An astrolabe is a historical astronomical instrument used by classical astronomers, navigators, and astrologers. Its many uses include locating and predicting the positions of the Sun, Moon, planets, and stars; determining local time given local latitude and vice-versa; surveying; and triangulation.

PropertyValue
dbpedia-owl:thumbnail
dbpprop:abstract
  • An astrolabe is a historical astronomical instrument used by classical astronomers, navigators, and astrologers. Its many uses include locating and predicting the positions of the Sun, Moon, planets, and stars; determining local time given local latitude and vice-versa; surveying; and triangulation. In the medieval Islamic world, they were introduced by Eastern Christian scholars and used primarily for astronomical studies, as well as in other areas as diverse as astrology, geography, navigation, Qibla, Salah prayers, surveying, and timekeeping. In the European nations, astrolabes were used to construct horoscopes, for astronomical studies, and for navigation. There is often confusion between the astrolabe and the mariner's astrolabe. While the astrolabe could be useful for determining latitude on land, it was an awkward instrument for use on the heaving deck of a ship or in wind. The mariner's astrolabe was developed to address these issues.
  • Ein Astrolabium oder Astrolab (griech. „Stern-Nehmer“) ist ein Messgerät zur Winkelmessung am Himmel. Es wurde angeblich von Eratosthenes gegen 250 v. Chr. entwickelt. Andere Quellen schreiben die Erfindung der Mathematikerin Hypatia von Alexandria zu, die zu Ende des vierten und Anfang des fünften Jahrhunderts lebte. Die damals als Astrolabien bezeichneten Instrumente werden heute Armillarsphären oder sphärische Astrolabien genannt. Mit solchen Instrumenten wurden die Sternkataloge des Hipparchos und Ptolemäus erstellt. Die seit dem Mittelalter allgemein bekannten scheibenförmigen Astrolabien sollen auf Hipparchos zurückgehen und wurden im arabischen Raum weiterentwickelt, wobei wiederum eine Frau eine Rolle spielte, Ijlîya, die Tochter von al-Ijlî al-Asturlâbi, eines Astrolabbauers aus Aleppo. Sie erlauben zwar weniger Messungen als die sphärische Form, sind aber auch als analoges Rechengerät verwendbar. Damit waren sie für praktische Zwecke wie die Ortung bei Expeditionen oder in der Seefahrt wesentlich geeigneter. Die Messung der Kulminationshöhe bekannter Fixsterne ermöglicht die Berechnung der geografischen Breite. Mit Kenntnis der aktuellen Uhrzeit lässt sich darüber hinaus auch die geografische Länge ermitteln. In der europäischen Schifffahrt wurden Astrolabien hauptsächlich zwischen dem 15. und 17. Jahrhundert zur Navigation verwendet und sind Vorläufer des Sextanten. Ab dem frühen 16. Jahrhundert wurde zur Winkelmessung auch der Jakobsstab verwendet. Der Name Astrolab dient seit etwa 1930 auch für einige Instrumente der Astrogeodäsie, mit denen Sterndurchgänge in einem konstanten Höhenwinkel von meist 60° präzise gemessen werden. Dieser Winkel wird einerseits durch ein speziell geschliffenes Glasprisma definiert, andererseits durch einen spiegelnden Quecksilber-Horizont oder ein Nivelliergerät. Bekannte Bautypen sind das Danjon-Astrolab, das Zirkumzenital und das Ni2-Prismenastrolab von Zeiss. Sie erlauben - je nach Aufwand und Gewicht - die Bestimmung der Lotrichtung mit Genauigkeiten von ±0,01" bis 0,5".
  • Un astrolabi és un instrument de navegació, que mesurava l'altura del sol o de l'estrella polar, depenent si era de dia o de nit, i mitjançant una sèrie de càlculs els mariners podien saber la latitud a la qual es trobaven.
  • Astroláb je historický astronomický přístroj, který dříve astronomové, astrologové, navigátoři a další používali na určování a předpovídání poloh hvězd a Slunce, určování místního času podle místní zeměpisné délky a naopak, k zeměměřickým účelům a pro triangulaci.
  • El astrolabio es un instrumento que permite determinar las posiciones de las estrellas sobre la bóveda celeste. La palabra astrolabio significa etimológicamente "el que busca estrellas" y debe su procedencia al griego ("ἄστρον", estrella y "λάβιον"). En realidad no se sabe bien quien fue el inventor original. Algunas obras de Ptolomeo ya describen su construcción (Almagesto), las cuales fueron utilizadas por otros científicos como Hipatia para hacer mejoras en los cálculos. Se conoce que Hipatia trabajó con su padre para hacer correcciones en el Almagesto de Ptolomeo y construyó un astrolabio. Aún así, también sabemos que Hiparco de Nicea ya construía astrolabios antes que Ptolomeo e Hipatia. Para el siglo VIII ya era ampliamente conocido en el mundo islámico y en Europa en el siglo XII. Aún cuando existen vestigios de la cultura Sumeria, desde 5.000 a. C. , que demuestra que los astrólogos sumerios lo utilizaban para saber las posiciones de las estrellas. Durante los siglos XVI a XVIII el astrolabio fue utilizado como el principal instrumento de navegación hasta la invención del sextante. Los astrolabios eran usados para saber la hora y podían usarse también para determinar la latitud a partir de la posición de las estrellas. Los marineros musulmanes a menudo los usaban también para calcular el horario de oración y encontrar la dirección hacia la Meca. El astrolabio se basa en la proyección estereográfica de la esfera. En su forma original requería una placa de coordenadas de horizonte distinta para cada latitud, pero en el siglo XI el astrónomo Azarquiel, en al-Ándalus, inventó una placa única que servía para todas las latitudes. La obra maestra de la técnica de fabricación de astrolabios fue la del sirio ibn al-Shatir, una herramienta matemática que podía ser usada para resolver todos los problemas comunes de astronomía esférica de cinco formas diferentes. La parte delantera del instrumento sirve para saber en qué parte del mundo se está y qué hora es. Una pieza gira encima de la placa madre, que se llama araña o red, y sirve para saber en qué posición del cielo está el Sol. Esta pieza representa al firmamento visible de todo el mundo. Una aguja representa, por un extremo, al Sol, y por el otro, la hora que es. La parte trasera de la madre sirve para saber la altura de una torre, la distancia a esa torre y el símbolo del zodiaco que está ocupado por el Sol. Encima de esta parte sólo gira una aguja.
  • Astrolabi on arabien keskiajalla kehittämä laite tähtitieteellisten havaintojen tekemiseen. Se koostuu neljästä osasta, jotka kiertyvät yhteisen akseli ympäri. Astrolabin idea saattaa olla vanhempi. Joskus kunnia sen keksimisestä on annettu Hypatia Aleksandrialaiselle. Astrolabi koostuu neljästä saman akselin ympärillä olevasta osasta. Runkona on pyöreä kotelo (al-umm). Sen sisällä on pyöreä levy (al-muqantar) johon on kaiverrettu korkeuskäyrät. Levyn päällä on yksinkertainen taivaankarttakiekko (al-ankabut). Tämä kiekko on kehikko, josta ojentuu kirkkaimpia tähtiä osoittavat viisarit. Kiekkoon sisältyy myös ekliptikaa esittävä ympyrä, johon yleensä on merkitty eläinradan merkit. Taivaankarttakiekon päällä on viivoitin (alidadi), jota pitkin voidaan tähdätä haluttuun kohteeseen ja jolla voidaan mitata esimerkiksi kohteen korkeus horisontista. Joissakin tapauksissa viivoitin on astrolabin kääntöpuolella. Astrolabin kääntöpuolelle on usein kaiverrettu trigonometrisia taulukoita helpottamaan kulmien tulkintaa.
  • L'astrolabe (du grec astrolabus signifiant « instrument pour prendre la hauteur des astres » ou Almincantarat, Almicantarat est une double projection plane qui permet de représenter le mouvement des étoiles sur la voûte céleste. Le principe de sa construction est connu depuis l'époque grecque; mais son utilisation courante n'a été répandue que par les astronomes de l’Islam, à partir du VII siècle. D'usage limité pour les observations astronomiques, il sert surtout pour l'astrologie, l'enseignement de l'astronomie, et le calcul de l'heure le jour par l'observation du soleil ou pendant la nuit par l'observation des étoiles. Dans sa forme simplifiée, l'« astrolabe nautique », ce fut le principal instrument de navigation depuis le XVI siècle jusqu'au XVIII siècle, au moment où fut inventé le sextant.
  • Fájl:Astrolabe-Persian-18C. jpg perzsa asztrolábium a 18. századból Az asztrolábium egy olyan eszköz, mely bizonyos csillagászati számítások gyors elvégzését teszi lehetővé analóg illetve grafikus úton. Az első asztrolábiumok megjelenése a Kr. u. -i 1. századra tehető, de a megalkotásához szükséges matematikai háttér már a Kr.e. -i 3. században rendelkezésre állt Hipparkhosz és Apollóniosz jóvoltából. Legfőbb alkalmazásai a következők: Adott földrajzi szélességen a dátum ismeretében a helyi valódi idő meghatározása néhány perces pontossággal (a Nap vagy a fényesebb csillagok horizont feletti magassága megmérése után). Napi csillagászati események, Nap, Hold, csillagkelte, delelése és nyugta meghatározása (adott napon, Nap esetén a szoláris, Hold esetén lunáris naptári dátum ismeretében). A fordított műveletek lehetőséget adnak a hely földrajzi hosszúságának meghatározására adott dátum esetén, az időpont vagy a napi csillagászati esemény ismeretében. Ezzel az alkalmazással múlhatatlanul fontos szerepet nyert a középkori tengeri navigációban. Később a műszerek (szextáns, oktáns, …) és a táblázatok pontosabbá válása, illetve az ingaóra feltalálása után szerepe elhalványult. További mérésekkel, illetve táblázatokkal kiegészítve igen gazdag alkalmazásai vannak a szférikus csillagászati és az asztrológiai számításokban. Összefoglalóan elmondhatjuk, hogy az asztrolábium a rajta lévő, legfényesebb csillagok és az ekliptika pontjainak (adott esetben a Nap, a Hold, a bolygók és az állatövi jegyek) horizonthoz és az égtájakhoz viszonyított látszólagos helyzetét tudja meghatározni illetve fordítva, ezek ismeretében a jelenségek időpontját vagy a földrajzi helyet, ahonnan ezek látszanak.
  • L'astrolabio è un antico strumento astronomico tramite il quale è possibile localizzare o predire la posizione di corpi celesti come il Sole, la Luna, i pianeti e le stelle. Può anche determinare l'ora locale conoscendo la longitudine, o viceversa. Il nome deriva dall’unione dei termini greci astron e lambano; letteralmente “prendo gli astri”. Per molti secoli, fino all'invenzione del sestante fu il principale strumento di navigazione.
  • アストロラーベ(Astrolabe )は平面アストロラーベとも呼ばれ、古代の天文学者や占星術者が用いた天体観測用の機器であり、アナログコンピュータでもある。用途は多岐にわたり、太陽、月、惑星、恒星の位置測定および予測、ある経度と現地時刻の変換、測量、三角測量に使われた。イスラムとヨーロッパの天文学では天宮図を作成するのに用いられた。アラビア文字・アラビア語: اصطرلاب ‎ aṣṭurlāb アラビア語: استرلاب ‎ asturlābなどと綴られるが、ペルシア語ではこれらの綴りで uṣṭurlāb/oṣṭorlāb と読み、トルコ語でも usturlâb となる。
  • Een astrolabium is een toestel waarmee plaats en hoogte van een hemellichaam kan berekend worden als functie van de tijd. Het astrolabium was 1200 jaar lang het voornaamste instrument voor navigatie, van zijn uitvinding in de 4e eeuw tot de periode waarin hij langzamerhand vervangen werd door de sextant. Het astrolabium is waarschijnlijk een uitvinding van Hypatia van Alexandrië, hoewel sommige historici het ook toedichten aan Hipparchus (waardoor het instrument aanmerkelijk ouder zou worden).
  • Astrolabium (av astro-, stjerne, og labe, å ta) er et astronomisk instrument som før ble brukt for å bestemme himmellegemers plassering og dermed beregne tid på døgnet, eller dersom tiden er kjent bestemme lengdegraden. De eldste astrolabier er fra antikken, men de er blitt benyttet nesten helt frem til 1900-tallet.
  • Astrolabium [gr. ] - pomiarowy przyrząd astronomiczny używany w nawigacji do początku XVIII wieku do wyznaczania położenia ciał niebieskich nad horyzontem, poprzednik sekstantu. Wynalezienie astrolabium przypisuje się Hypatii, filozofce i matematyczce greckiej żyjącej w IV wieku naszej ery lub też Hipparchowi, greckiemu matematykowi, geografowi i astronomowi żyjącemu w II wieku p.n.e. Instrument ten służył żeglarzom do określania szerokości geograficznej, a także do pomiaru czasu. Podstawową częścią astrolabium była mosiężna płyta, na której wyryto linie wysokości ciała niebieskiego nad horyzontem, linie azymutu i koła godzinne. Przez środek płyty przechodziła linia oznaczająca północny biegun nieba. W innej wersji astrolabium składało się z okrągłej płyty z brązu lub cyny z ruchomą, zamocowaną w jej środku wskazówką zaopatrzoną na obu końcach w przezierniki. Po ustawieniu płyty w pozycji pionowej i po ustawieniu wskazówki na wybrane ciało niebieskie, odczytywano kąt na podziałce widocznej na górnej ćwiartce płyty. Na płycie podstawowej była umocowana druga, obrotowa ażurowa płyta, zwana rete, której ostro zakończone wskaźniki określały położenia jasnych gwiazd. W rete było umieszczone niecentrycznie ażurowe koło ekliptyki. Astrolabium używał m. in. Mikołaj Kopernik. Jako pierwsi stosowali je żeglarze arabscy od VIII wieku. W Europie pojawiło się dopiero w XIV wieku, a szerokie zastosowanie znalazło w XV wieku. Dopiero wynalezienie w XVIII wieku sektantu i chronometru pozwoliło Europejczykom zrewolucjonizować nawigację i otworzyć całkiem nowy rozdział w żegludze światowej.
  • O astrolábio é um instrumento naval antigo, usado para medir a altura dos astros acima do horizonte. Convenciona-se dizer que o surgimento do astrolábio é o resultado prático de várias teorias matemáticas, desenvolvidas por célebres estudiosos antigos: Euclides, Ptolomeu, Hiparco de Nicéia e Hipátia de Alexandria. Era usado para determinar a posição dos astros no céu e foi por muito tempo utilizado como instrumento para a navegação maritima com base na determinação da posição das estrelas no céu. Mais tarde foi simplificado e substituído pelo sextante. Também era utilizado para resolver problemas geométricos, como calcular a altura de um edifício ou a profundidade de um poço. Era formado por um disco de latão graduado na sua borda, num anel de suspensão e numa mediclina (espécie de ponteiro). O astrolábio náutico era uma versão simplificada do tradicional e tinha a possibilidade apenas de medir a altura dos astros para ajudar na localização em alto mar. Não existem vantagens nem desvantagens entre os instrumentos antigos de navegação; de certa forma são instrumentos perfeitos que atendem suas funções para onde foram projetados, nesse sentido a função do astrolábio é uma e o quadrante é outra. A única diferença (interpretada como vantagem) é o facto de um ser um instrumento terrestre, portanto fixo ao solo, para se usar numa ilha ou num continente e mirar uma determinada estrela próxima ao pólo Estrela Polar e o outro um instrumento de bordo, portatil, mais pesado e proprio para medir a passagem meridiana com a sombra do sol. Sob a precisão, ambos funcionavam bem tanto no hemisfério sul como no hemisfério norte mas principalmente o astrolábio pelo seu peso era capaz de permanecer na vertical apesar do balanço do navio portanto, indicado para funcionar embarcado. Hipátia de Alexandria foi uma grande filósofa e mátematica. Além de enorme talento e capacidade para a matemática, a ela e atribuida a invenção do astrolábio, o planisfério e um hidrômetro. O astrolábio moderno de metal foi inventado por Abraão Zacuto em Lisboa, a partir de versões árabes pouco precisas. O disco inicial foi parcialmente aberto para diminuir a resistência ao vento. O manejo do astrolábio exigia a participação de duas pessoas; consistia em grande círculo, por cujo interior corria uma régua; um homem suspendia o astrolábio na altura dos olhos, alinhando a régua com o sol enquanto outro lia os graus marcados no círculo.
  • Файл:Astrolabe-Persian-18C. jpg Астролябия Файл:Astrolabium. jpg Персидская астролябия, 1208 Астролябия — один из старейших астрономических инструментов, появившийся в Древней Греции. Древнегреческий астроном Гиппарх (ок. 180—190 — 125 до н.  э. ), по-видимому, создал прообраз астролябии, а Клавдий Птолемей построил и описал астролабон — угломерный инструмент для определения положения звёзд. Впоследствии его усовершенствовали арабы и стали применять для определения времени, продолжительности дня и ночи, измерения горизонтальных углов на поверхности Земли, для осуществления некоторых математических вычислений и для астрологических предсказаний. Известно немало сочинений исламских авторов о различных конструкциях и применении астролябии. Таковы книги ал-Хорезми, ал-Аструлаби, аз-Заркали, ас-Сиджизи, ал-Фаргани, ас-Суфи, ал-Бируни, Насир ад-Дина ат-Туси и др. Приблизительно в Х—XI вв. астролябии стали известны в Западной Европе, где вначале использовали арабские инструменты, а позднее стали изготовлять свои по арабским образцам. В XVI в. их стали делать на основе собственных расчётов, чтобы применять в европейских широтах. Пика своей популярности в Европе астролябия достигла в эпоху Возрождения, в XV—XVI столетиях, она наряду с армиллярной сферой была одним из основных инструментальных средств астрономического образования. Знание астрономии считалось основой образования, а умение пользоваться астролябией было делом престижа и знаком соответствующей образованности.
  • Astrolabium (av latinets astro-, stjärna, och labe, att ta) är ett astronomiskt instrument som förr användes för att bestämma himlakroppars lägen och ur dessa beräkna tiden på dygnet, alternativt kan man med astrolabiet om tiden är känd bestämma longituden. De äldsta astrolabierna är från antiken men de har använts nästan ända fram till våra dagar. Astrolabier användes också inom astrologi. Var och när astrolabiet uppfanns är inte känt; Hipparchos (200-talet f. Kr. ) brukar ibland nämnas som uppfinnare. Efter antiken försvann astrolabiet delvis från Europa, men användes fortfarande i Mellanöstern. Islamiska hantverkare införde också astrolabier tillverkade i mässing - äldre instrument var tillverkade i trä och hade betydligt sämre precision. Med astrolabiets hjälp kunde tid och riktning för bönen mot Mecka bestämmas. Med islams spridning spreds också bruket av astrolabier och fram till sextantens genombrott var astrolabiet sedan det mest använda och mest spridda navigationsverktyget, även i Europa. Astrolabiet konstrueras av en basskiva, mater, i vilken passas in mindre skivor, så kallade tympan eller climates. En schablonliknande ram, rete, placeras sedan ovanpå instrumentets yta. Utformningen av reten pekar sedan ut positioner som observatören använder sig av. Instrumentets baksida och kant visar ofta olika gradskalor, konverteringstabeller eller andra hjälpmedel för observatören. Den grundläggande manövern med instrumentet är att hålla det (med skivan vertikal) och med hjälp av siktlinjer avläsa en himlakropps position.
  • Файл:Astrolab. JPG Астролябія XVI століття Астроля́бія — кутовимірювальний прилад яким до 18 ст. користувались для визначення широти i довготи в астрономії. Призмова астролябія — сучасний астронометричний прилад для визначення географічних координат.
  • 星盘(Astrolabe ) 是古代天文学家,占星师和航海家用来进行天文测量的一项重要的天文仪器,用途非常广泛,包括定位和预测太阳、月亮、金星、火星相关天体在宇宙中的位置,确定本地时间和经纬度,三角测距等。
dbpprop:harvcoltxtProperty
  • Lewis
  • 2001 (xsd:integer)
dbpprop:hasPhotoCollection
dbpprop:id
  • Al-Tusi_Sharaf
dbpprop:p
  • 56 (xsd:integer)
dbpprop:pp
  • 155 (xsd:integer)
dbpprop:reference
dbpprop:title
  • Sharaf al-Din al-Muzaffar al-Tusi
dbpprop:wikiPageUsesTemplate
rdfs:comment
  • An astrolabe is a historical astronomical instrument used by classical astronomers, navigators, and astrologers. Its many uses include locating and predicting the positions of the Sun, Moon, planets, and stars; determining local time given local latitude and vice-versa; surveying; and triangulation.
  • Ein Astrolabium oder Astrolab (griech. „Stern-Nehmer“) ist ein Messgerät zur Winkelmessung am Himmel. Es wurde angeblich von Eratosthenes gegen 250 v. Chr. entwickelt. Andere Quellen schreiben die Erfindung der Mathematikerin Hypatia von Alexandria zu, die zu Ende des vierten und Anfang des fünften Jahrhunderts lebte. Die damals als Astrolabien bezeichneten Instrumente werden heute Armillarsphären oder sphärische Astrolabien genannt.
  • Un astrolabi és un instrument de navegació, que mesurava l'altura del sol o de l'estrella polar, depenent si era de dia o de nit, i mitjançant una sèrie de càlculs els mariners podien saber la latitud a la qual es trobaven.
  • Astroláb je historický astronomický přístroj, který dříve astronomové, astrologové, navigátoři a další používali na určování a předpovídání poloh hvězd a Slunce, určování místního času podle místní zeměpisné délky a naopak, k zeměměřickým účelům a pro triangulaci.
  • El astrolabio es un instrumento que permite determinar las posiciones de las estrellas sobre la bóveda celeste. La palabra astrolabio significa etimológicamente "el que busca estrellas" y debe su procedencia al griego ("ἄστρον", estrella y "λάβιον"). En realidad no se sabe bien quien fue el inventor original. Algunas obras de Ptolomeo ya describen su construcción (Almagesto), las cuales fueron utilizadas por otros científicos como Hipatia para hacer mejoras en los cálculos.
  • Astrolabi on arabien keskiajalla kehittämä laite tähtitieteellisten havaintojen tekemiseen. Se koostuu neljästä osasta, jotka kiertyvät yhteisen akseli ympäri. Astrolabin idea saattaa olla vanhempi. Joskus kunnia sen keksimisestä on annettu Hypatia Aleksandrialaiselle. Astrolabi koostuu neljästä saman akselin ympärillä olevasta osasta. Runkona on pyöreä kotelo (al-umm). Sen sisällä on pyöreä levy (al-muqantar) johon on kaiverrettu korkeuskäyrät.
  • L'astrolabe (du grec astrolabus signifiant « instrument pour prendre la hauteur des astres » ou Almincantarat, Almicantarat est une double projection plane qui permet de représenter le mouvement des étoiles sur la voûte céleste. Le principe de sa construction est connu depuis l'époque grecque; mais son utilisation courante n'a été répandue que par les astronomes de l’Islam, à partir du VII siècle.
  • Fájl:Astrolabe-Persian-18C. jpg perzsa asztrolábium a 18. századból Az asztrolábium egy olyan eszköz, mely bizonyos csillagászati számítások gyors elvégzését teszi lehetővé analóg illetve grafikus úton. Az első asztrolábiumok megjelenése a Kr. u. -i 1. századra tehető, de a megalkotásához szükséges matematikai háttér már a Kr.e. -i 3. században rendelkezésre állt Hipparkhosz és Apollóniosz jóvoltából.
  • L'astrolabio è un antico strumento astronomico tramite il quale è possibile localizzare o predire la posizione di corpi celesti come il Sole, la Luna, i pianeti e le stelle. Può anche determinare l'ora locale conoscendo la longitudine, o viceversa. Il nome deriva dall’unione dei termini greci astron e lambano; letteralmente “prendo gli astri”. Per molti secoli, fino all'invenzione del sestante fu il principale strumento di navigazione.
  • Een astrolabium is een toestel waarmee plaats en hoogte van een hemellichaam kan berekend worden als functie van de tijd. Het astrolabium was 1200 jaar lang het voornaamste instrument voor navigatie, van zijn uitvinding in de 4e eeuw tot de periode waarin hij langzamerhand vervangen werd door de sextant. Het astrolabium is waarschijnlijk een uitvinding van Hypatia van Alexandrië, hoewel sommige historici het ook toedichten aan Hipparchus (waardoor het instrument aanmerkelijk ouder zou worden).
  • Astrolabium (av astro-, stjerne, og labe, å ta) er et astronomisk instrument som før ble brukt for å bestemme himmellegemers plassering og dermed beregne tid på døgnet, eller dersom tiden er kjent bestemme lengdegraden. De eldste astrolabier er fra antikken, men de er blitt benyttet nesten helt frem til 1900-tallet.
  • Astrolabium [gr. ] - pomiarowy przyrząd astronomiczny używany w nawigacji do początku XVIII wieku do wyznaczania położenia ciał niebieskich nad horyzontem, poprzednik sekstantu. Wynalezienie astrolabium przypisuje się Hypatii, filozofce i matematyczce greckiej żyjącej w IV wieku naszej ery lub też Hipparchowi, greckiemu matematykowi, geografowi i astronomowi żyjącemu w II wieku p.n.e.
  • O astrolábio é um instrumento naval antigo, usado para medir a altura dos astros acima do horizonte. Convenciona-se dizer que o surgimento do astrolábio é o resultado prático de várias teorias matemáticas, desenvolvidas por célebres estudiosos antigos: Euclides, Ptolomeu, Hiparco de Nicéia e Hipátia de Alexandria.
  • Файл:Astrolabe-Persian-18C. jpg Астролябия Файл:Astrolabium. jpg Персидская астролябия, 1208 Астролябия — один из старейших астрономических инструментов, появившийся в Древней Греции. Древнегреческий астроном Гиппарх (ок. 180—190 — 125 до н.  э.
  • Astrolabium (av latinets astro-, stjärna, och labe, att ta) är ett astronomiskt instrument som förr användes för att bestämma himlakroppars lägen och ur dessa beräkna tiden på dygnet, alternativt kan man med astrolabiet om tiden är känd bestämma longituden. De äldsta astrolabierna är från antiken men de har använts nästan ända fram till våra dagar. Astrolabier användes också inom astrologi. Var och när astrolabiet uppfanns är inte känt; Hipparchos (200-talet f. Kr.
  • Файл:Astrolab. JPG Астролябія XVI століття Астроля́бія — кутовимірювальний прилад яким до 18 ст. користувались для визначення широти i довготи в астрономії. Призмова астролябія — сучасний астронометричний прилад для визначення географічних координат.
  • 星盘(Astrolabe ) 是古代天文学家,占星师和航海家用来进行天文测量的一项重要的天文仪器,用途非常广泛,包括定位和预测太阳、月亮、金星、火星相关天体在宇宙中的位置,确定本地时间和经纬度,三角测距等。
rdfs:label
  • Astrolabe
  • Astrolabium
  • Astrolabi
  • Astroláb
  • Astrolabio
  • Astrolabi
  • Astrolabe
  • Asztrolábium
  • Astrolabio
  • アストロラーベ
  • Astrolabium
  • Astrolabium
  • Astrolabium
  • Astrolábio
  • Астролябия
  • Astrolabium
  • Астролябія
  • 星盘
owl:sameAs
skos:subject
foaf:depiction
foaf:page
is dbpprop:redirect of