About: Speech

An Entity of Type: university, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

Speech is human vocal communication using language. Each language uses phonetic combinations of vowel and consonant sounds that form the sound of its words (that is, all English words sound different from all French words, even if they are the same word, e.g., "role" or "hotel"), and using those words in their semantic character as words in the lexicon of a language according to the syntactic constraints that govern lexical words' function in a sentence. In speaking, speakers perform many different intentional speech acts, e.g., informing, declaring, asking, persuading, directing, and can use enunciation, intonation, degrees of loudness, tempo, and other non-representational or paralinguistic aspects of vocalization to convey meaning. In their speech, speakers also unintentionally communic

Property Value
dbo:abstract
  • الحديث (بالإنجليزية: Speech)‏ هو وسيلة تواصل صوتي بواسطة الكلمات، هذه الكلمات هي جزء من لغة وهي نظام من الرموز المعقدة ونظام يحتاج لتعلمه كي نستخدمه في حياتنا. يقوم الحديث على العنصر البشري فقط ويقوم أيضاً عند الأنواع الأخرى من الكائنات المنقرضة. مثل : إنسان نياندرتال وإنسان منتصب ، القدرة على الحديث هي العنصر المهم جدا لوظيفة الإنسان في المجتمعو عدم القدرة على الحديث يعد إعاقة. (ar)
  • La parla és l'ús particular i individual que un parlant fa d'una llengua; és a dir, el llenguatge articulat. En la lingüística sota una terminologia estructural, és la realització que un parlant individual fa, en un instant de temps determinat, de la llengua. Per tant s'oposa al concepte general de llengua, pel seu caràcter lliure i creatiu, i alhora individual, mentre que la llengua és un acte social, distinció sorgida dels treballs de Ferdinand de Saussure. Més específicament, la parla és la selecció associativa d'imatges acústiques i conceptes que el parlant coneix i l'acte voluntari d'articulació. (ca)
  • Řeč je artikulovaný, nejčastěji zvukový projev člověka sloužící především ke vzájemnému dorozumívání. Každá řeč je článkovaná, tj. se skládá z prvků, ze slov, která tvoří slovní zásobu (lexikální systém); jejich skládání se řídí pravidly jazyka (gramatika). Slova se skládají z hlásek, jež tvoří jeho fonémický systém. Slova nejsou pouhé signály, které by svůj význam odvozovaly ze situace, nýbrž jsou to symboly s kulturně daným významem, který slovo nese v nejrůznějších situacích. Ani spojování slov není libovolné, nýbrž vždy se řídí syntaxí daného jazyka. (cs)
  • Η ομιλία είναι η φωνητική ανθρώπινη επικοινωνία. Η ομιλία γίνεται με τη χρήση του οργάνου της γλώσσας. Κάθε γλώσσα χρησιμοποιεί φωνητικούς συνδυασμούς των ήχων των διαφόρων φωνηέντων και συμφώνων της (γι'αυτό ακόμη και μια λέξη που γράφεται ακριβώς το ίδιο σε δύο ή παραπάνω γλώσσες έχει διαφορετική προφορά στην κάθε γλώσσα). Κατά την ομιλία ο ομιλητής μπορεί να κάνει διάφορες γλωσσικές πράξεις, όπως να ενημερώσει, να δηλώσει, να ζητήσει, να ρωτήσει, να πείσει ή να κατευθύνει. Άλλες γλωσσικές πράξεις είναι η , η επιτονισμός, ο βαθμός ακουστότητας, ο ρυθμός και οι άλλες μη αναπαραστατικές ή παραγλωσσικές πτυχές ομιλίας. Αυτές οι πράξεις συμβάλλουν στην μετάδοση του μηνύματος του ομιλητή. Στην ομιλία τους πολλοί ομιλητές αποκαλύπτουν πολλά στοιχεία της κοινωνικής τους κατάστασης και της προσωπικότητας τους. Αυτά είναι: η ηλικία τους, το φύλο τους και ο τόπος καταγωγής τους (μέσω της ), η φυσική τους κατάσταση (εγρήγορση και υπνηλία, σθένος ή αδυναμία, υγιής κατάσταση ή ύπαρξη ασθένειας), η ψυχική τους κατάσταση (συναισθήματα ή διαθέσεις), η φυσικο-ψυχική τους κατάσταση (νηφαλιότητα ή , κανονική συνείδηση ή αλλοιωμένη συνειδησιακή κατάσταση), το εκπαιδευτικό τους επίπεδο, η εμπειρία τους κ.ά. (el)
  • Das Sprechen ist der Vorgang der Artikulation von Sprache, vorwiegend in größeren zusammenhängenden Einheiten und zum Zweck der Kommunikation. Der Begriff des Sprechens geht also über die reine Artikulation von Lauten hinaus und nimmt eine umfassendere Perspektive auf die Realisierung von Sprache ein. Er kann auch Aspekte berühren wie die Existenz eines übermittelten Inhalts, die Selbstpräsentation eines Sprechers vor einer Zuhörerschaft oder das Sprechen als künstlerischen Ausdruck. Das Sprechen als eine Art der Lautäußerung steht im Gegensatz zum Gesang; Sprechstimme und Singstimme unterscheiden sich akustisch hinsichtlich der vorkommenden Frequenzbereiche. Im Gegensatz zum Gesang kann das Sprechen auch stimmlos erfolgen (Flüstern). Die Kommunikationsform der gesprochenen Sprache steht im Gegensatz zur geschriebenen Sprache. Im übertragenen Sinn wird die Bezeichnung Sprechen auch auf gewisse Kommunikationsformen außerhalb der Lautsprachen ausgeweitet, z. B. auf das Gebärden mit den Händen in einer Gebärdensprache. Die wissenschaftliche Disziplin, die sich speziell mit der Erforschung des Sprechens beschäftigt, nennt man Sprechwissenschaft (in Abgrenzung zur Sprachwissenschaft). (de)
  • Parolo estas lingva ago per kiu estiĝas kiuj povas komuniki informon de inicianto al ricevanto. El lingvistika, fonetika kaj akustika vidpunktoj, parolo estas modulado de voĉo per lingvaj signoj aŭ la rezulto de tia ago. Parolo montriĝas fizike en formo de akustika signalo kiu estiĝas nature en la parolorgano kaj kiu perceptiĝas per la aŭda senso. Kiam la vizaĝo de la parolanto videblas, ĝi ankaŭ montriĝas optike en formo de videblaj movoj. Tio kontribuas al la perceptado de la parolo kaj ebligas liplegadon. Kvankam en ĝenerallingva uzo oni intencas per ”parolo” nur perbuŝan lingvan agon, lingva ago per kiu estiĝas eldiroj kiuj povas komuniki informon de inicianto al ricevanto eblas ankaŭ per gestoj. En la kazo de gestlingvo, ”parolo” montriĝas fizike en formo de optika signalo kiu estiĝas per manaj kaj facaj gestoj. Tiaj gestoj povas esti perceptataj ne nur per la vida senso, sed ankaŭ per la tuŝa. Tio ebligas lingvan komunikadon ankaŭ al personoj kiuj estas kaj surdaj kaj blindaj. En alia ĝenerallingva senco, oni uzas la vorton "parolo" por esprimi penson: aŭskultu miajn parolojn; glataj paroloj; paroloj de prudento. Kontraste kun vorto, parolo atentigas pri la temo, vorto pri la esprimmaniero. La parola komunikado estas establita inter du aŭ pliaj personoj, ĝi havas kiel komunikrimedo la parolon kaj kiel kodo unu lingvon. Ĉiu tekniko uzata cele al interŝanĝo de ideoj havas kampon de aplikado tre varian, inter kiuj figuras: personan, socian, profesian, politikan aŭ sciencan, inter aliaj. La parola literaturo aŭ literaturo de parola tradicio estas la aro de literaturaj tekstoj kiuj restis en la memoro kaj estas transpasitaj pere de la voĉo ene de komunumo. Kvankam la parola esprimo povas veni el skriba teksto antaŭa aŭ povas rezulti en skriba kompilo posta, ties ĉefa transiga rimedo estas la voĉo. (eo)
  • Mintzoa edo hizketa gizakiek pentsamenduak eta sentimenduak hitzak erabiliz ahotik adierazteko ekintza da, burmuinen nahiz ahoaren eta beste organo batzuen bitartez. Ikuspuntu honetatik, bakarkako ekintza gisa, hizkuntzatik bereizten da, azken hau soziala delako. Hizkuntzalaritzan, mintzoa soinu akustikoak eta kontzeptuen arteko erlazio eta hautespenaren ondorioa da eta horietarako egiten den soinuaren artikulazio boluntarioa. Mintzatzeko gai ez diren gizakiak mutuak edo afasikoak izan daitezke. Gaitasun hau laringearen eta egiturari esker, ahots-korden disposizioari esker eta burmuinean dauden eta esker sortzen da. (eu)
  • El habla (del latín fābŭla, 'rumor, conversación, habladuría') no se puede referir propiamente a un acto de habla o a la realización de una serie de formas lingüísticas por parte de un hablante. El habla es la realización de una lengua o idioma, es decir, el acto individual por medio del cual una persona hace uso de una lengua para poder comunicarse, elaborando un mensaje según las reglas y convenciones gramaticales que comparte con una comunidad lingüística determinada. La palabra proviene del latín fabŭla. * En el primer sentido, un acto de habla es un acto de voluntad e inteligencia que ocupa una persona para poder producir una lengua y comunicarse. Desde esta perspectiva, como acto individual, se opone a la lengua, que es social, pero están relacionadas entre sí ya que una depende directamente de la otra, la lengua necesita del habla para que esta se produzca y el habla necesita de la lengua para ser comprensible. Desde un punto de vista de la psicolingüística, el habla es la materialización individual de los pensamientos de una persona, es la manera en que cada individuo usa la lengua. Así, el habla caracteriza la conducta lingüística de un hablante individual, por lo tanto, se expresa en nociones de lo que somos. Es el acto de emitir un mensaje basado en el conocimiento y experiencias de cada individuo, de acuerdo con su estilo propio y personal. * En el segundo sentido, el de la lingüística descriptiva, es tradicional la diferencia entre "lengua y habla" (langue et parole) introducida por Ferdinand de Saussure en su Curso de lingüística general. ​El habla sería una selección asociativa entre imágenes acústicas y conceptos que tiene acuñados un hablante en su cerebro y el acto voluntario de fono-articulación.Se considera la principal fuente de comunicación oral entre personas. (es)
  • Wicara, tuturan, atau ujaran (bahasa Inggris: speech) adalah bentuk komunikasi lisan manusia yang didasarkan pada kombinasi sintaksis leksikon dan nama yang diambil dari sejumlah besar kosakata (biasanya lebih dari 10.000 kata). Setiap kata yang dilisankan tersusun atas kombinasi fonetis dari sejumlah kecil bunyi bahasa (vokal dan konsonan). Kosakata serta sintaksis dan bunyi bahasa penyusunnya ini membentuk ribuan bahasa yang pernah atau sedang digunakan manusia. Dua atau lebih bahasa bahkan dapat diucapkan oleh seorang manusia penutur poliglot. Kemampuan produksi suara untuk menghasilkan wicara juga memberikan kemampuan bernyanyi pada manusia. (in)
  • Speech is human vocal communication using language. Each language uses phonetic combinations of vowel and consonant sounds that form the sound of its words (that is, all English words sound different from all French words, even if they are the same word, e.g., "role" or "hotel"), and using those words in their semantic character as words in the lexicon of a language according to the syntactic constraints that govern lexical words' function in a sentence. In speaking, speakers perform many different intentional speech acts, e.g., informing, declaring, asking, persuading, directing, and can use enunciation, intonation, degrees of loudness, tempo, and other non-representational or paralinguistic aspects of vocalization to convey meaning. In their speech, speakers also unintentionally communicate many aspects of their social position such as sex, age, place of origin (through accent), physical states (alertness and sleepiness, vigor or weakness, health or illness), psychological states (emotions or moods), physico-psychological states (sobriety or drunkenness, normal consciousness and trance states), education or experience, and the like. Although people ordinarily use speech in dealing with other persons (or animals), when people swear they do not always mean to communicate anything to anyone, and sometimes in expressing urgent emotions or desires they use speech as a quasi-magical cause, as when they encourage a player in a game to do or warn them not to do something. There are also many situations in which people engage in solitary speech. People talk to themselves sometimes in acts that are a development of what some psychologists (e.g., Lev Vygotsky) have maintained is the use of silent speech in an interior monologue to vivify and organize cognition, sometimes in the momentary adoption of a dual persona as self addressing self as though addressing another person. Solo speech can be used to memorize or to test one's memorization of things, and in prayer or in meditation (e.g., the use of a mantra). Researchers study many different aspects of speech: speech production and speech perception of the sounds used in a language, speech repetition, speech errors, the ability to map heard spoken words onto the vocalizations needed to recreate them, which plays a key role in children's enlargement of their vocabulary, and what different areas of the human brain, such as Broca's area and Wernicke's area, underlie speech. Speech is the subject of study for linguistics, cognitive science, communication studies, psychology, computer science, speech pathology, otolaryngology, and acoustics. Speech compares with written language, which may differ in its vocabulary, syntax, and phonetics from the spoken language, a situation called diglossia. The evolutionary origins of speech are unknown and subject to much debate and speculation. While animals also communicate using vocalizations, and trained apes such as Washoe and Kanzi can use simple sign language, no animals' vocalizations are articulated phonemically and syntactically, and do not constitute speech. (en)
  • La parole est le langage articulé humain (même si des études ethologiques et philosophiques sont en cours pour déterminer si d’autres animaux pourraient être considérés comme dotés de parole, notamment les perroquets) destiné à communiquer la pensée, et est à distinguer des communications orales diverses, comme les cris, les alertes ou les . « Articuler la parole » consiste à former des signes audibles, les syllabes, formant les mots qui constituent des symboles. Métaphoriquement, la parole est devenue toute communication s'adressant à l'esprit (parler avec le regard, la gestuelle, le silence). L'étymologie du mot parole est la même que celle du mot parabole, en grec le mot παραϐολή signifie « rapprochement, comparaison ». La parole est le langage incarné de l'Homme. La parole est singulière et opère un acte de langage qui s'adresse à un interlocuteur, éventuellement soi-même, mentalement, ou à un support par l'écrit par exemple. La parole permet d'exprimer des besoins, pensées, sentiments, souffrances, aspirations, du locuteur. La parole peut aussi constituer une observation plus ou moins subjective des faits, ou encore être la formulation d'une demande. Elle permet de témoigner d'un changement de conception du monde (épistémè). Dans ce sens, une vérité est la tentative de description de la réalité à l'aide de la parole. L'usage social de la parole a déterminé des langages particuliers nommés idiomes, langues, dialectes, parlers. L'utilisation d'une langue ou le choix des mots n'est pas neutre parce que le langage structure la pensée. Les querelles linguistiques ou atteintes aux langues peuvent être des tentatives de sujétion de l'Homme en imposant des paradigmes, comme dans le cas de la langue ou des expressions d'un groupe dominant. La parole permet de communiquer l'abstraction et permet sa mémorisation. Une abstraction peut permettre la création de concepts nouveaux distincts de la réalité. La parole est depuis longtemps physiquement mémorisée sur des supports divers, d’abord par les images comme avec l’art rupestre il y a plus de 30 000 ans. Puis par l'écriture, dont la date d'apparition marque le début de l’histoire (en Mésopotamie en 3500 av. J.-C.). Et enfin, de nouveau les images reprennent l'ascendant sur l'écriture avec le développement des supports audio-visuels dans les sociétés contemporaines. (fr)
  • 말하기(Speech)란 언어를 써서 이뤄지는 음성에 의한 의사소통이다. 말하기란 인간 고유의 기능으로 알려져 있다. (ko)
  • 音声(おんせい)とは、人の声、すなわち人が発声器官を通じて発する音である。 基本要素として母音と子音がある。さらに、これらを細かく分類して、特定の言語で意味の違いを弁別・認識する音声の基本単位を音素といい、特定の言語に依存せずに、音声学で分類・定義する音声の基本単位を単音という。 (ja)
  • Spraak is het geheel aan talige klanken die door het menselijk lichaam met behulp van lucht uit de longen, de stem en het spraakkanaal worden voortgebracht. Gesproken taal is een belangrijk communicatiemiddel tussen mensen. (nl)
  • Mowa, mówienie – używanie języka w procesie porozumiewania się, czyli konkretne akty użycia systemu językowego (złożonego ze znaków i reguł). Celem mowy jest odbieranie i nadawanie komunikatów w formie przekazów językowych: * ustnych, * pisemnych, * gestów i mimiki. Mowa spełnia funkcje: * ekspresyjną – przekazywanie uczuć, * komunikacyjną – informowanie o tym, co znamy, widzieliśmy, słyszeliśmy, * regulacyjną – wydawanie i przyjmowanie dyspozycji. (pl)
  • Fala é algum padrão das diversas línguas que existem no mundo. Para falar ou cantar, movimenta-se cerca de uma dúzia de músculos da laringe. O ar que sai dos pulmões percorre os brônquios e a traqueia, chegando até a laringe, onde os músculos se contraem, regulando a passagem do ar, fazendo as cordas vocais vibrarem e produzirem sons, e o som laringiano é articulado graças à ação da língua, dos lábios, dos dentes, do véu palatino e do assoalho da boca. (pt)
  • Tal är frambringande av språkljud och genomförs med hjälp av de olika organen i talapparaten. Talorganen är främst tungan, läpparna, de olika delarna av gommen och . I ett vidare perspektiv är även rösten, lungorna och luftvägarna inblandade i talproduktionen. Fonetiken är vetenskapen om det mänskliga talet. Allt tal, alla “talsignaler”, har vissa egenskaper som förmedlar det språkliga budskapet, alltså det som sägs. Detta förutsätter att talaren använder sig av ett språkligt system, där man efter behov kan skilja mellan olika “språk”, “dialekter”, “sociolekter” och “idiolekter”. Lyckad kommunikation förutsätter dessutom en lyssnare som är tillräckligt bekant med det språkliga system som talaren använder sig av. Genom användning av fonetisk skrift kan man nedteckna det språkliga budskapet mer eller mindre exakt. Därutöver finns i talet nödvändigtvis också flera andra typer av information som lyssnare uppfattar, men som brukar saknas i en fonetisk transkription. Här är det närmast fråga om sådant som framgår ur talarens röst och ur talarens sätt att tala, och nödvändigheten beror på att tal inte kan framföras utan röst. Man kan här skilja mellan organiskt betingade faktorer, som är givna av talarens anatomi och som avslöjar i viss utsträckning ålder och kön, och expressivt betingade faktorer som har sitt ursprung i talarens attityd och emotionella tillstånd och som påverkar bland annat röststyrkan, röstläget, livligheten, tydligheten och hastigheten hos talet. Förutom denna “presentationella” variation som kan finnas även hos talsignaler som i alla språkliga avseenden är identiska finns också transmissionsbetingad eller “perspektivisk” variation som har sitt ursprung i rumsliga och ibland i tekniska förhållanden. Termen “perspektivisk” används främst om sådant som kan uppfattas med ögonen, men detta är inte alldeles olämpligt här, eftersom synsinnet också kan spela en betydande roll i talkommunikationen (se McGurk-effekten.) (sv)
  • Речь — исторически сложившаяся форма общения людей посредством языковых конструкций, создаваемых на основе определённых правил. Процесс речи предполагает, с одной стороны, формирование и формулирование мыслей языковыми (речевыми) средствами, а с другой стороны — восприятие языковых конструкций и их понимание. Речь считается вербальной коммуникацией. Таким, образом, речь представляет собой психолингвистический процесс, устную форму существования человеческих языков. (ru)
  • 說話是人類透過口語來溝通的方式,是建基於詞法和名稱的句法組合是造出極大量的詞彙(多數超過一萬組),人類所說話的每個詞語都是中由聲母、韻母和聲調產生而成,亦可以說是響音及輔音組合而成。通過相互理解性,正常人類可以說出兩種或以上的語言。發聲能力亦能令人類可透過說話來得到唱歌的能力。 (zh)
  • Мо́влення — це процес породження мови чи спілкування (людей між собою) за допомогою мови, а також створення та передача повідомлення за допомогою радіо чи телебачення. (uk)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 2917649 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 30678 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1120504487 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • الحديث (بالإنجليزية: Speech)‏ هو وسيلة تواصل صوتي بواسطة الكلمات، هذه الكلمات هي جزء من لغة وهي نظام من الرموز المعقدة ونظام يحتاج لتعلمه كي نستخدمه في حياتنا. يقوم الحديث على العنصر البشري فقط ويقوم أيضاً عند الأنواع الأخرى من الكائنات المنقرضة. مثل : إنسان نياندرتال وإنسان منتصب ، القدرة على الحديث هي العنصر المهم جدا لوظيفة الإنسان في المجتمعو عدم القدرة على الحديث يعد إعاقة. (ar)
  • La parla és l'ús particular i individual que un parlant fa d'una llengua; és a dir, el llenguatge articulat. En la lingüística sota una terminologia estructural, és la realització que un parlant individual fa, en un instant de temps determinat, de la llengua. Per tant s'oposa al concepte general de llengua, pel seu caràcter lliure i creatiu, i alhora individual, mentre que la llengua és un acte social, distinció sorgida dels treballs de Ferdinand de Saussure. Més específicament, la parla és la selecció associativa d'imatges acústiques i conceptes que el parlant coneix i l'acte voluntari d'articulació. (ca)
  • Řeč je artikulovaný, nejčastěji zvukový projev člověka sloužící především ke vzájemnému dorozumívání. Každá řeč je článkovaná, tj. se skládá z prvků, ze slov, která tvoří slovní zásobu (lexikální systém); jejich skládání se řídí pravidly jazyka (gramatika). Slova se skládají z hlásek, jež tvoří jeho fonémický systém. Slova nejsou pouhé signály, které by svůj význam odvozovaly ze situace, nýbrž jsou to symboly s kulturně daným významem, který slovo nese v nejrůznějších situacích. Ani spojování slov není libovolné, nýbrž vždy se řídí syntaxí daného jazyka. (cs)
  • Mintzoa edo hizketa gizakiek pentsamenduak eta sentimenduak hitzak erabiliz ahotik adierazteko ekintza da, burmuinen nahiz ahoaren eta beste organo batzuen bitartez. Ikuspuntu honetatik, bakarkako ekintza gisa, hizkuntzatik bereizten da, azken hau soziala delako. Hizkuntzalaritzan, mintzoa soinu akustikoak eta kontzeptuen arteko erlazio eta hautespenaren ondorioa da eta horietarako egiten den soinuaren artikulazio boluntarioa. Mintzatzeko gai ez diren gizakiak mutuak edo afasikoak izan daitezke. Gaitasun hau laringearen eta egiturari esker, ahots-korden disposizioari esker eta burmuinean dauden eta esker sortzen da. (eu)
  • Wicara, tuturan, atau ujaran (bahasa Inggris: speech) adalah bentuk komunikasi lisan manusia yang didasarkan pada kombinasi sintaksis leksikon dan nama yang diambil dari sejumlah besar kosakata (biasanya lebih dari 10.000 kata). Setiap kata yang dilisankan tersusun atas kombinasi fonetis dari sejumlah kecil bunyi bahasa (vokal dan konsonan). Kosakata serta sintaksis dan bunyi bahasa penyusunnya ini membentuk ribuan bahasa yang pernah atau sedang digunakan manusia. Dua atau lebih bahasa bahkan dapat diucapkan oleh seorang manusia penutur poliglot. Kemampuan produksi suara untuk menghasilkan wicara juga memberikan kemampuan bernyanyi pada manusia. (in)
  • 말하기(Speech)란 언어를 써서 이뤄지는 음성에 의한 의사소통이다. 말하기란 인간 고유의 기능으로 알려져 있다. (ko)
  • 音声(おんせい)とは、人の声、すなわち人が発声器官を通じて発する音である。 基本要素として母音と子音がある。さらに、これらを細かく分類して、特定の言語で意味の違いを弁別・認識する音声の基本単位を音素といい、特定の言語に依存せずに、音声学で分類・定義する音声の基本単位を単音という。 (ja)
  • Spraak is het geheel aan talige klanken die door het menselijk lichaam met behulp van lucht uit de longen, de stem en het spraakkanaal worden voortgebracht. Gesproken taal is een belangrijk communicatiemiddel tussen mensen. (nl)
  • Mowa, mówienie – używanie języka w procesie porozumiewania się, czyli konkretne akty użycia systemu językowego (złożonego ze znaków i reguł). Celem mowy jest odbieranie i nadawanie komunikatów w formie przekazów językowych: * ustnych, * pisemnych, * gestów i mimiki. Mowa spełnia funkcje: * ekspresyjną – przekazywanie uczuć, * komunikacyjną – informowanie o tym, co znamy, widzieliśmy, słyszeliśmy, * regulacyjną – wydawanie i przyjmowanie dyspozycji. (pl)
  • Fala é algum padrão das diversas línguas que existem no mundo. Para falar ou cantar, movimenta-se cerca de uma dúzia de músculos da laringe. O ar que sai dos pulmões percorre os brônquios e a traqueia, chegando até a laringe, onde os músculos se contraem, regulando a passagem do ar, fazendo as cordas vocais vibrarem e produzirem sons, e o som laringiano é articulado graças à ação da língua, dos lábios, dos dentes, do véu palatino e do assoalho da boca. (pt)
  • Речь — исторически сложившаяся форма общения людей посредством языковых конструкций, создаваемых на основе определённых правил. Процесс речи предполагает, с одной стороны, формирование и формулирование мыслей языковыми (речевыми) средствами, а с другой стороны — восприятие языковых конструкций и их понимание. Речь считается вербальной коммуникацией. Таким, образом, речь представляет собой психолингвистический процесс, устную форму существования человеческих языков. (ru)
  • 說話是人類透過口語來溝通的方式,是建基於詞法和名稱的句法組合是造出極大量的詞彙(多數超過一萬組),人類所說話的每個詞語都是中由聲母、韻母和聲調產生而成,亦可以說是響音及輔音組合而成。通過相互理解性,正常人類可以說出兩種或以上的語言。發聲能力亦能令人類可透過說話來得到唱歌的能力。 (zh)
  • Мо́влення — це процес породження мови чи спілкування (людей між собою) за допомогою мови, а також створення та передача повідомлення за допомогою радіо чи телебачення. (uk)
  • Η ομιλία είναι η φωνητική ανθρώπινη επικοινωνία. Η ομιλία γίνεται με τη χρήση του οργάνου της γλώσσας. Κάθε γλώσσα χρησιμοποιεί φωνητικούς συνδυασμούς των ήχων των διαφόρων φωνηέντων και συμφώνων της (γι'αυτό ακόμη και μια λέξη που γράφεται ακριβώς το ίδιο σε δύο ή παραπάνω γλώσσες έχει διαφορετική προφορά στην κάθε γλώσσα). Κατά την ομιλία ο ομιλητής μπορεί να κάνει διάφορες γλωσσικές πράξεις, όπως να ενημερώσει, να δηλώσει, να ζητήσει, να ρωτήσει, να πείσει ή να κατευθύνει. Άλλες γλωσσικές πράξεις είναι η , η επιτονισμός, ο βαθμός ακουστότητας, ο ρυθμός και οι άλλες μη αναπαραστατικές ή παραγλωσσικές πτυχές ομιλίας. Αυτές οι πράξεις συμβάλλουν στην μετάδοση του μηνύματος του ομιλητή. Στην ομιλία τους πολλοί ομιλητές αποκαλύπτουν πολλά στοιχεία της κοινωνικής τους κατάστασης και της προσω (el)
  • Das Sprechen ist der Vorgang der Artikulation von Sprache, vorwiegend in größeren zusammenhängenden Einheiten und zum Zweck der Kommunikation. Der Begriff des Sprechens geht also über die reine Artikulation von Lauten hinaus und nimmt eine umfassendere Perspektive auf die Realisierung von Sprache ein. Er kann auch Aspekte berühren wie die Existenz eines übermittelten Inhalts, die Selbstpräsentation eines Sprechers vor einer Zuhörerschaft oder das Sprechen als künstlerischen Ausdruck. (de)
  • Parolo estas lingva ago per kiu estiĝas kiuj povas komuniki informon de inicianto al ricevanto. El lingvistika, fonetika kaj akustika vidpunktoj, parolo estas modulado de voĉo per lingvaj signoj aŭ la rezulto de tia ago. Parolo montriĝas fizike en formo de akustika signalo kiu estiĝas nature en la parolorgano kaj kiu perceptiĝas per la aŭda senso. Kiam la vizaĝo de la parolanto videblas, ĝi ankaŭ montriĝas optike en formo de videblaj movoj. Tio kontribuas al la perceptado de la parolo kaj ebligas liplegadon. (eo)
  • El habla (del latín fābŭla, 'rumor, conversación, habladuría') no se puede referir propiamente a un acto de habla o a la realización de una serie de formas lingüísticas por parte de un hablante. El habla es la realización de una lengua o idioma, es decir, el acto individual por medio del cual una persona hace uso de una lengua para poder comunicarse, elaborando un mensaje según las reglas y convenciones gramaticales que comparte con una comunidad lingüística determinada. La palabra proviene del latín fabŭla. (es)
  • Speech is human vocal communication using language. Each language uses phonetic combinations of vowel and consonant sounds that form the sound of its words (that is, all English words sound different from all French words, even if they are the same word, e.g., "role" or "hotel"), and using those words in their semantic character as words in the lexicon of a language according to the syntactic constraints that govern lexical words' function in a sentence. In speaking, speakers perform many different intentional speech acts, e.g., informing, declaring, asking, persuading, directing, and can use enunciation, intonation, degrees of loudness, tempo, and other non-representational or paralinguistic aspects of vocalization to convey meaning. In their speech, speakers also unintentionally communic (en)
  • La parole est le langage articulé humain (même si des études ethologiques et philosophiques sont en cours pour déterminer si d’autres animaux pourraient être considérés comme dotés de parole, notamment les perroquets) destiné à communiquer la pensée, et est à distinguer des communications orales diverses, comme les cris, les alertes ou les . « Articuler la parole » consiste à former des signes audibles, les syllabes, formant les mots qui constituent des symboles. Métaphoriquement, la parole est devenue toute communication s'adressant à l'esprit (parler avec le regard, la gestuelle, le silence). L'étymologie du mot parole est la même que celle du mot parabole, en grec le mot παραϐολή signifie « rapprochement, comparaison ». (fr)
  • Tal är frambringande av språkljud och genomförs med hjälp av de olika organen i talapparaten. Talorganen är främst tungan, läpparna, de olika delarna av gommen och . I ett vidare perspektiv är även rösten, lungorna och luftvägarna inblandade i talproduktionen. Fonetiken är vetenskapen om det mänskliga talet. (sv)
rdfs:label
  • Speech (en)
  • حديث (تواصل) (ar)
  • Parla (ca)
  • Řeč (cs)
  • Sprechen (de)
  • Ομιλία (el)
  • Parolo (eo)
  • Mintzo (eu)
  • Habla (es)
  • Wicara (in)
  • Parole (fr)
  • 音声 (ja)
  • 말하기 (ko)
  • Spraak (nl)
  • Mowa (językoznawstwo) (pl)
  • Fala (pt)
  • Tal (språk) (sv)
  • Речь (ru)
  • Мовлення (uk)
  • 說話 (zh)
rdfs:seeAlso
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:academicDiscipline of
is dbo:almaMater of
is dbo:genre of
is dbo:literaryGenre of
is dbo:programmeFormat of
is dbo:type of
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:discipline of
is dbp:field of
is dbp:fields of
is dbp:focus of
is dbp:format of
is dbp:genre of
is dbp:mediaType of
is dbp:type of
is dbp:writer of
is gold:hypernym of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License