| dbpedia-owl:abstract
|
- Ein Astrolabium oder Planisphärum ist ein scheibenförmiges astronomisches Instrument zur Darstellung des von der Erde aus sichtbaren drehenden Himmels. Auf einer Grundscheibe (Mater) sind der Horizont und Kreise des horizontalen Koordinatensystems abgebildet. Darüber liegt die drehbare Rete, die als Himmelskörper einige Sterne und die Jahresbahn (Ekliptik) der Sonne enthält. Zwei von vielen Anwendungsmöglichkeiten sind folgende: Wird die Rete auf Datum und Uhrzeit eingestellt, so lassen sich die Positionen der Sterne ablesen. Umgekehrt lassen sich aus dem Datum und der Position eines Sterns oder der Sonne die Uhrzeit oder die Himmelsrichtungen bestimmen. Die Rückseite der Mater trägt einen Diopter, mit der der Höhenwinkel eines Objekts auf der Erde oder am Himmel (zum Beispiel Stern oder Sonne) über dem Horizont gemessen werden kann. Astrolabien waren von der Antike bis in die frühe Neuzeit in Verwendung.
- An astrolabe is an elaborate inclinometer, historically used by astronomers, navigators, and astrologers. Its many uses include locating and predicting the positions of the Sun, Moon, planets, and stars, determining local time given local latitude and vice-versa, surveying, triangulation, and to cast horoscopes. It was used in Classical Antiquity, through the Islamic Golden Age, the European Middle Ages and Renaissance for all these purposes. In the Islamic world, it was also used to calculate the Qibla and to find the times for Salah, prayers. There is often confusion between the astrolabe and the mariner's astrolabe. While the astrolabe could be useful for determining latitude on land, it was an awkward instrument for use on the heaving deck of a ship or in wind. The mariner's astrolabe was developed to address these issues.
- El astrolabio es un antiguo instrumento que permite determinar la posición de las estrellas sobre la bóveda celeste. La palabra astrolabio procede etimológicamente del griego ἀστρολάβιον, que puede traducirse como "buscador de estrellas". El astrolabio era usado por los navegantes, astrónomos y científicos en general para localizar los astros y observar su movimiento, para determinar la hora local a partir de la latitud o, viceversa, para averiguar la latitud conociendo la hora. También sirve para medir distancias por triangulación. Los marineros musulmanes a menudo lo usaban también para calcular el horario de oración y localizar la dirección de la Meca. Durante los siglos XVI a XVIII, fue utilizado como el principal instrumento de navegación, hasta la invención del sextante, en 1750.
- Astrolabi on arabien keskiajalla kehittämä laite tähtitieteellisten havaintojen tekemiseen. Se koostuu neljästä osasta, jotka kiertyvät yhteisen akseli ympäri. Astrolabin idea saattaa olla vanhempi. Joskus kunnia sen keksimisestä on annettu Hypatia Aleksandrialaiselle. Astrolabi koostuu neljästä saman akselin ympärillä olevasta osasta. Runkona on pyöreä kotelo (al-umm). Sen sisällä on pyöreä levy (al-muqantar) johon on kaiverrettu korkeuskäyrät. Levyn päällä on yksinkertainen taivaankarttakiekko (al-ankabut). Tämä kiekko on kehikko, josta ojentuu kirkkaimpia tähtiä osoittavat viisarit. Kiekkoon sisältyy myös ekliptikaa esittävä ympyrä, johon yleensä on merkitty eläinradan merkit. Taivaankarttakiekon päällä on viivoitin (alidadi), jota pitkin voidaan tähdätä haluttuun kohteeseen ja jolla voidaan mitata esimerkiksi kohteen korkeus horisontista. Joissakin tapauksissa viivoitin on astrolabin kääntöpuolella. Astrolabin kääntöpuolelle on usein kaiverrettu trigonometrisia taulukoita helpottamaan kulmien tulkintaa.
- L'astrolabio è un antico strumento astronomico tramite il quale è possibile localizzare o predire la posizione di corpi celesti come il Sole, la Luna, i pianeti e le stelle. Può anche determinare l'ora locale conoscendo la longitudine, o viceversa. Il nome deriva dal sost. latino astrum ("astro") e dal verbo latino labor,labi ("scorrere, scivolare su un piano inclinato"); (se derivasse dal greco lambano l'esito italiano sarebbe diverso, forse "astrolàmbano"). Per molti secoli, fino all'invenzione del sestante, fu il principale strumento di navigazione.
- ファイル:Astrolabium 2004. jpg アストロラーベ アストロラーベ(Astrolabe )は平面アストロラーベとも呼ばれ、古代の天文学者や占星術者が用いた天体観測用の機器であり、アナログコンピュータでもある。用途は多岐にわたり、太陽、月、惑星、恒星の位置測定および予測、ある経度と現地時刻の変換、測量、三角測量に使われた。イスラムとヨーロッパの天文学では天宮図を作成するのに用いられた。アラビア文字・Template:Lang-ar Template:Lang Template:Lang-ar Template:Langなどと綴られるが、ペルシア語ではこれらの綴りで uṣṭurlāb/oṣṭorlāb と読み、トルコ語でも usturlâb となる。
- Een astrolabium is een toestel waarmee plaats en hoogte van een hemellichaam kan berekend worden als functie van de tijd. Het astrolabium was 1200 jaar lang het voornaamste instrument voor navigatie, van zijn uitvinding in de 4e eeuw tot de periode waarin hij langzamerhand vervangen werd door de sextant. Het astrolabium is waarschijnlijk een uitvinding van Hypatia van Alexandrië, hoewel sommige historici het ook toedichten aan Hipparchus (waardoor het instrument aanmerkelijk ouder zou worden).
- Astrolabium (av astro-, stjerne, og labe, å ta) er et astronomisk instrument som før ble brukt for å bestemme himmellegemers plassering og dermed beregne tid på døgnet, eller dersom tiden er kjent bestemme lengdegraden. De eldste astrolabier er fra antikken, men de er blitt benyttet nesten helt frem til 1900-tallet.
- Astrolabium – pomiarowy przyrząd astronomiczny używany w nawigacji do początku XVIII wieku do wyznaczania położenia ciał niebieskich nad horyzontem, poprzednik sekstantu. Wynalezienie astrolabium przypisuje się Hypatii, filozofce i matematyczce greckiej żyjącej w IV wieku naszej ery lub też Hipparchowi, greckiemu matematykowi, geografowi i astronomowi żyjącemu w II wieku p.n.e. Instrument ten służył żeglarzom do określania szerokości geograficznej, a także do pomiaru czasu. Podstawową częścią astrolabium była mosiężna płyta, na której wyryto linie wysokości ciała niebieskiego nad horyzontem, linie azymutu i koła godzinne. Przez środek płyty przechodziła linia oznaczająca północny biegun nieba. W innej wersji astrolabium składało się z okrągłej płyty z brązu lub cyny z ruchomą, zamocowaną w jej środku wskazówką zaopatrzoną na obu końcach w przezierniki. Po ustawieniu płyty w pozycji pionowej i po ustawieniu wskazówki na wybrane ciało niebieskie, odczytywano kąt na podziałce widocznej na górnej ćwiartce płyty. Na płycie podstawowej była umocowana druga, obrotowa ażurowa płyta, zwana rete, której ostro zakończone wskaźniki określały położenia jasnych gwiazd. W rete było umieszczone niecentrycznie ażurowe koło ekliptyki. Astrolabium używał m. in. Mikołaj Kopernik. Jako pierwsi stosowali je żeglarze arabscy od VIII wieku. W Europie pojawiło się dopiero w XIV wieku, a szerokie zastosowanie znalazło w XV wieku. Dopiero wynalezienie w XVIII wieku sekstantu i chronometru pozwoliło Europejczykom zrewolucjonizować nawigację i otworzyć całkiem nowy rozdział w żegludze światowej.
- O astrolábio é um instrumento naval antigo, usado para medir a altura dos astros acima do horizonte. Convenciona-se dizer que o surgimento do astrolábio é o resultado prático de várias teorias matemáticas, desenvolvidas por célebres estudiosos antigos: Euclides, Ptolomeu, Hiparco de Nicéia e Hipátia de Alexandria. Era usado para determinar a posição dos astros no céu e foi por muito tempo utilizado como instrumento para a navegação marítima com base na determinação da posição das estrelas no céu. Mas nunca foi substituído. Também era utilizado para resolver problemas geométricos, como calcular a altura de um edifício ou a profundidade de um poço. Era formado por um disco de latão graduado na sua borda, num anel de suspensão e numa mediclina (espécie de ponteiro). O astrolábio náutico era uma versão simplificada do tradicional e tinha a possibilidade apenas de medir a altura dos astros para ajudar na localização em alto mar. Não existem vantagens nem desvantagens entre os instrumentos antigos de navegação; de certa forma são instrumentos perfeitos que atendem suas funções para onde foram projetados, nesse sentido a função do astrolábio é uma e o quadrante é outra. A única diferença (interpretada como vantagem) é o fato de ser um instrumento terrestre, portanto fixo ao solo, para se usar numa ilha ou num continente e mirar uma determinada estrela próxima ao pólo Estrela Polar e o outro um instrumento de bordo, portatil, mais pesado e proprio para medir a passagem meridiana com a sombra do sol. Sob a precisão, ambos funcionavam bem tanto no hemisfério sul como no hemisfério norte mas principalmente o astrolábio pelo seu peso era capaz de permanecer na vertical apesar do balanço do navio portanto, indicado para funcionar embarcado. O desenvolvimento do astrolábio se dá com o passar dos séculos. Os indivíduos mais influentes da teoria na qual o instrumento se baseia foram Hiparco de Nicea, que definiu a teoria das projeções e a aplicou a problemas astronômicos, e Cláudio Ptolomeu que, em seu trabalho Planisferium escreve passagens que sugerem que ele possuia um invento semelhante ao astrolábio. Theon de Alexandria em cerca de 390 DC escreveu um tratato dedicado ao Astrolábio, o qual foi a base de muitos escritos sobre o assunto na idade média. Sua filha, [Hipátia de Alexandria], chegou a criar um astrolábio. Um de seus discipulos, Synesius de Cirene, também possuia um invento de características semelhantes. O astrolábio moderno de metal foi inventado por Abraão Zacuto em Lisboa, a partir de versões árabes pouco precisas. O disco inicial foi parcialmente aberto para diminuir a resistência ao vento. O manejo do astrolábio exigia a participação de duas pessoas; consistia em grande círculo, por cujo interior corria uma régua; um homem suspendia o astrolábio na altura dos olhos, alinhando a régua com o sol enquanto outro lia os graus marcados no círculo. O Almirante Gago Coutinho era da opinião que o astrolábio apenas servia para medir a altura do Sol e, numa travessia Atlântica a bordo da barca Foz do Douro, demonstrou experimentalmente a impossibilidade de, em boas condições, se visarem estrelas a bordo com um astrolábio Predefinição:Ref-section
- Астролябия (греч. ἁστρολάβον астролабон, "берущий звезды") — один из старейших астрономических инструментов, служивший для определения широт и долгот. Основан на принципе стереографической проекции.
- Fil:Astrolabe-Persian-18C. jpg Persiskt astrolabium från 1800-talet (Whipple Museum of the History of Science, Cambridge). De spetsiga krokarna markerar kända stjärnors positioner vilka observatören använder. Baksidan visar (på detta exemplar) projicerade koordinatlinjer. Astrolabium (av grekiskans astro-, stjärna, och labe, att ta) är ett astronomiskt instrument som förr användes för att bestämma himlakroppars lägen och ur dessa beräkna tiden på dygnet, alternativt kan man med astrolabiet om tiden är känd bestämma longituden. De äldsta astrolabierna är från antiken men de har använts nästan ända fram till våra dagar. Astrolabier användes också inom astrologi. Var och när astrolabiet uppfanns är inte känt; Hipparchos (200-talet f. Kr. ) brukar ibland nämnas som uppfinnare. Efter antiken försvann astrolabiet delvis från Europa, men användes fortfarande i Mellanöstern. Islamiska hantverkare införde också astrolabier tillverkade i mässing - äldre instrument var tillverkade i trä och hade betydligt sämre precision. Med astrolabiets hjälp kunde tid och riktning för bönen mot Mecka bestämmas. Med islams spridning spreds också bruket av astrolabier och fram till sextantens genombrott var astrolabiet sedan det mest använda och mest spridda navigationsverktyget, även i Europa. Astrolabiet konstrueras av en basskiva, mater, i vilken passas in mindre skivor, så kallade tympan eller climates. En schablonliknande ram, rete, placeras sedan ovanpå instrumentets yta. Utformningen av reten pekar sedan ut positioner som observatören använder sig av. Instrumentets baksida och kant visar ofta olika gradskalor, konverteringstabeller eller andra hjälpmedel för observatören. Den grundläggande manövern med instrumentet är att hålla det (med skivan vertikal) och med hjälp av siktlinjer avläsa en himlakropps position. Mall:Commons-box
- File:Astrolabium 2004. jpg 星盘 File:Astrolab. JPG 一个16世纪的简单星盘 星盘(Astrolabe ) 是古代天文学家,占星师和航海家用来进行天文测量的一项重要的天文仪器,用途非常广泛,包括定位和预测太阳、月亮、金星、火星相关天体在宇宙中的位置,确定本地时间和经纬度,三角测距等。
- Fichier:Astrolabe-Persian-18C. jpg Astrolabe perse du Modèle:S-. L'astrolabe (du grec astrolabos signifiant « instrument pour prendre la hauteur des astres » ou Almincantarat, Almicantarat) est une double projection plane (le plus souvent une projection polaire) qui permet de représenter le mouvement des astres sur la voûte céleste. Le principe de sa construction est connu depuis l'époque grecque : son invention est attribuée classiquement à Hipparque (v. -190 à -120). Une forme très perfectionnée, datant de -87, la machine d'Anticythère, a été découverte au large de l'île du même nom. Mais son utilisation courante n'a été répandue que par les astronomes arabes, à partir du Modèle:S. D'usage limité pour les observations astronomiques, il sert surtout pour l'astrologie, l'enseignement de l'astronomie, et le calcul de l'heure le jour par l'observation du soleil ou pendant la nuit par l'observation des étoiles. Dans sa forme simplifiée, l'« astrolabe nautique », ce fut le principal instrument de navigation depuis le Modèle:Sp, au moment où fut inventé le sextant.
|
| rdfs:comment
|
- ファイル:Astrolabium 2004. jpg アストロラーベ アストロラーベ(Astrolabe )は平面アストロラーベとも呼ばれ、古代の天文学者や占星術者が用いた天体観測用の機器であり、アナログコンピュータでもある。用途は多岐にわたり、太陽、月、惑星、恒星の位置測定および予測、ある経度と現地時刻の変換、測量、三角測量に使われた。イスラムとヨーロッパの天文学では天宮図を作成するのに用いられた。アラビア文字・Template:Lang-ar Template:Lang Template:Lang-ar Template:Langなどと綴られるが、ペルシア語ではこれらの綴りで uṣṭurlāb/oṣṭorlāb と読み、トルコ語でも usturlâb となる。
- Een astrolabium is een toestel waarmee plaats en hoogte van een hemellichaam kan berekend worden als functie van de tijd. Het astrolabium was 1200 jaar lang het voornaamste instrument voor navigatie, van zijn uitvinding in de 4e eeuw tot de periode waarin hij langzamerhand vervangen werd door de sextant. Het astrolabium is waarschijnlijk een uitvinding van Hypatia van Alexandrië, hoewel sommige historici het ook toedichten aan Hipparchus (waardoor het instrument aanmerkelijk ouder zou worden).
- Astrolabium (av astro-, stjerne, og labe, å ta) er et astronomisk instrument som før ble brukt for å bestemme himmellegemers plassering og dermed beregne tid på døgnet, eller dersom tiden er kjent bestemme lengdegraden. De eldste astrolabier er fra antikken, men de er blitt benyttet nesten helt frem til 1900-tallet.
- Астролябия (греч. ἁστρολάβον астролабон, "берущий звезды") — один из старейших астрономических инструментов, служивший для определения широт и долгот. Основан на принципе стереографической проекции.
- File:Astrolabium 2004. jpg 星盘 File:Astrolab. JPG 一个16世纪的简单星盘 星盘(Astrolabe ) 是古代天文学家,占星师和航海家用来进行天文测量的一项重要的天文仪器,用途非常广泛,包括定位和预测太阳、月亮、金星、火星相关天体在宇宙中的位置,确定本地时间和经纬度,三角测距等。
- Ein Astrolabium oder Planisphärum ist ein scheibenförmiges astronomisches Instrument zur Darstellung des von der Erde aus sichtbaren drehenden Himmels. Auf einer Grundscheibe (Mater) sind der Horizont und Kreise des horizontalen Koordinatensystems abgebildet. Darüber liegt die drehbare Rete, die als Himmelskörper einige Sterne und die Jahresbahn (Ekliptik) der Sonne enthält.
- An astrolabe is an elaborate inclinometer, historically used by astronomers, navigators, and astrologers. Its many uses include locating and predicting the positions of the Sun, Moon, planets, and stars, determining local time given local latitude and vice-versa, surveying, triangulation, and to cast horoscopes. It was used in Classical Antiquity, through the Islamic Golden Age, the European Middle Ages and Renaissance for all these purposes.
- El astrolabio es un antiguo instrumento que permite determinar la posición de las estrellas sobre la bóveda celeste. La palabra astrolabio procede etimológicamente del griego ἀστρολάβιον, que puede traducirse como "buscador de estrellas". El astrolabio era usado por los navegantes, astrónomos y científicos en general para localizar los astros y observar su movimiento, para determinar la hora local a partir de la latitud o, viceversa, para averiguar la latitud conociendo la hora.
- Astrolabi on arabien keskiajalla kehittämä laite tähtitieteellisten havaintojen tekemiseen. Se koostuu neljästä osasta, jotka kiertyvät yhteisen akseli ympäri. Astrolabin idea saattaa olla vanhempi. Joskus kunnia sen keksimisestä on annettu Hypatia Aleksandrialaiselle. Astrolabi koostuu neljästä saman akselin ympärillä olevasta osasta. Runkona on pyöreä kotelo (al-umm). Sen sisällä on pyöreä levy (al-muqantar) johon on kaiverrettu korkeuskäyrät.
- L'astrolabio è un antico strumento astronomico tramite il quale è possibile localizzare o predire la posizione di corpi celesti come il Sole, la Luna, i pianeti e le stelle. Può anche determinare l'ora locale conoscendo la longitudine, o viceversa. Il nome deriva dal sost. latino astrum ("astro") e dal verbo latino labor,labi ("scorrere, scivolare su un piano inclinato"); (se derivasse dal greco lambano l'esito italiano sarebbe diverso, forse "astrolàmbano").
- Astrolabium – pomiarowy przyrząd astronomiczny używany w nawigacji do początku XVIII wieku do wyznaczania położenia ciał niebieskich nad horyzontem, poprzednik sekstantu. Wynalezienie astrolabium przypisuje się Hypatii, filozofce i matematyczce greckiej żyjącej w IV wieku naszej ery lub też Hipparchowi, greckiemu matematykowi, geografowi i astronomowi żyjącemu w II wieku p.n.e. Instrument ten służył żeglarzom do określania szerokości geograficznej, a także do pomiaru czasu.
- O astrolábio é um instrumento naval antigo, usado para medir a altura dos astros acima do horizonte. Convenciona-se dizer que o surgimento do astrolábio é o resultado prático de várias teorias matemáticas, desenvolvidas por célebres estudiosos antigos: Euclides, Ptolomeu, Hiparco de Nicéia e Hipátia de Alexandria.
- Fil:Astrolabe-Persian-18C. jpg Persiskt astrolabium från 1800-talet (Whipple Museum of the History of Science, Cambridge). De spetsiga krokarna markerar kända stjärnors positioner vilka observatören använder. Baksidan visar (på detta exemplar) projicerade koordinatlinjer.
- Fichier:Astrolabe-Persian-18C. jpg Astrolabe perse du Modèle:S-. L'astrolabe (du grec astrolabos signifiant « instrument pour prendre la hauteur des astres » ou Almincantarat, Almicantarat) est une double projection plane (le plus souvent une projection polaire) qui permet de représenter le mouvement des astres sur la voûte céleste. Le principe de sa construction est connu depuis l'époque grecque : son invention est attribuée classiquement à Hipparque (v. -190 à -120).
|