| dbpprop:abstract
|
- August Hermann Francke was a German Protestant churchman.
- August Hermann Francke war ein deutscher evangelischer Theologe, Pädagoge und Kirchenlieddichter. Er war einer der Hauptvertreter des Pietismus.
- August Hermann Francke byl německý teolog a pedagog. Francke sa stal vůdčí osobností pietismu po P. J. Spenerovi, byl učitelem Matěje Béla.
- August Hermann Francke oli saksalainen pietistinen teologi ja pedagogi. Hän perusti Halleen vuonna 1695 suuret Francke-laitokset. Niihin kuuluu erilaisia oppilaitoksia, opettajaseminaari, kirjapaino, orpokoti sekä kouluja. Opiskelu Hallen kouluissa oli melko vapaamuotoista sillä opiskelit saivat itse määrätä opiskelujensa kulun, ja siellä tehtiin paljon retkiä ympäristöön. Kuri oli kuitenkin ankara sillä kaikki tapahtui pietismin periaatteita noudattaen.
- August Hermann Francke, philanthrope, piétiste et théologien allemand, il fut surnommé le Bollin de l'Allemagne. Il était pasteur de Glaucha, près de Halle, dans la Marche électorale de Brandebourg, et fonda dans cette ville, tant de ses deniers qu'à l'aide d'aumônes, deux établissements destinés à l'instruction des pauvres enfants : la Maison des Orphelins et le Pedagogium. Il y joignit une espèce d'imprimerie stéréotype afin de pouvoir donner la Bible au peuple à très-bon marché; de 1715 à 1795 on en tira 1 570 333 exemplaires. Outre trois ouvrages relatifs à l'établissement dont il était fondateur, Francke a publié des Sermons et des Oraisons funèbres, 1727, in-folio.
- August Hermann Francke was een Duitse theoloog en pedagoog.
- August Hermann Francke var en tysk teolog, pietist og pedagog. Francke studerte ved universitetene i Erfurt, Kiel og Leipzig. I 1686 grunnla han i sistnevnte by et Collegium philobiblicum for øvelser i Bibelens filologiske og praktiske tolkning. Det religiøse inntrykket var hos Francke tidlig det fremherskende, men selv betegnet han år 1687 som tiden for sin omvendelse til en «levende kristendom». Fra 1690-91 var han diakon ved Augustinkirken i Erfurt. Hans mere oppbyggende enn dogmatiske prekener der vakte stor oppmerksomhet og fant et stort antall tilhørere, også blant katolikkene. Mange blant disse ble ledet til å gå over til protestantismen, og til slutt befalte den katolske fyrstebiskopen av Mainz, som Erfurt da hørte til, ham å forlate byen innen 48 timer. I 1692 ble Francke professor i østerlandske språk ved universitetet i Halle og dermed pastor i Glaucha (en forstad til Halle). I 1698 byttet han nevnte professorat mot et teologisk ved samme universitet. Gjennom sin virksomhet som prest og akademisk lærer utøvet han stor innflytelse og ble ved siden av Philipp Jacob Spener, hvis bekjentskap han hadde gjort i 1689, en av den såkalte pietismens grunnleggere. I 1695 etablerte han en fri- og fattigskole og et par andre skoler og i 1697 en latinskole. Med fattigskolen forente han en anstalt for far- og morløse barn, og da plassen snart ble for liten for det store antall som ble meldt inn til skolen, la han den 24. juli 1698 ned grunnstenen til Waisenhuset i Halle, i det han stolte på at midler til å fullføre bygget skulle komme gjennom frivillige bidrag. Hans regnestykke slo til, og i 1701 var bygget ferdig. Ved Franckes død var det 100 gutter og 34 jenter i Waisenhuset og ved samtlige anstalter ble over 2200 barn undervist av 167 lærere og 8 lærerinner. Foruten disse anstalter etablerte Francke et misjonsinstitutt (1705), og til den ble den av friherre von Canstein i 1710 etablerte såkalte cansteinske bibelanstalt for Bibelens spredning. Gjennom inntektene av en bokhandel og et apotek samt gjennom frivillige gaver ble han i stand til å underholde sine stiftelser uten offentlig støtte. Ved en god organisasjon og støtte av medhjelpere kunne han, ved siden av sin omfattende prestelige og akademiske virksomhet, overvåke og lede disse anstalter helt til sin død. Franckes fortjenester som pedagog var den vekt han la på barnas moralske dannelse, hans velvilje for alle de barn som stod under hans beskyttelse, hans tese om at hvert barn burde behandles etter sin individualitet, den betydning han tilla de såkalte realfagene og hans omsorg for lærerutdanningen. Feilen (?)i hans pedagogiske system var en ensidig religiøs innretning som førte til at barna ble oppfostret mer til kristne i pietistisk mening enn till mennesker. Denne ensidighet, som under Franckes levetid ble motvirket av hans harmoniske personlighet, ble mer framtredende etter Franckes død, da ledelsen av hans stiftelser for en tid ble utøvet av hans sønn, Gotthilf August Francke (1696-1769), men forsvant med tiden mer og mer. Bønnestundene ved skolene ble kortere og den klosteraktige tukten forsvant. Varm menneskekjærlighet og utrettelig iver for sine medmenneskers opplysning og forbedring har ikke engang Franckes motstandere kunnet frakjenne ham. Et eksempel på hans iver i denne retning er at han i 1711 og følgende år sendte oppbyggelsesskrifter til de svenske krigsfangene i Sibir. En bronsestatue som forestiller Francke ble i 1829 reist i Halle.
- August Hermann Francke (1663-1727) a fost un teolog şi pedagog german.
- Файл:August-Hermann-Francke. jpg Август Герман Франке Франке, Август Герман (нем. August Hermann Francke) — знаменитый немецкий богослов и педагог, один из вдохновителей и активных деятелей пиетистского движения.
- August Hermann Francke, född 22 mars 1663 i Lübeck, död 8 juni 1727 i Halle an der Saale, tysk teolog, pietist och pedagog. Francke studerade vid universiteten i Erfurt, Kiel och Leipzig samt grundade 1686 i sistnämnda stad ett Collegium philobiblicum för övning i bibelns filologiska och praktiska tolkning. Det religiösa intrycket var hos Francke tidigt det förhärskande, men först år 1687 betecknade han själv såsom tiden för sin omvändelse till en "levande kristendom". Mellan 1690–1691 var han diakon vid Augustinkyrkan i Erfurt. Hans mera uppbyggande än dogmatiska predikningar där väckte mycket uppmärksamhet och fann ett stort antal åhörare, även bland katolikerna. Många bland dessa föranleddes att övergå till protestantismen, och slutligen befallde honom den katolske furstbiskopen av Mainz, under vilken Erfurt då lydde, att inom 48 timmar lämna staden. År 1692 blev Francke professor i österländska språk vid universitetet i Halle och därjämte pastor i Glaucha (en förstad till Halle), men utbytte 1698 nämnda professur mot en teologisk vid samma universitet. Genom sin verksamhet såsom präst och akademisk lärare utövade han stort inflytande och blev jämte Philipp Jakob Spener, vars bekantskap han gjort 1689, en av den så kallade pietismens grundläggare. Han efterträddes av sin tidigare student Johan Jakob Rambach. År 1695 inrättade han en fri- och fattigskola och ett par andra skolor samt 1697 en latinskola. Med fattigskolan förenade han en anstalt för fader- och moderlösa barn, och då utrymme snart saknades för det stora antal, som anmäldes till inträde i densamma, lade han 24 juli 1698 grundstenen till barnhuset i Halle, förlitande sig på, att medlen till byggnadens fullbordande skulle inflyta genom frivilliga bidrag. Han missräknade sig inte, och 1701 var byggnaden färdig. Vid Franckes död fanns i barnhuset 100 pojkar och 34 flickor, och vid samtliga anstalterna undervisades över 2 200 barn, med 167 lärare och 8 lärarinnor. Förutom dessa anstalter inrättade Francke ett missionsinstitut (1705), och till dem knöt sig den av friherre von Canstein 1710 stiftade så kallade cansteinska bibelanstalten för bibelns spridning. Genom inkomsterna av en bokhandel och ett apotek samt genom frivilliga gåvor sattes han i stånd att underhålla sina stiftelser utan offentligt understöd. Genom en god organisation och stödet av medhjälpare kunde han, vid sidan av sin omfattande prästerliga och akademiska verksamhet, övervaka och leda dessa anstalter ända till sin död. Franckes förtjänster som pedagog var den vikt han fäste vid barnens moraliska bildning, hans välvilja för alla de barn som stod under hans vård, hans grundsats att varje barn borde behandlas efter sin individualitet, den betydelse han tillmätte de så kallade realämnena och hans omsorg om lärarbildningen. Bristen i hans pedagogiska system var en ensidigt religiös riktning, varigenom barnen uppfostrades mera till kristna i pietistisk mening än till människor. Denna ensidighet, som under Franckes livstid motverkades av hans harmoniska personlighet, framträdde ännu starkare efter Franckes död, då ledningen av hans stiftelser för en tid utövades av hans son, Gotthilf August Francke (1696-1769), men försvann med tiden mer och mer. Bönestunderna vid skolorna förkortades, och den klosterartade tukten försvann. Varm människokärlek och outtröttligt nit för sina medmänniskors upplysning och förbättring har inte ens Franckes motståndare kunnat frånkänna honom. Ett exempel på hans nit i denna riktning är att han 1711 och följande åren skickade uppbyggelseskrifter till de svenska krigsfångarna i Sibirien. En bronsstaty föreställande Francke restes 1829 i Halle.
|
| rdfs:comment
|
- August Hermann Francke was a German Protestant churchman.
- August Hermann Francke war ein deutscher evangelischer Theologe, Pädagoge und Kirchenlieddichter. Er war einer der Hauptvertreter des Pietismus.
- August Hermann Francke byl německý teolog a pedagog. Francke sa stal vůdčí osobností pietismu po P. J. Spenerovi, byl učitelem Matěje Béla.
- August Hermann Francke oli saksalainen pietistinen teologi ja pedagogi. Hän perusti Halleen vuonna 1695 suuret Francke-laitokset. Niihin kuuluu erilaisia oppilaitoksia, opettajaseminaari, kirjapaino, orpokoti sekä kouluja. Opiskelu Hallen kouluissa oli melko vapaamuotoista sillä opiskelit saivat itse määrätä opiskelujensa kulun, ja siellä tehtiin paljon retkiä ympäristöön. Kuri oli kuitenkin ankara sillä kaikki tapahtui pietismin periaatteita noudattaen.
- August Hermann Francke, philanthrope, piétiste et théologien allemand, il fut surnommé le Bollin de l'Allemagne. Il était pasteur de Glaucha, près de Halle, dans la Marche électorale de Brandebourg, et fonda dans cette ville, tant de ses deniers qu'à l'aide d'aumônes, deux établissements destinés à l'instruction des pauvres enfants : la Maison des Orphelins et le Pedagogium.
- August Hermann Francke was een Duitse theoloog en pedagoog.
- August Hermann Francke var en tysk teolog, pietist og pedagog. Francke studerte ved universitetene i Erfurt, Kiel og Leipzig. I 1686 grunnla han i sistnevnte by et Collegium philobiblicum for øvelser i Bibelens filologiske og praktiske tolkning. Det religiøse inntrykket var hos Francke tidlig det fremherskende, men selv betegnet han år 1687 som tiden for sin omvendelse til en «levende kristendom». Fra 1690-91 var han diakon ved Augustinkirken i Erfurt.
- August Hermann Francke (1663-1727) a fost un teolog şi pedagog german.
- Файл:August-Hermann-Francke. jpg Август Герман Франке Франке, Август Герман (нем. August Hermann Francke) — знаменитый немецкий богослов и педагог, один из вдохновителей и активных деятелей пиетистского движения.
- August Hermann Francke, född 22 mars 1663 i Lübeck, död 8 juni 1727 i Halle an der Saale, tysk teolog, pietist och pedagog. Francke studerade vid universiteten i Erfurt, Kiel och Leipzig samt grundade 1686 i sistnämnda stad ett Collegium philobiblicum för övning i bibelns filologiska och praktiska tolkning. Det religiösa intrycket var hos Francke tidigt det förhärskande, men först år 1687 betecknade han själv såsom tiden för sin omvändelse till en "levande kristendom".
|
![[RDF Data]](/statics/sw-cube.png)
