. . . . . . . . . . . . . . . . "Pietro Bembo (Veneza, 20 de maio de 1470 \u2014 Roma, 18 de janeiro de 1547) foi um gram\u00E1tico, escritor, humanista, historiador e cardeal veneziano. Foi o primeiro a estabelecer as regras da l\u00EDngua italiana de modo seguro e coerente, com base nas pr\u00E1ticas dos maiores escritores toscanos do Trecento. Contribuiu decisivamente para a difus\u00E3o na It\u00E1lia e no exterior do modelo po\u00E9tico petrarquista. Suas ideias foram tamb\u00E9m fundamentais para a forma\u00E7\u00E3o musical do estilo madrigal do s\u00E9culo XVI."@pt . . . . . "Pietro Bembo und latinisiert Petrus Bembus (* 20. Mai 1470 in Venedig; \u2020 18. Januar 1547 in Rom) war ein italienischer humanistischer Gelehrter, Dichter und Kardinal. Er war f\u00FCr seine meisterhafte Beherrschung der lateinischen Sprache bekannt, seine Zeitgenossen betrachteten seinen Stil als vorbildlich. Wegweisend war seine Theorie der italienischen Literatursprache. Sie trug dazu bei, dass der \u201ESprachenstreit\u201C um die Frage, welche Variante des Italienischen sich am besten als Literatursprache eigne, zugunsten des Toskanischen entschieden wurde."@de . . . . . . . . . . . . . "Pietro Bembo, O.S.I.H. (20 Mei 1470 \u2013 11 Januari 1547) or 18 January, adalah seorang cendekiawan, penyair, pakar teori sastra, anggota Knights Hospitaller dan kardinal asal Italia. Ia merupakan figur berpengaruh dalam pengembangan bahasa Italia, membuat bahasa Toskana menjadi media sastra, mewajibkan bahasa tersebut untuk pemakaian modern standar. Tulisan-tulisannya membantu kebangkitan peminatan abad ke-16 dalam karya-karya ."@in . . "\u039F \u03A0\u03B9\u03AD\u03C4\u03C1\u03BF \u039C\u03C0\u03AD\u03BC\u03C0\u03BF (Pietro Bembo, 20 \u039C\u03B1\u0390\u03BF\u03C5 1470 - 18 \u0399\u03B1\u03BD\u03BF\u03C5\u03B1\u03C1\u03AF\u03BF\u03C5 1547) \u03AE\u03C4\u03B1\u03BD \u0399\u03C4\u03B1\u03BB\u03CC\u03C2 \u03BB\u03CC\u03B3\u03B9\u03BF\u03C2, \u03C0\u03BF\u03B9\u03B7\u03C4\u03AE\u03C2, \u03B8\u03B5\u03C9\u03C1\u03B7\u03C4\u03B9\u03BA\u03CC\u03C2 \u03C4\u03B7\u03C2 \u03BB\u03BF\u03B3\u03BF\u03C4\u03B5\u03C7\u03BD\u03AF\u03B1\u03C2, \u03BC\u03AD\u03BB\u03BF\u03C2 \u03C4\u03C9\u03BD \u0399\u03C9\u03B1\u03BD\u03BD\u03B9\u03C4\u03CE\u03BD \u0399\u03C0\u03C0\u03BF\u03C4\u03CE\u03BD \u03BA\u03B1\u03B9 \u03BA\u03B1\u03C1\u03B4\u03B9\u03BD\u03AC\u03BB\u03B9\u03BF\u03C2. \u0389\u03C4\u03B1\u03BD \u03BC\u03AF\u03B1 \u03C3\u03B7\u03BC\u03B1\u03BD\u03C4\u03B9\u03BA\u03AE \u03BC\u03BF\u03C1\u03C6\u03AE \u03C3\u03C4\u03B7\u03BD \u03B1\u03BD\u03AC\u03C0\u03C4\u03C5\u03BE\u03B7 \u03C4\u03B7\u03C2 \u03B9\u03C4\u03B1\u03BB\u03B9\u03BA\u03AE\u03C2 \u03B3\u03BB\u03CE\u03C3\u03C3\u03B1\u03C2, \u03B5\u03B9\u03B4\u03B9\u03BA\u03AC \u03C4\u03B7\u03C2 \u03A4\u03BF\u03C3\u03BA\u03AC\u03BD\u03B7\u03C2, \u03C9\u03C2 \u03BB\u03BF\u03B3\u03BF\u03C4\u03B5\u03C7\u03BD\u03B9\u03BA\u03CC \u03BC\u03AD\u03C3\u03BF, \u03BA\u03C9\u03B4\u03B9\u03BA\u03BF\u03C0\u03BF\u03B9\u03CE\u03BD\u03C4\u03B1\u03C2 \u03C4\u03B7 \u03B3\u03BB\u03CE\u03C3\u03C3\u03B1 \u03B3\u03B9\u03B1 \u03C4\u03B7\u03BD \u03C4\u03C5\u03C0\u03B9\u03BA\u03AE \u03C3\u03CD\u03B3\u03C7\u03C1\u03BF\u03BD\u03B7 \u03C7\u03C1\u03AE\u03C3\u03B7."@el . . . . "Pietro Bembo"@cs . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . "Pietro Bembo (Venecia, 20 de mayo de 1470 - Roma, 18 de enero de 1547) fue un cardenal, humanista, fil\u00F3logo, escritor, poeta, traductor y erudito italiano."@es . "Pietro Bembo"@pt . "Pietro Bembo (Venezia, 20 maggio 1470 \u2013 Roma, 18 gennaio 1547) \u00E8 stato un cardinale, scrittore, grammatico, poeta e umanista italiano. Appartenente a una nobile famiglia veneziana, fin dalla giovent\u00F9 Pietro Bembo ebbe modo di costruirsi una solida formazione e reputazione letteraria grazie ai contatti con l'ambiente paterno e, in seguito, all'amicizia con Ludovico Ariosto e alla consulenza per Aldo Manuzio. Il suo merito principale fu quello di contribuire in maniera significativa alla \u00ABcodificazione dell'italiano scritto\u00BB, uniformato al modello boccacciano, nell'opera che pi\u00F9 di tutte lo ha reso famoso, \u00ABla grammatica pi\u00F9 importante dell'intera storia dell'italiano\u00BB, ossia le Prose nelle quali si ragiona della volgar lingua (1525). Parimenti decisivo fu il suo ruolo nella diffusione in tu"@it . . . . "\u76AE\u57C3\u7279\u7F85\u00B7\u672C\u535A\uFF08\u7FA9\u5927\u5229\u8A9E\uFF1APietro Bembo\uFF0C1470\u5E74\uFF0D1547\u5E74\uFF09\uFF0C\u6587\u827A\u590D\u5174\u65F6\u671F\u6B27\u6D32\u4F5C\u5BB6\uFF0C\u4ED6\u51FA\u751F\u4E8E\u5A01\u5C3C\u65AF\uFF0C\u4ECE\u4E8B\u8BD7\u6B4C\u521B\u4F5C\u548C\u5199\u4F5C\uFF0C\u66FE\u7D93\u53C2\u4E0E16\u4E16\u7EAA\u521D\u671F\u8BED\u8A00\u4E4B\u4E89\uFF0C\u4ED6\u5EFA\u8BAE\u5C06\u8584\u4F3D\u4E18\u548C\u5F7C\u7279\u62C9\u514B\u7684\u6258\u65AF\u5361\u7EB3\u8BED\u4F5C\u4E3A16\u4E16\u7EAA\u610F\u5927\u5229\u6587\u5B66\u8BED\u8A00\u7684\u5178\u8303\u3002"@zh . . . . . . . . . . . . . . "\u041F'\u0454\u0442\u0440\u043E \u0411\u0435\u043C\u0431\u043E"@uk . "1470-05-20"^^ . . . . . "Pietro Bembo"@in . . . . "Pietro Bembo (Veneti\u00EB, 20 mei 1470 - Rome, 18 januari 1547) was een Italiaans kardinaal en schrijver. Hij werd geboren in Veneti\u00EB maar was actief aan verschillende hoven in diverse Italiaanse steden. Als jongen begeleidde hij zijn vader naar Florence en studeerde onder meer Grieks te Messina. Bembo koos voor een beroep als geestelijke en werkte voor De' Medici in Florence. Bembo begeleidde Giulio de' Medici naar Rome, waar hij werd benoemd als secretaris van paus Leo X. Na diens dood vertrok Bembo naar Padua en werd benoemd tot bibliothecaris. Paus Paulus III benoemde Bembo tot kardinaal en in 1539 vertrok hij opnieuw naar Rome. Hij stierf in Rome in zijn 77ste levensjaar. Als schrijver nam Bembo de stijl van de grote schrijvers uit de klassieke oudheid tot voorbeeld. Zijn verzameld werk is uitgegeven te Veneti\u00EB (1729) en omvat de Geschiedenis van Veneti\u00EB (1551) en dialogen en gedichten. Zijn beroemdste werken zijn een verhandeling op Italiaans proza, en de dialoog Gli Asolani, over Platonische liefde. De uitgave van Francesco Petrarca's Italiaanse gedichten, uitgegeven door Aldus Manutius in 1501, en Terzerime, door dezelfde drukkerij in 1502 uitgegeven, werden bewerkt door Bembo. Kardinaal Bembo schreef ook de grafrede van Rafael, de grootmeester uit de Italiaanse Renaissance, die overleed op Goede Vrijdag 6 april 1520 en begraven ligt in het Pantheon: \"Hier ligt de beroemde Rafael. De Natuur, Moeder van alles, was tijdens zijn leven bang dat hij haar zou overvleugelen; maar toen hij stierf, ging ook Zij bijna dood.\" Het lettertype Bembo is naar hem vernoemd. Deze letter van Francesco Griffo werd voor de eerste keer gebruikt in het boek: Petri Bembi de Aetna ad Angelum Chabrielem liber, een korte tekst over een reis naar de berg Aetna."@nl . "Pietro BEMBO (naski\u011Dis en Venecio, en la 20-a de majo 1470 - mortis en Romo, en la 18-a de januaro 1547) estis itala kardinalo, gramatikisto, tradukisto kaj humanisto. Li anka\u016D estis sekretario de la papoj Leono la 10-a, Adriano la 6-a kaj Klemento la 7-a."@eo . . . . . . . "\u041F'\u0454\u0301\u0442\u0440\u043E \u0411\u0435\u0301\u043C\u0431\u043E (\u0456\u0442\u0430\u043B. Pietro Bembo; 20 \u0442\u0440\u0430\u0432\u043D\u044F 1470, \u0412\u0435\u043D\u0435\u0446\u0456\u044F \u2014 18 \u0441\u0456\u0447\u043D\u044F 1547, \u0420\u0438\u043C) \u2014 \u0456\u0442\u0430\u043B\u0456\u0441\u044C\u043A\u0438\u0439 \u0433\u0443\u043C\u0430\u043D\u0456\u0441\u0442, \u043F\u043E\u0435\u0442, \u043B\u0456\u0442\u0435\u0440\u0430\u0442\u0443\u0440\u043D\u0438\u0439 \u0442\u0435\u043E\u0440\u0435\u0442\u0438\u043A, \u043A\u0430\u0440\u0434\u0438\u043D\u0430\u043B. \u0411\u0435\u043C\u0431\u043E \u043C\u0430\u0432 \u0432\u0435\u043B\u0438\u043A\u0438\u0439 \u0432\u043F\u043B\u0438\u0432 \u043D\u0430 \u0444\u043E\u0440\u043C\u0443\u0432\u0430\u043D\u043D\u044F \u0456\u0442\u0430\u043B\u0456\u0439\u0441\u044C\u043A\u043E\u0457 \u043C\u043E\u0432\u0438, \u043E\u0441\u043E\u0431\u043B\u0438\u0432\u0443 \u0443\u0432\u0430\u0433\u0443 \u043F\u0440\u0438\u0434\u0456\u043B\u044F\u044E\u0447\u0438 \u0442\u043E\u0441\u043A\u0430\u043D\u0441\u044C\u043A\u043E\u043C\u0443 \u0434\u0456\u0430\u043B\u0435\u043A\u0442\u0443, \u044F\u043A \u043E\u0441\u043D\u043E\u0432\u0456 \u043B\u0456\u0442\u0435\u0440\u0430\u0442\u0443\u0440\u043D\u043E\u0457 \u043C\u043E\u0432\u0438. \u0421\u0432\u043E\u0457\u043C\u0438 \u0442\u0432\u043E\u0440\u0430\u043C\u0438 \u0432\u0456\u0434\u043D\u043E\u0432\u0438\u0432 \u0456\u043D\u0442\u0435\u0440\u0435\u0441 \u0434\u043E \u0442\u0432\u043E\u0440\u0447\u043E\u0441\u0442\u0456 \u041F\u0435\u0442\u0440\u0430\u0440\u043A\u0438 \u0443 16 \u0441\u0442\u043E\u043B\u0456\u0442\u0442\u0456, \u043F\u043E\u043A\u043B\u0430\u0432\u0448\u0438 \u043F\u043E\u0447\u0430\u0442\u043E\u043A \u043F\u043E\u0435\u0437\u0456\u0457 \u043F\u0435\u0442\u0440\u0430\u0440\u043A\u0456\u0437\u043C\u0443."@uk . . . . . . "Pietro Bembo"@en . . . . . . . "\u041F\u044C\u0435\u0442\u0440\u043E \u0411\u0435\u043C\u0431\u043E (\u0438\u0442\u0430\u043B. Pietro Bembo; 20 \u043C\u0430\u044F 1470, \u0412\u0435\u043D\u0435\u0446\u0438\u044F \u2014 18 \u044F\u043D\u0432\u0430\u0440\u044F 1547, \u0420\u0438\u043C) \u2014 \u0438\u0442\u0430\u043B\u044C\u044F\u043D\u0441\u043A\u0438\u0439 \u0433\u0443\u043C\u0430\u043D\u0438\u0441\u0442, \u043A\u0430\u0440\u0434\u0438\u043D\u0430\u043B \u0438 \u0443\u0447\u0451\u043D\u044B\u0439. \u041E\u0441\u0442\u0430\u0432\u0438\u043B \u043E\u0431\u0448\u0438\u0440\u043D\u043E\u0435 \u043B\u0438\u0442\u0435\u0440\u0430\u0442\u0443\u0440\u043D\u043E\u0435 \u043D\u0430\u0441\u043B\u0435\u0434\u0438\u0435: \u0442\u0440\u0430\u043A\u0442\u0430\u0442\u044B, \u043F\u0438\u0441\u044C\u043C\u0430, \u0434\u0438\u0430\u043B\u043E\u0433\u0438, \u0441\u0442\u0438\u0445\u0438, \u0430 \u0442\u0430\u043A\u0436\u0435 \u0438\u0437\u043B\u043E\u0436\u0435\u043D\u0438\u0435 \u0438\u0441\u0442\u043E\u0440\u0438\u0438 \u0412\u0435\u043D\u0435\u0446\u0438\u0438 \u0441 1487 \u043F\u043E 1513 \u0433\u0433."@ru . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . "Pietro Bembo (ur. 20 maja 1470 w Wenecji, zm. 18 stycznia 1547 w Rzymie) \u2013 wenecki kardyna\u0142 i humanista renesansowy; filolog, poeta i historyk. Zas\u0142yn\u0105\u0142 przede wszystkim jako szeroko na\u015Bladowany stylista \u0142aci\u0144ski i toska\u0144ski. Bembo by\u0142 g\u0142\u00F3wnym przedstawicielem purystycznego cyceronianizmu, kt\u00F3rego idee wyrazi\u0142 przede wszystkim w dziele De imitatione (1513). Ruch ten by\u0142 bardzo rozpowszechniony w filologicznym nurcie w\u0142oskiego humanizmu renesansowego, mo\u017Ce te\u017C uchodzi\u0107 za szczeg\u00F3lnie charakterystyczny rys kultury renesansowej \u2014 spotka\u0142 si\u0119 te\u017C jednak z \u017Cyw\u0105 krytyk\u0105 i silnym oporem, nadmiern\u0105 erudycyjno\u015B\u0107, szkolarstwo, pedanteri\u0119 i zmanierowanie zarzuca\u0142 na\u015Bladowcom Bemba zw\u0142aszcza Erazm z Rotterdamu w dziele ."@pl . . . . . . . . "Pietro Bembo"@fr . "1105674799"^^ . . . . . . "priest, scholar, poet, and literary theorist"@en . . . "Pietro Bembo, O.S.I.H. (Latin: Petrus Bembus; 20 May 1470 \u2013 18 January 1547) was an Italian scholar, poet, and literary theorist who also was a member of the Knights Hospitaller, and a cardinal of the Roman Catholic Church. As an intellectual of the Italian Renaissance (15th\u201316th c.), Pietro Bembo greatly influenced the development of the Tuscan dialect as a literary language for poetry and prose, which, by later codification into a standard language, became the modern Italian language. In the 16th century, Bembo's poetry, essays and books proved basic to reviving interest in the literary works of Petrarch. In the field of music, Bembo's literary writing techniques helped composers develop the techniques of musical composition that made the madrigal the most important secular music of 16th"@en . . . . . "Pietro Bembo und latinisiert Petrus Bembus (* 20. Mai 1470 in Venedig; \u2020 18. Januar 1547 in Rom) war ein italienischer humanistischer Gelehrter, Dichter und Kardinal. Er war f\u00FCr seine meisterhafte Beherrschung der lateinischen Sprache bekannt, seine Zeitgenossen betrachteten seinen Stil als vorbildlich. Wegweisend war seine Theorie der italienischen Literatursprache. Sie trug dazu bei, dass der \u201ESprachenstreit\u201C um die Frage, welche Variante des Italienischen sich am besten als Literatursprache eigne, zugunsten des Toskanischen entschieden wurde."@de . . "Pietro Bembo (Veneti\u00EB, 20 mei 1470 - Rome, 18 januari 1547) was een Italiaans kardinaal en schrijver. Hij werd geboren in Veneti\u00EB maar was actief aan verschillende hoven in diverse Italiaanse steden. Als jongen begeleidde hij zijn vader naar Florence en studeerde onder meer Grieks te Messina. Bembo koos voor een beroep als geestelijke en werkte voor De' Medici in Florence. Kardinaal Bembo schreef ook de grafrede van Rafael, de grootmeester uit de Italiaanse Renaissance, die overleed op Goede Vrijdag 6 april 1520 en begraven ligt in het Pantheon:"@nl . "\u041F\u044C\u0435\u0442\u0440\u043E \u0411\u0435\u043C\u0431\u043E (\u0438\u0442\u0430\u043B. Pietro Bembo; 20 \u043C\u0430\u044F 1470, \u0412\u0435\u043D\u0435\u0446\u0438\u044F \u2014 18 \u044F\u043D\u0432\u0430\u0440\u044F 1547, \u0420\u0438\u043C) \u2014 \u0438\u0442\u0430\u043B\u044C\u044F\u043D\u0441\u043A\u0438\u0439 \u0433\u0443\u043C\u0430\u043D\u0438\u0441\u0442, \u043A\u0430\u0440\u0434\u0438\u043D\u0430\u043B \u0438 \u0443\u0447\u0451\u043D\u044B\u0439. \u041E\u0441\u0442\u0430\u0432\u0438\u043B \u043E\u0431\u0448\u0438\u0440\u043D\u043E\u0435 \u043B\u0438\u0442\u0435\u0440\u0430\u0442\u0443\u0440\u043D\u043E\u0435 \u043D\u0430\u0441\u043B\u0435\u0434\u0438\u0435: \u0442\u0440\u0430\u043A\u0442\u0430\u0442\u044B, \u043F\u0438\u0441\u044C\u043C\u0430, \u0434\u0438\u0430\u043B\u043E\u0433\u0438, \u0441\u0442\u0438\u0445\u0438, \u0430 \u0442\u0430\u043A\u0436\u0435 \u0438\u0437\u043B\u043E\u0436\u0435\u043D\u0438\u0435 \u0438\u0441\u0442\u043E\u0440\u0438\u0438 \u0412\u0435\u043D\u0435\u0446\u0438\u0438 \u0441 1487 \u043F\u043E 1513 \u0433\u0433."@ru . . "\u76AE\u57C3\u7279\u7F85\u00B7\u672C\u535A\uFF08\u7FA9\u5927\u5229\u8A9E\uFF1APietro Bembo\uFF0C1470\u5E74\uFF0D1547\u5E74\uFF09\uFF0C\u6587\u827A\u590D\u5174\u65F6\u671F\u6B27\u6D32\u4F5C\u5BB6\uFF0C\u4ED6\u51FA\u751F\u4E8E\u5A01\u5C3C\u65AF\uFF0C\u4ECE\u4E8B\u8BD7\u6B4C\u521B\u4F5C\u548C\u5199\u4F5C\uFF0C\u66FE\u7D93\u53C2\u4E0E16\u4E16\u7EAA\u521D\u671F\u8BED\u8A00\u4E4B\u4E89\uFF0C\u4ED6\u5EFA\u8BAE\u5C06\u8584\u4F3D\u4E18\u548C\u5F7C\u7279\u62C9\u514B\u7684\u6258\u65AF\u5361\u7EB3\u8BED\u4F5C\u4E3A16\u4E16\u7EAA\u610F\u5927\u5229\u6587\u5B66\u8BED\u8A00\u7684\u5178\u8303\u3002"@zh . . . . "Pietro Bembo, O.S.I.H. (Latin: Petrus Bembus; 20 May 1470 \u2013 18 January 1547) was an Italian scholar, poet, and literary theorist who also was a member of the Knights Hospitaller, and a cardinal of the Roman Catholic Church. As an intellectual of the Italian Renaissance (15th\u201316th c.), Pietro Bembo greatly influenced the development of the Tuscan dialect as a literary language for poetry and prose, which, by later codification into a standard language, became the modern Italian language. In the 16th century, Bembo's poetry, essays and books proved basic to reviving interest in the literary works of Petrarch. In the field of music, Bembo's literary writing techniques helped composers develop the techniques of musical composition that made the madrigal the most important secular music of 16th-century Italy."@en . . . "Pietro Bembo"@it . . . "Pietro Bembo"@eu . . . . . . . . . . . . . "Pietro Bembo (ur. 20 maja 1470 w Wenecji, zm. 18 stycznia 1547 w Rzymie) \u2013 wenecki kardyna\u0142 i humanista renesansowy; filolog, poeta i historyk. Zas\u0142yn\u0105\u0142 przede wszystkim jako szeroko na\u015Bladowany stylista \u0142aci\u0144ski i toska\u0144ski. Bembo by\u0142 g\u0142\u00F3wnym przedstawicielem purystycznego cyceronianizmu, kt\u00F3rego idee wyrazi\u0142 przede wszystkim w dziele De imitatione (1513). Ruch ten by\u0142 bardzo rozpowszechniony w filologicznym nurcie w\u0142oskiego humanizmu renesansowego, mo\u017Ce te\u017C uchodzi\u0107 za szczeg\u00F3lnie charakterystyczny rys kultury renesansowej \u2014 spotka\u0142 si\u0119 te\u017C jednak z \u017Cyw\u0105 krytyk\u0105 i silnym oporem, nadmiern\u0105 erudycyjno\u015B\u0107, szkolarstwo, pedanteri\u0119 i zmanierowanie zarzuca\u0142 na\u015Bladowcom Bemba zw\u0142aszcza Erazm z Rotterdamu w dziele ."@pl . . . . . . "Pietro Bembo"@en . "Pietro Bembo (Venezia, Veneziako Errepublika, 1470eko maiatzaren 20a - Erroma, Aita Santuen Lurraldea, 1547ko urtarrilaren 19a) italiar pizkundeko intelektual, poeta eta literatur kritikaria izan zen. Ospitaleko Zaldunak Ordenaren kidea eta Eliza Katolikoko kardinala izan zen. Toskanar dialektoaren garapenean eragin zuen, poesiarako eta prosarako literatur hizkuntza gisa. Horrela, italiera modernoaren oinarri bihurtu zen. Bere poesiak eta saiakerek Petrarkaren lanarekiko interesa berpiztu zuten. Bere idazkiek ere lagundu zieten konpositoreei madrigalaren garapenean. Mesinan greziera ikasi zuen eta Paduako Unibertsitatean jarraitu zituen ikasketak. Ferraran Ludovico Ariosto ezagutu zuen eta Lukrezia Borgiaren maitalea izan zen. Erroman, Leon X.a Aita Santuaren latineko idazkari eta Ospital"@eu . . . "Pietro Bembo"@de . . "Pietro Bembo (Venecia, 20 de mayo de 1470 - Roma, 18 de enero de 1547) fue un cardenal, humanista, fil\u00F3logo, escritor, poeta, traductor y erudito italiano."@es . . . "Pietro Bembo, O.S.I.H. (20 Mei 1470 \u2013 11 Januari 1547) or 18 January, adalah seorang cendekiawan, penyair, pakar teori sastra, anggota Knights Hospitaller dan kardinal asal Italia. Ia merupakan figur berpengaruh dalam pengembangan bahasa Italia, membuat bahasa Toskana menjadi media sastra, mewajibkan bahasa tersebut untuk pemakaian modern standar. Tulisan-tulisannya membantu kebangkitan peminatan abad ke-16 dalam karya-karya ."@in . . . "Pietro Bembo (20. kv\u011Btna 1470 \u2013 18. ledna 1547) byl italsk\u00FD renesan\u010Dn\u00ED u\u010Denec, b\u00E1sn\u00EDk a prozaik, jeden z tv\u016Frc\u016F modern\u00ED spisovn\u00E9 ital\u0161tiny."@cs . . "14622"^^ . "--01-18"^^ . . . . . . "1470-05-20"^^ . . . "Venice, Republic of Venice"@en . . "Pietro Bembo"@es . . . "\u0411\u0435\u043C\u0431\u043E, \u041F\u044C\u0435\u0442\u0440\u043E"@ru . . . . . . "Pietro Bembo (Ven\u00E8cia, 20 de maig de 1470 - Roma, 18 de gener de 1547) fou un cardenal, humanista, fil\u00F2leg, escriptor, poeta, traductor i erudit itali\u00E0. Fill d'una noble fam\u00EDlia, el seu pare, Bernardo, era patrici i ambaixador veneci\u00E0 i, tan amant de la literatura, que va arribar a al\u00E7ar un monument a Dante a Ravenna. En va erigir despr\u00E9s un altre a Flor\u00E8ncia (1478-1480) i, m\u00E9s tard, un a Ferrara (1498). Va poder freq\u00FCentar les corts de Lloren\u00E7 el Magn\u00EDfic i la d'Alfons I d'Este, en les quals els literats eren molt benvolguts. Les seues primeres experi\u00E8ncies cortesanes es va enriquir amb els estudis cl\u00E0ssics realitzats en l'escola mesinesa de l'hel\u00B7lenista Constant\u00ED L\u00E0scaris (1492) i, a P\u00E0dua, sota la guia de Nicol\u00F2 Leonico Tomeo. El gener\u00F3s acolliment de Guidobald I Montefeltro i de la seua esposa , objecte del c\u00E0lid elogi de l'autor, el van dissuadir del seu intent de retirar-se a l'abadia de la Croce dell'Avellana, a prop d'Urbino. D'altra banda, el car\u00E0cter de Pietro Bembo no s'avenia b\u00E9 amb la humilitat mon\u00E0stica, no nom\u00E9s per la seua independ\u00E8ncia, sin\u00F3 pels gustos que demostrava a la manera del seu model, l'humanista Francesco Petrarca. Va residir a Urbino entre els anys 1506 i 1512, i all\u00ED va con\u00E8ixer el gran pintor Rafael i al cardenal Giovanni de M\u00E8dici, el futur papa Lle\u00F3 X. Gr\u00E0cies a Giuliano de Medici, va prendre el c\u00E0rrec de secretari personal d'aquest, quan va ser nomenat pont\u00EDfex i va marxar cap a Roma com a secretari de cartes llatines per a redactar en perfecte llat\u00ED ciceroni\u00E0 les butlles pontif\u00EDcies. Aquest per\u00EDode rom\u00E0 (1512-1519) \u00E9s denominat ciceroni\u00E0 a causa de la seua defensa de la imitatio ciceroniana (imitaci\u00F3 de la llengua i sintaxi d'un autor llat\u00ED considerat mod\u00E8lic, Cicer\u00F3) enfront de la imitatio eclectica que pregonaven els humanistes deixebles d'Erasme de Rotterdam (imitaci\u00F3 del millor llat\u00ED emprat per diferents autors). A la mort del papa es va traslladar de nou a P\u00E0dua el 1521, lloc al que van anar a residir no pocs artistes del moment per la protecci\u00F3 que all\u00ED se'ls dispensava. Va ser tamb\u00E9 l'\u00E8poca de Gli asolani (\u00ABEls asolans\u00BB) (1505), tres di\u00E0legs dedicats a Lucr\u00E8cia Borja, amb la qual va mantenir un t\u00F2rrid roman\u00E7 quan la va con\u00E8ixer a Ferrara, en la cort del seu marit, Alfons d'Este. En aquesta obra desenvolupa la teoria plat\u00F2nica de l'amor. Tamb\u00E9 va comen\u00E7ar a escriure la Prose della volgar lingua, (\u00ABLa prosa en la llengua vulgar\u00BB), obra publicada m\u00E9s tard el 1525; di\u00E0legs on l'erudit llatinista, no sord a la moda de la poesia en llengua roman\u00E7, va portar a terme una admirable aproximaci\u00F3 a les diverses teories sobre el llenguatge i va intentar construir una gram\u00E0tica d'una llengua italiana que no existia, dispersa com estava en nombrosos dialectes; amb aquest objectiu va proposar prendre com a model el dialecte florent\u00ED, agafant com a exemple la llengua emprada per Petrarca en la poesia i la de Giovanni Boccaccio en la prosa. Va afirmar ja sense contemplacions la necessitat de dignificar (nobilitare) l'idioma vulgar igualant-lo en normes del seu \u00FAs al llat\u00ED. AL mateix temps que completava la Prose della volgar lingua, entre 1521 i 1525, enriquia amb glosses la nova edici\u00F3 del Canzoniere de Petarca, amb ajuda del seu amic, l'impressor i humanista veneci\u00E0 Aldo Manuzio. A Roma va con\u00E8ixer Faustina della Morosina, que li va donar tres fills, per\u00F2 amb la qual no es va casar per a no perdre els beneficis eclesi\u00E0stics. El Carteggio d'amore (1500) \u00E9s un epistolari que ofereix un valu\u00F3s testimoniatge del seu altre amor, el que va professar a Maria Savorgnan, i que al llarg del temps va acabar embolicat en el misteri. Establert a P\u00E0dua, Bembo va ser cridat per la Signoria de Ven\u00E8cia el 1529 per a escriure la hist\u00F2ria de la Rep\u00FAblica de Ven\u00E8cia i dirigir la Biblioteca Nicena, actualment Marciana o de Sant Marc. Dins de la primera d'aquestes activitats va reprendre l'obra ja iniciada per Sabellico escrivint en llat\u00ED els Rerum Venetarum historiae libri XII, una hist\u00F2ria d'aquella rep\u00FAblica des de l'any 1487 fins al 1513, impresa el 1551, que despr\u00E9s va traduir a l'idioma vulgar. La seua poesia llatina est\u00E0 recollida en una obra titulada Carmina (Ven\u00E8cia 1533). Sobre les Proses va dir Varchi que els italians han d'estar agra\u00EFts a Bembo per haver llevat de la seua llengua el rovellat dels segles pret\u00E8rits. El 1529 van apar\u00E8ixer les Rime (\u00ABRimes\u00BB), poemes que reforgen, continuen i reforcen la tradici\u00F3 del Petrarquisme. El 1539 Pau III conferia a l'humanista la porpra cardenal\u00EDcia (Morosina havia mort el 13 d'agost del 1535 i Bembo tenia llavors quasi seixanta anys). En l'\u00FAltim per\u00EDode de la seua vida van augmentar els honors i va rebre els episcopats de Gubbio (1541) i l'arquebisbat de B\u00E8rgam (1544) sense obligaci\u00F3 de resid\u00E8ncia. La mort de Morosina li va fer tornar-se cap a les lectures pietoses i els escrits dels Sants Pares en detriment dels cl\u00E0ssics grecollatins. Despr\u00E9s va tornar a Roma, on va ser un dels candidats al pontificat amb m\u00E9s possibilitats i all\u00ED va morir. A Bembo se li deu sobretot la sistematitzaci\u00F3 i vulgaritzaci\u00F3 de l'humanisme que representava la conclusi\u00F3 natural del Renaixement. Va ser un lector compulsiu des que en la seua inf\u00E0ncia accedira als llibres de la rica biblioteca paterna, un gran coneixedor de les obres cl\u00E0ssiques grecollatines, i tamb\u00E9 de les dels seus contemporanis. Escrivia amb igual perfecci\u00F3 en llat\u00ED que en itali\u00E0, molt influ\u00EFt emper\u00F2 pel model de Cicer\u00F3."@ca . . . . "\u30D4\u30A8\u30C8\u30ED\u30FB\u30D9\u30F3\u30DC"@ja . "Pietro Bembo (Veneza, 20 de maio de 1470 \u2014 Roma, 18 de janeiro de 1547) foi um gram\u00E1tico, escritor, humanista, historiador e cardeal veneziano. Foi o primeiro a estabelecer as regras da l\u00EDngua italiana de modo seguro e coerente, com base nas pr\u00E1ticas dos maiores escritores toscanos do Trecento. Contribuiu decisivamente para a difus\u00E3o na It\u00E1lia e no exterior do modelo po\u00E9tico petrarquista. Suas ideias foram tamb\u00E9m fundamentais para a forma\u00E7\u00E3o musical do estilo madrigal do s\u00E9culo XVI."@pt . . . . . "Rome, Papal States"@en . . . . . . . . . "Pietro Bembo"@eo . . "\u30D4\u30A8\u30C8\u30ED\u30FB\u30D9\u30F3\u30DC\uFF08\u4F0A: Pietro Bembo\u30011470\u5E745\u670820\u65E5 - 1547\u5E741\u670812\u65E5\u3042\u308B\u3044\u306F1\u670818\u65E5\uFF09\u306F\u3001\u30EB\u30CD\u30B5\u30F3\u30B9\u671F\u30A4\u30BF\u30EA\u30A2\u306E\u8A69\u4EBA\u3001\u4EBA\u6587\u5B66\u8005\u3001\u6587\u5B66\u7406\u8AD6\u5BB6\u3002\u8056\u30E8\u30CF\u30CD\u9A0E\u58EB\u56E3\u306E\u4E00\u54E1\u3067\u30ED\u30FC\u30DE\u30FB\u30AB\u30C8\u30EA\u30C3\u30AF\u306E\u67A2\u6A5F\u537F\u3067\u3082\u3042\u3063\u305F\u3002\u30D9\u30F3\u30DC\u306F\u8FD1\u4EE3\u30A4\u30BF\u30EA\u30A2\u8A9E\u306E\u9769\u65B0\u306B\u5F71\u97FF\u3092\u4E0E\u3048\u305F\u4EBA\u7269\u3067\u3042\u308A\u3001\u30D5\u30A3\u30EC\u30F3\u30C4\u30A7\u3092\u4E2D\u5FC3\u3068\u3059\u308B\u30C8\u30B9\u30AB\u30FC\u30CA\u65B9\u8A00\u3092\u8FD1\u4EE3\u30A4\u30BF\u30EA\u30A2\u306E\u6A19\u6E96\u8A9E\u3068\u3057\u3066\u4F53\u7CFB\u5316\u3059\u308B\u3053\u3068\u306B\u5927\u304D\u304F\u5BC4\u4E0E\u3057\u305F\u3002\u30D9\u30F3\u30DC\u306E\u8457\u4F5C\u306F\u300114\u4E16\u7D00\u306E\u8A69\u4EBA\u3001\u4EBA\u6587\u5B66\u8005\u306716\u4E16\u7D00\u306B\u306A\u3063\u3066\u518D\u8A55\u4FA1\u3055\u308C\u305F\u30DA\u30C8\u30E9\u30EB\u30AB\u306E\u696D\u7E3E\u306B\u5F71\u97FF\u3092\u53D7\u3051\u3066\u3044\u308B\u3002\u307E\u305F\u30D9\u30F3\u30DC\u306E\u7406\u8AD6\u306F\u300116\u4E16\u7D00\u3067\u3082\u3063\u3068\u3082\u91CD\u8981\u306A\u4E16\u4FD7\u6B4C\u5287\u3067\u3042\u308B\u30DE\u30C9\u30EA\u30AC\u30FC\u30EC\u306B\u3082\u591A\u5927\u306A\u5F71\u97FF\u3092\u4E0E\u3048\u3066\u3044\u308B\u3002"@ja . . . . "Pietro Bembo (20. kv\u011Btna 1470 \u2013 18. ledna 1547) byl italsk\u00FD renesan\u010Dn\u00ED u\u010Denec, b\u00E1sn\u00EDk a prozaik, jeden z tv\u016Frc\u016F modern\u00ED spisovn\u00E9 ital\u0161tiny."@cs . "Pietro Bembo"@pl . . "Pietro Bembo, f\u00F6dd 20 maj 1470 i Venedig, d\u00F6d 18 januari 1547 i Rom, var en italiensk diktare och humanist; kardinaldiakon av San Ciriaco alle Terme 1539 (in pectore 1538). Bembo var l\u00E4rjunge till Lascarius i Messina. Han l\u00E4rde k\u00E4nna Lucrezia Borgia i Ferrara och besj\u00F6ng henne i en diktsamling. Han levde senare i Urbino, d\u00E4refter i Rom och sedan i Padua. Sedan han av Paul III gjorts till kardinal, \u00E5terv\u00E4nde han slutligen till Rom. Hans bok om folkspr\u00E5ket, Prose della volgar lingua, hade en avg\u00F6rande betydelse f\u00F6r utg\u00E5ngen av debatten om italienska spr\u00E5ket under 1500-talet och kom d\u00E4rmed att f\u00E5 stor betydelse f\u00F6r den framtida normeringen av italienskan. Bembo h\u00E4vdade att man borde utg\u00E5 fr\u00E5n det litter\u00E4ra spr\u00E5ket fr\u00E5n de stora 1300-talsf\u00F6rfattarna. Spr\u00E5ket i poesin borde utg\u00E5 fr\u00E5n Petrarca och i prosan borde man f\u00F6lja Boccaccios spr\u00E5k i ramber\u00E4ttelsen i Decamerone. \u00C4ven Dante var en f\u00F6rebild men Bembo ans\u00E5g att hans spr\u00E5k ibland var f\u00F6r grovt och realistiskt. Bembo ansvarade ocks\u00E5 f\u00F6r de f\u00F6rsta filologiskt granskade utg\u00E5vorna av Petrarcas Canzoniere (1501) och Dantes Divina Commedia (1502)."@sv . "Pietro Bembo"@nl . "Pietro Bembo"@sv . . . "143597"^^ . . . . . . . "Pietro Bembo (Venezia, 20 maggio 1470 \u2013 Roma, 18 gennaio 1547) \u00E8 stato un cardinale, scrittore, grammatico, poeta e umanista italiano. Appartenente a una nobile famiglia veneziana, fin dalla giovent\u00F9 Pietro Bembo ebbe modo di costruirsi una solida formazione e reputazione letteraria grazie ai contatti con l'ambiente paterno e, in seguito, all'amicizia con Ludovico Ariosto e alla consulenza per Aldo Manuzio. Il suo merito principale fu quello di contribuire in maniera significativa alla \u00ABcodificazione dell'italiano scritto\u00BB, uniformato al modello boccacciano, nell'opera che pi\u00F9 di tutte lo ha reso famoso, \u00ABla grammatica pi\u00F9 importante dell'intera storia dell'italiano\u00BB, ossia le Prose nelle quali si ragiona della volgar lingua (1525). Parimenti decisivo fu il suo ruolo nella diffusione in tutta Europa del modello poetico petrarchista. Nominato cardinale nel 1539 da papa Paolo III, mor\u00EC a Roma nel 1547."@it . "\u03A0\u03B9\u03AD\u03C4\u03C1\u03BF \u039C\u03C0\u03AD\u03BC\u03C0\u03BF"@el . . . . "Pietro BEMBO (naski\u011Dis en Venecio, en la 20-a de majo 1470 - mortis en Romo, en la 18-a de januaro 1547) estis itala kardinalo, gramatikisto, tradukisto kaj humanisto. Li anka\u016D estis sekretario de la papoj Leono la 10-a, Adriano la 6-a kaj Klemento la 7-a. Li la unua starigis la regulojn de la itala lingvo la\u016D sekura kaj kohera maniero, influita pri la konceptoj de la plej grandaj toskanaj verkistoj de la 14-a jarcento. Li decide kontribuis por la disvastigado en Italio kaj en eksterlando de la poetika modelo de Petrarko. Liaj ideoj anka\u016D fundamente kontribuis por la muzika formi\u011Do de la madrigala stilo en la 16-a jarcento."@eo . . . . . . "Pietro Bembo, n\u00E9 le 20 mai 1470 \u00E0 Venise, mort le 18 janvier 1547 \u00E0 Rome, est un \u00E9crivain, po\u00E8te, biblioth\u00E9caire, historien, traducteur, th\u00E9oricien de la litt\u00E9rature et essayiste v\u00E9nitien, cardinal de l'\u00C9glise catholique."@fr . "\u039F \u03A0\u03B9\u03AD\u03C4\u03C1\u03BF \u039C\u03C0\u03AD\u03BC\u03C0\u03BF (Pietro Bembo, 20 \u039C\u03B1\u0390\u03BF\u03C5 1470 - 18 \u0399\u03B1\u03BD\u03BF\u03C5\u03B1\u03C1\u03AF\u03BF\u03C5 1547) \u03AE\u03C4\u03B1\u03BD \u0399\u03C4\u03B1\u03BB\u03CC\u03C2 \u03BB\u03CC\u03B3\u03B9\u03BF\u03C2, \u03C0\u03BF\u03B9\u03B7\u03C4\u03AE\u03C2, \u03B8\u03B5\u03C9\u03C1\u03B7\u03C4\u03B9\u03BA\u03CC\u03C2 \u03C4\u03B7\u03C2 \u03BB\u03BF\u03B3\u03BF\u03C4\u03B5\u03C7\u03BD\u03AF\u03B1\u03C2, \u03BC\u03AD\u03BB\u03BF\u03C2 \u03C4\u03C9\u03BD \u0399\u03C9\u03B1\u03BD\u03BD\u03B9\u03C4\u03CE\u03BD \u0399\u03C0\u03C0\u03BF\u03C4\u03CE\u03BD \u03BA\u03B1\u03B9 \u03BA\u03B1\u03C1\u03B4\u03B9\u03BD\u03AC\u03BB\u03B9\u03BF\u03C2. \u0389\u03C4\u03B1\u03BD \u03BC\u03AF\u03B1 \u03C3\u03B7\u03BC\u03B1\u03BD\u03C4\u03B9\u03BA\u03AE \u03BC\u03BF\u03C1\u03C6\u03AE \u03C3\u03C4\u03B7\u03BD \u03B1\u03BD\u03AC\u03C0\u03C4\u03C5\u03BE\u03B7 \u03C4\u03B7\u03C2 \u03B9\u03C4\u03B1\u03BB\u03B9\u03BA\u03AE\u03C2 \u03B3\u03BB\u03CE\u03C3\u03C3\u03B1\u03C2, \u03B5\u03B9\u03B4\u03B9\u03BA\u03AC \u03C4\u03B7\u03C2 \u03A4\u03BF\u03C3\u03BA\u03AC\u03BD\u03B7\u03C2, \u03C9\u03C2 \u03BB\u03BF\u03B3\u03BF\u03C4\u03B5\u03C7\u03BD\u03B9\u03BA\u03CC \u03BC\u03AD\u03C3\u03BF, \u03BA\u03C9\u03B4\u03B9\u03BA\u03BF\u03C0\u03BF\u03B9\u03CE\u03BD\u03C4\u03B1\u03C2 \u03C4\u03B7 \u03B3\u03BB\u03CE\u03C3\u03C3\u03B1 \u03B3\u03B9\u03B1 \u03C4\u03B7\u03BD \u03C4\u03C5\u03C0\u03B9\u03BA\u03AE \u03C3\u03CD\u03B3\u03C7\u03C1\u03BF\u03BD\u03B7 \u03C7\u03C1\u03AE\u03C3\u03B7."@el . "Pietro Bembo, f\u00F6dd 20 maj 1470 i Venedig, d\u00F6d 18 januari 1547 i Rom, var en italiensk diktare och humanist; kardinaldiakon av San Ciriaco alle Terme 1539 (in pectore 1538). Bembo var l\u00E4rjunge till Lascarius i Messina. Han l\u00E4rde k\u00E4nna Lucrezia Borgia i Ferrara och besj\u00F6ng henne i en diktsamling. Han levde senare i Urbino, d\u00E4refter i Rom och sedan i Padua. Sedan han av Paul III gjorts till kardinal, \u00E5terv\u00E4nde han slutligen till Rom."@sv . . "\uD53C\uC5D0\uD2B8\uB85C \uBCB0\uBCF4(\uC774\uD0C8\uB9AC\uC544\uC5B4: Pietro Bembo, 1470\uB144 5\uC6D4 20\uC77C - 1547\uB144 1\uC6D4 11\uC77C \uB610\uB294 1\uC6D4 18\uC77C)\uB294 \uBCA0\uB124\uCE58\uC544 \uACF5\uD654\uAD6D\uC758 \uD559\uC790, \uC2DC\uC778, \uBB38\uD559\uACF5\uB860\uAC00, \uCD94\uAE30\uACBD\uC774\uB2E4. \uBB38\uD559 \uBD84\uC57C\uC5D0\uC11C \uC774\uD0C8\uB9AC\uC544\uC5B4, \uD2B9\uD788 \uD1A0\uC2A4\uCE74\uB098\uC5B4\uC758 \uBC1C\uC804\uC5D0 \uC9C0\uB300\uD55C \uACF5\uD5CC\uC744 \uD558\uC600\uC73C\uBA70, 16\uC138\uAE30 \uD398\uD2B8\uB77C\uB974\uCE74\uC758 \uC791\uD488\uB4E4\uC5D0 \uB300\uD55C \uB300\uC911\uC758 \uAD00\uC2EC\uC744 \uB2E4\uC2DC \uBD88\uB7EC\uC77C\uC73C\uD0A4\uB294\uB370 \uC77C\uC870\uD558\uC600\uB2E4. \uBCB0\uBCF4\uC758 \uC774\uB150\uC740 16\uC138\uAE30\uC5D0 \uC774\uD0C8\uB9AC\uC544\uC5D0\uC11C \uC131\uD589\uD55C \uC138\uC18D \uC131\uC545\uACE1\uC778 \uB9C8\uB4DC\uB9AC\uAC08\uC758 \uD615\uC131\uC5D0\uB3C4 \uC77C\uC870\uD558\uC600\uB2E4."@ko . . . . . "Pietro Bembo"@ca . . . . . . . . "\u30D4\u30A8\u30C8\u30ED\u30FB\u30D9\u30F3\u30DC\uFF08\u4F0A: Pietro Bembo\u30011470\u5E745\u670820\u65E5 - 1547\u5E741\u670812\u65E5\u3042\u308B\u3044\u306F1\u670818\u65E5\uFF09\u306F\u3001\u30EB\u30CD\u30B5\u30F3\u30B9\u671F\u30A4\u30BF\u30EA\u30A2\u306E\u8A69\u4EBA\u3001\u4EBA\u6587\u5B66\u8005\u3001\u6587\u5B66\u7406\u8AD6\u5BB6\u3002\u8056\u30E8\u30CF\u30CD\u9A0E\u58EB\u56E3\u306E\u4E00\u54E1\u3067\u30ED\u30FC\u30DE\u30FB\u30AB\u30C8\u30EA\u30C3\u30AF\u306E\u67A2\u6A5F\u537F\u3067\u3082\u3042\u3063\u305F\u3002\u30D9\u30F3\u30DC\u306F\u8FD1\u4EE3\u30A4\u30BF\u30EA\u30A2\u8A9E\u306E\u9769\u65B0\u306B\u5F71\u97FF\u3092\u4E0E\u3048\u305F\u4EBA\u7269\u3067\u3042\u308A\u3001\u30D5\u30A3\u30EC\u30F3\u30C4\u30A7\u3092\u4E2D\u5FC3\u3068\u3059\u308B\u30C8\u30B9\u30AB\u30FC\u30CA\u65B9\u8A00\u3092\u8FD1\u4EE3\u30A4\u30BF\u30EA\u30A2\u306E\u6A19\u6E96\u8A9E\u3068\u3057\u3066\u4F53\u7CFB\u5316\u3059\u308B\u3053\u3068\u306B\u5927\u304D\u304F\u5BC4\u4E0E\u3057\u305F\u3002\u30D9\u30F3\u30DC\u306E\u8457\u4F5C\u306F\u300114\u4E16\u7D00\u306E\u8A69\u4EBA\u3001\u4EBA\u6587\u5B66\u8005\u306716\u4E16\u7D00\u306B\u306A\u3063\u3066\u518D\u8A55\u4FA1\u3055\u308C\u305F\u30DA\u30C8\u30E9\u30EB\u30AB\u306E\u696D\u7E3E\u306B\u5F71\u97FF\u3092\u53D7\u3051\u3066\u3044\u308B\u3002\u307E\u305F\u30D9\u30F3\u30DC\u306E\u7406\u8AD6\u306F\u300116\u4E16\u7D00\u3067\u3082\u3063\u3068\u3082\u91CD\u8981\u306A\u4E16\u4FD7\u6B4C\u5287\u3067\u3042\u308B\u30DE\u30C9\u30EA\u30AC\u30FC\u30EC\u306B\u3082\u591A\u5927\u306A\u5F71\u97FF\u3092\u4E0E\u3048\u3066\u3044\u308B\u3002"@ja . . . "Pietro Bembo (Venezia, Veneziako Errepublika, 1470eko maiatzaren 20a - Erroma, Aita Santuen Lurraldea, 1547ko urtarrilaren 19a) italiar pizkundeko intelektual, poeta eta literatur kritikaria izan zen. Ospitaleko Zaldunak Ordenaren kidea eta Eliza Katolikoko kardinala izan zen. Toskanar dialektoaren garapenean eragin zuen, poesiarako eta prosarako literatur hizkuntza gisa. Horrela, italiera modernoaren oinarri bihurtu zen. Bere poesiak eta saiakerek Petrarkaren lanarekiko interesa berpiztu zuten. Bere idazkiek ere lagundu zieten konpositoreei madrigalaren garapenean. Mesinan greziera ikasi zuen eta Paduako Unibertsitatean jarraitu zituen ikasketak. Ferraran Ludovico Ariosto ezagutu zuen eta Lukrezia Borgiaren maitalea izan zen. Erroman, Leon X.a Aita Santuaren latineko idazkari eta Ospitale Ordenako kidea izendatu zuten. 1538an apaiz ordenatu zuten eta Paulo III.a Aita Santuak kardinal izendatu zuen."@eu . . . . . . . . . "Pietro Bembo, n\u00E9 le 20 mai 1470 \u00E0 Venise, mort le 18 janvier 1547 \u00E0 Rome, est un \u00E9crivain, po\u00E8te, biblioth\u00E9caire, historien, traducteur, th\u00E9oricien de la litt\u00E9rature et essayiste v\u00E9nitien, cardinal de l'\u00C9glise catholique. Figure influente du d\u00E9veloppement de la langue italienne, et plus sp\u00E9cifiquement du toscan, comme langue litt\u00E9raire, il a codifi\u00E9 l\u2019italien pour l\u2019usage moderne standard. Les \u00E9crits de ce restaurateur de la po\u00E9sie lyrique italienne ont contribu\u00E9 \u00E0 la renaissance de l\u2019int\u00E9r\u00EAt pour les \u0153uvres de P\u00E9trarque au XVIe si\u00E8cle. Ses id\u00E9es ont \u00E9galement jou\u00E9 un r\u00F4le d\u00E9cisif dans la formation du madrigal, la forme musicale la\u00EFque la plus importante du XVIe si\u00E8cle. La police de caract\u00E8re Bembo a \u00E9t\u00E9 d\u00E9nomm\u00E9e en son honneur."@fr . . . . . "Portrait of Cardinal Pietro Bembo"@en . . . "\u76AE\u57C3\u7279\u7F85\u00B7\u672C\u535A"@zh . . . . . . . "Pietro Bembo"@en . "\uD53C\uC5D0\uD2B8\uB85C \uBCB0\uBCF4(\uC774\uD0C8\uB9AC\uC544\uC5B4: Pietro Bembo, 1470\uB144 5\uC6D4 20\uC77C - 1547\uB144 1\uC6D4 11\uC77C \uB610\uB294 1\uC6D4 18\uC77C)\uB294 \uBCA0\uB124\uCE58\uC544 \uACF5\uD654\uAD6D\uC758 \uD559\uC790, \uC2DC\uC778, \uBB38\uD559\uACF5\uB860\uAC00, \uCD94\uAE30\uACBD\uC774\uB2E4. \uBB38\uD559 \uBD84\uC57C\uC5D0\uC11C \uC774\uD0C8\uB9AC\uC544\uC5B4, \uD2B9\uD788 \uD1A0\uC2A4\uCE74\uB098\uC5B4\uC758 \uBC1C\uC804\uC5D0 \uC9C0\uB300\uD55C \uACF5\uD5CC\uC744 \uD558\uC600\uC73C\uBA70, 16\uC138\uAE30 \uD398\uD2B8\uB77C\uB974\uCE74\uC758 \uC791\uD488\uB4E4\uC5D0 \uB300\uD55C \uB300\uC911\uC758 \uAD00\uC2EC\uC744 \uB2E4\uC2DC \uBD88\uB7EC\uC77C\uC73C\uD0A4\uB294\uB370 \uC77C\uC870\uD558\uC600\uB2E4. \uBCB0\uBCF4\uC758 \uC774\uB150\uC740 16\uC138\uAE30\uC5D0 \uC774\uD0C8\uB9AC\uC544\uC5D0\uC11C \uC131\uD589\uD55C \uC138\uC18D \uC131\uC545\uACE1\uC778 \uB9C8\uB4DC\uB9AC\uAC08\uC758 \uD615\uC131\uC5D0\uB3C4 \uC77C\uC870\uD558\uC600\uB2E4."@ko . . "\u041F'\u0454\u0301\u0442\u0440\u043E \u0411\u0435\u0301\u043C\u0431\u043E (\u0456\u0442\u0430\u043B. Pietro Bembo; 20 \u0442\u0440\u0430\u0432\u043D\u044F 1470, \u0412\u0435\u043D\u0435\u0446\u0456\u044F \u2014 18 \u0441\u0456\u0447\u043D\u044F 1547, \u0420\u0438\u043C) \u2014 \u0456\u0442\u0430\u043B\u0456\u0441\u044C\u043A\u0438\u0439 \u0433\u0443\u043C\u0430\u043D\u0456\u0441\u0442, \u043F\u043E\u0435\u0442, \u043B\u0456\u0442\u0435\u0440\u0430\u0442\u0443\u0440\u043D\u0438\u0439 \u0442\u0435\u043E\u0440\u0435\u0442\u0438\u043A, \u043A\u0430\u0440\u0434\u0438\u043D\u0430\u043B. \u0411\u0435\u043C\u0431\u043E \u043C\u0430\u0432 \u0432\u0435\u043B\u0438\u043A\u0438\u0439 \u0432\u043F\u043B\u0438\u0432 \u043D\u0430 \u0444\u043E\u0440\u043C\u0443\u0432\u0430\u043D\u043D\u044F \u0456\u0442\u0430\u043B\u0456\u0439\u0441\u044C\u043A\u043E\u0457 \u043C\u043E\u0432\u0438, \u043E\u0441\u043E\u0431\u043B\u0438\u0432\u0443 \u0443\u0432\u0430\u0433\u0443 \u043F\u0440\u0438\u0434\u0456\u043B\u044F\u044E\u0447\u0438 \u0442\u043E\u0441\u043A\u0430\u043D\u0441\u044C\u043A\u043E\u043C\u0443 \u0434\u0456\u0430\u043B\u0435\u043A\u0442\u0443, \u044F\u043A \u043E\u0441\u043D\u043E\u0432\u0456 \u043B\u0456\u0442\u0435\u0440\u0430\u0442\u0443\u0440\u043D\u043E\u0457 \u043C\u043E\u0432\u0438. \u0421\u0432\u043E\u0457\u043C\u0438 \u0442\u0432\u043E\u0440\u0430\u043C\u0438 \u0432\u0456\u0434\u043D\u043E\u0432\u0438\u0432 \u0456\u043D\u0442\u0435\u0440\u0435\u0441 \u0434\u043E \u0442\u0432\u043E\u0440\u0447\u043E\u0441\u0442\u0456 \u041F\u0435\u0442\u0440\u0430\u0440\u043A\u0438 \u0443 16 \u0441\u0442\u043E\u043B\u0456\u0442\u0442\u0456, \u043F\u043E\u043A\u043B\u0430\u0432\u0448\u0438 \u043F\u043E\u0447\u0430\u0442\u043E\u043A \u043F\u043E\u0435\u0437\u0456\u0457 \u043F\u0435\u0442\u0440\u0430\u0440\u043A\u0456\u0437\u043C\u0443."@uk . . . . . . "\uD53C\uC5D0\uD2B8\uB85C \uBCB0\uBCF4"@ko . . . . . . . . . . "Pietro Bembo (Ven\u00E8cia, 20 de maig de 1470 - Roma, 18 de gener de 1547) fou un cardenal, humanista, fil\u00F2leg, escriptor, poeta, traductor i erudit itali\u00E0. Fill d'una noble fam\u00EDlia, el seu pare, Bernardo, era patrici i ambaixador veneci\u00E0 i, tan amant de la literatura, que va arribar a al\u00E7ar un monument a Dante a Ravenna. En va erigir despr\u00E9s un altre a Flor\u00E8ncia (1478-1480) i, m\u00E9s tard, un a Ferrara (1498). Va poder freq\u00FCentar les corts de Lloren\u00E7 el Magn\u00EDfic i la d'Alfons I d'Este, en les quals els literats eren molt benvolguts. Les seues primeres experi\u00E8ncies cortesanes es va enriquir amb els estudis cl\u00E0ssics realitzats en l'escola mesinesa de l'hel\u00B7lenista Constant\u00ED L\u00E0scaris (1492) i, a P\u00E0dua, sota la guia de Nicol\u00F2 Leonico Tomeo. El gener\u00F3s acolliment de Guidobald I Montefeltro i de la se"@ca . . .