Attachment theory is a psychological, evolutionary and ethological theory concerning relationships between humans. The most important tenet of attachment theory is that a young child needs a secure relationship to at least one primary adult caregiver for normal social and emotional development to take place. The theory was originated by psychiatrist and psychoanalyst John Bowlby.

PropertyValue
dbpedia-owl:thumbnail
dbpprop:abstract
  • Attachment theory is a psychological, evolutionary and ethological theory concerning relationships between humans. The most important tenet of attachment theory is that a young child needs a secure relationship to at least one primary adult caregiver for normal social and emotional development to take place. The theory was originated by psychiatrist and psychoanalyst John Bowlby. Within attachment theory, infant behaviour associated with attachment is primarily the seeking of proximity to an attachment figure in stressful situations. Infants become attached to adults who are sensitive and responsive in social interactions with the infant, and who remain as consistent caregivers for some months during the period from about six months to two years of age. During the latter part of this period, children begin to use attachment figures (familiar people) as a secure base to explore from and return to. Parental responses lead to the development of patterns of attachment which in turn lead to internal working models which will guide the individual's feelings, thoughts and expectations in later relationships. Separation anxiety or grief following serious loss is a normal and natural response in an attached infant. These behaviours have evolved because they increase the probability of survival of the child. Research by developmental psychologist Mary Ainsworth underpinned the basic concepts, introduced the concept of the "secure base" and developed a theory of a number of attachment patterns in infants: secure attachment, avoidant attachment, anxious attachment and, later, disorganised attachment. Theorists extended attachment theory to adults. Other interactions may be construed as including components of attachment behaviour; these include peer relationships at all ages, romantic and sexual attraction and responses to the care needs of infants or sick or elderly adults. To formulate a comprehensive theory of the nature of early attachments, Bowlby explored a range of fields including evolution by natural selection, object relations theory, control systems theory, evolutionary biology and the fields of ethology and cognitive psychology. After preliminary papers from 1958 onwards, Bowlby published the full theory in the trilogy Attachment and Loss (1969–82). Although in the early days academic psychologists criticized Bowlby and the psychoanalytic community ostracised him, attachment theory has become the dominant approach to understanding early social development and given rise to a great surge of empirical research into the formation of children's close relationships. There have been significant modifications as a result of empirical research but attachment concepts have become generally accepted. Criticism of attachment theory has been sporadic, some of it relating to an early precursor hypothesis called "maternal deprivation", published in 1951. Past criticism came particularly from within psychoanalysis, and ethology, and in relation to the perceived emphasis on mothers. More recent criticisms relate to genetic factors, temperament, the complexity of social relationships within family settings, and the limitations of discrete patterns for classifications. Attachment concepts have been incorporated into existing therapeutic interventions and used to found attachment-based interventions. There are current efforts to evaluate a number of interventions and treatment approaches based on applications of attachment theory. Attachment theory concepts have also been utilised in the formulation of various social and child-care policies.
  • Die Bindungstheorie beschreibt in der Psychologie das Bedürfnis des Menschen, eine enge und von intensiven Gefühlen geprägte Beziehung zu Mitmenschen aufzubauen. Sie wurde von dem britischen Kinderpsychiater John Bowlby und der kanadischen Psychologin Mary Ainsworth entwickelt. Ihr Gegenstand ist der Aufbau und die Veränderung enger Beziehungen im Laufe des Lebens. Sie geht von dem Modell der Bindung der frühen Mutter-Kind-Beziehung aus. Sie verbindet ethologisches, entwicklungspsychologisches, psychoanalytisches, therapeutisches und systemisches Denken. Eines der großen Anliegen Bowlbys war es, eine wissenschaftliche Basis für den psychoanalytischen Ansatz der Objektbeziehungstheorien herzustellen und psychoanalytische Annahmen empirisch überprüfbar zu machen. Dabei entfernte er sich im Laufe seiner Forschungsarbeit von der Psychoanalyse: Die Bindungstheorie wurde zu einer eigenständigen Disziplin. Die Bindungstheorie weist Verbindungen zur Systemtheorie und zur kognitiven Psychologie auf und hat einen großen Beitrag zur Familientherapie, kognitiven Therapie sowie zur Psychoanalyse geleistet.
  • La teoría del apego afirma que el apego afectivo de aves y mamíferos es un proceso del desarrollo psicológico del animal, incluyendo el humano, que se desarrolló como una tendencia de adaptación para mantener proximidad a la figura del progenitor. El origen de la teoría del apego puede rastrearse a la publicación de dos artículos de 1958, uno de John Bowlby, "the Nature of the Child's Tie to his Mother", que presenta el concepto del "apego", y el de Harry Harlow, "The Nature of Love", basado en sus experimentos en que los macacos prefieren el apego afectivo a la comida. La teoría del apego de John Bowlby La necesidad de bebé de estar próximo a su madre, de ser acunado en brazos, protegido y cuidado ha sido estudiada científicamente. Fue el psicólogo John Bowlby que en su trabajo en instituciones con niños privados de la figura materna le condujo a formular la Teoría del apego. El apego es el vínculo emocional que desarrolla el niño con sus padres (o cuidadores) y que le proporciona la seguridad emocional indispensable para un buen desarrollo de la personalidad. La tesis fundamental de la Teoría del Apego es que el estado de seguridad, ansiedad o temor de un niño es determinado en gran medida por la accesibilidad y capacidad de respuesta de su principal figura de afecto (persona con que se establece el vínculo). El apego proporciona la seguridad emocional del niño: ser aceptado y protegido incondicionalmente. Éste planteamiento también puede observarse en distintas especies animales y que tiene las mismas consecuencias: la proximidad deseada de la madre como base para la protección y la continuidad de la especie. El trabajo de Bowlby estuvo influenciado por Konrad Lorenz (1903-1989) quien en sus estudios con gansos y patos en los años 50, reveló que las aves podían desarrollar un fuerte vínculo con la madre (teoría instintiva) sin que el alimento estuviera por medio. Pero fue Harry Harlow (1905-1981) con sus experimentos con monos, y su descubrimiento de la necesidad universal de contacto quien le encaminó de manera decisiva en la construcción de la Teoría del Apego. El bebé –según está teoría- nace con un repertorio de conductas las cuales tienen como finalidad producir respuestas en los padres: la succión, las sonrisas reflejas, el balbuceo, la necesidad de ser acunado y el llanto, no son más que estrategias por decirlo de alguna manera del bebé para vincularse con sus papás. Con este repertorio los bebés buscan mantener la proximidad con la figura de apego, resistirse a la separación, protestar si se lleva a cabo (ansiedad de separación), y utilizar la figura de apego como base de seguridad desde la que explora el mundo. Más tarde Mary Ainsworth (1913-1999) en su trabajo con niños en Uganda, encontró una información muy valiosa para el estudio de las diferencias en la calidad de la interacción madre-hijo y su influencia sobre la formación del apego. Ainsworth encontró tres patrones principales de apego: niños de apego seguro que lloraban poco y se mostraban contentos cuando exploraban en presencia de la madre; niños de apego inseguro, que lloraban frecuentemente, incluso cuando estaban en brazos de sus madres; y niños que parecían no mostrar apego ni conductas diferenciales hacia sus madres. Estos comportamientos dependían de la sensibilidad de la madre a las peticiones del niño. La teoría del apego tiene una relevancia universal, la importancia del contacto continuo con el bebé, sus cuidados y la sensibilidad a sus demandas están presentes en todos los modelos de crianzas según el medio cultural. “Un niño que sabe que su figura de apego es accesible y sensible a sus demandas les da un fuerte y penetrante sentimiento de seguridad, y la alimenta a valorar y continuar la relación” (John Bowlby).
  • Kiintymyssuhdeteoria perustuu brittiläisen psykiatrin ja psykoanalyytikon John Bowlbyn ajatuksiin ja tutkimuksiin 1960- ja 1970-luvuilla. Kiintymyssuhdeteoriassa on vaikutteita sekä psykoanalyysin periaatteista että eläinten käyttäytymistä tutkivasta etologiasta, eläinten leimautumiskäyttäytymisen alueelta. Bowlbyn päätteli näistä lähtökohdista, että myös ihmislapsen varhaiskehitystä säätelee vahvasti turvallisuuden tarve ja pyrkimys pysytellä erityisesti potentiaalisesti vaarallisissa tilanteissa mahdollisimman lähellä hoivaavaa aikuista. Bowlbyn (1979) omien sanojen mukaan: "kiintymyssuhdeteoria on yritys käsitteellistää ihmisen taipumusta muodostaa voimakkaita tunnesiteitä toisiin ihmisiin ja selittää niitä ahdistuksena, vihamielisyytenä, depressiona ja tunteiden eristämisenä ilmeneviä stressin muotoja, jotka aiheutuvat tahattomista erokokemuksista ja menetyksistä". Kiintymyssuhdeteorian lähtökohta on luonnonvalinnan tuloksena ihmisessä ja ylipäätään kädellisissä kehittynyt kiintymyssysteemi, jonka tarkoitus on tarjota avuttomalle jälkeläiselle turvaa ympäristön vaaroja vastaan. Tämä systeemi tavallaan kysyy kaiken aikaa: "Onko kiintymyshahmoni riittävän lähellä?". Tavallisesti lapsella on yksi ensisijainen kiintymyshahmo: tyypillisesti äiti. Lasten kiintymyssysteemin on todettu muodostuvan etenkin sillä perusteella, kuinka luotettavasti ja ennustettavasti äiti reagoi lapsen läheisyyden tarpeeseen. Lapsi oppii luottamaan äidin rakkauteen ja samalla muodostuu perusturvallisuus, joka on varhaislapsuuden tärkein kehitystehtävä. Kiintymyssuhteen laatu vaikuttaa lapsen persoonalliseen kehitykseen. Bowlby on luokitellut kiintymyssuhdemallit seuraaviin: - Hajanainen kiintymyssuhde - Ristiriitainen kiintymyssuhde - Turvallinen kiintymyssuhde - Turvaton kiintymyssuhde - Välttelevä kiintymyssuhde Yhdysvaltalainen lastenlääkäri William Sears on hahmotellut teorian pohjalta käytännöllisen vanhemmuuden tyylin, kiintymysvanhemmuuden.
  • La Théorie de l'attachement est formulée par John Bowlby après les travaux de Winnicott, Lorenz, Harlow, est la théorie selon laquelle l'attachement est l'un des besoins primaires du jeune enfant, vital et nécessaire à sa survie : le bébé s'attache à la personne qui s'occupe de lui car il en a besoin pour être rassuré et protégé.
  • L'attaccamento può essere definito come un sistema dinamico di comportamenti che contribuiscono alla formazione di un legame specifico fra due persone, un vincolo le cui radici possono essere rintracciate nelle relazioni primarie che si instaurano fra bambino e adulto. In psicologia, il termine attaccamento è legato alle ricerche sullo sviluppo e sull'infanzia, in relazione ai legami che si creano con le figure di accudimento. Il primo a proporlo come concetto cardine, per spiegare il comportamento dei bambini, fu John Bowlby, un ricercatore britannico di scuola psicoanalitica. Secondo l'autore, il bambino, appena nato, è tendenzialmente portato a sviluppare un forte legame di attaccamento con la madre o con chi si prende cura di lui (figura anche definita con il termine inglese di caregiver).
  • 愛着理論(あいちゃくりろん、Attachment theory )は、心理学における人と人との親密さを表現しようとする愛着行動についての理論から由来する概念。
  • Hechting (attachment) is de duurzame affectieve relatie tussen een kind en één of meer opvoeders. Veilig gehechte kinderen zullen in perioden van stress de nabijheid zoeken van personen aan wie zij zijn gehecht. In een onbekende situatie zijn zulke personen de uitvalsbasis waarvandaan zij de omgeving verkennen. Onveilig gehechte kinderen klampen zich vast aan hun verzorger, of ze gedragen zich juist heel onverschillig en zelfstandig, ongeacht of de situatie stessvol is of niet. Alle kinderen hebben een gehechtheidsrelatie met hun opvoeders, maar onveilig gehechte kinderen krijgen veel vaker te kampen met leer- of relatieproblemen, zijn lastig aanspreekbaar, en ontwikkelen een laag gevoel voor eigenwaarde.
  • Teoria przywiązania jest teorią neopsychologiczną, której twórcą był brytyjski lekarz i psychoanalityk John Bowlby. Jest również pierwszą próbą zastosowania modelu etologicznego do wyjaśnienia problemów rozwoju psychologicznego człowieka, szczególnie w pierwszych latach jego życia. Teoria ta dotyczy negatywnego wpływu, jaki wywiera na rozwój małego dziecka utrata obiektów znaczących (ojca, matki bądź innego opiekuna) w wyniku nie poświęcanie takiego czasu i uwagi jaki potrzebuje dziecko podczas swojego rozwoju emocjonalnego, co może ujawnić się w późniejszym okresie życia. Teoria przywiązania odnosi się głównie do związków partnerskich. Warto też wspomnieć czym jest Inprinting, czyli wdrukowanie w świadomość człowieka, bądź innego stworzenia, obiektu znaczącego. Style przywiązania są to nieświadome przekonania dotyczące tego czego możemy się spodziewać w relacjach z innymi ludźmi. Wyróżniamy trzy style przywiązania: styl unikający - osoba unika bezpośredniego kontaktu z ludźmi, tylko czasami spotyka się z bliższymi osobami, ale nie zależy jej na tworzeniu jakichkolwiek związków z innymi ludźmi. Spowodowane jest to brakiem poświęcania jej uwagi we wczesnej fazie rozwoju. styl lękowo-ambiwalentny - osoba boi się utraty bliskich osób. Stara się odnaleźć osobę, z którą będzie mogła spędzić resztę życia i robi wszystko by spędzać z nią jak najwięcej czasu. W momencie gdy brakuje osoby, z która się związuje, zaczyna bać się, że może ją stracić. Styl ten występuje u osób, którym w dzieciństwie rodzice bądź inne obiekty znaczące nie poświęcały wystarczają dużo uwagi. styl oparty na poczuciu bezpieczeństwa - osoba daje swojemu partnerowi kredyt zaufania i czuje się bezpiecznie w związku. Taka osoba we wczesnej fazie swojego rozwoju była objęta uwagą obiektów znaczących i nie boi się o utratę bliskich osób.
  • Файл:Mozambique024. jpg Мать и дитя. Теория привязанности - психологическая, эволюционная и этологическая теория, основанная на работах Джона Боулби. В рамках теории предпринимается попытка описать и объяснить межличностные человеческие отношения. Сторонники теории полагают, что важной потребностью младенца является установление уверенных отношений с заботящимися о нём взрослыми людьми, и без образования такой связи невозможно нормальное социальное и эмоциональное развитие.
  • Anknytningsteori är ett psykologiskt forskningsfält som har sitt ursprung i John Bowlbys studier under 1950-talet på ungdomar som hamnat på kant med tillvaron. Vad de hade gemensamt var mycket ofta problematiska relationer till sina mödrar. Han studerade också spädbarn som enligt den tidens föreskrifter lämnades på sjukhus utan kontakt med sina föräldrar under flera veckor, och hur detta hade svåra effekter på dem. Vid denna tid var den dominerande åsikten att barns relationer till sina föräldrar var en biprodukt av att de förknippades med mat, och Bowlby gjorde en viktig insats för att visa på betydelsen av barnets unika, oersättliga relationer till sina omsorgspersoner. Enligt Bowlby är människans barn biologiskt förberett att knyta an till sina omsorgspersoner, oftast föräldrarna, för att detta tjänar den evolutionära funktionen att hålla barnet borta från fara och därmed gagna barnets överlevnad. Under det första halvåret i livet är barnet socialt promiskuöst, men börjar sedan visa preferenser för de omsorgspersoner som det haft mest kontakt med. Vid ett års ålder har anknytningarna i princip formats till de primära omsorgspersonerna, de så kallade anknytningsfigurerna. Det visar sig i att barnet söker deras närhet, använder dem som "säkra hamnar" när det stressas och använder dem som "trygga baser" vid utforskning av omgivningen. Beroende på olika omständigheter, bland annat dålig omvårdnad, långa separationer eller förluster av anknytningsfigurer kan barnet utveckla en otrygg anknytning som kommer att prägla dess interpersonella orientering genom hela livet, menade Bowlby. Bowlbys efterföljare Mary Ainsworth bidrog till anknytningsteorin genom att på 70-talet empiriskt börja studera olika typer av anknytningsstrategier som barnet använder, beroende på relationen till sina anknytningsfigurer. Hon beskrev riktlinjer för att identifiera typerna "trygg", "otrygg/undvikande" och "otrygg/ambivalent" anknytning beroende på barnets beteende gentemot sina föräldrar vid ett års ålder i en milt stressande situation, den så kallade strange situation. Detta visade hon också vara relaterat till föräldrarnas sensitivitet och responsivitet på barnets signaler under det första levnadsåret. Mary Main och hennes kollegor utvidgade på 1980-talet anknytningsforskningen till att röra vuxnas anknytning. Hon utvecklade en semistrukturerad intervju, "Adult Attachment Interview", som med tillfredsställande vetenskaplig säkerhet kunde förutsäga en vuxen persons ofödda barns anknytning till densamme vid ett års ålder. Detta gav vetenskapliga belägg för Bowlbys hypoteser om anknytningens stabilitet genom livet, och den intergenerationella överföringen av våra anknytningsegenskaper. Anknytningsteorin och -forskningen bär stora implikationer för människors psykosociala hälsa, sätt att relatera till andra människor, psykopatologi, romantiska relationer, psykoterapi med mera, och är ett växande forskningsfält inom psykologin. Grundat på anknytningsteori har både förebyggande och behandlade insatser utformats. En systematisk översikt av Bakermans-Kranenburg och medarbetare (2003) av randomiserade kontrollerade studier redovisar 23 sådana undersökningar med en tydlig genomsnittlig effekt på förekomst av trygg anknytning. Effekten är större tydlig efter endast ett fåtal sessioner.
  • 依附理論(Attachment theory)是一個(或一組)關於為了得到安全感而尋求親近另一人的心理傾向的理論。當此人在場時會感到安全,不在場時會感到焦慮。此理論最早由約翰·鮑比在1950年代提出。 關於依附理論的一著名系列動物實驗是哈利·哈洛(Harry Harlow)對恆河猴所做的實驗,此實驗顯示依附不僅僅是由生物本能如饑餓所激發。在這一系列實驗,新生恆河猴出生後很快從牠們母親身邊帶走,並為牠們提供了兩個代理母親,一個是由的鐵線做成,另一個是木頭套上泡沫橡皮和毛衣做成,兩個人偶皆加溫並可在胸前裝上奶瓶提供食物。此實驗是觀察猴子會趴附提供柔軟衣物接觸的人偶或提供食物來源的人偶,結果是這些猴子會趴附柔軟衣物人偶,無論提供食物與否。這些猴子在柔軟衣物人偶在附近時也較為積極探索周遭,似乎此人偶為牠們提供了一種安全感。
dbpprop:hasPhotoCollection
dbpprop:reference
dbpprop:seeAlsoProperty
  • Attachment in adults
  • Attachment in children
  • Attachment measures
dbpprop:wikiPageUsesTemplate
rdf:type
rdfs:comment
  • Attachment theory is a psychological, evolutionary and ethological theory concerning relationships between humans. The most important tenet of attachment theory is that a young child needs a secure relationship to at least one primary adult caregiver for normal social and emotional development to take place. The theory was originated by psychiatrist and psychoanalyst John Bowlby.
  • Die Bindungstheorie beschreibt in der Psychologie das Bedürfnis des Menschen, eine enge und von intensiven Gefühlen geprägte Beziehung zu Mitmenschen aufzubauen. Sie wurde von dem britischen Kinderpsychiater John Bowlby und der kanadischen Psychologin Mary Ainsworth entwickelt. Ihr Gegenstand ist der Aufbau und die Veränderung enger Beziehungen im Laufe des Lebens. Sie geht von dem Modell der Bindung der frühen Mutter-Kind-Beziehung aus.
  • La teoría del apego afirma que el apego afectivo de aves y mamíferos es un proceso del desarrollo psicológico del animal, incluyendo el humano, que se desarrolló como una tendencia de adaptación para mantener proximidad a la figura del progenitor.
  • Kiintymyssuhdeteoria perustuu brittiläisen psykiatrin ja psykoanalyytikon John Bowlbyn ajatuksiin ja tutkimuksiin 1960- ja 1970-luvuilla. Kiintymyssuhdeteoriassa on vaikutteita sekä psykoanalyysin periaatteista että eläinten käyttäytymistä tutkivasta etologiasta, eläinten leimautumiskäyttäytymisen alueelta.
  • La Théorie de l'attachement est formulée par John Bowlby après les travaux de Winnicott, Lorenz, Harlow, est la théorie selon laquelle l'attachement est l'un des besoins primaires du jeune enfant, vital et nécessaire à sa survie : le bébé s'attache à la personne qui s'occupe de lui car il en a besoin pour être rassuré et protégé.
  • L'attaccamento può essere definito come un sistema dinamico di comportamenti che contribuiscono alla formazione di un legame specifico fra due persone, un vincolo le cui radici possono essere rintracciate nelle relazioni primarie che si instaurano fra bambino e adulto. In psicologia, il termine attaccamento è legato alle ricerche sullo sviluppo e sull'infanzia, in relazione ai legami che si creano con le figure di accudimento.
  • 愛着理論(あいちゃくりろん、Attachment theory )は、心理学における人と人との親密さを表現しようとする愛着行動についての理論から由来する概念。
  • Hechting (attachment) is de duurzame affectieve relatie tussen een kind en één of meer opvoeders. Veilig gehechte kinderen zullen in perioden van stress de nabijheid zoeken van personen aan wie zij zijn gehecht. In een onbekende situatie zijn zulke personen de uitvalsbasis waarvandaan zij de omgeving verkennen. Onveilig gehechte kinderen klampen zich vast aan hun verzorger, of ze gedragen zich juist heel onverschillig en zelfstandig, ongeacht of de situatie stessvol is of niet.
  • Teoria przywiązania jest teorią neopsychologiczną, której twórcą był brytyjski lekarz i psychoanalityk John Bowlby. Jest również pierwszą próbą zastosowania modelu etologicznego do wyjaśnienia problemów rozwoju psychologicznego człowieka, szczególnie w pierwszych latach jego życia.
  • Файл:Mozambique024. jpg Мать и дитя. Теория привязанности - психологическая, эволюционная и этологическая теория, основанная на работах Джона Боулби. В рамках теории предпринимается попытка описать и объяснить межличностные человеческие отношения.
  • Anknytningsteori är ett psykologiskt forskningsfält som har sitt ursprung i John Bowlbys studier under 1950-talet på ungdomar som hamnat på kant med tillvaron. Vad de hade gemensamt var mycket ofta problematiska relationer till sina mödrar. Han studerade också spädbarn som enligt den tidens föreskrifter lämnades på sjukhus utan kontakt med sina föräldrar under flera veckor, och hur detta hade svåra effekter på dem.
rdfs:label
  • Attachment theory
  • Bindungstheorie
  • Teoría del apego
  • Kiintymyssuhdeteoria
  • Théorie de l'attachement
  • Attaccamento
  • 愛着理論
  • Hechting (psychologie)
  • Teoria przywiązania
  • Теория привязанности
  • Anknytningsteori
  • 依附理論
owl:sameAs
skos:subject
foaf:depiction
foaf:page
is dbpprop:disambiguates of
is dbpprop:redirect of
is owl:sameAs of