About: Silviculture

An Entity of Type: company, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

Silviculture is the practice of controlling the growth, composition/structure, and quality of forests to meet values and needs, specifically timber production. The name comes from the Latin silvi- ('forest') and culture ('growing'). The study of forests and woods is termed silvology. Silviculture also focuses on making sure that the treatment(s) of forest stands are used to conserve and improve their productivity.

Property Value
dbo:abstract
  • علم الحراج هو فن وعلم إدارة الغابات، وغرس الأشجار والموارد الطبيعية ذات الصلة. هدف الحراج الرئيسي هو إنشاء وتنفيذ نـُظم تـُمكن الغابات من مواصلة استمرار مستدام للمستلزمات البيئية والخدمات. يتمثل تحدي الحراج في إنشاء أنظمة مقبولة اجتماعياً مع الحفاظ على استدامة المورد وأية موارد أخرى قد تتأثر. يحيط علم الحراج الحديث عمومًا بمجال واسع من الاهتمامات، بما يعرف بالإدارة متعددة الاستخدامات، بما في ذلك توفير الخشب المنشور، وخشب الوقود، وموطن الحياة البرية، وإدارة الموارد المائية الطبيعية، والترفيه، وحماية المناظر الطبيعية والمجتمع، والمناظر الطبيعية الجاذبة جماليًا، وإدارة التنوع الحيوي، وإدارة الأحواض المائية، ومكافحة التعرية، وصيانة الغابات التي تشكل «مصارف» لثاني أكسيد الكربون الجوي. تطلق تسمية الحراجي (أو حارس الغابة) على العامل في مجال الحراج. هنالك مصطلحات شائعة أخرى هي: حارس الغابات الملَكية (في بريطانيا)، أو العامل في زراعة الغابات. زراعة الغابات هو مجال أكثر ضيقًا من علم الحراج، ويهتم فقط بنباتات الغابات، ولكنه يستخدم عادة كمرادف لعلم الحراج. أصبحت النظم البيئية الحراجية تُعتَبر أكثر مكونات الغلاف الحيوي أهمية، وبرز علم الحراج كعلم تطبيقي، وحرفة، وتكنولوجيا شديدة الأهمية. علم الحراج هو قطاع اقتصادي مهم في مختلف البلدان الصناعية. على سبيل المثال، في ألمانيا، تغطي الغابات قرابة ثلث مساحة اليابسة، والخشب هو أكثر الموارد المتجددة أهمية، ويقدم علم الحراج أكثر من مليون فرصة عمل، وقيمة تقارب 181 مليار يورو للاقتصاد الأوروبي كل سنة. (ar)
  • La silvicultura (del llatí silva, selva o bosc i de cultura, conreu) és la ciència, la tècnica i l'art de gestionar les masses forestals. La silvicultura té el paper d'ajudar a evolucionar els boscos aprofitant els factors ecològics, segons els principis de l'ecologia forestal, i les potencialitats naturals a fi d'optimitzar de manera duradora els productes i els serveis segons les necessitats humanes. El silvicultor vetlla principalment per la regeneració, la formació i la collita dels arbres. La silvicultura permet obtenir un valor econòmic, paisatgístic i mediambiental, com ara combatre l'erosió en terrenys amb pendent o fixar dunes com en les Landes de Gascunya. La silvicultura sostenible reforça la idea que la gestió ha de vetllar per no sobreexplotar el medi i que no perdi el seu potencial cap al futur ni la seva capacitat de resistència ecològica, per exemple de cara l'escalfament climàtic. Certes maneres de gestió aporten una atenció més sostinguda cap al medi ambient i la biodiversitat. (ca)
  • L'enginyeria forestal és una branca de l'enginyeria que aplica la ciència i la tecnologia a l'estudi i la gestió dels boscos, considerats tant des del punt de vista dels recursos naturals com des del punt de vista econòmic. Això inclou la creació, la gestió, la utilització i la conservació dels boscos i els recursos que s'hi associen en benefici dels humans de manera sostenible per tal d'assolir els objectius desitjats, les seves necessitats i els seus valors. (ca)
  • Lesnictví je obor lidské činnosti, který se zabývá udržením a zvelebením lesů a plným využitím jejich užitků ve prospěch vlastníků i společnosti ). Dalším cílem lesnictví je pak produkce dříví, jako důležité obnovitelné suroviny, prostřednictvím trvale udržitelného hospodaření v lese. Při tomto hospodaření les zároveň poskytuje významné kladné externatity. Nejčastěji uváděné mimoprodukční funkce (kladné externality) poskytované hospodářskými lesy jsou: * Vodohospodářská funkce - lesy rostoucí v povodí vodních toků zlepšují vyrovnanost průtoků, tlumí extrémy a mají vliv i na kvalitu vody * Půdoochranná funkce - les je účinná ochrana půdy před erozí * Klimatická funkce - Lesy tlumí klimatické extrémy, vytvářejí specifické porostní mikroklima nutné pro existenci četných lesních rostlin a živočichů. Lesní dřeviny i ostatní rostliny spotřebovávají významné množství oxidu uhličitého, který dočasně vážou ve své biomase. V případě, že roste zásoba biomasy (dříví) na jednotce plochy, snižuje les množství oxidu uhličitého (důležitého skleníkového plynu) v zemské atmosféře * Rekreační funkce - les je prostor významný pro rekreaci * Funkce "rezervoáru" biodiverzity - lesy jsou útočištěm pro řadu volně žijících druhů živočichů a rostlin, * Krajinotvorná funkce - les je důležitý krajinný a estetický prvekVyvážecí traktor na skládce dříví (cs)
  • زراعة الغابات أو الحِرَاجة هي مجموعة التقنيات التي تسمح باستحداث (أي بالغرس والتشجير) والاستغلال الاقتصادي والاجتماعي العقلاني للغابات وكل ذلك مع رعايتها والحرص على استمراريتها. ويطلق اسم زراعة الغابات المستدامة حين يكون الاستثمار في غابة ما باستغلالها اقتصاديا واجتماعيا مع الأخذ بعين الاعتبار نصيب الأجيال القادمة. (ar)
  • Pěstování lesa je důležitý lesnický obor, který se zabývá péčí o lesní porosty od jejich vzniku až po smýcení . Součástí takto široce definovaného záběru jsou jednotlivé podobory: , školkařství, zakládání, obnova a lesních porostů. Jde o soubor biotechnických opatření, která směřují k ekonomickému využívání dřevin a biocenózy lesa. Vysazování lesa ovšem snižuje místní dostupnost vody. (cs)
  • Δασολογία είναι η επιστήμη που έχει ως αντικείμενο τη μελέτη του δάσους και του φυσικού περιβάλλοντος από βιολογική, τεχνική, οικονομική και οικολογική άποψη. Στην εφαρμογή της έγκειται η επιστημονική διαχείριση και αξιοποίηση του δάσους, με βάση τις αρχές της αειφορίας και της πολλαπλής χρήσης του, με σκοπό την απολαβή όσο το δυνατό περισσότερων προϊόντων και υπηρεσιών για τον άνθρωπο, χωρίς αυτό να υποβαθμίζεται ή να καταστρέφεται. (el)
  • Δασοπονία είναι η επιστήμη (η οποία υπάγεται στις Γεωπονικές επιστήμες) που έχει ως κύριο αντικείμενο τη διαχείριση, τη χρήση, την προστασία και τη συντήρηση όλων των δασικών οικοσυστημάτων και των δασών, συμπεριλαμβανόμενων και όλων των δασικών και λιβαδικών εκτάσεων. Η συγκομιδή δασικών προϊόντων, η προστασία της πανίδας και της χλωρίδας, η γενετική των δασοπονικών ειδών, η προστασία του εδάφους και των υδάτων, η προστασία της άγριας ζωής, η δασική αναψυχή εμπίπτουν στις αρμοδιότητες της δασοπονικής επιστήμης. Η επιστήμη της δασοπονίας εμπεριέχει στοιχεία που καλύπτονται από διαφορετικά γνωστικά αντικείμενα των βιολογικών, φυσικών, κοινωνικών και πολιτικών επιστημών. Η σύγχρονη δασοπονία, γνωστή και ως δασοπονία πολλαπλών σκοπών, μεταξύ των άλλων, περιλαμβάνει: * Τη δασική βοτανική * Τη διαχείριση των δασών * Τη συγκομιδή ξυλωδών και μη ξυλωδών προϊόντων * Την προστασία της άγριας πανίδας * Τη διαχείριση των υδάτων * Τα δασοτεχνικά έργα * Τη δασική αναψυχή * Την δασική προστασία και παθολογία * Τη διαχείριση της βιοποικιλότητας * Τη δασική εδαφολογία * Τις αναδασώσεις και τη συντήρηση των δασικών οικοσυστημάτων. Ο επιστήμων που εξασκεί τη δασοπονία ονομάζεται Δασοπόνος. Πρόσθετα, στη χώρα μας λέγεται είτε δασολόγος (αν είναι απόφοιτος πανεπιστημιακού τμήματος Δασολογίας & Φυσικού Περιβάλλοντος), είτε δασοπόνος (αν είναι απόφοιτος τεχνολογικής κατεύθυνσης, βλ. πρώην τμήματος ΤΕΙ Δασοπονίας) Τα δασικά οικοσυστήματα έχουν πλέον αναγνωριστεί ως ένα πολύ σημαντικό τμήμα της Βιόσφαιρας, επηρεάζοντας καθοριστικά τον πλανήτη μας. Κατά συνέπεια, ο ρόλος της δασοπονίας είναι κεφαλαιώδους σημασίας, ως μια βασική, εφαρμοσμένη επιστήμη και τεχνολογικό αντικείμενο. Ο άνθρωπος σήμερα εξαρτάται από τα δάση και τη βιοποικιλότητά τους, πολύ περισσότερο από ότι θεωρήθηκε στο παρελθόν και η δασοπονία είναι εκείνο το οικονομικό και περιβαλλοντικό πεδίο, το οποίο εξασφαλίζει φυσικούς πόρους και επηρεάζει πολλές βιομηχανικές και βιοτεχνικές δραστηριότητες σε πολλά κράτη της Υφηλίου. Τα δάση σήμερα διασφαλίζουν περισσότερες από 86 εκατ. θέσεις εργασίας, ενώ συμπληρωματικά υποστηρίζουν πολλούς περισσότερους ανθρώπους με έμμεσο τρόπο. Σήμερα, στον 21ο αιώνα, η μελέτη και η έρευνα με σκοπό την καλύτερη διαχείριση των δασικών οικοσυστημάτων, τη γενετική βελτίωση των δασοπονικών ειδών, η δασοπονία εξελίσσεται και αναπτύσσεται με γοργούς ρυθμούς για να καλύψει τις σύγχρονες ανάγκες του ανθρώπου, δίνοντας ιδιαίτερη βαρύτητα στις δασικές αναδασώσεις σε φυσικά δάση και στην ανάπτυξη της Αγροδασοπονίας (forest plantations). (el)
  • Die Forstwirtschaft ist ein zur Urproduktion gehörender Wirtschaftssektor, der das planmäßige wirtschaftliche Handeln des Menschen im Wald zum Ziel hat. (de)
  • Der Waldbau ist ein zentraler Bestandteil der Forstwirtschaft. Er hat die Aufgabe, „die vorhandenen Wälder zu pflegen und zu verjüngen und neue Waldbestände zu begründen“. Das Ziel eines ökologischen Waldbaus besteht darin, das Wachstum und die Stabilität der Waldbestände zu sichern und zu verbessern, und dabei insbesondere das Prinzip der Nachhaltigkeit zu berücksichtigen und so den klimaplastischen Wald zu erschaffen. Dabei spielt jedoch die wirtschaftliche Nutzung eine zentrale Rolle, die im Waldbau nicht unbedingt mit ökologischen Überlegungen übereinstimmt. Waldbau beinhaltet somit die forstwirtschaftliche „Begründung, Aufzucht, Pflege und der Nutzung von Waldbeständen unter Beachtung ökologischer und ökonomischer Gesichtspunkte.“ Der Begriff „Waldbau“ ist eine Wortschöpfung des Forstwissenschaftlers Heinrich Cotta, bekannt gemacht durch sein weit verbreitetes Lehrbuch Anweisung zum Waldbau (1817). Zuvor und auch noch lange danach war das dafür gängige Wort. Mit seiner Neuschöpfung lehnte sich Cotta sprachlich an den Ackerbau der Landwirte an. Er hatte dabei jedoch keineswegs einen „Holzacker“ im Sinn. Seine Lehre ging weit über den reinen Holzanbau hinaus. Der Fachbegriff des naturnahen Waldbaus ist nicht trennscharf und verführt zur Verwechslung mit dem engeren Begriff der naturnahen Waldwirtschaft, die eine bestimmten ökologischen Prinzipien des Waldbaus folgende Bewirtschaftungsweise im Sinne der Arbeitsgemeinschaft Naturgemäße Waldwirtschaft (ANW) ist (Vorratswirtschaft, Einzelbaumnutzung, Kahlschlagfreiheit usw.). In Deutschland variieren die Waldbaugrundsätzen je nach Vorgaben des jeweiligen Bundeslandes. In Sachsen gelten beispielsweise folgende Aspekte als waldbauliche Maßnahmen: * Auslesedurchforstung * Regulierung des Wildes (insbesondere der Paarhufer) auf ein waldverträgliches Maß (ggf. ergänzend Verbissschutz) * weitgehender Verzicht auf Kahlschlag mit Naturverjüngung * Aufforstung unter Beteiligung von Baumarten, die naturnahe Waldgesellschaften bilden * Nach Möglichkeit Verzicht auf schwere Arbeitsmaschinen zur Verhinderung von Bodenverdichtung * vorbeugender Waldschutz sowie Biotop- und Artenschutz Viele dieser Punkte werden auch in Bayern aufgegriffen, wo man ebenfalls auf widerstandsfähige Mischwälder, Regulierung von Schalenwild und Naturverjüngung setzt. Der staatliche Forstbetrieb, die Bayerischen Staatsforsten verschweigen dabei jedoch nicht das Hauptproblem: die Betreiber wünschen sich Wälder, die einer Vielzahl von heimischen Tier- und Pflanzenarten als Lebensraum dienen, aber dennoch, auch bei klimatisch ungünstigen Bedingungen (wie Stürmen und anhaltender Hiltze), sowie Schädlingsbefall (Borkenkäfer etc.) lukrativ sind. Sprich – ökologische Aspekte sind schön und gut, so lange man trotzdem mit dem Wald „Geld verdienen kann“. (de)
  • La arbaristiko estas scienco, kiu studas la evoluon de arbaroj kaj speciale la mastrumon de forstoj. Ĉar arbaroj estas kompleksaj sistemoj arbaristiko (aŭ arbaroscienco) inkluzivas branĉojn el pluraj aliaj sciencoj (naturaj, sociaj kaj ekonomiaj). Arbaristiko povas esti studata ĉe specialaj universitatoj, ekzemple ĉe la Agrikultura kaj arbaristika universitato de Mendel en Brno. (eo)
  • Die Forstwissenschaft beschäftigt sich mit der Entwicklung und Bewirtschaftung von Wäldern und Forsten und ihrer Geschichte. Integriert werden Disziplinen aus Natur-, Agrar-, Sozial- und Wirtschaftswissenschaften. Gegenstand der Forstwissenschaft ist die Bewirtschaftung von Waldbeständen, Plantagen und Landschaften, um eine ökologisch mögliche und sozial erwünschte Ausgewogenheit von Werten über einen geeigneten räumlichen und zeitlichen Maßstab zu bewahren. Ziel ist es, Holz als Rohstoff für Holzprodukte, Lebensraum für die Tier- und Pflanzenwelt, sauberes Trinkwasser, saubere Luft, Erholung, Landschaft- und Gemeindeschutz, Beschäftigung, attraktive ästhetische Landschaften und eine Senke für atmosphärischen Kohlenstoff bereitzustellen und Nachhaltigkeit zu gewährleisten. Die ideale Bewirtschaftung von Waldökosystemen erhält die erwünschten Werte durch die Bewahrung und Unterstützung der notwendigen ökologischen Prozesse und Komponenten. Als Begründer der modernen Forstwissenschaft gilt Heinrich Cotta. (de)
  • Forstado, arbara mastrumado, forstmastrumado aŭ forstumado estas arto kaj scienco de mastrumi arbarojn, arboplantejojn aŭ forstojn, kaj rilatajn naturajn resursojn. Silvikulturo, rilata scienco, temas pri la kresko kaj zorgado pri arboj kaj arbaroj. Moderna forstumado ĝenerale koncernas kun: zorgi arbarojn por provizo de ligno kaj kiel materialejo por lignoproduktoj; naturaj biotopoj; natura regulado de la akvokvalito; distro; protektado de pejzaĝo kaj komunumo; dungado; estetike alloga pejzaĝo; mastrumado de la biodiverseco; mastrumado de akvokolekta areo; kaj stokejo de karbona dioksido por la atmosfera gaso. La profesiulo de la forstado estas konata kiel forstisto. (eo)
  • La silvicultura (del latín silva, selva, bosque, y cultura, cultivo)​ es la disciplina que trata sobre la gestión de los bosques o montes forestales​ y también, por extensión, la ciencia que trata de este cultivo; es decir, de las técnicas que se aplican a las masas forestales para obtener de ellas una producción continua y sostenible de bienes y servicios demandados por la sociedad. Estas técnicas se pueden definir como tratamientos silvícolas, cuyo objetivo es garantizar dos principios básicos: la persistencia y mejora de la masa (continuidad en el tiempo y aumento de su calidad) y su uso múltiple. El silvicultor es el que emplea diferentes tratamientos silvícolas en función de lo que quiera obtener, como madera, leña, frutos, . Por ello, la silvicultura siempre ha estado orientada a la conservación del medio ambiente y de la naturaleza, a la protección de cuencas hidrográficas, al mantenimiento de pastos para el ganado y a la función pública de los bosques. La silvicultura origina una producción diversa (diferencia clara con la agricultura), siendo necesaria la compatibilización de todas las producciones y externalizaciones que produce. Será el principio de preferencia quien rija el orden de estas, mediante listas de preferencias jerarquizadas... La producción de una masa se puede dividir en: * Producción directa: (maderable y no maderable): productos inmediatos o materias primas ( ej: madera, leñas, corcho, resina, caza, entre otras.) * Producción indirecta: productos mediatos o externalidades positivas. Lo generan las masas por el hecho de existir (por ejemplo: fijación de carbono, regulación del ciclo hidrológico, biodiversidad, etc.) Forman parte de su campo el arte de crear o conservar un bosque, y la teoría y la práctica de regular el establecimiento de una masa arbórea, su composición y desarrollo; para ello se apoya en la geobotánica, ecología, edafología, climatología y dendrología entre otras. Dentro de este campo encontramos la , ciencia que estudia las técnicas necesarias para obtener una producción sostenible de los pastos; la o , que relaciona y estudia en conjunto a ambas. En esta última disciplina es donde se encuadra la gestión sostenible de las dehesas, que supone el aprovechamiento tanto del ganado como de los elementos vegetales, de forma que unos son instrumento para la conservación de los otros y viceversa, consiguiéndose un equilibrio dinámico vital para estas formaciones, en las que un exceso de ganado implicaría la imposibilidad de regeneración de la dehesa, y un exceso de pasto supondría la pérdida paulatina de calidad del mismo pudiendo llegar a convertirse en alguna de las peores clases de pasto, inservibles para el ganado doméstico. La silvicultura es mucho más joven que la agricultura, que comenzó allá en la Edad de Piedra. Los señores feudales de Europa Central comenzaron a aprovechar sus bosques como fuente natural de recursos para la construcción, para la actividad cinegética. La silvicultura como disciplina científica no emergió hasta finales del siglo XVII, cuando en Alemania se fundó la primera escuela de como resultado de la necesidad de mantener las flotas de las correspondientes Armadas, y la incipiente escasez de buenos ejemplares para su construcción. La silvicultura nació con unos principios generales y tratamientos específicos adaptados a los bosques en los que se aplicaba. En España se inicia durante los años de la Ilustración Española, a raíz de la publicación del de Jovellanos. A medida que otros países fueron incorporando las a sus montes y se fueron creando nuevas Escuelas Técnicas Superiores de Ingeniería de montes, como la francesa o la sueca, que crearían nuevas técnicas, adaptadas a las condiciones bioclimáticas de sus geografías. Jurídicamente la española comenzó en el 1833, con la publicación de las . A partir de ahí se formó el y su , fundada en 1846. Quince años más tarde se escribía esto en la Corte: Su majestad, conocedora de los útiles servicios que los futuros ingenieros han de prestar en su día en el aprovechamiento, conservación y mejora de los montes, objeto exclusivo de la creación de la Escuela y deseando premiar, por otra parte, la aplicación y el esfuerzo de los alumnos que cursan esta carrera, se ha desvivido por declarar su designio de organizar un Cuerpo facultativo para el servicio de los montes públicos, análogo a los ya existentes de Minas y Caminos. Los objetivos de la Escuela, según los propios documentos de la época, eran tres: una formación eminentemente práctica, una enseñanza no por vanas teorías, sino por prácticas de conducta fundadas en el ejemplo y la inspiración a los alumnos del espíritu de Cuerpo; el lema que presidía el escudo de la Escuela no deja lugar a dudas: Saber es hacer. El que no hace, no sabe. (es)
  • Baso-ingeniaritza ingeniaritzaren adarra da, eta zientzia eta teknologia aplikatzen ditu basoak aztertu eta kudeatzeko orduan, bai baliabide naturalen ikuspegitik, bai ikuspegi ekonomikotik. Horren barruan sartzen dira basoak eta giza baliabideak modu iraunkorrean sortzea, kudeatzea, erabiltzea eta kontserbatzea, lortu nahi diren helburuak, beharrak eta balioak lortzeko. (eu)
  • Basogintza basoak ustiatu eta kudeatzearen jarduera da. Basoetatik gizakiak ateratzen duen baliabide nagusia zura da, baina beste zenbait lehengai ere erauzten ditu basoetatik, hala nola erretxina eta kortxoa. Lehengai horiek gizakiak funtsezkoak ditu beste industria batzuetarako, hala nola , eta eraikuntzarako. Ekonomia eta ekologia uztartzen dituen jarduera bat da. Izan ere, gaur egun, basoko baliabideak ahalik eta modu eraginkorrenean ustiatzea du xede, baina basoko ekologia eta bioaniztasuna errespetatuz. Hala ere, historian osoan eta gaur egun ere, basoen gehiegizko ustiapenak basoa nagusi zen lurralde anitz birrindu ditu, eta arazo ekologiko larriak sortu. (eu)
  • La sylviculture est l'activité et l'ensemble des méthodes et pratiques par lesquelles le « sylviculteur » agit sur le développement, la gestion et la mise en valeur d'une forêt ou d'un boisement pour en obtenir un bénéfice économique et/ou certains services profitables à la société (dans une approche de forêt dite multifonctionnelle). La sylviculture est dite « durable » (gestion durable de la forêt), quand le sylviculteur s'assure que le capital forestier est acquis et optimisé, et qu'il peut être maintenu pour les générations futures, pour en retirer durablement des bienfaits ou des produits comme le bois, sans en dégrader le capital. Ceci nécessite la prise en compte appropriée des facteurs écologiques et abiotiques, à savoir les qualités naturelles du site (stations forestières, écopotentialité…). Le concept actuel de « gestion durable des forêts » insiste non seulement sur la nécessité de ne pas surexploiter le milieu afin qu'il ne perde pas son potentiel, mais aussi sur l'importance de préserver, voire restaurer le cas échéant sa capacité de résilience écologique, face par exemple aux changements climatiques, aux risques de maladies des arbres, d'incendies, tempêtes, etc. Ces modes de gestion apportent une attention plus soutenue à l'environnement et à la biodiversité. La sylviculture a évolué, passant de quelques types de coupes et traitements de régénération à une panoplie de traitements souvent plus mécanisés ayant des objectifs de composition et de structure des peuplements forestiers visant à répondre aux objectifs de l’aménagement forestier. En France, 26% de la récolte en forêt publique est constituée de bois dépérissants. En français québécois, le terme de foresterie est plus souvent employé. Il englobe cependant l'ensemble des activités liées à la forêt. Le terme de sylviculture est alors réservé au sens plus restreint des seules règles et techniques de la gestion forestière. Historiquement, la sylviculture a ses racines dans des pratiques souvent anciennes. Cependant, c'est à partir de la fin du XVIIIe siècle, notamment à l'initiative de praticiens allemands, que les méthodes sylvicoles ont été décrites et théorisées. Concrètement, les forestiers interviennent sur les peuplements d'arbres de manière additive, en plantant ou en stimulant la régénération naturelle, et de manière soustractive, en récoltant le bois ou les autres produits, également en réduisant de manière sélective une partie de la végétation pour concentrer le développement des arbres et des divers végétaux qui sont maintenus. On considère principalement les aspects sylvicoles suivants : * les objectifs : choix de produits ou services visés ; avec objectifs de quantités et qualités, des échéances et d'éventuelles exigences sociales et/ou environnementales ; * les traitements sylvicoles : ils dépendent des choix de modes de croissance visés et du renouvellement retenu pour le peuplement forestier ; * l'aménagement forestier : Il vise et planifie un type de gestion ou d'équilibre des classes d'âge, et pose différents objectifs et interventions, répartis sur l'étendue de la forêt ; * les coupes : choix et programmation (de la préparation au débardage) des dates, lieux, durées et modes de coupe ; * les travaux : ils sont entrepris par les forestiers ou des sous-traitants sur la végétation, éventuellement sur le sol ou les équipements, pour assurer le développement des arbres et de la forêt conformément aux buts poursuivis par l'aménagement. (fr)
  • Ingeniería de montes es la titulación académica de una disciplina que tuvo sus inicios en Alemania, pretendiendo cubrir la necesidad de mejorar la productividad de los montes. Con el transcurso del tiempo, la profesión se fue perfilando hacia el desarrollo y optimización del ámbito forestal: silvicultura, aprovechamiento, elaboración y transformación de productos forestales, infraestructuras específicas, etc. (es)
  • Cur, fás, baint is margaíocht crann, agus bainistiú ainmhithe fiáine is acmhainní caitheamh aimsire i bhforaoisí, is ea foraoiseacht. Fásann coillteoirí barra nua adhmaid trí phróiseas a dtugtar athfhoraoisiú saorga air. Tugtar foraoisiú ar an saothar nuair a chuirtear síolphlandaí (crainn 1-4 bliain d'aois) ar thalamh nach raibh foraois uirthi roimhe. De ghnáth is gá timpeall 75,000 síol in aghaidh an heicteáir chun barr cóir crann a tháirgeadh. Más síolphlandaí a chuirtear, is gá 2,000 in aghaidh an heicteáir. I gcuid mhaith tíortha bíonn foraoisí faoi údarás stáit, a bhainistíonn na foraoisí, a dhéanann taighde ar gach gné den ghnó, agus a dhíolann an t-adhmad. Maidir le bainistiú na n-ainmhithe fiáine, ní mór cothromaíocht idir líon na n-ainmhithe is na n-éan agus soláthar bia, uisce is dídin. Tá foraoisí ar fud an domhain freisin a ceapadh mar pháirceanna náisiúnta nó comarclanna i gcomhair ainmhithe fiáine, agus iad faoi chosaint ar leith. Ach ní leor na hiarrachtaí seo, mar is i méid atá an baol do na h-ainmhithe fiáine is a ngnáthóga ag dul. (ga)
  • La foresterie est la science de gestion, de conservation, d'aménagement, et d'utilisation des forêts. En français québécois, ce terme est préféré à celui de sylviculture. Si les deux termes sont proches, lorsque la distinction est faite entre foresterie et sylviculture, la première discipline a un sens plus large que la seconde. (fr)
  • Kehutanan adalah suatu praktik untuk membuat, mengelola, menggunakan dan melestarikan hutan untuk kepentingan manusia. (in)
  • Silvikultur adalah praktik pengendalian proses permudaan (penanaman), pertumbuhan, komposisi, kesehatan, dan kualitas suatu hutan demi mencapai aspek-aspek ekologi dan ekonomi yang diharapkan. Sedangkan studi mengenai hutan dan kayu disebut dengan silvologi. Silvikultur berfokus pada perawatan tegakan hutan untuk menjamin produktivitas. Dengan kata lain, silvikultur adalah perpaduan antara ilmu dan seni menumbuhkan hutan, dengan berdasarkan ilmu silvika, yaitu pemahaman mengenai sifat-sifat hidup jenis-jenis pohon serta interaksinya dalam tegakan, dan penerapannya dengan memperhatikan karakteristik lingkungan setempat. Perbedaan yang menyolok antara silvikultur dan kehutanan adalah pada cakupannya, yakni silvikultur diaplikasikan pada aras tegakan, sedangkan kehutanan lebih umum sifatnya. Keseluruhan cara pandang dan rangkaian tindakan dalam mempermudakan, merawat, hingga memanen suatu tipe hutan, dikenal sebagai . (in)
  • Silviculture is the practice of controlling the growth, composition/structure, and quality of forests to meet values and needs, specifically timber production. The name comes from the Latin silvi- ('forest') and culture ('growing'). The study of forests and woods is termed silvology. Silviculture also focuses on making sure that the treatment(s) of forest stands are used to conserve and improve their productivity. Generally, silviculture is the science and art of growing and cultivating forest crops, based on a knowledge of silvics (the study of the life-history and general characteristics of forest trees and stands, with particular reference to local/regional factors). The focus of silviculture is the control, establishment and management of forest stands. The distinction between forestry and silviculture is that silviculture is applied at the stand-level, while forestry is a broader concept. Adaptive management is common in silviculture, while forestry can include natural/conserved land without stand-level management and treatments being applied. (en)
  • 林学(りんがく、英語:silviculture)は、森林、林業に関する学問分野で、造林学、林政学、森林計画学(森林経営学)、砂防・治山学(森林土木学)、森林利用学(林業工学)、林産科学、森林計測学などに細分されている。 大学、大学院においては、農学部内にかつては林学科、現在森林科学科などの名称で学科や専攻コースが置かれる場合が多い。 (ja)
  • 임학(Silviculture)은 우리가 어떻게 산을 가꾸고 산에서 나는 여러 물자들을 경제적으로 이용할 수 있는 가에 대해 연구하는 실용학문의 하나이다. 이러한 차원에서 산림에 관해 연구가 시작된 지는 그리 오래되지가 않는다. 19세기의 산업혁명 이후 인구의 증가와 도시문명의 발달에 따라 집을 짓고 종이의 대량 생산에 따른 목재 수요의 급격한 증가는 산림이 가진 경제적 가치를 새로운 시각에서 평가하게 되었으며 이와 함께 산림의 보호와 육성은 국가적 관심사로 등장하게 되었다. 20세기에 중엽 이후에는 특히 메마른 도시 문명에서 벗어나 숲과 전원에서 휴양을 하고 여가를 보내고자 하는 도시인들의 관심은 잘 가꾸어진 산림의 또다른 중요성을 강조하게 되었다. 한국에서는 4월 5일을 식목일로 정하여 푸른 산을 가꾸는 일을 범국민적 운동으로서 삼고 있다. 이와 밀접한 혹은 산림학의 토대가 되는 분야로는 생물학의 여러 분과, 생물환경학, 동물학, 식물학 등을 우선으로 하여 지리학, 지질학, 기상학, 경영학, 재정학, 법학 등을 손꼽을 수 있겠다. (ko)
  • La selvicoltura (o silvicoltura), dal latino silvi- ("selva") e coltura ("coltivare, cura"), è nelle scienze forestali l'insieme delle attività che consentono di controllare crescita, composizione, struttura e qualità di una foresta, con diversi scopi quale la produzione di legname nonché con il fine di preservare nel tempo la qualità e la quantità del patrimonio forestale. In senso stretto indica quell'insieme di interventi che permettono la coltivazione del bosco garantendone la rinnovabilità; il prelievo legnoso che se ne ricava viene valutato in termini di sostenibilità, ovvero uno sfruttamento ponderato di una risorsa che viene mantenuta rinnovabile; in questo si differenzia dalla cosiddetta "utilizzazione di rapina" che non considera questi fondamentali aspetti ecologici. (it)
  • 임업(林業, 문화어: 림업, forestry)은 삼림에서 주로 나무를 벌채하고 목재를 생산하는 산업이다. 이와 관련된 학문은 임학이라고 한다. 생산물은 목재 외에도 연료나 래커, 대나무, 표고버섯 등의 등도 포함한다. 제1차 산업의 하나이고 삼림 자원을 육성하거나 삼림이 가진 유용한 기능을 보관 또는 유지하는 역할도 담당하고 있다. (ko)
  • De bosbouw of silvicultuur is een vorm van bosbeheer met economisch nut, waarbij bos ten minste ten dele dient als natuurlijke hulpbron. Bij dergelijke deels of geheel op productie gerichte bossen is het verwerven van hout hoofd- of nevendoel. In Vlaanderen en Nederland zijn door boseigenaren bosgroepen opgericht. (nl)
  • Le Scienze forestali sono un insieme di discipline scientifiche che studiano l'ecosistema forestale e, in generale, l'ambiente naturale con maggiore riguardo nei confronti della gestione del patrimonio boschivo pubblico e privato, insegnato in Italia nel corso di laurea e laurea magistrale in Scienze forestali e ambientali. Il corso di studio è articolato in 3 anni a cui seguiranno altri 2 anni di laurea specialistica, mirato inizialmente al consolidamento della formazione scientifica di base (matematica, fisica, chimica, biologia) per poi ampliarsi fornendo numerose conoscenze interdisciplinari nei campi della selvicoltura, dell'ecologia, della dendrometria, della botanica, dell'idraulica forestale e dell'idrologia forestale, delle costruzioni forestali, delle sistemazioni idraulico-forestali, dell'economia, della politica e del diritto forestale,dell'estimo, della zoologia ed entomologia, dell'alpicoltura e dell'agricoltura montana, della (branca della patologia vegetale),della genetica, della geologia e mineralogia, della pedologia e della e chimica del suolo, dell'assestamento forestale, della xilologia, della topografia e cartografia, della e della meccanizzazione forestale. Questa istruzione poliedrica permette al dottore forestale di applicare le proprie conoscenze per gestire, sviluppare, proteggere e perpetuare ecosistemi complessi quali i boschi, le foreste e tutte le formazioni vegetali spontanee o artificiali, nonché in generale alla gestione, salvaguardia, pianificazione e progettazione dell'ambiente e del territorio, del patrimonio floristico e faunistico, della filiera agro-silvo-pastorale, della produzione e commercializzazione dei prodotti forestali. Durante il corso di studi, le lezioni sono affiancate a necessarie esperienze pratiche che spaziano dalle escursioni in bosco atte alla realizzazione di aree di saggio, matricinatura, cavallettamento ed operazioni di prelievo dendrometico, attività di laboratorio riguardanti la ricerca di patologie sulle specie forestali, laboratorio entomologico con la guida al riconoscimento delle diverse specie fitofaghe e xilofaghe, laboratorio di botanica forestale per il riconoscimento delle diverse specie vegetali e il riconoscimento dei costituenti cellulari tramite l'impiego di strumenti di laboratorio, uscite in campo per il rilievo topografico di confini fisici naturali ed antropici. (it)
  • 林業(りんぎょう、英:forestry)とは、山林で経済的利用を目的として樹木を伐採し木材(林産物)を生産する産業である。また、林木を植林、育成、管理し林産物を生産する産業である。第一次産業の一つ。 (ja)
  • Hodowla lasu – podstawowa nauka leśna, określająca zasady postępowania mającego na celu prawidłowe kierowanie procesami lasotwórczymi zgodnie z produkcyjnymi i pozaprodukcyjnymi zadaniami gospodarstwa leśnego. Hodowla lasu obejmuje reguły, metody i techniki odnawiania i pielęgnowania lasu, jak również zalesiania powierzchni nieleśnych, opiera się na szerokich podstawach przyrodniczych, w tym na podstawach ekologicznych. Hodowla lasu zajmuje się badaniem biologicznych praw rządzących powstawaniem i rozwojem zespołów leśnych, ich wzajemnym powiązaniem i współdziałaniem ze środowiskiem przyrodniczym, wrażliwością na warunki klimatyczne, glebowe, a także oddziaływaniem zabiegów gospodarczych. Opierając się na doświadczeniach praktyki zawodowej i pracach badawczych, hodowla lasu określa zasady i techniki wspomagania procesów rozwoju drzewostanu, zapewnia trwałość i produkcyjność lasów oraz wzrost walorów ekologicznych i biologicznych. Hodowla lasu jest również gałęzią gospodarczej działalności leśnej, która pozwala zaspokoić potrzeby gospodarki narodowej przez możliwie wysoką i wartościową produkcję drewna przy oszczędnym nakładzie środków. Głównym celem hodowli lasu jest zachowanie i wzbogacanie lasów istniejących i kształtowanie nowych z respektowaniem warunków i procesów naturalnych przez: * stopniowe osiąganie stanów równowagi dynamicznej w ekosystemach leśnych, tj. zgodności biocenozy leśnej z warunkami biotopów, * zapewnianie produkcji drewna i innych użytków na zasadach reprodukcji rozszerzonej, * kształtowanie pozaprodukcyjnych funkcji lasu oraz przyjaznych powiązań lasów i gospodarki leśnej z otoczeniem społeczno-gospodarczym na zasadzie sprzężeń zwrotnych. Do głównych działów jakimi zajmuje się hodowla lasu zalicza się: * nasiennictwo leśne, * szkółkarstwo leśne, * wymagania siedliskowe ważniejszych gatunków drzew i krzewów leśnych, * odnowienie lasu, * melioracje leśne, * zalesienia, zadrzewienia, * pielęgnowanie lasu, * typologia leśna i rejonizacja nasienna, * zagospodarowanie lasu, * hodowla szczegółowa drzew i krzewów leśnych, * w różnych warunkach siedliskowych. (pl)
  • Leśnictwo – zespół nauk związanych z funkcjonowaniem lasów obejmujący według różnych ujęć takie zagadnienia jak: * hodowla lasu * ochrona lasu * użytkowanie lasu * urządzanie lasu * łowiectwo W polskim systemie klasyfikacji nauk leśnictwo to dyscyplina w obrębie dziedziny nauk leśnych, razem z drzewnictwem. W klasyfikacji OECD leśnictwo nie jest odróżniane od szerzej rozumianych nauk leśnych i wchodzi w skład szeroko ujmowanych nauk rolniczych z naukami rolniczymi w wąskim znaczeniu i rybactwem. Leśnictwo jest jednym z kierunków studiów prowadzonych na uczelniach. (pl)
  • Лесово́дство — область хозяйственной деятельности, занимающаяся выращиванием, защитой и использованием лесных ресурсов; а также научная дисциплина, изучающая методы выращивания, улучшения и повышения продуктивности лесов. Теория и практика выращивания и неистощительного использования леса в целях удовлетворения потребностей в древесине и другой продукции леса, а также улучшение леса и повышения его водоохранно-защитных, средообразующих и социальных функций. Имеет экономический, экологический и социальный аспект. Теоретической базой лесоводства является лесоведение (от рус. лес и ведать) — наука о лесе. Лесные ресурсы — совокупность запасов древесной и недревесной продукции леса. Современное лесоводство занимается проблемами выращивания леса для производства необработанной древесины, сохранением мест обитания дикой природы, регулированием качества натуральных источников воды, восстановлением лесных массивов и природных ландшафтов. В результате восстановления лесных массивов понижается содержание углекислого газа в атмосфере. Леса являются одним из самых важных компонентов биосферы Земли, и лесоводство является ключевым звеном в научном изучении и использовании этого ресурса. (ru)
  • Skogsskötsel definieras oftast som "uppdragning, vård och förnyelse av skogsbestånd så att växtplatsens produktionsförmåga uthålligt utnyttjas på ändamålsenligaste sätt och med hänsyn till natur-, kultur- och övriga intressen." Produktionsförmågan har oftast syftat till förmågan att producera virke. Numera försöker man dock ofta vidga begreppet och göra det mer allmänt genom att definiera det som skapande och bevarande av skogsbestånd som fullgör specifika syften. Även om produktion av virke, för framförallt sågtimmer och massaved, är det vanligaste syftet så kan skogsskötseln även ha som mål att främja rekreationsvärden, biodiversitet, viltstammar, vattenkvalitet, förhindra sand- och , minska erosionsrisk, minska lavinrisk, osv. Skogsskötsel har traditionellt delats in i högskogsskötsel och lågskogsskötsel (alternativt skottskogsskötsel). Högskog innebär att träden får växa tills de når full storlek och skogen anläggs ofta genom plantering eller möjligen från frösådd (naturlig eller artificiell). Lågskog är detsamma som skottskog och innebär att träden uppkommer som rot- eller stubbskott efter avverkning och avverkas mycket tidigt, långt innan de når full storlek. Om man kombinerar de två systemen, det vill säga har en skottskog där enstaka träd får växa upp till full storlek som i en högskog medan resten av träden avverkas tidigt och ersätts av nya rot-/stubbskott, så kallas det medelskog. Utöver dessa huvudtyper av skogsskötsel så talar man ibland även om vissa specialformer av skogsskötsel, som tätortsnära skogsskötsel och skyddsskogsskötsel. I den tätortsnära skogen är skötseln av skogen oftast mer anpassad till estetiska värden, rekretation och friluftsliv. Med skyddsskog avses skog som har till uppgift att förhindra sand- eller jordflykt, erosion eller laviner och skogsskötseln anpassas då så att marken alltid är trädbärande. Inom forskningsämnet skogsskötsel brukar man definiera två underdiscipliner: och . (sv)
  • Skogsbruk, skogsskötsel eller skogshushållning är utnyttjande av skogsmark för produktion av träd som råvara för främst timmer, massaved och bränsle. Skogsbruk omfattar huvudsakligen markberedning, sådd/plantering, röjning, gallring, avverkning och . Skogsbruk är även förenat med effekter för jakt, fiske, friluftsliv, klimat, vattenskydd, erosion, biologisk mångfald och landskapsbild. (sv)
  • Engenharia florestal ou engenharia silvícola é o ramo da engenharia que visa à produção de bens oriundos da floresta ou de cultivos florestais, através do manejo de áreas florestais para suprir a demanda por seus produtos. Tradicionalmente, o campo de trabalho restringia-se às grandes indústrias de carvão, celulose e madeira serrada. Hoje, com a certeza de que a humanidade depende do ambiente em que vive, esta profissão ganhou importância em outros setores. Nas agências governamentais, trabalha para manter as áreas protegidas e fiscalizar o uso das áreas utilizadas pela iniciativa privada. Nas agências de certificação, cria meios para que os consumidores conheçam o comportamento das empresas florestais em relação ao ambiente. Como consultor independente, alavanca a formação de culturas florestais em pequenas, médias e grandes propriedades florestais, gerando benefícios para as pequenas comunidades e para a sociedade em geral. Porém as áreas de atuação não se limitam a estasː elas continuam crescendo. O ensino florestal de nível superior começou na Alemanha, na , criada em 1811. A essa iniciativa, seguiram-se outras em países na Europa. Em Portugal, o ensino superior florestal iniciou-se em 1864, com a criação do curso de Silvicultura no então Instituto Geral de Agricultura, em Lisboa; mais tarde, com a implantação da República, é em 1911 criado o Instituto Superior de Agronomia, com o curso de engenheiro silvicultor. Aquando do estabelecimento do ensino superior nas províncias ultramarinas, já na década de 1960, são criados cursos superiores de silvicultura em Angola e Moçambique. No Brasil, o curso superior de engenharia florestal foi criado em 1960 na cidade de Viçosa, em Minas Gerais, mas foi transferido para a cidade de Curitiba, no Paraná, no final de 1963. (pt)
  • Лісівни́цтво — наука про закони життя та розвитку лісу, його відновлення, вирощування та формування систем рубок, підвищення комплексної продуктивності лісових насаджень. Лісівництво поділяють на дві частини — теоретичну (лісознавство) та практичну (основи практичного лісівництва, лісокористування). (uk)
  • Silvicultura é a ciência dedicada ao estudo dos métodos naturais e artificiais de regenerar e melhorar os povoamentos florestais com vistas a satisfazer as necessidades do mercado e, ao mesmo tempo, aplicação desse estudo para a manutenção, o aproveitamento e o uso racional das florestas. A silvicultura também está relacionada à cultura madeireira. O manejo de uma área de silvicultura exige a participação de técnicos de várias áreas. Busca ainda auxiliar na recuperação das florestas através do plantio de , preferencialmente de caráter regional, de forma a ampliar as possibilidades de manutenção dos biomas locais visando à recuperação de recursos hídricos e manutenção da biodiversidade, de forma a aumentar a eficiência do processo. Pode referir-se também à exploração comercial madeireira. Em muitos casos, é citada como megassilvicultura. Um exemplo bem próximo é o desmatamento incontrolável da floresta amazônica. (pt)
  • Skogsvetenskap är läran om skogen, skogens utnyttjande och skogsråvarans förädling. Skogsvetenskap är således en tillämpad vetenskap med inslag av bland annat botanik, ekologi, geovetenskap, teknik och ekonomi. (sv)
  • 林业是对树木和森林(包括竹林)进行经营、管理,对与其相关的野生动植物资源等生态环境进行保护、管理的行业和科学。它有利于维护和改善地球的生态平衡和生物多样性,能提高人类和其他生物的生存质量。同时,对林木、森林进行合理和坚持“永续利用”原则的开发利用,可以产生较好的经济效益和社会效益,例如木材的纸浆加工和家具生产等,这些产品又称林产品。 林业包括了天然林的监测管理、合理开发利用、保护等;人工林的育苗、栽植、抚育、采伐、更新、经营、管理等;森林资源的普查、生长、死亡、更新等变化情况监测等;林木采伐的控制、管理等;苗木繁育技术研究、运输等;森林病虫害防治、监测、预报、防疫等;野生动植物资源、原生植被资源保护等;林产品的研究、开发、利用、销售等及林业科学、生产技术和相关领域的科学研究等诸多工作。 在中国大陆,從20世纪90年代开始,國家明令禁止天然林采伐。許多国家也有類似的法律,但在森林充沛的地区,仍然出口林产品。目前主要出口的国家为加拿大、北欧国家和东南亚国家。 (zh)
  • 林学是经营林地,研究林业生产,为人类谋福利的科学。林学范围包括造林、育林、护林、森林采伐与更新、林业机械、森林管理等方面的科学,广义的还包括木材采运,林产品加工等方面。 根据联合国粮农组织的统计,全世界森林面积占总土地面积的32%,南北美洲和俄罗斯森林面积最大,森林是许多野生动物和鸟类的主要栖息地,也是人类的发源地,森林被形容为“地球之肺”,是为大气提供氧气的主要来源。保护森林,研究森林是人类的一项重要任务。 林学研究森林的生长发育、结构与功能,探求如何对森林进行培育、管理、保护和利用。基础研究的主要任务是要阐明森林的形成、生长、发育等基本规律,了解林木产量形成的内在机制及其与环境之间的关系,弄清森林的结构和森林生物之间的相互关系等等。同时,还必须研究解决林业生产中所面临的重要问题,如:森林资源的快速恢复,森林生产力的下降,增强森林对自然灾害的抵御能力,培育适用于不同用途的新品种,提高木材的利用率等等。 (zh)
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 1031149 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 135931 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1117270927 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:isPartOf
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • L'enginyeria forestal és una branca de l'enginyeria que aplica la ciència i la tecnologia a l'estudi i la gestió dels boscos, considerats tant des del punt de vista dels recursos naturals com des del punt de vista econòmic. Això inclou la creació, la gestió, la utilització i la conservació dels boscos i els recursos que s'hi associen en benefici dels humans de manera sostenible per tal d'assolir els objectius desitjats, les seves necessitats i els seus valors. (ca)
  • زراعة الغابات أو الحِرَاجة هي مجموعة التقنيات التي تسمح باستحداث (أي بالغرس والتشجير) والاستغلال الاقتصادي والاجتماعي العقلاني للغابات وكل ذلك مع رعايتها والحرص على استمراريتها. ويطلق اسم زراعة الغابات المستدامة حين يكون الاستثمار في غابة ما باستغلالها اقتصاديا واجتماعيا مع الأخذ بعين الاعتبار نصيب الأجيال القادمة. (ar)
  • Pěstování lesa je důležitý lesnický obor, který se zabývá péčí o lesní porosty od jejich vzniku až po smýcení . Součástí takto široce definovaného záběru jsou jednotlivé podobory: , školkařství, zakládání, obnova a lesních porostů. Jde o soubor biotechnických opatření, která směřují k ekonomickému využívání dřevin a biocenózy lesa. Vysazování lesa ovšem snižuje místní dostupnost vody. (cs)
  • Δασολογία είναι η επιστήμη που έχει ως αντικείμενο τη μελέτη του δάσους και του φυσικού περιβάλλοντος από βιολογική, τεχνική, οικονομική και οικολογική άποψη. Στην εφαρμογή της έγκειται η επιστημονική διαχείριση και αξιοποίηση του δάσους, με βάση τις αρχές της αειφορίας και της πολλαπλής χρήσης του, με σκοπό την απολαβή όσο το δυνατό περισσότερων προϊόντων και υπηρεσιών για τον άνθρωπο, χωρίς αυτό να υποβαθμίζεται ή να καταστρέφεται. (el)
  • Die Forstwirtschaft ist ein zur Urproduktion gehörender Wirtschaftssektor, der das planmäßige wirtschaftliche Handeln des Menschen im Wald zum Ziel hat. (de)
  • La arbaristiko estas scienco, kiu studas la evoluon de arbaroj kaj speciale la mastrumon de forstoj. Ĉar arbaroj estas kompleksaj sistemoj arbaristiko (aŭ arbaroscienco) inkluzivas branĉojn el pluraj aliaj sciencoj (naturaj, sociaj kaj ekonomiaj). Arbaristiko povas esti studata ĉe specialaj universitatoj, ekzemple ĉe la Agrikultura kaj arbaristika universitato de Mendel en Brno. (eo)
  • Forstado, arbara mastrumado, forstmastrumado aŭ forstumado estas arto kaj scienco de mastrumi arbarojn, arboplantejojn aŭ forstojn, kaj rilatajn naturajn resursojn. Silvikulturo, rilata scienco, temas pri la kresko kaj zorgado pri arboj kaj arbaroj. Moderna forstumado ĝenerale koncernas kun: zorgi arbarojn por provizo de ligno kaj kiel materialejo por lignoproduktoj; naturaj biotopoj; natura regulado de la akvokvalito; distro; protektado de pejzaĝo kaj komunumo; dungado; estetike alloga pejzaĝo; mastrumado de la biodiverseco; mastrumado de akvokolekta areo; kaj stokejo de karbona dioksido por la atmosfera gaso. La profesiulo de la forstado estas konata kiel forstisto. (eo)
  • Baso-ingeniaritza ingeniaritzaren adarra da, eta zientzia eta teknologia aplikatzen ditu basoak aztertu eta kudeatzeko orduan, bai baliabide naturalen ikuspegitik, bai ikuspegi ekonomikotik. Horren barruan sartzen dira basoak eta giza baliabideak modu iraunkorrean sortzea, kudeatzea, erabiltzea eta kontserbatzea, lortu nahi diren helburuak, beharrak eta balioak lortzeko. (eu)
  • Basogintza basoak ustiatu eta kudeatzearen jarduera da. Basoetatik gizakiak ateratzen duen baliabide nagusia zura da, baina beste zenbait lehengai ere erauzten ditu basoetatik, hala nola erretxina eta kortxoa. Lehengai horiek gizakiak funtsezkoak ditu beste industria batzuetarako, hala nola , eta eraikuntzarako. Ekonomia eta ekologia uztartzen dituen jarduera bat da. Izan ere, gaur egun, basoko baliabideak ahalik eta modu eraginkorrenean ustiatzea du xede, baina basoko ekologia eta bioaniztasuna errespetatuz. Hala ere, historian osoan eta gaur egun ere, basoen gehiegizko ustiapenak basoa nagusi zen lurralde anitz birrindu ditu, eta arazo ekologiko larriak sortu. (eu)
  • Ingeniería de montes es la titulación académica de una disciplina que tuvo sus inicios en Alemania, pretendiendo cubrir la necesidad de mejorar la productividad de los montes. Con el transcurso del tiempo, la profesión se fue perfilando hacia el desarrollo y optimización del ámbito forestal: silvicultura, aprovechamiento, elaboración y transformación de productos forestales, infraestructuras específicas, etc. (es)
  • La foresterie est la science de gestion, de conservation, d'aménagement, et d'utilisation des forêts. En français québécois, ce terme est préféré à celui de sylviculture. Si les deux termes sont proches, lorsque la distinction est faite entre foresterie et sylviculture, la première discipline a un sens plus large que la seconde. (fr)
  • Kehutanan adalah suatu praktik untuk membuat, mengelola, menggunakan dan melestarikan hutan untuk kepentingan manusia. (in)
  • 林学(りんがく、英語:silviculture)は、森林、林業に関する学問分野で、造林学、林政学、森林計画学(森林経営学)、砂防・治山学(森林土木学)、森林利用学(林業工学)、林産科学、森林計測学などに細分されている。 大学、大学院においては、農学部内にかつては林学科、現在森林科学科などの名称で学科や専攻コースが置かれる場合が多い。 (ja)
  • 임학(Silviculture)은 우리가 어떻게 산을 가꾸고 산에서 나는 여러 물자들을 경제적으로 이용할 수 있는 가에 대해 연구하는 실용학문의 하나이다. 이러한 차원에서 산림에 관해 연구가 시작된 지는 그리 오래되지가 않는다. 19세기의 산업혁명 이후 인구의 증가와 도시문명의 발달에 따라 집을 짓고 종이의 대량 생산에 따른 목재 수요의 급격한 증가는 산림이 가진 경제적 가치를 새로운 시각에서 평가하게 되었으며 이와 함께 산림의 보호와 육성은 국가적 관심사로 등장하게 되었다. 20세기에 중엽 이후에는 특히 메마른 도시 문명에서 벗어나 숲과 전원에서 휴양을 하고 여가를 보내고자 하는 도시인들의 관심은 잘 가꾸어진 산림의 또다른 중요성을 강조하게 되었다. 한국에서는 4월 5일을 식목일로 정하여 푸른 산을 가꾸는 일을 범국민적 운동으로서 삼고 있다. 이와 밀접한 혹은 산림학의 토대가 되는 분야로는 생물학의 여러 분과, 생물환경학, 동물학, 식물학 등을 우선으로 하여 지리학, 지질학, 기상학, 경영학, 재정학, 법학 등을 손꼽을 수 있겠다. (ko)
  • 임업(林業, 문화어: 림업, forestry)은 삼림에서 주로 나무를 벌채하고 목재를 생산하는 산업이다. 이와 관련된 학문은 임학이라고 한다. 생산물은 목재 외에도 연료나 래커, 대나무, 표고버섯 등의 등도 포함한다. 제1차 산업의 하나이고 삼림 자원을 육성하거나 삼림이 가진 유용한 기능을 보관 또는 유지하는 역할도 담당하고 있다. (ko)
  • De bosbouw of silvicultuur is een vorm van bosbeheer met economisch nut, waarbij bos ten minste ten dele dient als natuurlijke hulpbron. Bij dergelijke deels of geheel op productie gerichte bossen is het verwerven van hout hoofd- of nevendoel. In Vlaanderen en Nederland zijn door boseigenaren bosgroepen opgericht. (nl)
  • 林業(りんぎょう、英:forestry)とは、山林で経済的利用を目的として樹木を伐採し木材(林産物)を生産する産業である。また、林木を植林、育成、管理し林産物を生産する産業である。第一次産業の一つ。 (ja)
  • Leśnictwo – zespół nauk związanych z funkcjonowaniem lasów obejmujący według różnych ujęć takie zagadnienia jak: * hodowla lasu * ochrona lasu * użytkowanie lasu * urządzanie lasu * łowiectwo W polskim systemie klasyfikacji nauk leśnictwo to dyscyplina w obrębie dziedziny nauk leśnych, razem z drzewnictwem. W klasyfikacji OECD leśnictwo nie jest odróżniane od szerzej rozumianych nauk leśnych i wchodzi w skład szeroko ujmowanych nauk rolniczych z naukami rolniczymi w wąskim znaczeniu i rybactwem. Leśnictwo jest jednym z kierunków studiów prowadzonych na uczelniach. (pl)
  • Skogsbruk, skogsskötsel eller skogshushållning är utnyttjande av skogsmark för produktion av träd som råvara för främst timmer, massaved och bränsle. Skogsbruk omfattar huvudsakligen markberedning, sådd/plantering, röjning, gallring, avverkning och . Skogsbruk är även förenat med effekter för jakt, fiske, friluftsliv, klimat, vattenskydd, erosion, biologisk mångfald och landskapsbild. (sv)
  • Лісівни́цтво — наука про закони життя та розвитку лісу, його відновлення, вирощування та формування систем рубок, підвищення комплексної продуктивності лісових насаджень. Лісівництво поділяють на дві частини — теоретичну (лісознавство) та практичну (основи практичного лісівництва, лісокористування). (uk)
  • Skogsvetenskap är läran om skogen, skogens utnyttjande och skogsråvarans förädling. Skogsvetenskap är således en tillämpad vetenskap med inslag av bland annat botanik, ekologi, geovetenskap, teknik och ekonomi. (sv)
  • 林业是对树木和森林(包括竹林)进行经营、管理,对与其相关的野生动植物资源等生态环境进行保护、管理的行业和科学。它有利于维护和改善地球的生态平衡和生物多样性,能提高人类和其他生物的生存质量。同时,对林木、森林进行合理和坚持“永续利用”原则的开发利用,可以产生较好的经济效益和社会效益,例如木材的纸浆加工和家具生产等,这些产品又称林产品。 林业包括了天然林的监测管理、合理开发利用、保护等;人工林的育苗、栽植、抚育、采伐、更新、经营、管理等;森林资源的普查、生长、死亡、更新等变化情况监测等;林木采伐的控制、管理等;苗木繁育技术研究、运输等;森林病虫害防治、监测、预报、防疫等;野生动植物资源、原生植被资源保护等;林产品的研究、开发、利用、销售等及林业科学、生产技术和相关领域的科学研究等诸多工作。 在中国大陆,從20世纪90年代开始,國家明令禁止天然林采伐。許多国家也有類似的法律,但在森林充沛的地区,仍然出口林产品。目前主要出口的国家为加拿大、北欧国家和东南亚国家。 (zh)
  • 林学是经营林地,研究林业生产,为人类谋福利的科学。林学范围包括造林、育林、护林、森林采伐与更新、林业机械、森林管理等方面的科学,广义的还包括木材采运,林产品加工等方面。 根据联合国粮农组织的统计,全世界森林面积占总土地面积的32%,南北美洲和俄罗斯森林面积最大,森林是许多野生动物和鸟类的主要栖息地,也是人类的发源地,森林被形容为“地球之肺”,是为大气提供氧气的主要来源。保护森林,研究森林是人类的一项重要任务。 林学研究森林的生长发育、结构与功能,探求如何对森林进行培育、管理、保护和利用。基础研究的主要任务是要阐明森林的形成、生长、发育等基本规律,了解林木产量形成的内在机制及其与环境之间的关系,弄清森林的结构和森林生物之间的相互关系等等。同时,还必须研究解决林业生产中所面临的重要问题,如:森林资源的快速恢复,森林生产力的下降,增强森林对自然灾害的抵御能力,培育适用于不同用途的新品种,提高木材的利用率等等。 (zh)
  • علم الحراج هو فن وعلم إدارة الغابات، وغرس الأشجار والموارد الطبيعية ذات الصلة. هدف الحراج الرئيسي هو إنشاء وتنفيذ نـُظم تـُمكن الغابات من مواصلة استمرار مستدام للمستلزمات البيئية والخدمات. يتمثل تحدي الحراج في إنشاء أنظمة مقبولة اجتماعياً مع الحفاظ على استدامة المورد وأية موارد أخرى قد تتأثر. أصبحت النظم البيئية الحراجية تُعتَبر أكثر مكونات الغلاف الحيوي أهمية، وبرز علم الحراج كعلم تطبيقي، وحرفة، وتكنولوجيا شديدة الأهمية. (ar)
  • La silvicultura (del llatí silva, selva o bosc i de cultura, conreu) és la ciència, la tècnica i l'art de gestionar les masses forestals. La silvicultura té el paper d'ajudar a evolucionar els boscos aprofitant els factors ecològics, segons els principis de l'ecologia forestal, i les potencialitats naturals a fi d'optimitzar de manera duradora els productes i els serveis segons les necessitats humanes. El silvicultor vetlla principalment per la regeneració, la formació i la collita dels arbres. La silvicultura permet obtenir un valor econòmic, paisatgístic i mediambiental, com ara combatre l'erosió en terrenys amb pendent o fixar dunes com en les Landes de Gascunya. (ca)
  • Lesnictví je obor lidské činnosti, který se zabývá udržením a zvelebením lesů a plným využitím jejich užitků ve prospěch vlastníků i společnosti ). Dalším cílem lesnictví je pak produkce dříví, jako důležité obnovitelné suroviny, prostřednictvím trvale udržitelného hospodaření v lese. Při tomto hospodaření les zároveň poskytuje významné kladné externatity. Nejčastěji uváděné mimoprodukční funkce (kladné externality) poskytované hospodářskými lesy jsou: (cs)
  • Δασοπονία είναι η επιστήμη (η οποία υπάγεται στις Γεωπονικές επιστήμες) που έχει ως κύριο αντικείμενο τη διαχείριση, τη χρήση, την προστασία και τη συντήρηση όλων των δασικών οικοσυστημάτων και των δασών, συμπεριλαμβανόμενων και όλων των δασικών και λιβαδικών εκτάσεων. Η συγκομιδή δασικών προϊόντων, η προστασία της πανίδας και της χλωρίδας, η γενετική των δασοπονικών ειδών, η προστασία του εδάφους και των υδάτων, η προστασία της άγριας ζωής, η δασική αναψυχή εμπίπτουν στις αρμοδιότητες της δασοπονικής επιστήμης. (el)
  • Der Waldbau ist ein zentraler Bestandteil der Forstwirtschaft. Er hat die Aufgabe, „die vorhandenen Wälder zu pflegen und zu verjüngen und neue Waldbestände zu begründen“. Das Ziel eines ökologischen Waldbaus besteht darin, das Wachstum und die Stabilität der Waldbestände zu sichern und zu verbessern, und dabei insbesondere das Prinzip der Nachhaltigkeit zu berücksichtigen und so den klimaplastischen Wald zu erschaffen. In Deutschland variieren die Waldbaugrundsätzen je nach Vorgaben des jeweiligen Bundeslandes. In Sachsen gelten beispielsweise folgende Aspekte als waldbauliche Maßnahmen: (de)
  • Die Forstwissenschaft beschäftigt sich mit der Entwicklung und Bewirtschaftung von Wäldern und Forsten und ihrer Geschichte. Integriert werden Disziplinen aus Natur-, Agrar-, Sozial- und Wirtschaftswissenschaften. Als Begründer der modernen Forstwissenschaft gilt Heinrich Cotta. (de)
  • La silvicultura (del latín silva, selva, bosque, y cultura, cultivo)​ es la disciplina que trata sobre la gestión de los bosques o montes forestales​ y también, por extensión, la ciencia que trata de este cultivo; es decir, de las técnicas que se aplican a las masas forestales para obtener de ellas una producción continua y sostenible de bienes y servicios demandados por la sociedad. Estas técnicas se pueden definir como tratamientos silvícolas, cuyo objetivo es garantizar dos principios básicos: la persistencia y mejora de la masa (continuidad en el tiempo y aumento de su calidad) y su uso múltiple. El silvicultor es el que emplea diferentes tratamientos silvícolas en función de lo que quiera obtener, como madera, leña, frutos, . Por ello, la silvicultura siempre ha estado orientada a la (es)
  • La sylviculture est l'activité et l'ensemble des méthodes et pratiques par lesquelles le « sylviculteur » agit sur le développement, la gestion et la mise en valeur d'une forêt ou d'un boisement pour en obtenir un bénéfice économique et/ou certains services profitables à la société (dans une approche de forêt dite multifonctionnelle). En français québécois, le terme de foresterie est plus souvent employé. Il englobe cependant l'ensemble des activités liées à la forêt. Le terme de sylviculture est alors réservé au sens plus restreint des seules règles et techniques de la gestion forestière. (fr)
  • Cur, fás, baint is margaíocht crann, agus bainistiú ainmhithe fiáine is acmhainní caitheamh aimsire i bhforaoisí, is ea foraoiseacht. Fásann coillteoirí barra nua adhmaid trí phróiseas a dtugtar athfhoraoisiú saorga air. Tugtar foraoisiú ar an saothar nuair a chuirtear síolphlandaí (crainn 1-4 bliain d'aois) ar thalamh nach raibh foraois uirthi roimhe. De ghnáth is gá timpeall 75,000 síol in aghaidh an heicteáir chun barr cóir crann a tháirgeadh. Más síolphlandaí a chuirtear, is gá 2,000 in aghaidh an heicteáir. (ga)
  • Silvikultur adalah praktik pengendalian proses permudaan (penanaman), pertumbuhan, komposisi, kesehatan, dan kualitas suatu hutan demi mencapai aspek-aspek ekologi dan ekonomi yang diharapkan. Sedangkan studi mengenai hutan dan kayu disebut dengan silvologi. Silvikultur berfokus pada perawatan tegakan hutan untuk menjamin produktivitas. Dengan kata lain, silvikultur adalah perpaduan antara ilmu dan seni menumbuhkan hutan, dengan berdasarkan ilmu silvika, yaitu pemahaman mengenai sifat-sifat hidup jenis-jenis pohon serta interaksinya dalam tegakan, dan penerapannya dengan memperhatikan karakteristik lingkungan setempat. (in)
  • Silviculture is the practice of controlling the growth, composition/structure, and quality of forests to meet values and needs, specifically timber production. The name comes from the Latin silvi- ('forest') and culture ('growing'). The study of forests and woods is termed silvology. Silviculture also focuses on making sure that the treatment(s) of forest stands are used to conserve and improve their productivity. (en)
  • Le Scienze forestali sono un insieme di discipline scientifiche che studiano l'ecosistema forestale e, in generale, l'ambiente naturale con maggiore riguardo nei confronti della gestione del patrimonio boschivo pubblico e privato, insegnato in Italia nel corso di laurea e laurea magistrale in Scienze forestali e ambientali. (it)
  • La selvicoltura (o silvicoltura), dal latino silvi- ("selva") e coltura ("coltivare, cura"), è nelle scienze forestali l'insieme delle attività che consentono di controllare crescita, composizione, struttura e qualità di una foresta, con diversi scopi quale la produzione di legname nonché con il fine di preservare nel tempo la qualità e la quantità del patrimonio forestale. (it)
  • Hodowla lasu – podstawowa nauka leśna, określająca zasady postępowania mającego na celu prawidłowe kierowanie procesami lasotwórczymi zgodnie z produkcyjnymi i pozaprodukcyjnymi zadaniami gospodarstwa leśnego. Hodowla lasu obejmuje reguły, metody i techniki odnawiania i pielęgnowania lasu, jak również zalesiania powierzchni nieleśnych, opiera się na szerokich podstawach przyrodniczych, w tym na podstawach ekologicznych. Do głównych działów jakimi zajmuje się hodowla lasu zalicza się: (pl)
  • Engenharia florestal ou engenharia silvícola é o ramo da engenharia que visa à produção de bens oriundos da floresta ou de cultivos florestais, através do manejo de áreas florestais para suprir a demanda por seus produtos. (pt)
  • Лесово́дство — область хозяйственной деятельности, занимающаяся выращиванием, защитой и использованием лесных ресурсов; а также научная дисциплина, изучающая методы выращивания, улучшения и повышения продуктивности лесов. Теория и практика выращивания и неистощительного использования леса в целях удовлетворения потребностей в древесине и другой продукции леса, а также улучшение леса и повышения его водоохранно-защитных, средообразующих и социальных функций. Имеет экономический, экологический и социальный аспект. Лесные ресурсы — совокупность запасов древесной и недревесной продукции леса. (ru)
  • Skogsskötsel definieras oftast som "uppdragning, vård och förnyelse av skogsbestånd så att växtplatsens produktionsförmåga uthålligt utnyttjas på ändamålsenligaste sätt och med hänsyn till natur-, kultur- och övriga intressen." Produktionsförmågan har oftast syftat till förmågan att producera virke. Numera försöker man dock ofta vidga begreppet och göra det mer allmänt genom att definiera det som skapande och bevarande av skogsbestånd som fullgör specifika syften. Även om produktion av virke, för framförallt sågtimmer och massaved, är det vanligaste syftet så kan skogsskötseln även ha som mål att främja rekreationsvärden, biodiversitet, viltstammar, vattenkvalitet, förhindra sand- och , minska erosionsrisk, minska lavinrisk, osv. (sv)
  • Silvicultura é a ciência dedicada ao estudo dos métodos naturais e artificiais de regenerar e melhorar os povoamentos florestais com vistas a satisfazer as necessidades do mercado e, ao mesmo tempo, aplicação desse estudo para a manutenção, o aproveitamento e o uso racional das florestas. A silvicultura também está relacionada à cultura madeireira. O manejo de uma área de silvicultura exige a participação de técnicos de várias áreas. (pt)
rdfs:label
  • Silviculture (en)
  • زراعة الغابات (ar)
  • علم التحريج (ar)
  • Enginyeria forestal (ca)
  • Silvicultura (ca)
  • Pěstování lesa (cs)
  • Lesnictví (cs)
  • Forstwirtschaft (de)
  • Forstwissenschaft (de)
  • Waldbau (de)
  • Δασολογία (el)
  • Δασοπονία (el)
  • Arbaristiko (eo)
  • Arbara mastrumado (eo)
  • Ingeniería de montes (es)
  • Silvicultura (es)
  • Baso-ingeniaritza (eu)
  • Basogintza (eu)
  • Foraoiseacht (ga)
  • Silvikultur (in)
  • Kehutanan (in)
  • Sylviculture (fr)
  • Selvicoltura (it)
  • Scienze forestali (it)
  • Foresterie (fr)
  • 林学 (ja)
  • 임학 (ko)
  • 임업 (ko)
  • 林業 (ja)
  • Bosbouw (nl)
  • Silvicultuur (nl)
  • Hodowla lasu (pl)
  • Leśnictwo (nauka) (pl)
  • Silvicultura (pt)
  • Engenharia florestal (pt)
  • Лесоводство (ru)
  • Skogsbruk (sv)
  • Skogsskötsel (sv)
  • Skogsvetenskap (sv)
  • 林业 (zh)
  • Лісівництво (uk)
  • 林學 (zh)
owl:sameAs
skos:closeMatch
prov:wasDerivedFrom
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:academicDiscipline of
is dbo:education of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:content of
is dbp:field of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License