Absolute monarchy is a monarchical form of government where the king or queen has absolute power over all aspects of his/her subjects' lives. Although some religious authorities may be able to discourage the monarch from some acts and the sovereign is expected to act according to custom, in an absolute monarchy there is no constitution or legal restriction on the monarch's power.

PropertyValue
dbpprop:abstract
  • Absolute monarchy is a monarchical form of government where the king or queen has absolute power over all aspects of his/her subjects' lives. Although some religious authorities may be able to discourage the monarch from some acts and the sovereign is expected to act according to custom, in an absolute monarchy there is no constitution or legal restriction on the monarch's power. As a theory of civics, absolute monarchy puts total trust in well-bred and well-trained monarchs raised for the role from birth. In theory, an absolute monarch has complete and total power over his or her people and land, including the aristocracy and sometimes the clergy. In practice, absolute monarchs have often found their power limited—generally by one or other of those groups. Some monarchies have powerless or symbolic parliaments and other governmental bodies that the monarch can alter or dissolve at will. Despite effectively being absolute monarchies, they are technically constitutional monarchies due to the existence of a constitution and national canon of law.
  • La monarquia absoluta és aquell sistema de govern basat en el principi de què el sobirà ostenta el poder polític absolut.
  • Absolutní monarchie je státní zřízení, kde panovník (monarcha) disponuje nárokem na samostatnou státní moc. Šlechta ztrácí své postavení ve feudálním systému výměnou za privilegia ve státním a vojenském aparátu. Monarcha je „legibus absolut us“, což znamená, že zákonům, které sám vydává, nepodléhá. Zřejmě nejproslulejším příkladem nároku na absolutní vládu monarchy je Král Slunce Ludvík XIV. , jehož chápání sebe sama podle výroku „L'état, c'est moi“ (česky „Stát jsem já“) můžeme chápat přímo jako prototyp tohoto uspořádání. Absolutní mocenský nárok však nebylo možné trvale uplatňovat proti aristokracii (šlechtě) a měšťanstvu, usilujícím o vlastní rozvoj. Proto tam, kde systém absolutní monarchie zůstal dodnes, převzal některé prvky republiky nebo demokracie. Navzdory potížím s určením rozsahu představy můžeme dnes mezi absolutní monarchie zařadit tyto země (2006): Brunej, Vatikán, Saúdská Arábie, Svazijsko a případně i další arabské monarchie v Perském zálivu. V Nepálu byl dosavadní absolutní král v předjaří roku 2006 nucen ustoupit z některých ze svých širokých pravomocí a v roce 2008 byl maoistickým pučem sesazen.
  • La monarquía absoluta es una forma de gobierno en la que el monarca ostenta el poder absoluto. No existe en ella división de poderes. Aunque la administración de la justicia pueda tener una autonomía relativa en relación al rey, o existan instituciones parlamentarias, el monarca absoluto puede cambiar las decisiones o dictámenes de los tribunales en última instancia o reformar las leyes a su voluntad (La palabra del rey es ley). Nombra y retira a sus asistentes en el gobierno a su voluntad. La unidad de todos los poderes suele considerarse justificada por considerar que la fuente del poder es Dios y que los monarcas ejercen la soberanía por derecho divino de los reyes. No hay mecanismos por los que el soberano (que no reconoce superiores) responda por sus actos, si no es ante Dios mismo. La monarquía absoluta se desarrolla históricamente en la Europa Occidental a partir de las monarquías autoritarias que surgen al final de la Edad Media con la crisis de las monarquías feudales y el predominio que adquiere el rey en relación a todos los estamentos. La recepción del Derecho Romano en las Universidades a partir del siglo XIII reforzó la posición de los reyes en cuanto pudieron desprenderse de la prelación teórica de emperador y papa. La teoría de que el rey es emperador en su reino y que, por tanto, tiene todos los poderes que pudieran atribuirse a los emperadores antiguos (el princeps legibus solutus) fue apoyada por los letrados, de origen social bajonobiliario o incluso no privilegiado, que sólo podrían aspirar a ascender socialmente sirviendo a los intereses de un rey fuerte. Las monarquías de Europa Occidental entre finales de la Edad Media y comienzos de la Edad Moderna pueden calificarse de monarquías autoritarias, como la de Luis XI en Francia, Maximiliano I en Austria, los Reyes Católicos en España o Enrique VIII en Inglaterra. Valois, Tudor y Habsburgo fueron las dinastías que, en un juego de enfrentamientos y alianzas entre ellas, dominaron el panorama internacional; hacia dentro de sus territorios asentaron su poder en un ejército permanente, una burocracia y una Hacienda cada vez más desarrolladas, que les hacían inalcanzables para la nobleza, que empezará a ser atraída a su servicio como nobleza cortesana. Durante el siglo XVII surgió la teoría que el soberano sólo respondía por sus actos ante Dios y, por consiguiente, era su representante en la tierra. Con ello se pretendía legitimar las decisiones y la posición del rey ante sus súbditos (teoría del Derecho Divino), excepto en España, donde, desde el siglo XVI, la Escuela de Salamanca había desarrollado una teoría opuesta: según Luis de Molina, una nación es análoga a una sociedad mercantil en la que los gobernantes serían los administradores, pero donde el poder reside en el conjunto de los administrados considerados individualmente, lo que no quita para que un par de siglos después se adopatase la idea generalizada. Con la ilustración surge el concepto del despotismo ilustrado, por el cual la función del monarca era la de traer el progreso y bienestar social y económico a su pueblo por medio de reformas y la asesoría de sus funcionarios, rompiendo con el tradicionalismo de éste y entrando en conflicto con los intereses de la nobleza. Con el advenimiento de las revoluciones francesa y norteamericana, junto con la independencia de Latinoamérica, viene la crisis de las monarquías absolutas como formas de gobierno, lo que llevó a la instalación de monarquías constitucionales o de repúblicas como formas de gobierno. Un país absolutista muy conocido fue Francia, que con su rey Luis XIV, el Rey Sol, alcanzó el máximo exponente de esta forma de gobierno. En el Estado galo, el absolutismo se mantuvo de forma continuada durante el reinado de tres reyes y después continuó con la Restauración Borbónica en la figura de Luis XVIII y Carlos X; 1814-1830.
  • Absoluuttinen monarkia on hallitusmuoto, jossa monarkilla on täydellinen (absoluuttinen) valta hallita maataan ja sen kansalaisia vapaasti, ilman että lait tai oikeuslaitos koskettavat hänen määräysvaltaansa. Toisinaan absoluuttista valtaa saattaa käsissään pitää myös uskonnollinen johtaja. Teoriassa absoluuttisessa monarkiassa monarkilla on täysin rajaton valta tehdä mitä haluaa, mutta käytännössä monarkkien on yleensä pakko jakaa valtaa eri ryhmittymille. Joissakin monarkioissa hallitsijalla on "käsikassaranaan" parlamentti tai muita hallituksen osia, mutta monarkki kykenee määräysvallalla ohittamaan niiden päätökset. Useimmat absoluuttiset monarkiat ovat myöhemmin kehittyneet perustuslaillisiksi monarkioiksi. Venäjän keisarikunta tuhoutui vallankumouksen myötä. Absoluuttinen monarkia on huomattavasti menettänyt suosiotaan Ranskan vallankumouksen jälkeen, kun yhä useampi aiemmin absoluuttista valtaa valtion taholta käyttänyt valtio on muuntunut kansanvaltaiseksi. Silti muutaman valtiot ovat nykyisinkin absoluuttiseksi monarkiaksi määriteltäviä: Brunei, Oman, Saudi-Arabia, Swazimaa ja Vatikaani. Monet aiemmin absoluuttisista monarkioista, kuten Jordania ja Marokko ovat muuntuneet hiljalleen perustuslaillisiksi monarkioiksi, vaikkakin monarkilla on molemmissa valtioissa edelleen jonkin verran valtaa. Myös Bhutan on muuttunut perustuslailliseksi monarkiaksi. Nepal taas on muuttunut tasavallaksi.
  • L'Assolutismo monarchico è una teoria politica che sostiene che una persona debba detenere tutto il potere. Questo è giustificato dal concetto di "Diritto divino dei re", che implica che l'autorità di un governante derivi direttamente da Dio. Eminenti teorici associati all'assolutismo comprendono Agostino d'Ippona, Paolo di Tarso, Jacques-Bénigne Bossuet, Thomas Hobbes e Jean Bodin. Tradizionalmente l'origine del concetto di sovrano assoluto si individua negli scritti di Jean Bodin. Egli sosteneva l'unità, indivisibilità e perpetuità della sovranità. Hobbes, nella sua filosofia della legge naturale, riteneva che i governanti assoluti emergessero in accordo con gli istinti fondamentali degli uomini, in particolare la loro paura della morte e il loro bisogno di potere. Nella sua visione, non poteva esserci ordine sociale senza la cessione del potere a un singolo individuo che lo avrebbe usato per limitare le tendenze violente e anti-sociali del popolo. Hobbes insisteva anche sull'irreversibilità del potere assoluto comunque acquisito, per vie pacifiche o violente, legali o illegali. Per coloro che credevano che il monarca assoluto fosse stato scelto da Dio, la ribellione contro il monarca era equivalente alla ribellione nei confronti di Dio. Quindi, il governo era considerato assoluto, in quanto non poteva essere sfidato. Il termine "assoluto" deriva dal latino ab solutus, ovvero sciolto da ogni costrizione esterna; quindi il sovrano assoluto è colui che può esercitare liberamente il proprio potere.
  • 絶対君主制(ぜったいくんしゅせい)は君主制の一形態であり、憲法や法律によって君主の権力が制限されていない政体のことである。
  • De absolute monarchie of het absolutisme is een regeringsvorm waarbij alle ambten binnen de staat uiteindelijk ondergeschikt zijn aan het gezag van de vorst. De vroegste vormen van absolute monarchie zijn te vinden tijdens de Oud-Babylonische periode, toen Amorritische koningen zoals Hammurabi als absolute vorst heersten over het volk in Babylonië. Toen de Amorriet Shamshi-Adad I de troon in Assur wist te veroveren, vestigde hij er ook een absolute monarchie als in Babylon. De Kassieten, Assyriërs, Perzen en Macedoniërs die ieder op hun beurt Babylonië bezetten, behielden deze Babylonisch-Amorritische absolute monarchie. Het klassieke voorbeeld van een absolute monarchie is de regering van Lodewijk XIV en Lodewijk XVI. De Franse koning kende een droit divin, een "goddelijk recht" om te regeren: hij was aan niemand anders dan God verantwoording verschuldigd. Het Franse absolutisme werd neergehaald met de Franse Revolutie. Een bijzondere vorm van absolutisme was het verlicht absolutisme dat te vergelijken is met een totalitaire dictatuur: de vorst heeft absolute macht omdat dit goed is voor zijn onderdanen.
  • Eneveldet, eller det absolutte monarki, er en politisk doktrine der ubegrenset, sentralisert makt og absolutt suverenitet er gitt til en monark. Monarkens makt er altså ikke begrenset av noen annen makt, slik filosofen John Locke skulle komme til å gå inn for. Ludvig den 14. , som styrte Frankrike fra slutten av 1600-tallet til begynnelsen av 1700-tallet uttrykte det slik: ”L'état, c'est moi“ (“Staten, det er meg”).
  • Monarchia absolutna, absolutyzm – forma rządów występująca przede wszystkim we wczesnonowożytnej oraz starożytnej monarchii (przykładem starożytnej monarchii absolutnej może być ustrój Cesarstwa Rzymskiego) oraz mające ją uzasadnić doktryny polityczne.
  • Durante a Idade Média, a Monarquia absoluta ou absolutista era muito comum, segundo a definição clássica, é a forma de governo onde o Monarca ou Rei exerce o poder absoluto, isto é, independente e superior ao de outros órgãos do Estado. Tem como principal característica o seu detentor estar acima de todos os outros poderes ou de concentrar em si os três poderes do constitucionalismo moderno - legislativo, executivo e judicial. Esse tipo de governo foi muito comum na Europa ocidental entre o século XVII e meados do Século XIX. Actualmente ainda existem monarquias absolutas no mundo árabe, etc. , embora por vezes mais atenuadas e com um pouco mais de distribuição do poder. Um exemplo de Estado que teve monarquia absoluta foi a Inglaterra, que adaptou essa forma de governo com Henrique VIII até à Revolução de 1688. Actualmente, é uma Monarquia Constitucional. A Áustria, por exemplo, já foi absolutista. De fato, a maioria das nações européias, na segunda metade do século XVI e nos inícios do século XVII, teve um estreito relacionamento com o absolutismo, tendo este sido fortalecido nos países protestantes pelo desenvolvimento da teoria do "direito divino dos Reis". Do lado asiático, temos como exemplos absolutistas o antigo Império Otomano, na actual Turquia. Algumas formas de monarquias absolutistas ainda sobrevivem nos dias de hoje. Algumas são mais atenuadas (mistas), enquanto outras são completamente absolutas.
  • Абсолютная монархия (от лат. absolutus — безусловный) — разновидность монархической формы правления, при которой вся полнота государственной (законодательной, исполнительной, судебной), а иногда и духовной (религиозной) власти юридически и фактически находится в руках монарха.
  • En absolut monarki är en statsform med en monark som statschef, där denne, till skillnad från i en konstitutionell monarki, har mer eller mindre totala befogenheter. De facto kan även en konstitutionell monarks maktutövning påminna om en absolut monarks - ett exempel är Marocko, där kungen genom dekret kan åtgärda beslut fattade av det folkvalda parlamentet. Styrelseskickets kanske mest kände utövare är Frankrikes Ludvig XIV. Som svenska exempel på absoluta monarker kan nämnas Karl XI och Karl XII.
  • Devleti tek bir kişinin hiçbir sınırlamaya bağımlı olmayarak yönettiği [rejim] türüdür. Osmanlı İmparatorluğu mutlak monarşi ile yönetilmiştir. Merkezi krallık anlamına da gelmektedir. Avrupada beyliklerin yıkılmasıyla ortaya çıkmış ve güçlenmiştir. Mutlak Monarşinin kurucusu Babil Kralı Hammurabidir
  • Абсолюти́зм (від лат. absolutus — необмежений, самодержавство, абсолютна монархія) — форма правління державою, за якої верховна влада належить одній особі, та для якої характерний найвищий ступінь централізації державної влади.
  • 君主專制政體又稱君主專制或君主專政,是一種政治體制和政府形式,統治者君主(常稱皇帝或國王,女性稱女皇或女王)擁有統治國家和臣民自由的所有權力而沒有法律或法定的程序告訴君主如何行使權力,雖然有的宗教權威可能有能力阻止君主的某些行為。君主制是一種專制政體, 君位採用世襲方式產生。在君主独裁制中,君主拥有最大的,一般来说无上的权利。大多数独裁的君主是世袭的,少数是选举出来的(比如神圣罗马帝国的皇帝)。有時,在君主独裁制中君主不仅是世俗的首领,而且也是宗教的首领。
dbpprop:date
  • April 2009
dbpprop:expert
  • politics
dbpprop:hasPhotoCollection
dbpprop:refimprove
  • June 2007
dbpprop:wikiPageUsesTemplate
rdfs:comment
  • Absolute monarchy is a monarchical form of government where the king or queen has absolute power over all aspects of his/her subjects' lives. Although some religious authorities may be able to discourage the monarch from some acts and the sovereign is expected to act according to custom, in an absolute monarchy there is no constitution or legal restriction on the monarch's power.
  • La monarquia absoluta és aquell sistema de govern basat en el principi de què el sobirà ostenta el poder polític absolut.
  • Absolutní monarchie je státní zřízení, kde panovník (monarcha) disponuje nárokem na samostatnou státní moc. Šlechta ztrácí své postavení ve feudálním systému výměnou za privilegia ve státním a vojenském aparátu. Monarcha je „legibus absolut us“, což znamená, že zákonům, které sám vydává, nepodléhá. Zřejmě nejproslulejším příkladem nároku na absolutní vládu monarchy je Král Slunce Ludvík XIV.
  • La monarquía absoluta es una forma de gobierno en la que el monarca ostenta el poder absoluto. No existe en ella división de poderes. Aunque la administración de la justicia pueda tener una autonomía relativa en relación al rey, o existan instituciones parlamentarias, el monarca absoluto puede cambiar las decisiones o dictámenes de los tribunales en última instancia o reformar las leyes a su voluntad (La palabra del rey es ley).
  • Absoluuttinen monarkia on hallitusmuoto, jossa monarkilla on täydellinen (absoluuttinen) valta hallita maataan ja sen kansalaisia vapaasti, ilman että lait tai oikeuslaitos koskettavat hänen määräysvaltaansa. Toisinaan absoluuttista valtaa saattaa käsissään pitää myös uskonnollinen johtaja. Teoriassa absoluuttisessa monarkiassa monarkilla on täysin rajaton valta tehdä mitä haluaa, mutta käytännössä monarkkien on yleensä pakko jakaa valtaa eri ryhmittymille.
  • L'Assolutismo monarchico è una teoria politica che sostiene che una persona debba detenere tutto il potere. Questo è giustificato dal concetto di "Diritto divino dei re", che implica che l'autorità di un governante derivi direttamente da Dio. Eminenti teorici associati all'assolutismo comprendono Agostino d'Ippona, Paolo di Tarso, Jacques-Bénigne Bossuet, Thomas Hobbes e Jean Bodin. Tradizionalmente l'origine del concetto di sovrano assoluto si individua negli scritti di Jean Bodin.
  • 絶対君主制(ぜったいくんしゅせい)は君主制の一形態であり、憲法や法律によって君主の権力が制限されていない政体のことである。
  • De absolute monarchie of het absolutisme is een regeringsvorm waarbij alle ambten binnen de staat uiteindelijk ondergeschikt zijn aan het gezag van de vorst. De vroegste vormen van absolute monarchie zijn te vinden tijdens de Oud-Babylonische periode, toen Amorritische koningen zoals Hammurabi als absolute vorst heersten over het volk in Babylonië. Toen de Amorriet Shamshi-Adad I de troon in Assur wist te veroveren, vestigde hij er ook een absolute monarchie als in Babylon.
  • Eneveldet, eller det absolutte monarki, er en politisk doktrine der ubegrenset, sentralisert makt og absolutt suverenitet er gitt til en monark. Monarkens makt er altså ikke begrenset av noen annen makt, slik filosofen John Locke skulle komme til å gå inn for. Ludvig den 14. , som styrte Frankrike fra slutten av 1600-tallet til begynnelsen av 1700-tallet uttrykte det slik: ”L'état, c'est moi“ (“Staten, det er meg”).
  • Monarchia absolutna, absolutyzm – forma rządów występująca przede wszystkim we wczesnonowożytnej oraz starożytnej monarchii (przykładem starożytnej monarchii absolutnej może być ustrój Cesarstwa Rzymskiego) oraz mające ją uzasadnić doktryny polityczne.
  • Durante a Idade Média, a Monarquia absoluta ou absolutista era muito comum, segundo a definição clássica, é a forma de governo onde o Monarca ou Rei exerce o poder absoluto, isto é, independente e superior ao de outros órgãos do Estado. Tem como principal característica o seu detentor estar acima de todos os outros poderes ou de concentrar em si os três poderes do constitucionalismo moderno - legislativo, executivo e judicial.
  • Абсолютная монархия (от лат.
  • En absolut monarki är en statsform med en monark som statschef, där denne, till skillnad från i en konstitutionell monarki, har mer eller mindre totala befogenheter. De facto kan även en konstitutionell monarks maktutövning påminna om en absolut monarks - ett exempel är Marocko, där kungen genom dekret kan åtgärda beslut fattade av det folkvalda parlamentet. Styrelseskickets kanske mest kände utövare är Frankrikes Ludvig XIV.
  • Devleti tek bir kişinin hiçbir sınırlamaya bağımlı olmayarak yönettiği [rejim] türüdür. Osmanlı İmparatorluğu mutlak monarşi ile yönetilmiştir. Merkezi krallık anlamına da gelmektedir. Avrupada beyliklerin yıkılmasıyla ortaya çıkmış ve güçlenmiştir. Mutlak Monarşinin kurucusu Babil Kralı Hammurabidir
  • Абсолюти́зм (від лат. absolutus — необмежений, самодержавство, абсолютна монархія) — форма правління державою, за якої верховна влада належить одній особі, та для якої характерний найвищий ступінь централізації державної влади.
rdfs:label
  • Absolute monarchy
  • Monarquia absoluta
  • Absolutní monarchie
  • Monarquía absoluta
  • Absoluuttinen monarkia
  • Assolutismo monarchico
  • 絶対君主制
  • Absolute monarchie
  • Enevelde
  • Monarchia absolutna
  • Monarquia absoluta
  • Абсолютная монархия
  • Absolut monarki
  • Mutlak Monarşi
  • Абсолютизм
  • 君主專制
owl:sameAs
skos:subject
foaf:page
is dbpedia-owl:Country/governmentType of
is dbpedia-owl:governmentType of
is dbpprop:disambiguates of
is dbpprop:formofgovernment of
is dbpprop:governmentType of
is dbpprop:legendProperty of
is dbpprop:otheruses4Property of
is dbpprop:purporgstruct of
is dbpprop:redirect of
is dbpprop:result of