfeifer (Dudelsackspieler) gespielt.
  • Gaita és una denominació de caràcter força genèric per referir-se a una sèrie d'instruments musicals aeròfons de caràcter tradicional que responen a característiques diverses i que es toquen en diferents indrets de la Península Ibèrica. La majoria d'instruments que responen a aquest nom pertanyen a la tipologia de les cornamuses. Segons Joan Corominas el nom prové del mot gòtic "gaits" que significa "cabra", en referència a la procedència de la pell emprada per fer el bot. Això explicaria l'existència de paraules semblants per a denominar les cornamuses de països diversos sobretot de l'Europa oriental en els territoris dels quals s'haurien instal·lat els ostrogots o els visigots. De tota manera, tampoc cal oblidar l'existència de l'instrument anomenat ghaita, gheita o al-ghaita, de la família de les xeremies, en alguns països del Magrib.
  • Dudy jsou prastarý lidový hudební nástroj, užívaný v podobě historicky známé už v antickém Řecku. Původně byly jednoduchým dechovým nástrojem, který pravděpodobně vznikl již před 4 000 lety v Egyptě a v přední Asii. Odtud se postupně šířily s pastýři, ale především s četnými arabsko-tureckými nájezdy do Evropy, kde nacházíme nejvíce jejich forem a druhů - mnoho evropských národů má pro ně nejen vlastní jméno, ale i své vlastní modifikace nástroje. Funkce nástroje je založena na vhánění vzduchu pomocí měchu umístěného v podpaždí hudebníka přes plátek (plátky) do píšťaly s otvory. Rozechvíváním plátku(ů) vzniká zvuk a tón je tvořen uzavíráním otvorů píšťaly prsty, podobně jak je tomu např. u zobcové flétny (tak pracují např. dudy české). Nejčastěji jsou laděny v tónině Es dur. Na poněkud jiném principu pracují dudy skotské, kde se vzduch do nástroje nevhání měchem, ale ústy. Zvuk dud je mečivý a hrají pouze na osm tónů, což dodává jejich hře jednotvárnosti. Mají však stále mnoho ctitelů. Nejvíce proslavili dudy čeští dudáci ze Strakonicka a Chodska. V Česku existuje několik kvalitních lidových souborů a ve Strakonicích se pořádá jednou za dva roky významný Mezinárodní dudácký festival.
  • La gaita es un instrumento de viento que, en su forma más simple, consiste en un tubo preformado (puntero), provisto de caña e insertado dentro de un odre, que es la reserva de aire. El aire entra en el odre (fol) a través de un segundo tubo, que tiene una válvula que impide la salida del aire provisto por los pulmones del gaitero. Éste comprime con su brazo el odre para mantener la salida de aire con sonido (tempero). En el País Vasco tanto en su zona peninsular como en la continental, se denomina gaita al instrumento musical de viento que consiste en un cilindro de madera perforada con forma acampanada en su extremo y provisto de una doble lengüeta de caña, de la misma familia que la dulzaina y el oboe, pero desprovista de llaves. En Salamanca y Extremadura se denomina gaita a las variantes locales de la flauta de tres agujeros (gaita charra y gaita extremeña). Existen también por la geografía peninsular instrumentos llamados gaita que pertenecerían a la familia de los albogues, como la gaita serrana madrileña o la gaita gastoreña, en el Gastor, en la Sierra de Cádiz. Según Joan Corominas, la palabra "gaita" procede del gótico "gaits" (aunque el término aún no está muy demostrado), término que también utilizan las lenguas del oriente europeo ("Gaida" en Hungría, "Gainda" en Creta o "Gayda" en serbocroata), que significa "cabra", ya que de la piel de este animal se realiza el fuelle de la misma. Por otro lado, algunos autores dicen que proviene del nombre de un oboe de Africa, especie de dulzaina, llamada al-ghaita, ghaita o gheita. Laguna VentarrónArchivo:Falta. svgPaísArchivo:Flag of Bolivia. svg BoliviaRegiónArchivo:Flag of pando. svg PandoSuperficie2,5 km²Altitud185 msnm La laguna Ventarrón es una laguna amazónica ubicada al nor-oeste del departamento de La Paz, cerca del departamento de Pando, junto al río Madre de Dios, a una altura de 185 m y unas dimensiones de 2,32 km de largo por 1,44 km de ancho y una superficie de 2,5 km². La laguna tiene una orilla o costa de 6,5 kilómetros. en:Laguna Ventarrón Un término latino es "Cornamusa", palabra que utilizan los aragoneses, mallorquines, franceses (en francés "Cornemuse") o italianos. La gaita es un instrumento popular que utilizaba la gente del campo y se introdujo en todos los ámbitos diarios: fiestas, misas, funerales... y que la nobleza fue también aceptando. La gaita ha sido un instrumento tradicional, distribuido por numerosos países de todo el mundo, incluyendo la península de Escandinavia, las Islas Británicas, los Países Bajos, Francia, la Península Ibérica, la Península Itálica, los Balcanes, el norte de África, Turquía y Oriente Medio. Aunque existen posibles referencias literarias en textos latinos, las primeras representaciones europeas se remontan a la Baja Edad Media.
  • Säkkipilli on puhallinsoitin. Säkkipilli yhdistetään usein skotlantilaiseen kansanmusiikkiin, mutta soitin tunnetaan vanhastaan hyvin monissa muissakin maissa. Säkkipilli keksittiin jo antiikin ajalla Arabiassa. Muun muassa keisari Neron kerrotaan soittaneen sitä.
  • La cornemuse est un instrument de musique à vent et plus particulièrement à anches. Il en existe plus d'une centaine de types dans le monde. Son aire de répartition correspond à l'Europe entière, au Caucase, au Maghreb, au Golfe Persique et va jusqu'à l'Inde du Nord. Connue dès l'antiquité, le plus ancien exemple euro occidental de sa figuration, est sur un bas-relief conservé au Musée d'Autun (N° 1874 du Recueil d'Espérandieu), du IIIème ou IVème siècle, représentant un sonneur gaulois. Elle est mentionnée dès l'époque gréco-romaine, les Grecs de Thrace l'appelait Ασκαυλος/Askaulos, et Diodore de Sicile attribue sont invention au berger sicilien Daphnis (que sa mère nymphe, abandonna dans un bosquet de lauriers, d'où son nom donné par les bergers, car les premières cannes de cornemuse se faisaient dans des tiges de lauriers). Chez les Romains elle se nommait Tibia utricularis, et selon Procope, c'était au VIème siècle, l'instrument de l'infanterie romaine. Mais les deux peuples, sont unanimes pour affirmer qu'ils l'ont reçue des Barbares (c. -à-d. les Gaulois pour les Romains, les Galates pour les Grecs). Si la cornemuse se retrouva en ancienne Egypte, c'est également grâce aux Celtes; des mercenaires Galates de Léonnorios, accompagnés de leurs familles, se trouvaient dans le delta du Nil durant la période Ptolémaïque, en 278 avant notre ère. Rechercher une origine commune entre les différentes cornemuses, est hypothétique autant qu'illusoire, il est d'ailleurs possible que cet instrument ait été créé simultanément ou à des époques différentes, et cela dans des régions fort éloignées. Instrument pastoral à l'origine, elle a développé au cours des siècles un répertoire à part entière qui culmine avec la musique de Cour et la musique militaire. L'adjonction d'un réservoir à un hautbois constitue l'une des particularités de l'instrument qui permet alors un jeu continu et puissant, sans effort; une autre étant l'adjonction de tuyaux complémentaires amplifiant encore la puissance sonore et l'effet polyphonique.
  • A duda több nádnyelves sípot magában foglaló összetett fúvós hangszer, melynek folyamatos levegőpótlásáról egy felfújt tömlő gondoskodik. A tömlőt a hangszerjátékos a tüdejével vagy fújtató segítségével tölti meg levegővel, az állandó szélnyomást és ezzel a folyamatos hangerősséget karjának szorításával biztosítja. A duda különböző sípjai részben dallamjátékra, részben a folytonosan búgó kísérőhang, a burdon előállítására szolgálnak. A duda az ókortól napjainkig Európában, a Közel-Keleten, Észak-Afrikában elterjedt sokféle felépítésű és elnevezésű dudaszerű hangszer gyűjtőfogalma, szűkebb értelemben a magyar duda, a Kárpát-medencében használt népi hangszer elnevezése.
  • La cornamusa è uno strumento musicale aerofono a serbatoio (o aerofono a sacco). Il suonatore riempie d'aria una sacca di pelle dalla quale partono canne di bordone e una canna diteggiabile (chanter) cui è affidata la melodia. Le tre a intonazione fissa usufruiscono di ance semplici simili a quelle delle launeddas (strumento etnico sardo); quella diteggiabile, invece, usa un'ancia doppia, come quella tipica della famiglia degli oboi. Nell'estesa famiglia delle cornamuse si contano diverse versioni sviluppatesi nei secoli in varie aree culturali europee. Ancorché antichissima, la tradizione delle cornamuse contemporanee inizia, nella forma che conosciamo attorno al XVII secolo. Le cornamuse dell'Europa Occidentale si distinguono in due tipi fondamentali: ad aria calda (blown pipes) ad aria fredda (bellow pipes). Nelle prime l'otre viene alimentato per insufflaggio dell'aria attraverso un boccaglio (o blowing stick) direttamente da parte del suonatore, mentre nelle seconde il gonfiaggio avviene mediante un mantice assicurato mediante cinghie sotto il gomito destro del suonatore, azionato dal movimento del braccio. La più famosa delle cornamuse ad aria calda, quella descritta all'inizio dell'articolo, è quella scozzese, la Great Highland Bagpipe, tutt'oggi impiegata nelle pipe bands, che si distingue per la sua particolare sonorità. A questa, sempre nella tradizione europea, si annoverano: la musette de cour (Francia - Bretagna) la gaita galiziana e asturiana (Spagna) la piva (Italia - Appennino piacentino e Parmense) la müsa (Italia - Quattro province) il Baghèt (Italia - valli Bergamasche) la zampogna, (Italia centro-meridionale) lo strumento di questo tipo tutt'ora più diffuso e suonato la gaida (Penisola balcanica) La principale cornamusa tra quelle ad aria fredda può essere considerata la Uilleann pipes, mentre in Scozia sono ancora alquanto diffuse diverse versioni di strumenti denominati border pipes derivate dalla Great Highland Bagpipe quali le small pipes e le kitchen pipes; tra le border pipes viene a volte annoverata la northumbrian pipe, che però risulta più simile, sia per struttura che per tecnica esecutiva, alla uilleann irlandese. Anni fa, ben 10.000 suonatori di cornamusa scozzese provenienti da vari paesi si riunirono a Edimburgo per esibirsi tutti insieme lungo le vie della città.
  • バグパイプ(bagpipe/bagpipes もしくはバッグパイプ)は、リード式の民族楽器で、簧(リード)の取り付けられた数本の音管(パイプ pipe)を留気袋(バッグ bag)に繋ぎ、溜めた空気を押し出す事でリードを振動させて音を出すものである。 バグパイプの発声原理は有簧木管楽器と同じであり、一種の気鳴楽器ではあるが、必ずしも一般的な意味での「吹奏楽器」ではない。 送気方式として、人の呼気を用いるものと、鞴(ふいご)を使うものとがあるが、いずれも留気袋の押圧で音管に送る空気の量を調節し、区切りなく音を出し続けることができる。 旋律を演奏する主唱管(チャンター chanter)の他に、しばしば一本ないし数本の通奏管(ドローン drone)が付き、同時に鳴奏される。 スコットランドのものが有名であるが、この他にも独自のバグパイプがアイルランド、スペイン、ポーランド、トルコ、バルカン半島といった広い範囲に存在している。 スコットランドの代表的なバグパイプである「グレート・ハイランド・バグパイプ」は、アイルランドや、スコットランド移民の多い北米やオーストラリア、ニュージーランドでも盛んに演奏される。 また、インドを始めとする旧イギリス帝国植民地諸国では、軍事パレードで旧宗主国由来のバグパイプによる軍楽隊が使われることがある。 楽器の起源は定かではないが、古くはローマ時代にまで遡ると考えられている。 2008年10月12-19日には、「パイプフェストジャパン」として毎年世界各国で開催されているパイプフェストが関西を拠点として開催された。
  • De doedelzak is een bijzonder oude vorm van blaasinstrument. De doedelzak is een rietinstrument waarbij het riet indirect bespeeld wordt via een luchtkamer en dus niet met de lippen of tong aangeraakt wordt. Doedelzakken zijn eigenlijk eerder een familie van muziekinstrumenten dan een enkel instrument. Zowel enkele als dubbele rieten worden toegepast.
  • Instrumentet sekkepipe kommer fra det tidligere Egypt (700 e. kr. ), den ble tidlig ført videre og også etter hvert tatt i bruk blant annet av det romerske infanteriet. Grunnet den tidlige opprinnelsen av sekkepipa har det blitt mange forskjellige versjoner av sekkepipa rundt om i verden, de mest kjente er den irske og skotske. Sekkepipa var i opprinnelsen et blåseinstrument med en sekk og et rør i tillegg til munnstykke, etterhvert som den har blitt utviklet har den fått både to og tre rør foruten munnstykket. I Irland og Skottland har det blitt vanlig med tre rør. At det er tre rør gjør at det blir bedre klang og lyd på høyere og lavere toner. Det karakteristiske for sekkepipa er den uendrede tonen som understøtter melodiens forløp, bordun. Virkningen oppnås med en basspipe på skotsk sekkepipe. Sekkepipa er i dag Skottlands nasjonalinstrument, deres versjon av sekkepipa blir kalt «The Highland Bagpipe», ei sekkepipe som har ei lang historie. Det var kelterne som stod for utviklingen av skottenes sekkepipe. Når instrumentet kom til Skottland hadde den opprinnelig bare ett rør, men fikk rundt 1500 år e. kr. det andre røret, og i 1623 kom det tredje eller «the great drone» som det blir kalt. I Skottland og i en del andre land blir sekkepipa ofte brukt i begravelser, bryllup og i andre anledninger. Selv om man i Norge ser på sekkepipa som et typisk skotsk instrument, finnes det forskjellige typer sekkepiper i forskjellige deler av Europa. Man har egne sekkepipetradisjoner i Spania, Hellas, Estland, Sverige, Tyskland, Østerrike, Ungarn, Russland, Polen og så videre og så videre. Man mener også at det har eksistert sekkepiper i Norge på samme vis som i resten av Europa, men denne tradisjonen ser ut til å ha dødd ut. Tradisjonen har dog gjenoppstått hos enkelte moderne norske folkemusikere.
  • Dudy – instrument muzyczny z grupy aerofonów stroikowych; składa się z: jednej lub kilku piszczałek melodycznych zaopatrzonych w stroiki trzcinowe (pojedyncze – tzw. klarnetowe lub podwójne – tzw. obojowe) i otwory boczne; jednej lub kilku piszczałek burdonowych (wydających dźwięk stały, burdon); zbiornika powietrza z koziej lub owczej skóry; (we współczesnych typach dud zastępowanych innymi materiałami, na przykład gore-texem) rurki do wdmuchiwania powietrza do zbiornika (w rozwiniętym typie dud jest ona zastąpiona mieszkiem). Przeniesione z Azji do Europy w średniowieczu, zostały włączone do europejskiego instrumentarium ludowego; szczególnie popularne do dziś w ludowej muzyce szkockiej (tzw. bagpipe), także w muzyce z Irlandii (uilleann pipes), rejonów Hiszpanii - Galicji i Asturii (gaita) i Francji – Bretanii (biniou). W Polsce, w zależności od regionu, są nazywane kozłem, gajdami lub kozą. W powszechnym użyciu jest również nazwa kobza, pierwotnie dotycząca innego instrumentu. Dudy są popularnym intrumentem ludowym Podhala, Beskidu Żywieckiego, Śląskiego, Śląska Cieszyńskiego a przede wszystkim Wielkopolski, gdzie rozróżnia się: dudy wielkopolskie kozioł biały (weselny) kozioł czarny (ślubny) sierszenki
  • A gaita-de-fole (também gaita de foles, cornamusa, museta, musette ou simplesmente gaita) é um instrumento da família dos aerofones, composto de pelo menos um tubo melódico (chamado ponteiro ou cantadeira, pelo qual se digita a música) e dum insuflador mediado por uma válvula (chamado soprete ou assoprador), ambos ligados a um reservatório de ar (chamado fole ou bolsa); na maioria dos casos, há pelo menos mais um tubo melódico, pelo qual se emite uma nota pedal constante em harmonia com o tubo melódico (chamado bordão ou ronco). É um instrumento modal, na maioria das vezes jônio (modo de dó), apesar de haver modelos em modos mixolídio (modo de sol) e eólio (modo de lá), para além de possíveis outros. A cantadeira possui a peculiar configuração de ser construída baseada numa nota (chamada tonal, geralmente soada com todos os furos fechados), e afinada noutra (chamada sensível, geralmente a primeira nota aberta), a qual rege a afinação da nota pedal soada pelo bordão (geralmente uma oitava abaixo da nota sensível da cantadeira). As possíveis afinações variam de gaita para gaita, geralmente em dó, ré, sol, lá, si ou si bemol. Outra peculiaridade das gaitas-de-fole é integrarem o restrito grupo de instrumentos de ar que tocam contínua e mecanicamente, sem necessidade de pausa para o músico respirar.
  • Волы́нка — традиционный музыкальный духовой инструмент многих народов Европы и Азии. Представляет собой воздушный резервуар, который, обыкновенно, делается из телячьей или козьей шкуры, снятой целиком, в виде бурдюка, зашитой наглухо и снабженной сверху трубкой для наполнения меха воздухом, с прикрепленными снизу одной, двумя или тремя игральными язычковыми трубками, служащими для создания полифонического звучания.
  • Säckpipa är ett musikinstrument av skalmejatyp som spelats ända sedan omkring 4000 f. kr. i Egypten, ursprunget är oklart men tros vara mellanöstern. Säckpipan var spridd över hela Europa under medeltiden och åtnjöt under 1600- och 1700-talen popularitet även vid Europas hov, (ofta i romantiska sammanhang, då instrumentet också har kopplats ihop med herdar och deras yrkesutövning. ) Senare har den i Sverige mest överlevt i Västerdalarna och norra Värmland, för att slutligen helt dö ut i början av 1900-talet. Med ledning av de gamla instrument som bevarats från de områdena har dock rekonstruktioner av den svenska säckpipan, pôsun eller dråmban, utförts av olika instrumentbyggare och spelmän. Idag är det främst i folkmusiksammanhang som man kan få höra säckpipa. Fortfarande förknippas säckpipan gärna med Skottland och marschmusik. Olika säckpipetyper finns dock än idag i nästan samtliga europeiska länder, starka traditioner finns exempelvis på Irland, i Frankrike, Spanien, Bulgarien och Ungern.
  • Gayda kamıştan yapılmış çift düdük ve tulumdan oluşan, tiz sesli, nefesli bir enstruman adı olup Trakyalı, Bulgar, Makedon ve İskoçların milli çalgısıdır. İskoç Gaydası, İrlanda Savaş Gaydası en tanınmış modelleridir. Kuzeydoğu Anadolu’da tulum (Türkçe), dankiyo (Rumca), tsimpona(Latince), guda (Lazca) adlarıyla bilinen sürekli pes ses veren ek boruya (İngilizce drone)sahip olmayan çeşitlerinin yanısıra Trakya ve Balkanlar da gayda adıyla bilinmektedir. Meleyen Keçi adlı Macaristan'da 20. yüzyılın başlarında yapılan bir türü vardır. Bu aletette körük kol altına alınır. Oğlak derisinden yapılma tulumu şişirmek için tulumun içine hava pompalanır. Bir kamışı bulunan kıvrımlı borudan, dem sesinde sürekli pes bir ses çıkar. Tulum, bunun yanı sıra çifte dedende bulunan çift kamışa üfürme yapar. Çifte dedende melodi çalmaya olanak veren parmak delikleri vardır. Gayda'nın bir başka türü Eski Tulum'dur. Fransa'nın Bretanya bölgesinde koyun postundan yapılan basit bir gayda'dır. İlk önce üfleme borusundan üflenerek tulum şişirilir. Ardından dem borusuyla dedeni seslendirmek için bu tulum sıkıştırılır. Bu tür gaydalara Asya,Afrika ve Avrupa'nın her yerinde rastlanır. Eski Tulumun sesi İskoç gaydalarından rahatlıkla ayırt edilebilir. Bock Dankiyo Cimpoi Duda Koza Diple Tulum Tsambouna (Yunanistan On iki ada) Askambandoura Gajdy Gaita Surle Mezoued/Zukra Bagpipe
  • Воли́нка — Старовиний народний інструмент, відомий в Україні, Польщі, Болгарії, Шотландії та в інших країнах. Волинка складається з декількох трубок, що кріпляться до торби або міхура з повітрям. Одна (рідше дві) трубка має ігрові отвори і на ній можна виконувати нескладні мелодії — інші трубки під час гри видають безперервний монотонний низький звук на тоніці або домінанті звідки і пішов вираз — тягнути волинку. Під час гри виконавець тримає волинку під пахвою або перед собою, натискаючи на торбу. Волинкою також називають невелику п'єсу танцювального характеру з елементами наслідування звучання волинки.
  • 风笛(Bagpipes)是乐器的一种,属使用簧片的气鸣乐器。风笛在英国的苏格兰地区非常流行,是苏格兰传统文化的一部分。
dbpprop:hasPhotoCollection
dbpprop:otheruses4Property
  • List of bagpipes
  • specific types of bagpipe
  • the general form of bagpipes
dbpprop:reference
dbpprop:wikiPageUsesTemplate
rdfs:comment
  • Bagpipes are a class of musical instrument, aerophones using enclosed reeds fed from a constant reservoir of air in the form of a bag. Though the Scottish Great Highland Bagpipe and Irish uilleann pipes have the greatest international visibility, bagpipes of several varieties can be found in use throughout Europe, Northern Africa, the Persian Gulf, and the Caucasus. The term is equally correct in the singular or plural, although in the English language, pipers most commonly talk of "pipes."
  • Die Sackpfeife oder der Dudelsack ist ein selbstklingendes Unterbrechungs-Aerophon, dessen Luftzufuhr aus einem Luftsack über eine Windkapsel erfolgt. Sie wird von einem Sackpfeifer (Dudelsackspieler) gespielt.
  • Gaita és una denominació de caràcter força genèric per referir-se a una sèrie d'instruments musicals aeròfons de caràcter tradicional que responen a característiques diverses i que es toquen en diferents indrets de la Península Ibèrica. La majoria d'instruments que responen a aquest nom pertanyen a la tipologia de les cornamuses. Segons Joan Corominas el nom prové del mot gòtic "gaits" que significa "cabra", en referència a la procedència de la pell emprada per fer el bot.
  • Dudy jsou prastarý lidový hudební nástroj, užívaný v podobě historicky známé už v antickém Řecku. Původně byly jednoduchým dechovým nástrojem, který pravděpodobně vznikl již před 4 000 lety v Egyptě a v přední Asii.
  • La gaita es un instrumento de viento que, en su forma más simple, consiste en un tubo preformado (puntero), provisto de caña e insertado dentro de un odre, que es la reserva de aire. El aire entra en el odre (fol) a través de un segundo tubo, que tiene una válvula que impide la salida del aire provisto por los pulmones del gaitero. Éste comprime con su brazo el odre para mantener la salida de aire con sonido (tempero).
  • Säkkipilli on puhallinsoitin. Säkkipilli yhdistetään usein skotlantilaiseen kansanmusiikkiin, mutta soitin tunnetaan vanhastaan hyvin monissa muissakin maissa. Säkkipilli keksittiin jo antiikin ajalla Arabiassa. Muun muassa keisari Neron kerrotaan soittaneen sitä.
  • La cornemuse est un instrument de musique à vent et plus particulièrement à anches. Il en existe plus d'une centaine de types dans le monde. Son aire de répartition correspond à l'Europe entière, au Caucase, au Maghreb, au Golfe Persique et va jusqu'à l'Inde du Nord.
  • A duda több nádnyelves sípot magában foglaló összetett fúvós hangszer, melynek folyamatos levegőpótlásáról egy felfújt tömlő gondoskodik. A tömlőt a hangszerjátékos a tüdejével vagy fújtató segítségével tölti meg levegővel, az állandó szélnyomást és ezzel a folyamatos hangerősséget karjának szorításával biztosítja. A duda különböző sípjai részben dallamjátékra, részben a folytonosan búgó kísérőhang, a burdon előállítására szolgálnak.
  • La cornamusa è uno strumento musicale aerofono a serbatoio (o aerofono a sacco). Il suonatore riempie d'aria una sacca di pelle dalla quale partono canne di bordone e una canna diteggiabile (chanter) cui è affidata la melodia. Le tre a intonazione fissa usufruiscono di ance semplici simili a quelle delle launeddas (strumento etnico sardo); quella diteggiabile, invece, usa un'ancia doppia, come quella tipica della famiglia degli oboi.
  • De doedelzak is een bijzonder oude vorm van blaasinstrument. De doedelzak is een rietinstrument waarbij het riet indirect bespeeld wordt via een luchtkamer en dus niet met de lippen of tong aangeraakt wordt. Doedelzakken zijn eigenlijk eerder een familie van muziekinstrumenten dan een enkel instrument. Zowel enkele als dubbele rieten worden toegepast.
  • Instrumentet sekkepipe kommer fra det tidligere Egypt (700 e. kr. ), den ble tidlig ført videre og også etter hvert tatt i bruk blant annet av det romerske infanteriet. Grunnet den tidlige opprinnelsen av sekkepipa har det blitt mange forskjellige versjoner av sekkepipa rundt om i verden, de mest kjente er den irske og skotske.
  • Dudy – instrument muzyczny z grupy aerofonów stroikowych; składa się z: jednej lub kilku piszczałek melodycznych zaopatrzonych w stroiki trzcinowe (pojedyncze – tzw. klarnetowe lub podwójne – tzw.
  • Волы́нка — традиционный музыкальный духовой инструмент многих народов Европы и Азии.
  • Säckpipa är ett musikinstrument av skalmejatyp som spelats ända sedan omkring 4000 f. kr. i Egypten, ursprunget är oklart men tros vara mellanöstern. Säckpipan var spridd över hela Europa under medeltiden och åtnjöt under 1600- och 1700-talen popularitet även vid Europas hov, (ofta i romantiska sammanhang, då instrumentet också har kopplats ihop med herdar och deras yrkesutövning.
  • Gayda kamıştan yapılmış çift düdük ve tulumdan oluşan, tiz sesli, nefesli bir enstruman adı olup Trakyalı, Bulgar, Makedon ve İskoçların milli çalgısıdır. İskoç Gaydası, İrlanda Savaş Gaydası en tanınmış modelleridir. Kuzeydoğu Anadolu’da tulum (Türkçe), dankiyo (Rumca), tsimpona(Latince), guda (Lazca) adlarıyla bilinen sürekli pes ses veren ek boruya (İngilizce drone)sahip olmayan çeşitlerinin yanısıra Trakya ve Balkanlar da gayda adıyla bilinmektedir.
  • Воли́нка — Старовиний народний інструмент, відомий в Україні, Польщі, Болгарії, Шотландії та в інших країнах. Волинка складається з декількох трубок, що кріпляться до торби або міхура з повітрям.
  • 风笛(Bagpipes)是乐器的一种,属使用簧片的气鸣乐器。风笛在英国的苏格兰地区非常流行,是苏格兰传统文化的一部分。
rdfs:label
  • Bagpipes
  • Sackpfeife (Musikinstrument)
  • Gaita
  • Dudy
  • Gaita
  • Säkkipilli
  • Cornemuse
  • Duda
  • Cornamusa
  • バグパイプ
  • Doedelzak
  • Sekkepipe
  • Dudy
  • Gaita-de-fole
  • Волынка
  • Säckpipa
  • Gayda
  • Волинка
  • 风笛
owl:sameAs
skos:subject
foaf:depiction
foaf:page
is dbpedia-owl:Artist/genre of
is dbpedia-owl:Artist/instrument of
is dbpedia-owl:MusicGenre/instrument of
is dbpedia-owl:genre of
is dbpedia-owl:instrument of
is dbpprop:disambiguates of
is dbpprop:genre of
is dbpprop:instrument of
is dbpprop:instruments of
is dbpprop:notableInstruments of
is dbpprop:redirect of