| dbpedia-owl:abstract
|
- Alfred Marshall fou un dels economistes més influents del seu temps. Estudià a la universitat de Cambridge, on destacà per la seva aptitud en matemàtiques. El 1868 esdevingué professor d'economia política a Cambridge, i el 1879 es casà amb Mary Paley Marshall. Va recollir les idees dels clàssics amb aportacions marginalistes dels contemporanis, realitzà una síntesi on cerca i destaca les raons i requisits d'equilibri parcial. És famosa la seva comparació de les tisores amb com són de determinants els preus per l'encontre entre l'oferta i la demanda: « Fóra igualment raonable discutir sobre si és la filada de dalt o la de baix la que talla el paper, com si és la utilitat o la despesa de producció allò que determina el valor » El seu llibre, Principles of Economics (1890) desenvolupà les teories d'oferta i demanda, d'utilitat marginal i de les despeses de producció en un tot coherent. Entre els seus deixebles s'hi troben Arthur Cecil Pigou i Irving Fisher.
- Alfred Marshall war einer der einflussreichsten Nationalökonomen seiner Zeit. Er gilt als Vertreter der Cambridger Schule der Neoklassik und hat sich einen Namen beim Ausbau der mikroökonomischen Partialanalyse gemacht.
- Alfred Marshall byl jeden z nejvlivnějších ekonomů své doby. Jeho kniha, Zásady ekonomie, byla po mnoho let hlavní ekonomickou učebnicí po celém světě. Vysvětluje myšlenky nabídky, poptávky, mezního užitku a nákladů na výrobu. Je znám jako jeden ze zakladatelů neoklasické ekonomie.
- Alfred Marshall (born 26 July 1842 in Bermondsey, London, England, died 13 July 1924 in Cambridge, England) was one of the most influential economists of his time. His book, Principles of Economics (1890), was the dominant economic textbook in England for many years. It brings the ideas of supply and demand, marginal utility, and costs of production into a coherent whole. He is known as one of the founders of economics.
- Alfred Marshall, fue un economista británico. Estudió en el Saint John's College, en el Reino Unido. Su interés por la filosofía le llevó a tomar lecciones de ética. Tras obtener una beca especial para estudiar ciencias en 1868, se matriculó en Economía política, ciencia a la que posteriormente él mismo denominó Economía. En 1875, viajó a EE. UU. para estudiar los efectos de los aranceles en una economía. Al volver a Inglaterra fue director del University College de Bristol, cargo del que dimitió en 1881. Después estuvo un año en Italia y volvió a la universidad en 1882 como catedrático; en 1883 se trasladó al College Balliol de la Universidad de Oxford. De 1885 a 1908 dio clases de Economía política en la Universidad de Cambridge. Convirtió Cambridge en la principal facultad de economía de los países de habla inglesa, y tuvo como discípulos a importantes economistas, como Pigou o Keynes. Influyó además a Vilfredo Pareto Su labor como profesor se basaba en las teorías de Ricardo y Stuart Mill complementadas con las aportaciones marginalistas, especialmente las de Léon Walras, Jules Dupuit y Stanley Jevons, conciliando las teorías ricardianas con las del marginalismo, formando así las bases de la escuela neoclásica. De espíritu abierto, con una sólida formación matemática, histórica y filosófica, introdujo en sus enseñanzas las críticas a la Escuela Clásica inglesa (principalmente, Smith, Ricardo, Malthus y Stuart Mill) procedentes del historicismo alemán y del socialismo, así como también de la escuela marginalista. En 1889 sirvió como presidente en el primer día del Congreso de las Cooperativas. El resultado de sus esfuerzos fue la denominada «síntesis neoclásica», base de la teoría económica. En 1890 publicó su obra capital, Principios de economía, que durante muchos años fue el principal libro de economía de todo el mundo. En el primer volumen de la obra compaginó conceptos de la economía clásica como riqueza, producción, trabajo, capital o valor con aportaciones de la escuela marginalista como utilidad y utilidad marginal. A los agentes de la producción (tierra, trabajo, capital) añadió un nuevo factor, el de la organización industrial. En el segundo volumen realizó una exposición del funcionamiento de los mercados, un análisis de oferta y demanda y expuso su teoría del equilibrio parcial, de la formación de la oferta, la incidencia de los monopolios y la distribución de la riqueza nacional. Los problemas más destacados que analizó fueron el de la formación de los precios y la distribución de la renta. En el primer caso estableció como determinantes del valor de un bien tanto el coste de producción como la utilidad. A partir del valor del bien, la formación de los precios vendría dada por la confluencia de la oferta y la demanda; la primera, determinada por los costes de producción, y la segunda, por la utilidad marginal. También estableció una relación entre precio y cantidad demandada cuya sintaxis gráfica (curvas de oferta y de demanda) sigue vigente hoy día. Marshall fue el economista británico más brillante de su época. También fue un profesor sobresaliente y ejerció una gran influencia sobre los economistas de aquella época. Su mayor contribución a la Economía fue sistematizar las teorías económicas clásicas y el desarrollo del concepto de utilidad marginal. Subrayó la importancia del análisis minucioso y la necesidad de adecuar las teorías a los nuevos acontecimientos. Se lo considera uno de los antecesores de la economía del bienestar. Entre sus obras destacan: Principios de Economía e Industria y comercio, publicadas en 1890 y 1919.
- Alfred Marshall oli brittiläinen kansantaloustieteilijä, jota pidetään yhtenä aikansa merkittävimmistä taloustieteen tutkijoista. Marshallin vuonna 1890 julkaistu Principles of Economics oli erityisesti Yhdistyneessä kuningaskunnassa laajasti käytetty taloustieteen perusoppiteos useita vuosia. Marshallin taloustieteellinen tutkimus oli laaja-alaista, mutta erityisesti hänen tunnetaan ensimmäisenä kysyntä- ja tarjontafunktioita hinnanmäärityksen selittämiseen käyttäneenä tutkijana. Marshall myös kehitti kysynnän hintajouston analyyttisenä työkaluna ja osallistui laajasti taloudellisen hyvinvoinnin määrityksen kehittämiseen.
- Alfred Marshall, économiste britannique, est l'un des pères fondateurs de l'école néoclassique, qui est l'un des courants de pensée dominant actuellement en économie, et l'un des économistes les plus influents de son temps.
- Alfred Marshall közgazdász.
- Insegnò economia all'Università di Oxford e successivamente in quella di Cambridge. Tra le sue opere più importanti anche il testo Industria e commercio.
- アルフレッド・マーシャル(Alfred Marshall、1842年7月26日 - 1924年7月13日)は、イギリスの経済学者。新古典派の経済学を代表する研究者。ケンブリッジ大学教授を務め、ケンブリッジ学派と呼ばれる学派を形成した。同大学の経済学科の独立にも尽力した。主著は、『経済学原理』("Principles of Economics",1890年)。ジョン・メイナード・ケインズやアーサー・セシル・ピグーを育てたことでも知られる。 マーシャルは、彼の時代において最も有力な経済学者の1人となった。彼の主著『経済学原理』では需要と供給の理論、すなわち限界効用と生産費用の首尾一貫した理論を束ね合わせた。この本は長い間、英国で最も良く使われる経済学の教科書となった。
- 앨프리드 마셜은 영국 런던 버몬지에서 태어났으며 그의 생애에서 가장 영향력 있는 경제학자들 가운데 하나가 되었다. 그의 책, 《경제학의 원칙》은 수요와 공급, 한계효용, 생산 비용 가치론의 개념을 이치에 맞게 설명해 놓았다. 또, 오랜 기간 동안 이 책은 영국에서 유력한 교과서가 되었다.
- Alfred Marshall was Brits econoom. Hij was aan het eind van de 19e eeuw een van de meest invloedrijke economen van zijn tijd.
- Alfred Marshall, britisk økonom. Han regnes som en av pionérene i moderne økonomisk teori (nyklassisk teori). Han omtales gjerne som den store økonomiske lærebokforfatteren på slutten av 1800-tallet, og hadde mange senere berømte økonomer som sine studenter, for eksempel John M. Keynes. Marshalls pedagogiske suksess skyldes nok at han la vekt på å framstille de økonomiske teoriene på en klar og enkel måte ved hjelp av diagrammer/figurer. Marshall som selv hadde en god matematisk skolering, henviste likevel de matematiske bevisene til fotnoter i sine lærebøker. Dermed var ikke matematikkkunnskaper noen betingelse for å forstå hans resonnementer. Marshall tegnet opp det berømte markedsdiagrammet med en stigende tilbuds- og en fallende etterspørselskurve som krysser hverandre i et likevektpunkt for pris og mengde. Dette likevektspunktet viste hva pris og omsatt mengde kom til å bli. Prisen ga også uttrykk for nytten eller verdien av produktet for konsumentene og under visse betingelser for samfunnet. Etterpørselskurven ble bestemt av konsumentenes subjektive nytter av å konsumere ulike mengder av produktet. Tilbudskurven ble bestemt av bedriftenes kostnader ved å produsere ulike mengder av produktet. Ved å trekke inn tidsperspektivet som bestemmende for hvordan tilbudskurven så ut, viste Marshall at både klassikernes og nyklassikernes verditeorier kunne forsvares for industriproduksjon. På lang sikt ville tilbudskurven være horisontal, på kort sikt vertikal og på mellomlang sikt stigende mot høyre i diagrammet, hevdet Marshall. Ved å flytte etterpørselskurven parallelt viste at Marshall at kostnadsforholdene (da på lang sikt) var avgjørende for produktets pris/ verdi, i tråd med hva klassikerne Smith og Ricardo hadde hevdet tidligere. På kort sikt ville derimot nytten spille en avgjørende rolle, slik som de første nyklassikerne Jevons og Menger hadde ment. På mellomlang sikt ville pris/verdi være gjensidig avhengig av både konsumentenes nyttestrukturer og produsentenes kostnadsforhold. Dette på samme måte som saksen for å kunne klippe, var avhengig av begge sakseblader, sa Marshall.
- Alfred Marshall – ekonomista brytyjski, profesor Uniwersytetu w Cambridge, sformułował prawo elastyczności popytu. Marshall prowadził badania dotyczące różnych sfer ekonomicznych – wniósł on wkład w dziedzinę mikroekonomii, przede wszystkim syntezę i rozwój teorii ekonomicznych: badanie związków podażowo – popytowych, rozwinięcie teorii użyteczności konsumenta, powiązanie teorii krańcowej produktywności z tradycyjną teorią kosztów. Nie wszystkie spostrzeżenia Marshalla zostały przez niego samego rozwinięte – w swoich pracach zawarł on przesłanki do dalszych badań i obserwacji, które stały się inspiracją dla wielu mu współczesnych i ich następców. Istotny jest również jego wkład w dziedzinę badań ekonomiki przemysłu. Pod koniec dziewiętnastego wieku zidentyfikował on okręgi przemysłowe. Jego obserwacje stworzyły podwaliny dla Włoskiej szkoły przemysłowej, teorii elastycznej specjalizacji oraz badań nad klastrami. Marshall uważał, że wartościowanie pracy jest niemożliwe do przeprowadzenia i w dodatku niepotrzebne. Swoje przemyślenia uzasadniał faktem, iż robotnicy oferują swoją pracę w ilościach „hurtowych”, więc nie sposób wykazać ich rzeczywistego wysiłku w określonym czasie. Zdaniem Marshalla wynagrodzeń robotników nie warto różnicować z powodu bardzo wysokiej podaży pracy. Nawet przy niskich zarobkach robotnicy wciąż będą przypisywać swojej płacy wysoką użyteczność krańcową. Z drugiej strony Marshall zauważał istnienie innych zawodów, w których wynagrodzenia mogą być w pewien sposób zróżnicowane. Sądził jednak, że płace otrzymywane w danym zawodzie wyznaczone są na takim poziomie, by utrzymać pracowników w sektorze i nie zachęcać ich do jego zmiany. Według Marshalla płace wyznaczają ceny a nie odwrotnie, stąd względna stałość wynagrodzeń w zawodach. Przyznawał, iż mogą występować okresowe fluktuacje płac, np. w związku z nagłym wzrostem popytu na tego typu usługi, a więc także ze wzrostem cen tych usług. Twierdził, iż stopniowo relacja między popytem na pracę a jej podażą musi powrócić do stanu pierwotnego, przede wszystkim z powodu napływających do sektora nowych pracowników skuszonych podwyżką płac. Wzrost podaży (która w długim okresie jest bardziej elastyczna), pociągnie za sobą spadek płac i sytuacja wróci do równowagi.
- Alfred Marshall foi um dos mais influentes economistas de seu tempo. Seu livro, Princípios de Economia (Principles of Economics) procurou reunir num todo coerente as teorias da oferta e da demanda, da utilidade marginal e dos custos de produção, tornando-se o manual de economia mais adotado na Inglaterra por um longo período.
- Альфред Маршалл — английский экономист, основатель неоклассического направления в экономической науке, представитель кембриджской школы экономики.
- Alfred Marshall, född 26 juli 1842 i Bermondsey, London, död 13 juli 1924 i Cambridge, var en brittisk nationalekonom. Han var en av sin tids mest inflytelserika nationalekonomer och hans verk Principles of Economics (1890), ger teorierna om utbud, efterfrågan, marginalnytta och produktionskostnader en helhet. Boken blev den mest dominerande inom ekonomi under en lång period efter dess publicering. Marshall blev 1868 föreläsare i moralvetenskap vid Cambridges universitet, 1877 rektor för University College i Bristol, verkade 1884-85 som föreläsare i nationalekonomi i Oxford och innehade 1885-1908 professur i nationalekonomi vid Cambridges universitet. Han var ledamot av 1891 års arbetarkommitté. Marshall utgav bland annat Economics of Industry (i samarbete med sin fru, 1879, flera upplagor), standardverket Principles of Economics (band I, 1890; sjätte upplagan 1910), Elements of Economics (band I, 1892; fjärde upplagan 1908, ett sammandrag av "Principles"), The New Cambridge Curriculum in Economics (1903), Memorandum on the Fiscal Policy of International Trade (1908, ett parlamentariskt "white paper"). Bland hans tidskriftsartiklar märks Social Possibilities of Economic Chivalry (i "Economic Journal", 1907; referat av Gustaf Steffen i "England och demokratismen", 1909). Marshall övergripande syfte var att på grundval av klassiska skolan bygga upp ett universellt ekonomiskt lärosystem. Han följde främst den deduktiva metoden, men samtidigt tillerkände han induktionen en så gott som jämbördig roll. Värdet utgör centralpunkten i hans lärosystem; ingen nationalekonomisk författare torde före honom ha så konsekvent och harmoniskt spunnit sin framställning kring värdeteorin. I fråga om värdets bestämmande intog han en mellanställning mellan David Ricardo och den klassiska produktionskostnadsteorin samt William Stanley Jevons med dennes marginalnytteteorin. Produktionskostnadsprincipen och gränsnytteprincipen är för honom beståndsdelar av en och samma, alltbehärskande lag om tillgång och efterfrågan. I överensstämmelse med denna ståndpunkt utvecklade han sin prisbildningslära, som innefattar en skarpt och noggrant genomförd analys av tillgång och efterfrågan, samt karakteriserar resultatet av dessa båda funktioners förhållande till varandra under dels långa, dels korta perioder. I detta sammanhang utformade han, i viss anslutning till de klassiska nationalekonomerna, de två begreppen marknadsvärde – vid den tillfälliga jämvikten mellan tillgång och efterfrågan – samt normalvärde – vid den stabila jämvikten mellan normal tillgång och normal efterfrågan, till vilket jämviktstillstånd marknadens rörelser tänks i längden sträva. En huvudpunkt i Marshalls värdelära är, att en nyttighets värde med tiden tenderar att överensstämma med dess produktionskostnad, det är gränskostnad eller kostnaden för det alster, som det nätt och jämnt lönar sig att producera för det väntade priset. Denna gränsprodukts (normal-) pris upplöser sig i – likaledes som normala tänkta – betalningar till de medverkande produktionsfaktorerna, vilkas gränsbruk och gränseffektivitet därvidlag måste beaktas. Prisbildnings- och fördelningsproblemen är sålunda för Marshall ett oskiljaktigt helt. Satsen om att jordräntan ej ingår i produktionskostnaderna modifieras och kompletterades av Marshall, som väsentligt vidgade räntebegreppet: överskottsinkomst från andra källor än naturens fria gåvor är quasi-rent, och "konsumentränta" eller "konsumenternas överskott" kallas skillnaden mellan det pris, som en person betalar för en nyttighet, och det, som han skulle varit villig att betala hellre än att vara den förutan. Marshall betraktade arbetarens förvärvade färdigheter som kapital, ansåg att det kostbaraste kapitalet var det i människan nedlagda, och han intog en, även etiskt betonad, socialreformatorisk hållning, som lade synnerlig vikt vid ungdomens fostran och arbetarnas industriella höjande. Mot fackföreningsväsendet ställde han sig, i stort sett, sympatisk, likaledes mot kooperationen. I tullfrågan var han anhängare av frihandel, särskilt beträffande Storbritannien. Han var hedersdoktor vid flera universitet och invaldes 1911 som utländsk ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien.
- Альфред Маршалл Файл:Alfred Marshall. jpg Дата народження: 26 липня 1842(18420726) Місце народження: Велика Британія Велика Британія Лондон Дата смерті: 13 липня 1924 Місце смерті: Велика Британія Велика Британія Кембрідж Громадянство: Велика Британія Велика Британія Об'єднане Королівство Рід діяльності: Економіст Альфред Маршалл — англійський економіст, лідер неокласичного напряму в економічній науці.
- 艾尔弗雷德·马歇尔(Alfred Marshall,1842年7月26日-1924年7月13日),英国经济学家。 出生在英国伦敦南岸的柏孟塞(Bermondsey)。著作《经济学原理》(1890)集中了供求理论、边际效用理论和生产要素,形成了一个逻辑的整体。这部著作使他成为当时的最显赫的经济学家之一,并在很长时间里是英国大学课堂的经济学课本。 马歇尔曾任剑桥大学教授,凯恩斯是他的学生之一。
|
| rdfs:comment
|
- Alfred Marshall fou un dels economistes més influents del seu temps. Estudià a la universitat de Cambridge, on destacà per la seva aptitud en matemàtiques. El 1868 esdevingué professor d'economia política a Cambridge, i el 1879 es casà amb Mary Paley Marshall. Va recollir les idees dels clàssics amb aportacions marginalistes dels contemporanis, realitzà una síntesi on cerca i destaca les raons i requisits d'equilibri parcial.
- Alfred Marshall war einer der einflussreichsten Nationalökonomen seiner Zeit. Er gilt als Vertreter der Cambridger Schule der Neoklassik und hat sich einen Namen beim Ausbau der mikroökonomischen Partialanalyse gemacht.
- Alfred Marshall byl jeden z nejvlivnějších ekonomů své doby. Jeho kniha, Zásady ekonomie, byla po mnoho let hlavní ekonomickou učebnicí po celém světě. Vysvětluje myšlenky nabídky, poptávky, mezního užitku a nákladů na výrobu. Je znám jako jeden ze zakladatelů neoklasické ekonomie.
- Alfred Marshall (born 26 July 1842 in Bermondsey, London, England, died 13 July 1924 in Cambridge, England) was one of the most influential economists of his time. His book, Principles of Economics (1890), was the dominant economic textbook in England for many years. It brings the ideas of supply and demand, marginal utility, and costs of production into a coherent whole. He is known as one of the founders of economics.
- Alfred Marshall, fue un economista británico. Estudió en el Saint John's College, en el Reino Unido. Su interés por la filosofía le llevó a tomar lecciones de ética. Tras obtener una beca especial para estudiar ciencias en 1868, se matriculó en Economía política, ciencia a la que posteriormente él mismo denominó Economía. En 1875, viajó a EE. UU. para estudiar los efectos de los aranceles en una economía.
- Alfred Marshall oli brittiläinen kansantaloustieteilijä, jota pidetään yhtenä aikansa merkittävimmistä taloustieteen tutkijoista. Marshallin vuonna 1890 julkaistu Principles of Economics oli erityisesti Yhdistyneessä kuningaskunnassa laajasti käytetty taloustieteen perusoppiteos useita vuosia. Marshallin taloustieteellinen tutkimus oli laaja-alaista, mutta erityisesti hänen tunnetaan ensimmäisenä kysyntä- ja tarjontafunktioita hinnanmäärityksen selittämiseen käyttäneenä tutkijana.
- Alfred Marshall, économiste britannique, est l'un des pères fondateurs de l'école néoclassique, qui est l'un des courants de pensée dominant actuellement en économie, et l'un des économistes les plus influents de son temps.
- Alfred Marshall közgazdász.
- Insegnò economia all'Università di Oxford e successivamente in quella di Cambridge. Tra le sue opere più importanti anche il testo Industria e commercio.
- アルフレッド・マーシャル(Alfred Marshall、1842年7月26日 - 1924年7月13日)は、イギリスの経済学者。新古典派の経済学を代表する研究者。ケンブリッジ大学教授を務め、ケンブリッジ学派と呼ばれる学派を形成した。同大学の経済学科の独立にも尽力した。主著は、『経済学原理』("Principles of Economics",1890年)。ジョン・メイナード・ケインズやアーサー・セシル・ピグーを育てたことでも知られる。 マーシャルは、彼の時代において最も有力な経済学者の1人となった。彼の主著『経済学原理』では需要と供給の理論、すなわち限界効用と生産費用の首尾一貫した理論を束ね合わせた。この本は長い間、英国で最も良く使われる経済学の教科書となった。
- 앨프리드 마셜은 영국 런던 버몬지에서 태어났으며 그의 생애에서 가장 영향력 있는 경제학자들 가운데 하나가 되었다. 그의 책, 《경제학의 원칙》은 수요와 공급, 한계효용, 생산 비용 가치론의 개념을 이치에 맞게 설명해 놓았다. 또, 오랜 기간 동안 이 책은 영국에서 유력한 교과서가 되었다.
- Alfred Marshall was Brits econoom. Hij was aan het eind van de 19e eeuw een van de meest invloedrijke economen van zijn tijd.
- Alfred Marshall, britisk økonom. Han regnes som en av pionérene i moderne økonomisk teori (nyklassisk teori). Han omtales gjerne som den store økonomiske lærebokforfatteren på slutten av 1800-tallet, og hadde mange senere berømte økonomer som sine studenter, for eksempel John M. Keynes. Marshalls pedagogiske suksess skyldes nok at han la vekt på å framstille de økonomiske teoriene på en klar og enkel måte ved hjelp av diagrammer/figurer.
- Alfred Marshall – ekonomista brytyjski, profesor Uniwersytetu w Cambridge, sformułował prawo elastyczności popytu. Marshall prowadził badania dotyczące różnych sfer ekonomicznych – wniósł on wkład w dziedzinę mikroekonomii, przede wszystkim syntezę i rozwój teorii ekonomicznych: badanie związków podażowo – popytowych, rozwinięcie teorii użyteczności konsumenta, powiązanie teorii krańcowej produktywności z tradycyjną teorią kosztów.
- Alfred Marshall foi um dos mais influentes economistas de seu tempo. Seu livro, Princípios de Economia (Principles of Economics) procurou reunir num todo coerente as teorias da oferta e da demanda, da utilidade marginal e dos custos de produção, tornando-se o manual de economia mais adotado na Inglaterra por um longo período.
- Альфред Маршалл — английский экономист, основатель неоклассического направления в экономической науке, представитель кембриджской школы экономики.
- Alfred Marshall, född 26 juli 1842 i Bermondsey, London, död 13 juli 1924 i Cambridge, var en brittisk nationalekonom. Han var en av sin tids mest inflytelserika nationalekonomer och hans verk Principles of Economics (1890), ger teorierna om utbud, efterfrågan, marginalnytta och produktionskostnader en helhet. Boken blev den mest dominerande inom ekonomi under en lång period efter dess publicering.
- Альфред Маршалл Файл:Alfred Marshall. jpg Дата народження: 26 липня 1842(18420726) Місце народження: Велика Британія Велика Британія Лондон Дата смерті: 13 липня 1924 Місце смерті: Велика Британія Велика Британія Кембрідж Громадянство: Велика Британія Велика Британія Об'єднане Королівство Рід діяльності: Економіст Альфред Маршалл — англійський економіст, лідер неокласичного напряму в економічній науці.
- 艾尔弗雷德·马歇尔(Alfred Marshall,1842年7月26日-1924年7月13日),英国经济学家。 出生在英国伦敦南岸的柏孟塞(Bermondsey)。著作《经济学原理》(1890)集中了供求理论、边际效用理论和生产要素,形成了一个逻辑的整体。这部著作使他成为当时的最显赫的经济学家之一,并在很长时间里是英国大学课堂的经济学课本。 马歇尔曾任剑桥大学教授,凯恩斯是他的学生之一。
|