Alto is a musical term, derived from the Latin word altus, meaning "high", that has several possible interpretations. When designating instruments, "alto" frequently refers to a member of an instrumental family that has the second highest range, below that of the treble or soprano. Hence, for example, the term "alto saxophone". In other "families", such as the trombone, there is no soprano, the alto having been the highest, although it is absent from the standard modern symphony orchestra.

PropertyValue
dbpprop:abstract
  • Alto is a musical term, derived from the Latin word altus, meaning "high", that has several possible interpretations. When designating instruments, "alto" frequently refers to a member of an instrumental family that has the second highest range, below that of the treble or soprano. Hence, for example, the term "alto saxophone". In other "families", such as the trombone, there is no soprano, the alto having been the highest, although it is absent from the standard modern symphony orchestra. In choral music, "alto" describes the second highest voice part in a four-part chorus. As well as being the modern Italian word for "high", in the present context it is an Italian abbreviation derived from the Latin phrase contratenor altus, used in medieval polyphony, usually to describe the highest of three parts, the line of which was in counterpoint (in other words, against = contra) with the tenor (which "held" the main melody; this word itself originates in the Latin verb tenere, meaning "to hold"). The alto range in choral music is approximately from G3 (the G below middle C) to F5 (the F in the second octave above middle C). In common usage, alto is used to describe the voice type that typically sings this part, though this is not strictly correct: alto, like the other three standard modern choral voice classifications was originally intended to describe a part within a homophonic or polyphonic texture, rather than an individual voice type; neither are the terms alto and contralto interchangeable or synonymous, though they are often treated as such. Although some women who sing alto in a choir are contraltos, many would be more accurately called mezzo-sopranos (a voice of somewhat higher range and different timbre), and many men countertenors (this latter term is a source of considerable controversy, some authorities preferring the usage of the term "male alto" for those countertenors who use a predominantly falsetto voice production). The contralto voice is a matter of vocal timbre and vocal tessitura as well as range, and a classically-trained solo contralto would usually have a range greater than that of a normal choral alto part in both the upper and lower ranges. However, the vocal tessitura of a classically trained contralto would still make these singers more comfortable singing in the lower part of the voice. A choral non-solo contralto may also have a low range down to D3 (thus perhaps finding it easier to sing the choral tenor part), but some would have difficulty singing above E5. In a choral context mezzo-sopranos and contraltos might sing the alto part, together with countertenors, thus having three vocal timbres (and two means of vocal production) singing the same notes. Alto is rarely used to describe a solo voice, though there is a plethora of terms in common usage in various languages and in different cultures for solo singers in this range. Examples include contralto, countertenor, haute-contre, and tenor altino among others. The term alto is also used to designate a specific kind of musical clef. See alto clef.
  • Die Stimmgattung Alt (lat. altus = „hoch“, vox alta = „hohe Stimme“; Mz. die Alte, in der Schweiz auch die Älte) bezeichnet in der Musik die tiefere Stimme der Frauen- oder Knabenstimmen („Knabenalt“). Der Stimmumfang beträgt etwa g-e’’. Besonders tiefe Altstimmen werden auch als Kontra-Alt bezeichnet. Altpartien der Alten Musik werden auch von Countertenören gesungen. Die Bezeichnung stammt vom vierstimmigen Männerchorsatz (im Brust- und Falsett-Register), in dem die zweite Stimme den Namen Contratenor altus trägt. Ein Männeralt hat dabei einen Stimmumfang von e-e’’ (Kastraten erreichten häufig auch noch das d’’&rsquo). Ein Sänger oder eine Sängerin dieser Stimmlage wird „Altist“ bzw. „Altistin“ oder einfach „Alt“ genannt. Eine Anzahl bedeutender Altistinnen ist auf der Liste berühmter Sängerinnen und Sänger klassischer Musik aufgeführt. In Analogie zur Stimmlage Alt gibt es bei Musikinstrumenten die Tonlage Alt; siehe Nebeninstrument. Alt-Partien in wichtigen Rollen sind verhältnismäßig selten. Bekannte Alt-Partien sind: Giuseppe Verdi, Il trovatore: Azucena Giuseppe Verdi, Rigoletto: Maddalena Camille Saint-Saens Samson et Dalila: Dalila Richard Wagner, Das Rheingold: Erda Richard Wagner, Siegfried: Erda
  • Alt (z lat. altus - vysoký) je nejnižší ženský nebo dětský hlasový obor. Název „altus“ pochází ze středověku, kdy byl tento hlas nejvyšším v mužském sboru (u mužů je nutné tyto výšky zpívat falzetem). V operách se alt nevyužívá tak často jako soprán nebo mezzosoprán, protože má méně výraznou, temnější barvu tónu. U altu jsou rozšířené tzv. kalhotové role, kdy altistky zpívají role mladých mužů. Velmi nízký alt se pak nazývá kontraalt.
  • Se llama alto a la voz que se encuentra por debajo de la voz de tiple y por encima de la tenor. En voz femenina o infantil es la más grave y también se denomina contralto. La expresión deriva del canto polífono del renacimiento. Dado que las mujeres no estaban admitidas al canto en la iglesia, la extensión que se encuentra por encima del tenor fue cantado por hombres. En la voz masculina, esta tesitura es más aguda que la voz de tenor o la voz hablada. En voz masculina se aplica el término alto o altus para una voz que canta en esta tesitura, mezclando voz de pecho con voz de cabeza, mientras que para el cantante de puro falsete se usa el término contratenor. La voz masculina sólo llega al registro del alto a través de una técnica especializada falsete, voz de cabeza, una alteración física o antes de la mutación.
  • Altto (latinan sanasta altus, korkea) on ääniala tenorin ja mezzosopraanon välissä. Alttoa laulavat yleensä naiset, ja kuoroissa se on naisten matalin stemma. Lapsikuoroissa on myös poika-alttoja, ja varsinkin sooloaltto-osia esittävät monet kontratenorit. Tavallisimmin alton ääniala ulottuu (laulukelpoisena) pienestä f:stä kaksiviivaiseen e:hen, mutta skaala voi olla laajempikin. Erityisen matalaäänisistä naislaulajista käytetään toisinaan nimitystä kontra-altto. Suuret alttoroolit ovat melko harvinaisia oopperoissa. Useimmiten altot esittävät äitejä, isoäitejä, palvelijattaria tai noitia. Melko yleisiä ovat myös housuroolit eli travestit, joissa naisaltto esittää miesroolia mieheksi pukeutuneena; tunnetuimpia lienee Cherubinon rooli Mozartin oopperassa Figaron häät.
  • Dans la musique classique, un alto désigne un type d’emploi dans un chœur, dont l'ambitus correspond à peu de chose près, à la tessiture de la voix de contralto. Cependant, tous les choristes appartenant au pupitre des altos n'ont pas nécessairement une « véritable voix de contralto ». Ce sont bien souvent des mezzo-soprano aux graves aisés, dont la couleur est plus claire que celle d'une contralto. Si les altos sont fréquemment des choristes de sexe féminin, on peut avoir affaire à des altos masculins dans les deux hypothèses suivantes. Dans une chorale d'enfants, le pupitre des altos est naturellement composé de garçons possédant les voix les plus graves. Dans plusieurs ensembles vocaux, notamment ceux interprétant le répertoire de la musique baroque, le pupitre des altos réunit très couramment des hommes utilisant la technique de la voix de fausset — appelés également : contreténors. La présence d'hommes chez les altos apporte parfois une puissance et une brillance supplémentaires à l'ensemble du pupitre, car les hommes chantent dans l'aigu de leur tessiture, alors que les femmes utilisent plutôt leur tessiture grave.
  • Az alt a tenor és a mezzoszoprán hangfekvés között elhelyezkedő hangfekvés, f/g-től e"/f"-ig terjedhet. Az angolszász zeneirodalomban különbséget tesznek a contralto (kontraalt) hangszín és az alto (alt) kórus-szólam között, a magyar zeneirodalomban viszont nem. Ez a hangfekvés az operákban viszonylag ritka. Ha szerepel, akkor általában aggódó anya, vagy boszorkányszerepekben. Az alt szólam legtöbbször ellenszólam, ő valósítja meg az ellenpontozást.
  • ファイル:Sopran. png ソプラノ ファイル:Altstimme. png アルト ファイル:Tenor. png テノール ファイル:Bass. png バス
  • Alt is de naam van een lage vrouwelijke zangstem in de muziek, en eveneens de naam van de tweede stem in de vierstemmige muzikale harmonieleer. De laagste alt-stemmen worden wel contra-alt genoemd. Er bestaan ook mannelijke alten. Deze worden altus of contratenor genoemd. De typische Alten-stem begint ongeveer bij F onder centraal C en gaat tot ongeveer een E boven de centrale C (F0-E2 in Europeese notatie). De goed geschoolde Alten-stem kan echter een zeer grote ambitus (bereik) hebben dat gaat van een centrale C (of lager) tot aan de Hoge C (C3). De Alt stem wordt veel gebruikt in Musicals, waar vaak om een grote stem met een dynamisch bereik wordt gevraagd.
  • Alt – termin muzyczny (łac. altus oznacza wysoki) który posiada kilka znaczeń: w muzyce chóralnej nazwa partii wokalnej niższa od sopranu; potocznie: rodzaj głosu ludzkiego niższy od sopranu i mezzosopranu. Zwykle obejmuje skalę od g do c'. Alt jest typowym głosem dla kobiet, dzieci i kastratów.
  • O termo Alto é geralmente utilizado para voz masculina com extensão logo a cima do tenor, cantada por: meninos, falsetistas, tenores altos ou castrati. Corresponde a extensão vocal feminina de contralto. As partituras são geralmente escritas na extensão: Sol-Dó". Nos corais o termo Alto (naipe) é utilizado para ambos os sexos.
  • Alt är inom sångtekniken ett röstläge inom solosång och körsång, mellan mezzosopran och herrstämman tenor. En alts tessitura håller sig i regel mellan f eller g i lilla oktaven och tvåstrukna f eller g. Inom populärmusiken är det vanligt med altröster. En kvinna med extra lågt röstläge benämnes ibland kontraalt. Inom den klassiska musiken är det ont om naturliga altar, varför oftast mezzosopraner får göra de typiska altrollerna såsom Ulrika i Maskeradbalen, Amneris i Aida, och Azucena i Trubaduren. Den alttyp som klassisk musik föredrar är s.k. dramatisk alt som är mycket omfångsrik och lätt förväxlas med högdramatisk sopran, och särskiljs från denna genom var expansionen är störst och färgen, som är mörkare för dramatiska altar. En särskild sort altar förekommer till roller som Hans i Hans och Greta och Marcellina i Figaros bröllop. Denna spelroll går under beteckningen "komische alte" eller "Spielaltestin". Det förekommer även några körverk för altar, till exempel Johannes Brahms Altrapsodi. Alten är även den stämma i en kör, som idag är den lägsta damstämman, men kan indelas i första-, andra- och tredjealt efter sättningens behov. Inom fyrstämmiga körsatser för blandad kör är alten den näst högsta stämman. I gammal musik sjöngs altstämman ofta av män som blandade falsett med bröströst, så kallade kontratenorer (counter tenors). Inom instrumentfamiljerna är alt den näst högsta arten, till exempel altsaxofon, althorn, altfiol och altflöjt.
  • Альт — також контра́льто - низький жіночий вокальний голос. Найбільш характерний та виразний регістр - грудний та частково середній - від g до a. Верхній регістр - до f.
  • 在音乐,女低音(Alto)是女声中最低的声部,音域通常是从中央C下的F音往上爬升三个八度。音色不如女高音嘹亮,但音质浓厚、坚实、稳重,音区也比较低。柴可夫斯基的歌剧《叶甫根尼·奥涅金》第一幕第一场的《奥尔伽的叙咏调》就是由女低音独唱。另外在一些乐器名称里带有“女低音的音域”之含意。
dbpprop:hasPhotoCollection
dbpprop:otheruses4Property
  • Alto (disambiguation)
  • other uses
  • the musical term
dbpprop:reference
dbpprop:wikiPageUsesTemplate
rdf:type
rdfs:comment
  • Alto is a musical term, derived from the Latin word altus, meaning "high", that has several possible interpretations. When designating instruments, "alto" frequently refers to a member of an instrumental family that has the second highest range, below that of the treble or soprano. Hence, for example, the term "alto saxophone". In other "families", such as the trombone, there is no soprano, the alto having been the highest, although it is absent from the standard modern symphony orchestra.
  • Die Stimmgattung Alt (lat. altus = „hoch“, vox alta = „hohe Stimme“; Mz. die Alte, in der Schweiz auch die Älte) bezeichnet in der Musik die tiefere Stimme der Frauen- oder Knabenstimmen („Knabenalt“). Der Stimmumfang beträgt etwa g-e’’. Besonders tiefe Altstimmen werden auch als Kontra-Alt bezeichnet. Altpartien der Alten Musik werden auch von Countertenören gesungen.
  • Alt (z lat. altus - vysoký) je nejnižší ženský nebo dětský hlasový obor. Název „altus“ pochází ze středověku, kdy byl tento hlas nejvyšším v mužském sboru (u mužů je nutné tyto výšky zpívat falzetem). V operách se alt nevyužívá tak často jako soprán nebo mezzosoprán, protože má méně výraznou, temnější barvu tónu. U altu jsou rozšířené tzv. kalhotové role, kdy altistky zpívají role mladých mužů. Velmi nízký alt se pak nazývá kontraalt.
  • Se llama alto a la voz que se encuentra por debajo de la voz de tiple y por encima de la tenor. En voz femenina o infantil es la más grave y también se denomina contralto. La expresión deriva del canto polífono del renacimiento. Dado que las mujeres no estaban admitidas al canto en la iglesia, la extensión que se encuentra por encima del tenor fue cantado por hombres. En la voz masculina, esta tesitura es más aguda que la voz de tenor o la voz hablada.
  • Altto (latinan sanasta altus, korkea) on ääniala tenorin ja mezzosopraanon välissä. Alttoa laulavat yleensä naiset, ja kuoroissa se on naisten matalin stemma. Lapsikuoroissa on myös poika-alttoja, ja varsinkin sooloaltto-osia esittävät monet kontratenorit. Tavallisimmin alton ääniala ulottuu (laulukelpoisena) pienestä f:stä kaksiviivaiseen e:hen, mutta skaala voi olla laajempikin. Erityisen matalaäänisistä naislaulajista käytetään toisinaan nimitystä kontra-altto.
  • Dans la musique classique, un alto désigne un type d’emploi dans un chœur, dont l'ambitus correspond à peu de chose près, à la tessiture de la voix de contralto. Cependant, tous les choristes appartenant au pupitre des altos n'ont pas nécessairement une « véritable voix de contralto ». Ce sont bien souvent des mezzo-soprano aux graves aisés, dont la couleur est plus claire que celle d'une contralto.
  • Az alt a tenor és a mezzoszoprán hangfekvés között elhelyezkedő hangfekvés, f/g-től e"/f"-ig terjedhet. Az angolszász zeneirodalomban különbséget tesznek a contralto (kontraalt) hangszín és az alto (alt) kórus-szólam között, a magyar zeneirodalomban viszont nem. Ez a hangfekvés az operákban viszonylag ritka. Ha szerepel, akkor általában aggódó anya, vagy boszorkányszerepekben. Az alt szólam legtöbbször ellenszólam, ő valósítja meg az ellenpontozást.
  • ファイル:Sopran. png ソプラノ ファイル:Altstimme. png アルト ファイル:Tenor. png テノール ファイル:Bass. png バス
  • Alt is de naam van een lage vrouwelijke zangstem in de muziek, en eveneens de naam van de tweede stem in de vierstemmige muzikale harmonieleer. De laagste alt-stemmen worden wel contra-alt genoemd. Er bestaan ook mannelijke alten. Deze worden altus of contratenor genoemd. De typische Alten-stem begint ongeveer bij F onder centraal C en gaat tot ongeveer een E boven de centrale C (F0-E2 in Europeese notatie).
  • Alt – termin muzyczny (łac. altus oznacza wysoki) który posiada kilka znaczeń: w muzyce chóralnej nazwa partii wokalnej niższa od sopranu; potocznie: rodzaj głosu ludzkiego niższy od sopranu i mezzosopranu. Zwykle obejmuje skalę od g do c'. Alt jest typowym głosem dla kobiet, dzieci i kastratów.
  • O termo Alto é geralmente utilizado para voz masculina com extensão logo a cima do tenor, cantada por: meninos, falsetistas, tenores altos ou castrati. Corresponde a extensão vocal feminina de contralto. As partituras são geralmente escritas na extensão: Sol-Dó". Nos corais o termo Alto (naipe) é utilizado para ambos os sexos.
  • Alt är inom sångtekniken ett röstläge inom solosång och körsång, mellan mezzosopran och herrstämman tenor. En alts tessitura håller sig i regel mellan f eller g i lilla oktaven och tvåstrukna f eller g. Inom populärmusiken är det vanligt med altröster. En kvinna med extra lågt röstläge benämnes ibland kontraalt.
  • Альт — також контра́льто - низький жіночий вокальний голос. Найбільш характерний та виразний регістр - грудний та частково середній - від g до a. Верхній регістр - до f.
  • 在音乐,女低音(Alto)是女声中最低的声部,音域通常是从中央C下的F音往上爬升三个八度。音色不如女高音嘹亮,但音质浓厚、坚实、稳重,音区也比较低。柴可夫斯基的歌剧《叶甫根尼·奥涅金》第一幕第一场的《奥尔伽的叙咏调》就是由女低音独唱。另外在一些乐器名称里带有“女低音的音域”之含意。
rdfs:label
  • Alto
  • Alt (Stimmlage)
  • Alt
  • Alto
  • Altto
  • Alto (voix)
  • Alt
  • アルト
  • Alt (zangstem)
  • Alt (głos)
  • Alto (voz)
  • Alt
  • Альт (голос)
  • 女低音
owl:sameAs
skos:subject
foaf:page
is dbpedia-owl:Artist/instrument of
is dbpedia-owl:Person/occupation of
is dbpedia-owl:instrument of
is dbpedia-owl:occupation of
is dbpprop:notableInstruments of
is dbpprop:redirect of
is dbpprop:vocalType of
is dbpprop:voiceType of
is dbpprop:voicetype of